Abstract This thesis examines segregation and stigmatization in Rosengård, Malmö, and proposes adesign concept to change the area's image. Previous studies have shown disparities in living conditions and linked Malmö's housing segregation to socio-economic and ethnic factors.The city of Malmö is working to reduce segregation by combating prejudices and creatingattractive environments. This thesis explores the segregated and stigmatized exclusion in Rosengård and presents a design proposal to create an appealing and inviting neighborhood. The proposal includes four existing parks in Malmö Rosengård—Vänskapsparken, Rosengårdsfältet, Skulpturparken, and Vattenlekplatsen—integrated into a larger park and anattractive art museum. By utilizing theories and conducting interviews with the urban plannerand residents who have different relationships with Rosengård, this proposal aims to create an appealing and cohesive space. The method that has been used is based on a case study that uses inspired ethnographicmaterial, such as observations and interviews on site in the area. In addition, to complete thestudy, an analysis of people's movement patterns and gathering points was conducted. Also apark mapping, photographic mapping of the parks, questionnaire surveys at various locations,a Lynch analysis and use of the "research by design" method were carried out. Literaturestudies and articles were also used to build up the survey and the design proposal. The theoretical framework employed in the study supports the research. It draws on variousauthors, including Per-Markku Ristilammi (1999), Mikael Stigendal (1999), Tapio Salonen,Martin Grander, and Markus Rasmusson (2019), Lena Magnusson (2001), Susanne Urban(2018), and Anna Lisa Lindén (1989). Additionally, Rosengren & Striner's work (2011) shedslight on Rosengård and its historical background, taking a more positive standpoint. To shedlight on whether current efforts and integration measures were based on Malmö municipality(2019, 2021) and the City Planning Office (2014, 2019), were used. The results of the study indicated a need for attractive and inclusive outdoor environments in Rosengård. The findings emphasized the importance of green spaces, art and culturalactivities, as well as meeting places for social interaction and integration. Safety and reducedsegregation are also crucial for creating a more harmonious and inclusive neighborhood. These results provide valuable insights and serve as guidance to design an effective design strategy and implement measures that will enhance the attractiveness of Rosengård and fosteran integrated community. In conclusion, transforming the built environment in Rosengård has the potential to promotestronger integration with the surrounding city. Stigmatization and negative perceptions arecommon issues in the area that can lead to segregation and isolation. The study compiles anddeepens the knowledge about the area by building upon previous research. It also offersproposals for solutions to promote integration, reduce segregation, and combat stigmatization. / Sammanfattning Studiens resultat visade att det finns behov av attraktiva och inkluderande utomhusmiljöer i Rosengård. Resultaten betonade vikten av grönområden, konst- och kulturverksamheter samt mötesplatser för social interaktion och integration. Trygghet och minskad segregation ärockså avgörande för att skapa en mer harmonisk och inkluderande stadsdel. Dessa resultat ger viktig insikt och fungerar som en vägledning för att utforma en effektiv designstrategi och vidta åtgärder som kommer att förbättra Rosengårds attraktivitet och skapaen integrerad gemenskap. Slutsatsen är att förändringarna av den byggda miljön i Rosengård skulle kunna leda till enstärkt integration med den omgivande staden. Stigmatisering och dåligt rykte är ettutmärkande problem för området som kan leda till segregation och isolering. Studien sammanställer och fördjupar kunskapen om området genom att bygga på tidigare forskning. Den erbjuder också förslag till lösningar för att främja integration, minska segregationen och bekämpa stigmatiseringen. Detta examensarbete undersöker segregation och stigmatisering i Rosengård i Malmö och föreslår ett eget designförslag för att förändra områdets image. Tidigare studier har visat skillnader i levnadsvillkor och kopplat Malmös bostadssegregation till socioekonomiska och etniska faktorer. Malmö stad arbetar för att minska segregationen genom att bekämpa fördomar och skapa attraktiva miljöer. Detta examensarbete undersöker det segregerade och stigmatiserade utanförskapet i Rosengård och presenterar ett designförslag för att skapa enattraktiv och lockande stadsdel. Förslaget innefattar fyra befintliga parker i Malmö Rosengård, Vänskapsparken, Rosengårdsfältet, Skulpturparken och Vattenlekplatsen som integreras till en större park och ett attraktivt konstmuseum. Genom användning av teorier och intervjuer med planarkitekten och invånare som har olika relationer till Rosengård bidragit till utvecklingen av detta förslag, vilket avser att skapa en attraktiv och sammanhållen plats. Syftet med denna studie är att undersöka de underliggande orsakerna till segregation och utanförskap i stadsdelen Rosengård, baserat på tidigare forskning som identifierat faktorer och mekanismer som bidrar till detta problem. Studien syftar även till att föreslå åtgärder och strategier för att skapa en mer inkluderande och sammanhållen stadsdel. Metoden som har använts är baserad på en fallstudie som använder sig av etnografisktmaterial, såsom observationer och intervjuer på plats i området. Dessutom, för attkomplettera studien, genomfördes en analys över människors rörelsemönster och samlingspunkter. Även en park kartläggning, fotografisk kartläggning av parkerna,enkätundersökningar på olika platser, en Lynch-analys och användning av "research bydesign"-metoden. Även litteraturstudier, artiklar användes för att bygga upp undersökningen och designförslaget. Teorin som används i undersökningen stödjer min undersökning. Jag har här utgått från fleraförfattare, bl.a. Per-Markku Ristilammi (1999), Mikael Stigendal (1999), Tapio Salonen,Martin Grander och Markus Rasmusson (2019), Lena Magnusson (2001), Susanne Urban(2018) och Anna Lisa Lindén (1989). Jag har dessutom utgått från Rosengren & Striner(2011) som belyser Rosengård och dess historiska bakgrund, också från en mer positiv utgångspunkt. För att belysa om nuvarande insatser och integrationsåtgärder utgick frånMalmö stad (2019, 2021) och Stadsbyggnadskontorets (2014, 2019). Studiens resultat visade att det finns behov av attraktiva och inkluderande utomhusmiljöer i Rosengård. Resultaten betonade vikten av grönområden, konst- och kulturverksamheter samt mötesplatser för social interaktion och integration. Trygghet och minskad segregation ärockså avgörande för att skapa en mer harmonisk och inkluderande stadsdel. Dessa resultat ger viktig insikt och fungerar som en vägledning för att utforma en effektiv designstrategi och vidta åtgärder som kommer att förbättra Rosengårds attraktivitet och skapaen integrerad gemenskap. Slutsatsen är att förändringarna av den byggda miljön i Rosengård skulle kunna leda till enstärkt integration med den omgivande staden. Stigmatisering och dåligt rykte är ettutmärkande problem för området som kan leda till segregation och isolering. Studien sammanställer och fördjupar kunskapen om området genom att bygga på tidigare forskning. Den erbjuder också förslag till lösningar för att främja integration, minska segregationen och bekämpa stigmatiseringen.

Obesitas är en kronisk folkhälsosjukdom vars spridning beskrivs som pandemisk. Dagens viktreducerande vård och behandling för tillståndet har dock en begränsad effekt i förlängningen. Personer som lever med obesitas utsätts i dagens samhälle för stigmatiserande viktmobbning som leder till fysisk såväl som psykisk ohälsa. Hälso- och sjukvården utgör en betydande källa för viktstigmatiseringen vilket delvis skulle kunna bero på sjuksköterskors otillräckliga kunskap om obesitas. Genom att framhäva hur personer som lever med obesitas bemöts inom vården kan eventuell stigmatisering och potentiella risker för vårdlidande synliggöras, vilket vidare skulle kunna främja ett bättre bemötande och en personcentrerad vård. Syftet är därför att belysa hur vuxna patienter som lever med obesitas upplever bemötandet inom vården. Studien är en allmänlitteraturöversikt med ett urval av kvalitativ och kvantitativ vårdvetenskaplig forskning publicerad mellan 2008-2023. Sökningen gjordes i CINAHL och PubMed. 10 artiklar inkluderades i studiens resultat, nio kvalitativa och en kvantitativ. Analysprocessen resulterade i fyra kategorier; upplevelse av vårdande, upplevelse av kränkande bemötande, vårdtidens inverkan och upplevda behov av att bli stöttad. Huvudfynden kondenserades till följande rubriker; upplevelse av att vara till besvär, stigmatisering kring patienter med obesitas, individanpassad vård och vårdens bristande kapacitet. Patientgruppen upplever vårdens bemötande som otillräckligt där upplevda behov inte tillfredsställs. Studien visar upplevelser av vårdande bemötande såväl som upplevelser av att bli kränkt, dömd och inte tagen på allvar. Vårdpersonal fokuserar på vikt som orsak till patientens hälsorelaterade besvär vilket visar sig leda till psykisk ohälsa som i längden leder till ätstörda beteenden och viktuppgång. En slutsats som kan dras är också att ytterligare forskning inom ämnet krävs.

Bakgrund: Personer som lever med schizofreni har uppfattats som farliga och oberäkneliga individer av både samhället och sjukvården, vilket utmynnade i en stigmatisering. Det har resulterat till att personerna söker mindre vård för somatiska sjukdomar än andra trots att de i högre grad är drabbade av somatisk sjukdom. Syfte: Syftet var att belysa personers upplevelser av att leva med schizofreni. Metod: En kvalitativ litteraturöversikt med resultat från elva kvalitativa artiklar och två stycken med mixad metod, där endast det kvalitativa resultatet inkluderats. Datainsamlingen har utförts via Cinahl, Pubmed och PsycInfo. Samtliga artiklar granskades med Fribergs granskningsmall för kvalitativa artiklar. Analysen utfördes enligt Graneheim och Lundmans kvalitativa innehållsanalys där subkategorier och kategorier skapades. Resultat: Visade att personer som levde med schizofreni upplevde en skam över sin sjukdom och att de sörjde över hur livet förändrades tillsammans med diagnosen. De isolerade sig och upplevde sig inte lika mycket värda. Sjuksköterskan och närstående hade en viktig roll för att personerna skulle uppleva hälsa och ha en fungerande vardag då symtomen på sjukdomen gjorde det svårt att klara sig utan stöd. De upplevde dock att sjuksköterskan saknade kunskap och intresse. Diskussion: De fyra huvudfynden: känslan av skam, att uppleva svårigheter i vardagen, att uppleva stigmatisering från sig själv och andra samt behovet av stöd som brister, diskuterades mot Erikssons och Roys omvårdnadsteorier, personcentrerad vård och lagar. Slutsats: Somatiska sjukvården misslyckas att möta personer med schizofreni på ett personcentrerat sätt, vilket leder till att personerna undviker att söka sjukvård och leder därmed till försämrad hälsa. / <p>2023-11-03</p>

Bakgrund: Det är vanligt med psykisk och somatisk samsjuklighet och därför är det vanligt förkommande att patienter med psykisk ohälsa vårdas inom den somatiska vården. I tidigare forskning beskrivs att personer med psykisk ohälsa upplever att de inte blir bra behandlade i den somatiska vården och att de känner sig stigmatiserade och att sjuksköterskor har stigmatiserande attityder. Det valda vårdvetenskapligt teoretiskt perspektiv är personcentrerad vård som belyser relationen mellan patienten och sjuksköterskan. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter med psykisk ohälsa inom somatisk vård. Metod: En allmän litteraturöversikt användes och denna inkluderade 11 vetenskapliga artiklar. Resultat: Likheter och skillnader i artiklarnas metod, syfte ochresultat presenterades. Artiklarnas resultat redovisades i fem teman som var betydelsen av kunskap, upplevda känslor, betydelsen av kommunikation, betydelsen av relation och oklart ansvar. Slutsats: Sjuksköterskornas erfarenheter var att de saknade kunskap för att vårda patienter med psykisk ohälsa och att de var rädda och osäkra i mötet med patienterna.Sjuksköterskornas erfarenhet var också att de upplevde svårigheter att kommunicera och att ansvaret för dessa patienter var oklart.

Eskilstuna, med sitt nyligen etablerade universitet, drar till sig en ström av nya studenter, både från andra delar av landet och lokala invånare. För många av dessa studenter innebär flytten till Eskilstuna en process av att skapa en ny hemmiljö och bekanta sig med staden under studieperioden. För de lokala studenterna kan det vara deras första erfarenhet av att flytta hemifrån och utforska nya områden med förhoppningen att känna sig hemma eller utveckla en känsla av tillhörighet till det nya området. Universitetsstudier sträcker sig vanligtvis över en längre period och studenternas vardag är fylld av olika aktiviteter. Den levande staden Eskilstuna erbjuder många möjligheter till socialt umgänge och att skapa nya bekantskaper, vilket gör studentbostäder i olika delar av staden mycket attraktiva. Enligt polisen klassificeras vissa områden som "utsatta" på grund av en kombination av låg socioekonomisk status och högre nivåer av kriminalitet (Polisen, 2023), vilket i sin tur påverkar lokalsamhället (Sveriges Radio, 2021). Det är möjligt att nyinflyttade studenter från andra städer hamnar i eller väljer bostäder i dessa områden utan att vara medvetna om deras status enligt polisens eller samhällets definition. Det är viktigt att förstå hur studenter anpassar sig till att bo i dessa områden som anses vara utsatta enligt polisens bedömning, särskilt med tanke på det växande studentlivet och behovet av att integreras i en ny boendemiljö i Eskilstuna. Eskilstuna Kuriren (2016) har även rapporterat kring dessa brottsutsatta områden efter bedömning av polisen som även här pekar till att tre av Sveriges mest brottsutsatta områden går att återfinna i just Eskilstuna. Dessa synsätt cirkulerar även mycket i mediala forum, med exempel från SVT som framhäver denna ökade tolerans för kriminalitet i specifika områden där även bostadsmarknaden tas upp som en faktor till att arbetslösa och låginkomsttagare blivit ihopblandade i några enstaka områden som resulterat i att kriminalitet och acceptans för kriminalitet stigit (SVT Nyheter, 2023).  Syftet med undersökningen är att fokusera på universitetsstudenter, då de ofta flyttar till Eskilstuna från andra städer, och valet av bostad blir en viktig del av deras anpassningsprocess. Eftersom många studenter saknar detaljerad kännedom om olika områdens status och boendemöjligheter ur ett sociologiskt perspektiv, är det intressant att utforska deras upplevelser. För nyinflyttade studenter blir tillgången på studentbostäder en central faktor i valet av bostadsort, men det finns även möjligheter att välja andra alternativ som vanliga hyresrätter. Denna okunskap om områdenas egenskaper och möjligheter gör det väsentligt för oss att undersöka och förstå studenternas upplevelser, för att på så sätt bidra med den del vi kan åstadkomma med denna undersökning, till det stora hela vad gäller detta ämne. Undersökningen inriktar sig på universitetsstudenter för att förstå det samhälleliga sammanhanget kring bostadsområden och deras status som boendemiljöer. Dessa områdens rykte och egenskaper, såsom tillgängliga boendemöjligheter och allmän atmosfär, är ämnen som ofta diskuteras i olika medier och politiska kretsar. Genom att undersöka hur universitetsstudenter upplever och navigerar dessa bostadsmarknader, kan vi få insikt i hur samhällsfrågor och politiska diskurser påverkar människors vardagsliv och bostadsval.

Arbetsterapeuten arbetar till stor del med patienter som har funktionsnedsättningar samt anpassning med stöd av hjälpmedel. Assistanshundar klassas som ett hjälpmedel och kan vara en viktig del för personer med funktionsnedsättningar. Litteraturöversiktens syfte var att undersöka hur förare upplever aktivitetsutförandet i den fysiska och sociala miljön med en assistanshund. Undersökningen har genomförts genom en litteraturöversikt med struktur baserat på kvalitativ ansats. Förare påstod även att hunden bidrog mer emotionellt än fysiskt i sitt stöd, samt främjade frihet, säkerhet och självständighet i vardagen, vilket påvisade ett förbättradaktivitetsutförande. Det framkom att förare upplevde stigmatisering på grund av samhällets okunskap, men även positiv integration med andra. I dagsläget finns det inga arbetsterapeuter i Sverige som arbetar med assistanshundar, och eftersom assistanshundar klassas som ett hjälpmedel ska de ingå i yrket.

Bakgrund: Kvinnors identitet i förorter Syfte: Uppsatsens syfte är att studera hur kvinnor i förorten utformar identiteter i spänningsfältet mellan olika identitetserbjudanden och hur kvinnor förhåller sig till dessa identitetserbjudanden. Metod: En kvalitativ studie har genomförts utifrån fokusgruppsintervjuer där vi har lyssnat på respondenternas personliga upplevelser. Sammantaget deltog 4 kvinnliga respondenter i åldern 22-45 år som sedan analyserades. Resultat: Studiens resultat vittnar om att respondenterna delar gemensamma åsikter kring utanförskapet som existerar i deras respektive bostadsområde. Kvinnorna nämner kontinuerliga anpassningar som behöver tas ställning till när de befinner sig utanför förorten. Respondenterna delar också uppfattningen att utseende och bostadsområdet (förorten) begränsar handlingsutrymmet exempelvis när de söker arbete. Kvinnorna antyder även att omgivningen och miljön är företeelser som begränsar och reglerar möjligheten att utforma den egna identiteten.

Background: In 2014, 1.2 million people died from HIV related causes around the world. Colombia ranks second in HIV prevalence in Latin America and the number of people infected with HIV in Colombia increases. One of the reasons for the increase is the stigmatization and discrimination against patients infected with HIV that exists. Nurses are human beings, influenced by their surroundings, with personal beliefs and preconceptions and may, if not being aware of these preconceptions and personal beliefs, help supporting stigmatization and discrimination.  Aim: The aim with this study was to describe how Colombian nurses view upon caring for patients with HIV.  Method: A qualitative approach was being used in this empirical study. The data was collected through semi-structured interviews with six Colombian nurses at an infection unit in a university hospital. The interviews were transcribed and later analysed by using a qualitative content analysis.  Results: The findings resulted in three major themes: Nurses’ reflections on attitudes towards HIV, The role and responsibilities of a nurse and Nurses’ thoughts regarding the patients, the disease and the profession. The first theme illustrates how the nurses reflect upon the attitudes within the society, the patients’ family and the patients’ attitudes towards themselves. The second theme describes how the nurses worked with patients with HIV. In the third theme, the nurses reflect upon their previous experiences, the future and the profession.  Discussion: Based on the result from the interviews, the factors influencing ones’ values and preconceptions were discussed. Some of these factors are religious and moral beliefs, lack of education and experience. / Bakgrund: 2014 avled 1,2 miljoner människor i världen av HIV-relaterade orsaker. Colombia återfinns på andra plats i Latinamerika vad gäller antal personer smittade med HIV och antal smittade i Colombia ökar. En orsak till ökningen är den stigmatisering och diskriminering av patienter smittade med HIV smittade som existerar. Sjuksköterskor är människor, influerade av sin omgivning, med personliga åsikter, värderingar och förförståelse. Om sjuksköterskan inte är medveten om sina värderingar och sin förförståelse, kan det bidra till stigmatisering och diskriminering. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva sjuksköterskors syn på att vårda patienter med HIV.  Metod: En kvalitativ ansats användes i denna empiriska studie. Data samlades in genom semistrukturerade intervjuer med sex colombianska sjuksköterskor på en infektionsklinik på ett universitetssjukhus. Intervjuerna transkriberades och analyserades sedan med hjälp av kvalitativ innehållsanalys.  Resultat: I resultatet framkom tre huvudteman: Sjuksköterskors reflektioner angående attityder till HIV, Sjuksköterskans roll och ansvarsområden och Sjuksköterskors tankar angående patienterna, sjukdomen och professionen. Det första temat behandlar hur sjuksköterskorna ser på attityderna i samhället, i patients familj, samt patientens egna attityder. Det andra temat beskriver hur sjuksköterskorna arbetade med patienter med HIV. I det tredje temat reflekterar sjuksköterskorna kring tidigare erfarenheter, framtiden samt professionen.  Diskussion: Baserat på resultatet från intervjuerna, diskuterades de faktorer som påverkar ens värderingar och förförståelse. Några av dessa faktorer är religiösa och moraliska värderingar, brist på utbildning och erfarenhet.

Over the years, growing concerns were raised about the serious effect that HIV stigma has on the global HIV and AIDS-prevention response, with appeals to regard HIV stigma reduction as one of the most important factors that need to be addressed in any HIV-prevention strategy. Studies have found scant evidence of comprehensive community-based approaches to reduce stigma, as few of the existing strategies address the community, but maintain the focus mainly on behaviour change in the individual. This research study is a follow-up study to two other studies. The first study focused on people living with HIV (PLWH) and nurses in health care settings; and the second was a trans-disciplinary, comprehensive, community-based HIV stigma reduction and wellness-enhancement intervention that involved PLWH and people living close to them (PLC). This HIV stigma-reduction community “hub” network intervention was specifically planned as an intervention for the community, targeting PLWH and their community members who live in the same ward in the Tlokwe municipality in the North West Province of South Africa. The objectives of the study were to explore, describe and determine whether an HIV stigma-reduction community “hub” network intervention in a South African urban area will make a difference in the HIV stigma experiences of PLWH, as well as related stigmatisation by their community; to describe the implementation of this intervention; and to determine the change in depression and psychosocial well-being of PLWH and their community before and after the intervention. The HIV stigma-reduction community “hub” network intervention defines a “hub” as a two-person mobiliser team consisting of a PLWH and a non-infected PLC who are inhabitants of the same community and functions from a “hub” in the community. The strategy is based upon the involvement of PLWH and PLC, as community mobilisers, who share their knowledge and who mobilise and empower their own community to reduce HIV stigma. A convergent parallel mixed-method design with a single case pre-test post-test design for the quantitative data, and an interpretive description approach for the qualitative data were utilised. The sample for this study included PLWH recruited through accessibility sampling as well as community members living in the same municipal ward through random voluntary sampling. Valid measures were used to determine and describe whether the HIV stigma-reduction community “hub” network intervention will affect change in the HIV stigma experiences of PLWH, the perceived stigmatisation by their community, as well as the depression and psychosocial well-being of both PLWH and the community. A sub-sample of both groups was selected by means of purposive voluntary sampling for the qualitative part of the study, consisting of in-depth interviews about stigma experiences of PLWH, as well as stigmatisation of the community toward PLWH. For the description of the HIV stigma-reduction community “hub” network intervention, a holistic single-case study design was used. Participants were recruited according to accessibility, during the various community activities, with no differentiation between PLWH and people of unknown HIV status residing in that community. Findings indicate that the HIV stigma-reduction community “hub” network intervention, as planned and implemented, was successful in initiating the onset of changes in a community through the PLWH and PLC, as community mobilisers were active in the community “hub” network to mobilise their own communities towards HIV stigma reduction, sharing their knowledge and mobilising and empowering their own community. Changes were observed on an individual and social level. Recommendations focus on using and strengthening the present community intervention, adjusting some of the scales used in this study and ensuring stronger collaboration between health and social disciplines to address the various manifestations and to change the contexts of HIV stigma. It is furthermore recommended that future HIV stigma-reduction interventions give special attention to addressing aspects of psychosocial well-being. / PhD (Psychology), North-West University, Potchefstroom Campus, 2015

Over the years, growing concerns were raised about the serious effect that HIV stigma has on the global HIV and AIDS-prevention response, with appeals to regard HIV stigma reduction as one of the most important factors that need to be addressed in any HIV-prevention strategy. Studies have found scant evidence of comprehensive community-based approaches to reduce stigma, as few of the existing strategies address the community, but maintain the focus mainly on behaviour change in the individual. This research study is a follow-up study to two other studies. The first study focused on people living with HIV (PLWH) and nurses in health care settings; and the second was a trans-disciplinary, comprehensive, community-based HIV stigma reduction and wellness-enhancement intervention that involved PLWH and people living close to them (PLC). This HIV stigma-reduction community “hub” network intervention was specifically planned as an intervention for the community, targeting PLWH and their community members who live in the same ward in the Tlokwe municipality in the North West Province of South Africa. The objectives of the study were to explore, describe and determine whether an HIV stigma-reduction community “hub” network intervention in a South African urban area will make a difference in the HIV stigma experiences of PLWH, as well as related stigmatisation by their community; to describe the implementation of this intervention; and to determine the change in depression and psychosocial well-being of PLWH and their community before and after the intervention. The HIV stigma-reduction community “hub” network intervention defines a “hub” as a two-person mobiliser team consisting of a PLWH and a non-infected PLC who are inhabitants of the same community and functions from a “hub” in the community. The strategy is based upon the involvement of PLWH and PLC, as community mobilisers, who share their knowledge and who mobilise and empower their own community to reduce HIV stigma. A convergent parallel mixed-method design with a single case pre-test post-test design for the quantitative data, and an interpretive description approach for the qualitative data were utilised. The sample for this study included PLWH recruited through accessibility sampling as well as community members living in the same municipal ward through random voluntary sampling. Valid measures were used to determine and describe whether the HIV stigma-reduction community “hub” network intervention will affect change in the HIV stigma experiences of PLWH, the perceived stigmatisation by their community, as well as the depression and psychosocial well-being of both PLWH and the community. A sub-sample of both groups was selected by means of purposive voluntary sampling for the qualitative part of the study, consisting of in-depth interviews about stigma experiences of PLWH, as well as stigmatisation of the community toward PLWH. For the description of the HIV stigma-reduction community “hub” network intervention, a holistic single-case study design was used. Participants were recruited according to accessibility, during the various community activities, with no differentiation between PLWH and people of unknown HIV status residing in that community. Findings indicate that the HIV stigma-reduction community “hub” network intervention, as planned and implemented, was successful in initiating the onset of changes in a community through the PLWH and PLC, as community mobilisers were active in the community “hub” network to mobilise their own communities towards HIV stigma reduction, sharing their knowledge and mobilising and empowering their own community. Changes were observed on an individual and social level. Recommendations focus on using and strengthening the present community intervention, adjusting some of the scales used in this study and ensuring stronger collaboration between health and social disciplines to address the various manifestations and to change the contexts of HIV stigma. It is furthermore recommended that future HIV stigma-reduction interventions give special attention to addressing aspects of psychosocial well-being. / PhD (Psychology), North-West University, Potchefstroom Campus, 2015