Att vara närvarande i den digitala världen är en del av ungdomars naturliga vardag. En följd av det är att olika kränkningar har bytt form till att ske på nätet. Under senare åren har man sett en ökning av nätkränkningar, vilket medför att många ungdomar blivit negativt påverkade. Därav är den här studiens syfte att undersöka hur socialarbetare arbetar förebyggande och stöttande emot nätkränkningar bland ungdomar. Studien har en kvalitativ ansats och sju halvstrukturerade intervjuer ligger till grund för studiens resultat och analys. Informanterna är yrkesverksamma inom socialt arbete från en kommun i en mindre ort i Sverige. Studiens design är induktiv, vilket innebär att den empiriska analysen ligger till grund för det teoretiska ramverket.Resultatet i studien visade att nätkränkningar är en stor del av socialarbetares arbetsvardag i form av förebyggande och stöttande arbete. Det förebyggande arbetet bygger på relationsskapande för att bygga förtroende mellan den yrkesverksamma och ungdomen. I det förebyggande arbetet kopplas även ungdomarnas föräldrar in då nätkränkningar tenderar till att ske på fritiden. I det stöttande arbetet förekommer inga specifika metoder för att motverka problematiken, därav går det stöttande arbetet ut på att hitta en lösning för den specifika situationen. Mycket av det stöttande arbetet har en vinning av att socialarbetarna lagt vikt vid relationerna sinsemellan.I den avslutande diskussionen lyfts vikten av att vuxna i ungdomarnas närhet behöver ha mer kunskap i den digitala världen. Vi önskar vidare forskning inom ämnet, på vilket sätt yrkesverksamma ska arbeta för att stötta och förebygga nätkränkningar bland ungdomar.

Den här studien diskuterar självbedömningens roll utifrån ett lärarperspektiv. Självbedömning är en av två underkategorier till formativ bedömning, den andra är kamratbedömning. Formativ bedömning är ett förhållningssätt som blivit allt vanligare, där lärarens uppgift är att göra sin bedömning utifrån en elevs kunskaper över tid och inte enbart utefter ett provtillfälle. Syftet var att redogöra för hur läraren kan använda DiNO i att stödja elevers självbedömning samt att redogöra för hur de matriser DiNO har i sina uppgifter kan vara användbara verktyg. Syftet besvaras genom följande frågor: redogöra för hur läraren enligt DiNO kan stödja elevers självbedömning samt redogöra för hur matriserna i DiNO:s uppgifter kan vara användbara verktyg för att stödja eleven. Utöver syftet diskuteras även lärarens möjligheter samt svårigheter till att introducera självbedömning för elever.  Urvalet består av citat tagna från DiNO:s lärarhandledning som heter ”Att bedöma för lärande i naturorienterande ämnen”. Utifrån den gjordes en värderande textanalys, vilket genomfördes med hjälp av analysfrågor som anpassades efter studiens syfte och frågeställningar.  Resultatet visar att lärarens stöttning är av stor betydelse för hur eleverna kommer att ta till sig kunskapen om hur en självbedömning utförs, samt hur verktyg kan vara användbara. Detta då eleven lär sig att utföra en bedömning på sin egen arbetsinsats, vilket leder det till att eleven övar upp sin kognitiva förmåga. Det i sin tur leder till att eleven tänker över sitt eget tänkande, det vill säga utvecklar ett metakognitivt tänkande. Som ett resultat av detta blir eleven inte beroende av lärarens återkoppling i samma utsträckning, istället tar eleven ansvar för sitt eget lärande.

Syftet med denna studie var att undersöka hur förskollärare uppfattar utagerande beteende hos ett barn och hur de bemöter detta beteende samt vilka strategier som används för att stötta de utagerande barnen. Något som även undersöktes var förskollärares tankar om könsskillnader när det gäller utagerande beteende. För att ta reda på dessa frågor användes intervju som metod. Sammanlagt intervjuades 8 stycken förskollärare. Resultatet visade att förskollärarna anser att det utagerande beteendet är svårdefinierat då det kan uttrycka sig väldigt olika beroende på individ. Dock uppgav de flesta att det utagerande beteendet förknippas med impulsivitet, växlande humör, svårigheter att kommunicera och att det innebär aggressiva känslor som ofta riktar sig mot andra genom exempelvis slag och bitande. I bemötandet av detta beteende beskrev förskollärarna att det är viktigt att vara lugn, närvarande, att acceptera barnet men inte beteendet, undvika att skuldbelägga och fokusera på allt positivt kring barnen. Det framkom att det är viktigt att individanpassa de strategier som används för att stötta de utagerande barnen. Strategier som uppgavs vara användbara var att arbeta mycket med förutsägbarhet, att anpassa miljön runt barnet, att som förskollärare stötta i leken och samtala med barnet. Samarbete i arbetslaget, med föräldrar och andra yrkesgrupper är också något som lyfts vara betydelsefullt i arbetet med att stötta de utagerande barnen. Resultatet visade också att förskollärarna hade skilda uppfattningar kring könsskillnader när det gäller utagerande beteende, men majoriteten upplevde att beteendet var mer förekommande hos pojkar.

Problemformuleringen grundar sig i att det finns ett stort tolkningsutrymme i förskolansläroplan då den inte säger hur läroplansmålen bör uppnås utan bara att de bör uppnås och därförblir förskolans undervisning inte likvärdig. Syftet med studien är att undersöka hur förskollärareresonerar kring sitt eget arbete för att främja yngre barns språklärande. Syftet besvaras medhjälp av följande frågeställning: Vilka diskurser framkommer i förskollärares resonemang kringarbetet för att yngre barn, två till fyra år, ska bli framgångsrika inom språklärande?Den kvalitativa studien har sin utgångspunkt i en socialkonstruktionistisk vetenskapsteori ochresultatet är analyserat ur ett diskurspsykologiskt perspektiv och dess centrala begrepp. Empirinhar samlats in genom semistrukturerade intervjuer med fem stycken verksamma förskollärare.De diskurser som framkom i resultatet var förskollärares språkundervisning somkommunikation, samlärande, stöttande samt utforskande. Någon som genomsyrat samtligaintervjuade förskollärares resonemang var kommunikationens betydelse för språklärande. Detfanns också variationer i resultatet som framförallt handlade om hur förskollärarna arbetar föratt främja barns språklärande. Slutsatsen av studien är att förskollärare har resonerat kringvarierande arbetssätt för barns språklärande vilket kan ge en utbildning som inte är likvärdigför språklärandet hos barnen. Ytterligare en slutsats är att det förskollärare gemensamt resoneratkring som anses vara av stor betydelse i förskollärarna är kommunikation, samlärande, attfinnas som stöttning för barnen samt en utforskande verksamhet.

Skolan ansvarar för att eleverna utvecklar förmågor för att klara sig i framtidens samhälle. Ett viktigt uppdrag som skolan har är att lärarna behöver ordna situationer så att eleverna lär sig lösa matematiska problem med målet att bli självständiga i detta arbete. Fokus i denna undersökning är att i observation och intervju beskriva hur stödet i en problemlösning kan se ut för att vägleda elever framåt i arbetet genom scaffolding och stöttande frågor. Resultatet visar att läraren använder sig av olika typer av frågor som hänvisas till olika delar av scaffolding. Analysen visar att läraren använder en variation av stöd genom stöttande frågor för att möta varje elevs behov. I uppsatsen diskuterar jag minimerat stöd där läraren delvis lämnat över till eleven att lösa problemet mer självständigt såsom att eleven redogör om relevansen i problemet eller svarar på frågor ”vad måste du göra nu?”. Detta kan ses som ett nästa steg för eleven att bemästra för att bli självständig i problemlösning inom matematiken. / <p>Matematik</p>

Inledning Läroplanen för förskolan (Lpfö 18) beskriver att förskolläraren ska ansvara för undervisningen i förskolan, samt att undervisning kan ske i spontana situationer. Beskrivningen av undervisning i förskolan som en målstyrd process som enligt läroplanen för förskolan (Lpfö 18) kan ske i spontana situationer upplevs som intressant då det verkar saknas konkreta beskrivningar av vad spontan undervisning innebär. I den här kvalitativa studien får förskollärare delge sin uppfattning om innebörden av förskolans undervisning i spontana situationer och vad som motiverar förskollärare att undervisa i spontana situationer. För oss som skriver examensarbetet är begreppet undervisning i spontana situationer bekant genom framför allt läroplanen för förskolan (Lpfö 18). Studien har synliggjort olika perspektiv på hur förskollärare tar till vara och förhåller sig till undervisning i spontana situationer. Syfte Syftet är att ge exempel på förskollärares beskrivningar av tillvaratagande av undervisning i spontana tillfällen i förskolans vardag. Därför utgår studien från följande frågeställningar: • Hur definierar några förskollärare innebörden av förskolans undervisning i spontana situationer? • Vad motiverar några förskollärare att undervisa i spontana situationer?MetodStudien utgår ifrån en self-report som är en kvalitativ metod. I en self-report kan deltagarna med egna texter redogöra för sina respektive perspektiv på de frågor som ställs i self-reporten (Dimenäs 2007, s.70). Frågorna har utformats i relation till studiens syfte. Vårt val av metod grundar sig på att vi vill veta hur förskollärare med egna ord beskriver sin egen uppfattning utifrån de frågor som ställs i self-reporten. Hur förskollärare på en individuell nivå tolkar undervisning i spontana situationer efter deras verklighet upplevs som intressant att ta reda på då det upplevs att det saknas en tydlig definition på vad det innebär. Fem förskollärare som deltog i studien fick redogöra för hur de definierar innebörden i undervisning i spontana situationer samt vad som motiverar förskollärarna att undervisa i spontana situationer. Resultat Resultatet i undersökningen visar på deltagarnas beskrivningar som svarat på vårt syfte i studien, där det framkommer att lyhördhet, barncentrerat förhållningssätt samt målstyrda processer kan definiera och motivera förskollärare att undervisa i spontana situationer. I undersökningen finns exempel på hur förskollärare rent praktiskt anpassade undervisningen i spontana situationer för att främja ett barncentrerat förhållningssätt. I studien representerar begreppet barncentrerad ett förhållningssätt där förskolläraren utgår från barnets nuläge och 2intresse i stöttandet till ny kunskap. I resultatet tolkar vi förskollärares definition på vad som krävs för att en spontan situation ska få kallas för undervisning. Resultatet är varierande och intressant, många förskollärare i vår studie delger att barnen måste uppfatta lärandeobjekt som förskolläraren presenterar, samt förstå syftet med aktiviteten. Flera delger även att den spontana undervisningen ska vara en målstyrd process i relation till läroplanen. I resultatet kan vi utläsa att det finns en medvetenhet bland förskollärarna om barnets nuläge, där de utgår från barnets utvecklingsnivå i sitt stöttande till ny kunskap hos barnen i de spontana undervisningssituationerna.

Detta arbete handlar om hur elever kan få språklig stöttning i matematik, mer specifikt vid problemlösning inom bråk i matematik. Syftet är att ta fram språklig stöttning vid problemlösning inom bråk i matematik.  Första delen av detta arbete har bestått i att ta fram en arbetsgång med stöttande frågor för att hjälpa elever att läsa, förstå och lösa ett matematiskt textproblem, hämtat från boken Rika problem. Arbetsgången har arbetats fram enligt Gibbons cirkelmodellen och utifrån en språklig analys av det matematiska innehållet i textproblemet utifrån lexikon- och registerperspektiv.  Den arbetsgången användes sedan på fem grupper i två klasser där eleverna diskuterade och gemensamt löste två problem, det ena med de stöttande frågorna i arbetsgången och det andra utan. Ordningen på problemen varierades för att se om det spelade någon roll om de fick stöttning i första eller andra problemet. Det vi kunde se av undersökningen var att när eleverna fick stöttning skapade de en gemensam bas och grund att börja lösa problemet ifrån och de diskuterade mer hur de skulle gå till väga. Vi har också kunnat se att elever som fick stöttning i första problemet tog med sig frågorna i det andra problemet och även försökte identifiera begrepp och strategier när de gick vidare till problemet utan vår stöttning.

Syftet med denna studie var att bidra med kunskap om de strategier som elever i gymnasiet ansåg vara stödjande för att övervinna talrädsla och svensklärares användningsområde för dessa strategier i klassrummet. Metoderna som användes var enkät och fenomenografisk intervju. Informanterna bestod av sex gymnasieelever från samma gymnasieskola men olika årskurser. Den teoretiska referensramen som studien utgick ifrån var fenomenografi. Det var även den fenomenografiska analysmodellen som användes vid analys av empiri. Utfallsrummen i studien resulterade i nio kategorier som besvarade de tre forskningsfrågorna. Resultatet visade att de faktorer som bidrog med talrädsla hos gymnasieelever var publikens beteende, om de skrattade eller agerade ointresserade. Vidare elevens osäkerhet gällande att bli analyserad och råka göra misstag framför publiken. Den sista påverkande faktorn var bedömning, att läraren skulle bedöma framförandet och hur det skulle påverka elevens betyg. De strategier som eleverna uppfattade som stöttande för att överkomma sin talrädsla var att det inte bara behöver finnas en trygghet i klassrummet utan även i klassen. Vidare att avdramatisera situationen och inse att ett misstag inte förstör framförandet. Slutligen att öva på framförandet innan och även veta var eleven kan fästa blicken under framförandet ansågs stöttande. Det eleverna ansåg att svensklärare kunde göra i klassrummet för att stötta talrädda elever var att ge positiv återkoppling för att höja elevens självförtroende. Svenskläraren kunde behandla publik och talare lika genom att även tilldela publiken en uppgift under det muntliga framförandet. Avslutningsvis kunde svenskläraren göra medvetna val gällande, gruppstorlek, tydlighet i instruktioner och svårighetsgrad. Sammanfattningsvis efterfrågar talrädda elever stöttning och respekt från svensklärare för att känna sig tryggare i sin rädsla. / The purpose of this study was to contribute with more knowledge about strategies that upper secondary students find supportive when trying to overcome their fear of public speaking and how Swedish teachers can use these strategies in the classroom. The methods used were a questionnaire and phenomenographic interviews. The participants were six students from the same Swedish upper secondary school but from different years. The theoretical framework that was used on the study was phenomenography. The analyzed material resulted in nine categories which answer the three research questions. The findings from this study indicate that the factors contributing to the fear of public speaking are the audience and how they behave, the students’ self-esteem and lastly that the performance is being graded. The strategies that the students found supportive were a safe classroom environment and class, as well as dedramatizing the situation and practicing on the performance and eye contact in advance. To help the students with speaking anxiety the Swedish teachers could make smaller groups, clear instructions, and adjust the difficulty of the speaking tasks. To summarize the students, request support and respect from their teachers to feel more comfortable facing their fear of speaking. / Examensarbete i samverkan

Abstract The aim of this study is to find out teachers’ views on what is important to promote for students’ reading comprehensions. The study is based on what experienced teachers in grades 1-3 perceive as successful and what they choose to focus on in the teaching of reading comprehension. Empirical data were obtained through qualitative interviews with teachers from different municipalities in Sweden. The teachers in the study mean that reading is so much more than just reading. Reading is to understand that you understand. The result shows that experienced teachers see reading comprehension as an important part of school teaching. Teachers place great emphasis on teaching reading and reading comprehension through different reading strategies. The imortance of supportive teaching for students is central and is in line with the sociocultural perspective on learning. / Sammanfattning Syftet med den här studien är att ta reda på lärares syn på vad som är viktigt att främja för elevers läsförståelse. Studien utgår från vad erfarna lärare i årskurs 1-3 uppfattar som framgångsrikt och vad de väljer att fokusera på i undervisningen av läsförståelse. För att nå mitt syfte med studien har empiriska data inhämtats genom kvalitativa intervjuer med lärare från olika kommuner i Sverige. Lärarna i studien menar att läsa är så mycket mer än bara att läsa. Läsa är att förstå att man förstår. Resultatet visar på att erfarna lärare ser läsförståelse som en viktig del i skolans undervisning. Lärarna lägger stort fokus på undervisning i läsning och läsförståelse genom olika lässtrategier. Vikten av en stöttande undervisning för eleverna är central och går i linje med det sociokulturella perspektivet på lärande.

Based on students’ declining reading comprehension there is a need to develop systematic explicit instruction in teaching reading. This study is based on theories of metacognition, reading comprehension, reading instruction and Legitimation Code Theory and has the reading triangle as a model for teaching expository texts. The model has been tested in one class with eighth-grade students. The students have estimated their own reading comprehension and how they worked before, during and after reading an expository text, both before and after work with the reading triangle. The students in this survey have been taught and have worked with texts based on three levels of the reading triangle. The materials in the study are students’ self-assessments, texts with underlining and comments and interviews with the students and their teacher. The results show that the model, the reading triangle, as a part of an approach to develop literacy, with modelling and metacognitive textual conversations, can contribute to an understanding of the students’ reading process and knowledge of how global and local aspects of texts – such as purpose, text structure and choice of words – are connected with and influence reading comprehension. The study shows that the link between local and global levels must be explicit, since a focus on details can be detrimental to the overall understanding of texts. The use of the reading triangle in the classroom can also help the teaching move between the concrete and the abstract, enabling students to use the acquired knowledge and insights in new texts and reading situations.