Human Immunodeficiency Virus (HIV) försvagar mänskliga kroppens immunförsvar, om inte HIV upptäcks och behandlas kan det orsaka Acquired Immunodeficiency Virus (AIDS). Sydafrika har den största HIV-epidemin i världen och många kvinnor som har HIV är en stigmatiserad icke-priviligierad grupp. Syftet med denna kvalitativa studie är att undersöka och få en fördjupad kunskap om professionellas syn och arbete angående stigmatiseringen av kvinnor som har HIV/AIDS i ett marginaliserat område i Sydafrika. Studiens metodval baseras på sju semistrukturerade intervjuer, som analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Tidigare forskning och teoretiska perspektiv såsom kritiskteori, empowerment och intersektionalitet har legat till grund för tolkning och analys av det insamlade empiriska materialet. Resultatet visar att kvinnor inom ett av Sydafrikas marginaliserade områden upplever stigmatisering av samhället. Genom samhället och individers stöd har det däremot skett en förändring kring stigmatiseringen och kvinnors livskvalité har förbättrats. Kunskap och information behöver nås ut till befolkningen för att minska stigmatisering. / <p>2019-01-17</p>

<p>The purpose of this thesis is to investigate how women in Cape Town reflect over and deal with HIV/AIDS in their everyday lives and also how they explain the cause and spread of the virus. The thesis is based on two months of fieldwork in Cape Town, South Africa, where I got the opportunity to interview three women about HIV/AIDS and how they related to the disease as well as how people in general relate to it. The women I interviewed were all working with HIV/AIDS as counsellors and educational staff. The women work in Nyanga, Observatory and Wynberg, three very different areas in Cape Town.</p> / <p>Syftet med den här uppsatsen är att undersöka hur kvinnor i Kapstaden reflekterar över och handskas med HIV/AIDS i deras vardagsliv. Jag vill också ta reda på hur de förklarar orsaken till och spridningen av viruset. Uppsatsen är baserad på två månaders fältarbete i Kapstaden, Sydafrika, där jag fick möjligheten att intervjua tre kvinnor om hur de relaterar till sjukdomen och hur människor i stort relaterar till den. Kvinnorna jag intervjuade arbetade som rådgivare och utbildare inom HIV/AIDS. Kvinnorna arbetade i Nyanga, Observatory och Wynberg, tre väldigt olika områden i Kapstaden.</p>

<p>The South African nation and society have experienced significant changes and reforms over the last decade. Less than ten years ago black and white people were not even allowed to share a bench in a park. Today they are expected to live side by side in what is called a"Rainbow Nation". When a new society is built language plays an important part. The language constantly reproduces daily the small things that identify a nation and the people living in it. Language creates and reproduces truths. Creates stereotypes, thoughts. It creates emotions. </p><p>In this thesis we discuss how nation building depicts in the South African newspapers. The representation of the South African nation and people is analysed through concrete examples. But we also emphasise a situation in society that not only concerns South Africa, but many other countries in the world. As immigration merges ethnically homogeneous nations, it forces people to reflect upon themselves and what national identity they belong to.</p> / <p>Sydafrika har genomgått en betydande omstrukturering i samhället. För mindre än ett decennium sedan fick vita och svarta inte ens sitta på samma parkbänkar. Idag skall människorna leva sida vid sida i vad man kallar en "regnbågsnation". När ett nytt samhälle skall byggas är språket av stor betydelse. Språket fungerar ständigt som en reproducerande kraft. Och de små orden vi dagligen använder oss av för att beskriva en nation eller en människa kan ha större betydelse än vad vi tror. Språket skapar och reproducerar sanningar. Skapar stereotyper, skapar tankar. Och skapar känslor. </p><p>I denna uppsats diskuteras hur nationsbygget tar sig uttryck i den sydafrikanska nyhetspressen. Sydafrikas representation av nationen och folket analyseras utifrån konkreta exempel - men vi betonar även en samhällssituation som inte bara gäller i Sydafrika utan också i andra delar av världen. Allt i takt med att invandring och migration luckrar upp de etniskt enhetliga nationerna och tvingar människor att reflektera över vem man är och vilken nationell identitet man räknar sig till. </p>

<p>Squatting innebär att människor illegalt bosätter sig på mark eller ockuperar tomma hus för att ha någonstans att bo. I samband med att världens storstäder växer, växer även squattingområden. För att förbättra situationen för bland annat squatters, hölls 1996 en FN-konferens, Habitat II.</p><p>Syftet med uppsatsen är att belysa problemet med squatting och undersöker om Habitat II:s beslut haft någon inverkan på det deltagande landet Sydafrika. Den teoretiska ansatsen är realism och managerialism, där man menar att bostadssegregation beror på sociala och rumsliga hinder, samt att det är de med makt som ansvarar för bostadsituationen. De dokument från Habitat II har studerats som berör squatters samt sydafrikanska bostadspolitiska dokument. Även en litterär fallstudie av förstaden Alexandra har gjorts.</p><p>Squatting i Sydafrika till stor del beror på den tidigare apartheid som bedrevs i landet under större delen av 1900-talet. Squatters situation har i viss mån förbättrats efter 1996, men mer beroende på apartheids avvecklande och de nya regeringarnas vilja att förändra situationen än Habitat II:s dokument. Habitat II poängterar hur viktigt det är med lokalt deltagande organisationer och dessa har stor roll i förbättrandet för squatters. Många organisationer i Sydafrika har drivit bostadsfrågan framåt lokalt. Samtidigt är flera organisationer alltför korrupta, likaså de bygg- och finansieringsbolag som ska ordna bostäder, varför situationen för många squatters fortfarande är oförändrad.</p>

<p>This work has been to find out what attitude the boys have towards dancing. To gather material conducted interviews with four boys from Sweden and four boys from South Africa to examine the boy’s attitude towards dancing. I wanted answers if the gender, culture or generation has an effect on the boys' attitude to dance. Two interviews were made with a teacher in Sweden and one in South Africa, which had responsibility for dance lessons at the school. Through these interviews, I wanted to know how they are planning a dance lesson and what role dance have in school in these countries. Of the outcome, I can see a difference between boys' attitude to dance in Sweden and South Africa. Dancing in South Africa is in everyday life and is considered to be part of the culture. They are dancing at leisure and at school. Overall, it seems that the boys who where interviewed in South Africa thought that dancing was fun and something they did often. In Sweden, few of the boys are dancing. Dance, is as a hobby after school, an exercise. The boys who where interviewed in Sweden found that dance was more for girls, while boys in South Africa thought dancing was for all. The school conducted continuous dance lessons in South Africa and the students had theoretical and practical teaching of dance. In Sweden, includes dance instruction in physical education and health. The teacher that was interviewed in Sweden didn’t dance much with the students, perhaps some time per semester. Dances to learn in Sweden are mostly traditional couples dances while the South African students danced the traditional and modern dances from their own and others' cultures. The outcome of the interviews with the boys in Sweden and South Africa and the literature I conclude that boys and girls today are dancing individual and your own dance has become important in comparison with all couple dances in the past. Dance for the boys today is a way to find their identity and discover themselves.</p> / <p>Syftet med arbetet har varit att ta reda på vad pojkar har för inställning till dans. För att samla material utfördes intervjuer med fyra pojkar ifrån Sverige och fyra pojkar ifrån Sydafrika för att undersöka vad pojkar har för inställning till dans. Jag ville ha svar på om kön, kultur eller generation har någon inverkan på pojkarnas attityd till dans. Två intervjuer gjordes med en lärare i Sverige och en i Sydafrika som hade ansvar för dansundervisning på skolan. Genom dessa intervjuer ville jag veta hur de planerar en danslektion och vad dans har för roll i skolan i respektive land.</p><p> </p><p>Av resultatet kan jag se en skillnad mellan pojkars inställning till dans i Sverige och Sydafrika. Dansen i Sydafrika finns i vardagen och anses vara en del av kulturen. Man dansar på fritiden och i skolan. Generellt så tycker pojkarna som intervjuades i Sydafrika att dans var roligt och något som det gjorde ofta. I Sverige dansar inte många av pojkarna. Dansar man så är det som ett fritidsintresse efter skolan, en träningsform. Pojkarna som intervjuades i Sverige ansåg att dans var mer för flickor medan pojkarna i Sydafrika tyckte dans var för alla. I skolan utförs kontinuerliga danslektioner i Sydafrika och eleverna får teoretisk och praktisk undervisning i dans. I Sverige ingår dansundervisningen i idrott och hälsa. Den läraren som intervjuades i Sverige dansade inte mycket med eleverna, kanske någon gång per termin. Danserna man lär sig i Sverige är oftast traditionella pardanser medan de sydafrikanska eleverna får dansa traditionella och moderna danser från sin egen och andras kulturer. Av resultatet från intervjuerna med pojkarna i Sverige och Sydafrika och litteratur drar jag slutsatsen att pojkar och flickor idag dansar individuellt och sin egen dans har blivit viktig i jämförelse med alla pardanser förr i tiden. Dans för pojkar idag är ett sätt att finna sin identitet och utforska sig själva.</p>

<p>Sammanfattning</p><p>Syftet med detta examensarbete är att bidra med kunskap om vilka möjligheter, samt svårigheter det finns med att implementera en ny läroplan. För att vidare konkretisera syftet har tre frågeställningar tagits fram:</p><p>1. Vad har verksamma inom skolväsendet i Sydafrika för uppfattningar om den nya läroplanen?</p><p>2. Vilka möjligheter samt hinder ser de verksamma inom skolväsendet i Sydafrika med den nya läroplanen?</p><p>3. Vad har implementeringsarbetet inneburit för de verksamma inom skolväsendet i Sydafrika?</p><p>För att besvara mina frågeställningar så har jag genomfört tre kvalitativa intervjuer. Två av intervjuerna genomförde jag med lärare på en sydafrikansk lågstadieskola, och den tredje med en skolinspektör från det regionala skolkontoret. Förutom intervjuerna har jag även genomfört en strukturerad observation hos de två lärarna jag intervjuade.</p><p>Resultatet av min undersökning visar ett samband mellan den utbildning som givits de verksamma inom skolväsendet i Sydafrika om den nya läroplanen, samt deras inställning till den. Undersökningen visar även att det råder stora skillnader i kvalité mellan olika skolor, och att de fortfarande är de traditionellt svarta skolområdena som tillhandahåller sämre kvalité, på grund av bristande resurser.</p> / <p>Abstract</p><p>The purpose of this essay is to contribute with knowledge about which possibilities and difficulties there is about implementing a new curriculum. To further concrete the purpose, three issues has been developed:</p><p>1. What perceptions do the active in the South African schooling have about the new curriculum?</p><p>2. Which possibilities and difficulties does the active in the South African schooling see with the new curriculum?</p><p>3. What has the implementation work meant to the active in the South African schooling?</p><p>In order to reply to my issues I did three qualitative interviews. Two of the interviews I conducted with teachers of a South African primary school, and the third with a school inspector from the regional school office. Beside the interviews I also did a structured observation of the two teachers I interviewed.</p><p>The result of my study showed a link between the education given to the active in the South African schooling about the new curriculum, and their attitude against it. The study also showed that it occurs big differences in words of quality between different schools, and that it’s still the traditional black school areas that provide lower quality, because of lack of resources.</p>

This work has been to find out what attitude the boys have towards dancing. To gather material conducted interviews with four boys from Sweden and four boys from South Africa to examine the boy’s attitude towards dancing. I wanted answers if the gender, culture or generation has an effect on the boys' attitude to dance. Two interviews were made with a teacher in Sweden and one in South Africa, which had responsibility for dance lessons at the school. Through these interviews, I wanted to know how they are planning a dance lesson and what role dance have in school in these countries. Of the outcome, I can see a difference between boys' attitude to dance in Sweden and South Africa. Dancing in South Africa is in everyday life and is considered to be part of the culture. They are dancing at leisure and at school. Overall, it seems that the boys who where interviewed in South Africa thought that dancing was fun and something they did often. In Sweden, few of the boys are dancing. Dance, is as a hobby after school, an exercise. The boys who where interviewed in Sweden found that dance was more for girls, while boys in South Africa thought dancing was for all. The school conducted continuous dance lessons in South Africa and the students had theoretical and practical teaching of dance. In Sweden, includes dance instruction in physical education and health. The teacher that was interviewed in Sweden didn’t dance much with the students, perhaps some time per semester. Dances to learn in Sweden are mostly traditional couples dances while the South African students danced the traditional and modern dances from their own and others' cultures. The outcome of the interviews with the boys in Sweden and South Africa and the literature I conclude that boys and girls today are dancing individual and your own dance has become important in comparison with all couple dances in the past. Dance for the boys today is a way to find their identity and discover themselves. / Syftet med arbetet har varit att ta reda på vad pojkar har för inställning till dans. För att samla material utfördes intervjuer med fyra pojkar ifrån Sverige och fyra pojkar ifrån Sydafrika för att undersöka vad pojkar har för inställning till dans. Jag ville ha svar på om kön, kultur eller generation har någon inverkan på pojkarnas attityd till dans. Två intervjuer gjordes med en lärare i Sverige och en i Sydafrika som hade ansvar för dansundervisning på skolan. Genom dessa intervjuer ville jag veta hur de planerar en danslektion och vad dans har för roll i skolan i respektive land.   Av resultatet kan jag se en skillnad mellan pojkars inställning till dans i Sverige och Sydafrika. Dansen i Sydafrika finns i vardagen och anses vara en del av kulturen. Man dansar på fritiden och i skolan. Generellt så tycker pojkarna som intervjuades i Sydafrika att dans var roligt och något som det gjorde ofta. I Sverige dansar inte många av pojkarna. Dansar man så är det som ett fritidsintresse efter skolan, en träningsform. Pojkarna som intervjuades i Sverige ansåg att dans var mer för flickor medan pojkarna i Sydafrika tyckte dans var för alla. I skolan utförs kontinuerliga danslektioner i Sydafrika och eleverna får teoretisk och praktisk undervisning i dans. I Sverige ingår dansundervisningen i idrott och hälsa. Den läraren som intervjuades i Sverige dansade inte mycket med eleverna, kanske någon gång per termin. Danserna man lär sig i Sverige är oftast traditionella pardanser medan de sydafrikanska eleverna får dansa traditionella och moderna danser från sin egen och andras kulturer. Av resultatet från intervjuerna med pojkarna i Sverige och Sydafrika och litteratur drar jag slutsatsen att pojkar och flickor idag dansar individuellt och sin egen dans har blivit viktig i jämförelse med alla pardanser förr i tiden. Dans för pojkar idag är ett sätt att finna sin identitet och utforska sig själva.

Squatting innebär att människor illegalt bosätter sig på mark eller ockuperar tomma hus för att ha någonstans att bo. I samband med att världens storstäder växer, växer även squattingområden. För att förbättra situationen för bland annat squatters, hölls 1996 en FN-konferens, Habitat II. Syftet med uppsatsen är att belysa problemet med squatting och undersöker om Habitat II:s beslut haft någon inverkan på det deltagande landet Sydafrika. Den teoretiska ansatsen är realism och managerialism, där man menar att bostadssegregation beror på sociala och rumsliga hinder, samt att det är de med makt som ansvarar för bostadsituationen. De dokument från Habitat II har studerats som berör squatters samt sydafrikanska bostadspolitiska dokument. Även en litterär fallstudie av förstaden Alexandra har gjorts. Squatting i Sydafrika till stor del beror på den tidigare apartheid som bedrevs i landet under större delen av 1900-talet. Squatters situation har i viss mån förbättrats efter 1996, men mer beroende på apartheids avvecklande och de nya regeringarnas vilja att förändra situationen än Habitat II:s dokument. Habitat II poängterar hur viktigt det är med lokalt deltagande organisationer och dessa har stor roll i förbättrandet för squatters. Många organisationer i Sydafrika har drivit bostadsfrågan framåt lokalt. Samtidigt är flera organisationer alltför korrupta, likaså de bygg- och finansieringsbolag som ska ordna bostäder, varför situationen för många squatters fortfarande är oförändrad.

Sammanfattning HIV/AIDS är en epidemi i Sydafrika och antalet kvinnor som lever med denna sjukdom ärhögre än män. Studiens frågeställningar var, att genom organisationsrepresentanterna ta reda på; vad berodde detta på, hur smittades dessa kvinnor och hur upplevde och hanterade de sin sjukdom. Vilken hjälp och stöd fick de för att de skulle kunna leva ett någorlunda normalt liv samt hur behandlades dessa kvinnor av omgivningen?  Studiens metod var en kvalitativ studie bestående av fem intervjuer med personer som arbetar med dessa kvinnor inom den frivilliga organisationen, Treatment Action Campaign (TAC) i Kapstaden i Sydafrika.Vidare genomfördes en observationsstudie för att ge en ram för de genomförda intervjuerna. Studien visade att de olika kulturernas syn på kvinnor, kvinnornas ekonomiska beroende av sina män, männens sexvanor, fattigdom, våldtäkter och okunskap om sjukdomen var de faktorer som bidrog till att flest kvinnor än män blev smittade av HIV/AIDS. Genom TAC fick vi också kunskap om att HIV/AIDS var en stigmatiserad sjukdom vilket gjorde det svårt för vissa av dessa kvinnor att tala öppet om sin status vilket i sin tur gjorde att de inte kunde få hjälp, stöd, vård och medicinerig. Dessa kvinnor kunde bli misshandlade, stenade eller dödade på grund av sjukdomen, både av sina män och av andra i deras omgivning. Studien belyser även HIV/AIDS ur ett könsperspektiv eftersom det var fler kvinnor som smittades av sjukdomen.

ABSTRACT Bjelkenbrant, Pernilla, 2006: ANC-galan i Göteborg 1985: en analys av sången Soweto som politisk mobilisering (The ANC gala in Gothenburg in 1985: an analysis of the song Soweto as a means of political mobilisation) The political scientists Abdul Karim Bangura, Ove Nordenmark and Tor Sellström, all believe that there, during the 1980s, existed a strong and unified “Swedish” attitude against the South African apartheid system, and Sellström points out that this position had a strong anchorage in the ANC gala in Gothenburg in 1985. Over the past few years, singing has been identified as playing a crucial role in the struggle against apartheid. The aim of this study is twofold: firstly it presents a comprehensive discussion on how song is generally considered a tool of political mobilisation, secondly it discusses how that process can be applied to the ANC-gala. Consequently, the theoretical discussion constitutes the initial part of the study. The purpose of this study is to explore how Mikael Wiehe’s lyrics Soweto, as a representative of the songs that were performed during the gala, mobilised support for the ANC within as well as outside the Swedish solidarity movement, and how Soweto contributed to creating and consolidating a unified attitude towards apartheid – an attitude that went beyond those different opinions on apartheid that existed in the Swedish debate. Starting out from the work of the historians Kim Salomon and Håkan Thörn, as well as the political scientist Immanuel Wallerstein, the study shows how the ANC-gala relates to the Swedish solidarity movement and the African National Congress (ANC). Explaining the gala as an area of definition processes and social interaction within which there are constantly created or defined more or less embracing identities, and thereby regarding the gala a collective sympathiser with the potential to strengthen the opinion for the Swedish solidarity work against apartheid, it is possible, when adding the political scientist Mark Mattern’s study, Acting in Concert: Music, Community, and Political Action, to create the theoretical framework needed to accomplish the second part of the study. In the initial study it is stated that song mobilises politically by telling stories about the past. Song works as a communicator and creator of identity as the author of a song integrates in it common experiences. To explore Soweto from that point of view there are developed a few questions that together provides us with the answers to what history Soweto presents, and how that history is being presented. In the latter part of the study it is stated that it is possible for a number of groups to identify with the past that is being presented in Soweto, and even though it appears how the song has the capacity to split common identities – that it debates divergent interests – it also becomes evident how it brings those same groups together in their various strives for an existence in peace. The reason for this seems to be the fact that Soweto presents universal concepts that everybody, no matter what affiliation or extent of knowledge in the apartheid issue, can relate to. This way, Soweto appeals to advocates as well as opponents of apartheid, in South Africa as well as in Sweden.