Oral communication has a central function in society. School has therefore a central role to develop students' public speaking. The aim of the study is to investigate students with speaking anxiety and fear of public speaking in order to explore what would improve their public speaking skills and what kind of support they need to develop a routine in public speaking. The method consists of qualitative interviews. Four research questions are raised: What experiences have students with speaking anxiety when they reflect on oral presentations in elementary school? What knowledge have teachers in the subject of Swedish as well as special education teachers about speaking anxiety? What methods and adaptations do teachers in the subject of Swedish and special education teachers use for supporting students' speech anxiety? How do the teachers assess oral presentations? The results show that students describe that their speaking anxiety developed and grew over the years in school. The interviewed students say it's because they have not been given the opportunity to practise oral presentation in school. The students were given time for preparation, but the focus was on the content and not the performance. The students often received oral feedback, but it was too general and they desired written response. In conclusion, the best way to support speaking anxiety in students would probably be to implement a systematic and conscious methods in the education program. The teachers had not reflected much about speech anxiety, although some of them offered some support to their students.

<p>Att tala inför andra är för de allra flesta både nervöst och svårt. I skolan ställs krav på elever att de ska vara goda talare. Vad händer om eleverna inte har de rätta förutsättningarna och kanske rent av lider av talängslan? Genom att undersöka fenomenet talängslan, som är något långt mer än bara nervositet, vill vi belysa komplexiteten i fenomenets karaktär. Syftet med denna uppsats är att få en djupare förståelse för elever med talängslan i skolan och hur man som pedagog kan arbeta praktiskt för att bidra till elevernas utveckling. Fyra lärare från grundskolan och gymnasiet har intervjuats angående denna problematik. Hur ser bemötandet av talängslan ut? En specialpedagog har även intervjuats. Elevenkäter har gett en kompletterande inblick i elevernas skolvardag där muntliga redovisningar är en vanlig företeelse. Undersökningen har dels en kvalitativ del där lärare och specialpedagog intervjuas, dels en kvantitativ del bestående av enkäter. Resultatet visar att lärarna är medvetna om att talängslan förekommer och de bemöter talängslan på olika sätt. Det är dock endast en lärare som uttryckligen försöker hitta orsakerna bakom problemet. Slutsatsen som kan dras är att lärare inte alltid går till botten med problematiken. Elevenkäterna visar en skillnad i yngre och äldre elevers inställning till att tala inför andra. En slutsats är att äldre elever är mer medvetna om åhörargruppen. Åhörargruppens bemötande påverkar elevens egen uppfattning om sitt framträdande.</p>

<p>Mitt arbete behandlar hur tre lärare uppfattar tysta elever och om konstsamtal kan vara en möjlig metod för tysta elever att komma över svårigheter såsom talängslan. För att få svar på mina frågeställningar har jag intervjuat två lärare som undervisar i bild och en lärare med inriktningen Sv/So. Litteraturstudier, observationer och eget utfört konstsamtal är också en del av examensarbetet. </p><p>Resultatet visar att tysta elever måste få en kontinuerlig övning att prata inför grupper. Konstsamtal kan vara en möjlig metod och de intervjuade bildlärarna menar att tysta elever har lättare för att prata kring en bild än vid den"vanliga"undervisningen. En bildlärare menar att det krävs att man som lärare tänker efter hur man ställer frågorna om konstbilden. Enligt mitt eget utförda konstsamtal kan man utläsa att elevernas och även den tysta elevens talaktivitet ökar jämfört med de lektionsobservationer som jag utfört.</p>

Mitt arbete behandlar hur tre lärare uppfattar tysta elever och om konstsamtal kan vara en möjlig metod för tysta elever att komma över svårigheter såsom talängslan. För att få svar på mina frågeställningar har jag intervjuat två lärare som undervisar i bild och en lärare med inriktningen Sv/So. Litteraturstudier, observationer och eget utfört konstsamtal är också en del av examensarbetet. Resultatet visar att tysta elever måste få en kontinuerlig övning att prata inför grupper. Konstsamtal kan vara en möjlig metod och de intervjuade bildlärarna menar att tysta elever har lättare för att prata kring en bild än vid den"vanliga"undervisningen. En bildlärare menar att det krävs att man som lärare tänker efter hur man ställer frågorna om konstbilden. Enligt mitt eget utförda konstsamtal kan man utläsa att elevernas och även den tysta elevens talaktivitet ökar jämfört med de lektionsobservationer som jag utfört.

Om dom skrattar åt mig kan jag skratta åt dom är en kvalitativ studie där arton gymnasieelever intervjuades. Syftet med undersökningen var att studera gymnasieelevers upplevelser av muntlig framställning. Resultatet visar att muntlig framställning i skolan upplevs som jobbigt och svårt och förknippas med mer eller mindre nervositet. Eleverna visar ändå på en positiv inställning till muntlig framställning och vill fortsätta att öva och genomföra muntliga framföranden samt få ytterligare undervisning i hur muntlig framställning genomförs på bästa sätt. Vad som är avgörande för genomförandet av de muntliga framställningarna är att eleven känner trygghet och säkerhet i gruppen som ska lyssna. Eleverna vill därför ha ett kontinuerligt och värdefullt responsarbete både från klasskamrater och från lärare. Hjälpmedel, såsom powerpoint och overhead, kan också skapa en trygghet i samband med muntlig framställning då direkt fokus flyttas från talaren.

Syftet med denna kvalitativa studie är att ta del av lärarnas upplevelser och föreställningar om tysta elever i skolan. De berättelser lärarna ger oss innehåller deras tankar om hur de upplever mötet och arbetet med dessa elever. Fem lärare har deltagit i undersökningen som bygger på intervjuer. Resultatet visar att lärarna upplever svårigheter i mötet med tysta elever. De känner ofta frustration över att de inte alltid lyckas nå dessa elever. De menar att konsekvenserna av att inte vara verbalt aktiv i klassen inte behöver innebära att man missar något kunskapsmässigt men de att tysta elever kan ha svårigheter i framtiden att hävda sig i samhället.

<p>Syftet med denna kvalitativa studie är att ta del av lärarnas upplevelser och föreställningar om tysta elever i skolan. De berättelser lärarna ger oss innehåller deras tankar om hur de upplever mötet och arbetet med dessa elever. Fem lärare har deltagit i undersökningen som bygger på intervjuer. Resultatet visar att lärarna upplever svårigheter i mötet med tysta elever. De känner ofta frustration över att de inte alltid lyckas nå dessa elever. De menar att konsekvenserna av att inte vara verbalt aktiv i klassen inte behöver innebära att man missar något kunskapsmässigt men de att tysta elever kan ha svårigheter i framtiden att hävda sig i samhället.</p>

Studien syftar till att visa på hur fem svensklärare hanterar och förebygger talängslan hos elever i klassrummet. Studien bygger på kvalitativa semistrukturerade intervjuer genomförda med fem svensklärare på grundskolans senare år. Empirin har analyserats tematiskt och de teman som utkristalliserat sig diskuteras och knyts an till tidigare forskning. Slutsatser dras utifrån analysen av empirin och diskuteras ytterligare.Studien visar att lärarna tycks vara medvetna om vilka faktorer som utgör de mest ångestframkallande för de talängsliga eleverna och att det finns en ambition att reducera dessa. Samtidigt försöker de pusha på eleverna att våga ta små kliv framåt i den takt de är redo. De försöker samtliga att visa positiva förväntningar på eleverna så att dessa inte riskerar att stigmatiseras. Sett till forskningen om talängslan med anknytning till skolan och klassrummet är just detta tillvägagångssätt effektivt för att hjälpa individer med talängslan att våga tala i mer och mer krävande situationer och för att lindra symtomen. Inom forskningsfältet är man tämligen överens om att en lagom dos krav tillsammans med positiva talarupplevelser - som hjälper till att bygga upp elevens självbild som talare - är ett effektivt tillvägagångssätt för att hjälpa talängsliga individer. Att positiva talarupplevelser är avgörande för att eleven ska ta ytterligare steg framåt tycks samtliga lärare i studien vara medvetna om och begränsar kraftigt negativ respons och lägger fokus på det positiva. Forskning på området visar tydligt att om den talängslige förväntar sig att talet ska bli bedömt så ökar ångesten. Lärarna i studien tycks vara medvetna om detta och begränsar samtliga kraftigt bedömningsaspekten av tal. Istället försöker de avdramatisera talsituationerna och göra dem till lekar och övningar för att det ska bli så avslappnat som möjligt. Denna "informalisering" sammanklingar väl med det som forskningen visar, nämligen att formalitetsgraden på kommunikationssituationen påverkar den talängslige och att det blir mer ångestfyllt ju mer formell situationen är. Samtliga lärare i studien diskuterar kraven och målen tillsammans med de talängsliga eleverna så att de får inflytande över det fortsatta arbetet. Betygskriterierna ska vara synliggjorda och inte något som hemlighålls, menar lärarna i studien. Detta är mycket positivt då forskning på området visar att talängsliga individer är extra känsliga för tvetydigheter. Studier visar att ju större uppmärksamhetsfokus som riktas mot talaren som person där framme desto större blir ångesten hos den talängslige. Samtliga lärare ger tips på hur eleverna kan minska fokuset på sig själva där framme, genom att exempelvis använda sig av Power Point.För att förebygga talängslan och ytterligare hjälpa dem som är talängsliga försöker lärarna i studien skapa ett tillåtande och tryggt klassrumsklimat. De menar sig försöka skapa trygghet i gruppen så att eleverna känner sig bekväma med varandra. De menar sig också försöka skapa goda klassrumsnormer så att ingen ska behöva bli utpekad eller påhoppad. De tycker att det är viktigt att klassrumsklimatet är stöttande så att det ska vara okej att göra på olika sätt utan att få en stämpel på sig eller bli retad. Inom forskningsfältet är man tämligen överens om att talängslan främst uppstår i grupper som kännetecknas av otrygghet, det vill säga då individer inte är bekväma med varandra. Att alla är en del av gemenskapen är alltså mycket viktigt för att förebygga talängslan. Flera forskare tipsar också om att en god idé kan vara att dela in klassen i små trygga grupper om det är svårt att få till denna trygghet i helklass för alla elever. Lärarna i studien nämner att de ibland delar in klassen i grupper och att de tänker extra på att de talängsliga eleverna ska hamna med sådana kamrater de känner sig trygga med. Första steget kan just vara att den talängslige ska redovisa för just dessa kamrater.Utifrån intervjustudien framkommer det att det tycks finnas en del aspekter i lärarnas undervisning som - givetvis utan att de själva är medvetna om det - kan bidra till och förvärra talängslan till viss grad. Dels så tycks det finnas en tydlig fokusering på form, vilket faktiskt ökar fokuset på talaren som person där framme just där och då, dels tycks majoriteten av klassrummen präglas av det så kallade recitationsmönstret, vilket ökar formalitetsgraden på kommunikationssituationerna och gör dessa mer laddade än vad de egentligen behöver vara. I det dialogiska klassrummet blir elevernas inlägg mindre formella och så att säga naturliga inslag i undervisningen. Detta bör underlätta för framförallt de talängsliga eleverna. Inom forskningsfältet är man överens om att i synnerhet talängsliga behöver få mycket tid till förberedelse för att klara av sina framföranden. Detta tycks lärarna i studien inte lägga någon nämnvärt stor vikt vid. Det viktiga tycks vara framförandena där och då och på vilket sätt de utförs snarare än på innehållet och arbetsprocessen bakom. Vid responsen tycks lärarna fokusera på retorikens så kallade lokala delar (tempo, röststyrka, kroppsspråk etc.), medan de globala delarna (innehållet och förberedelserna bakom) tycks bli förbisedda. Detta missgynnar de talängsliga eleverna på två sätt; dels hamnar de själva i ett större fokus där framme, dels blir förberedelsemöjligheterna begränsade, framförallt genom att de inte får reda på vikten av att förbereda sig och hur det ska göras på bästa sätt.

Målet med denna systematiska litteraturstudie är att undersöka och sammanställa vad tidigare forskning lyfter fram kring talrädsla. Vidare intas ett didaktiskt sociokulturellt perspektiv på elev och lärande samt vad som föreskrivs i Läroplan, examensmål och gymnasiegemensamma ämnen för gymnasieskola 2011 (2011) och elevernas rättigheter till kommunikativa kunskaper. Syftet är att belysa en nulägesrapport vad gäller forskningsläget inom talrädsla. Den aktuella frågeställningen är: På vilket sätt gynnar en ökad medvetenhet om hela kommunikationsprocessen elever med talrädsla, enligt tidigare forskning? Vilka beprövade åtgärder finns beskrivna för att gynna elever med talrädsla i gymnasiet enligt tidigare forskning? Vad anses som mest centralt inom forskningen för elever med talrädsla? Litteraturstudiens resultat visar att eleverna lider av olika former av specifik social fobi inom talrädsla vilka blir synliga genom självrannsakning. Arbetet för att komma ur talrädsla är att exponeras inför en sekundärgrupp. Vidare visar litteraturstudien också att kunskaper kring hela kommunikationsprocessen inom elevsocialisationen är väsentligt för hur eleverna tar sig an ett muntligt föredrag i skolan. Det handlar framförallt om de sociologiska faktorerna som självförtroende, anpassning, självbild och maktstrukturer som avgörande för elevernas språkutveckling. Det sociokulturella perspektivet gör det möjligt att se relationen mellan talrädsla och kommunikationsprocess. Det psykologiska tillvägagångssättet är önskvärda i undervisningen om tal eftersom det främjar tryggheten i klassrummet samt att de psykologiska metoderna skapar vägar ur talrädslan på ett bredare plan än vad retoriken kan erbjuda.

Studien syftar till att kartlägga ämneslärares arbetssätt, kunskaper och attityder till elever som lider av Foreign Language Speaking Anxiety, även kallat FLSA. I bakgrunden redogörs för begreppets innebörd, dess uppkomst hos elever och vilken påverkan det har på engelskundervisningen i skolan. Vidare redogörs sambanden mellan undervisningen och språkets roll i det svenska samhället för att ge läsaren en förståelse för de utmaningar som både ämnesläraren och FLSA-elever står inför. Data för studien har samlats in genom kvantitativa elevenkäter samt kvalitativa lärarintervjuer och klassrumsobservationer. Grundad Teori (GT) är den metodansats som använts eftersom denna fokuserar på att nå resultat utifrån empiriska data framför specifika teorier. Resultatet visar att ämneslärare identifierar samma upphovsorsaker till FLSA som forskningen men att dessa inte konsekvent tas i beaktning i undervisningen.