The purpose of this study is to find out more about how language teachers can improve and change the teaching of rhetoric with focus on communication apprehension. The study aims primarily at teachers in the Swedish subject and teaching in rhetoric. Aspects on the subject being addressed are: How rhetoric teaching can be made more easy and systematic, how it can be improved and how Swedish teachers more actively can help students with communication apprehension orally in the ordinary teaching activity. This work can and should be read with a focus on, an increasing extent, integrating students with communication apprehension into oral classroom activities.  Quality interviews were conducted to collect data and fulfill the study. These interviews were conducted with qualified graduate teachers and upper secondary school teachers, all with both qualifications and teaching in the subject Swedish or Swedish as a second language. The choice were made on these individuals just because most of the rhetoric in the course and subject curriculum in Swedish school is found in the language subjects, in particular the Swedish subject. For the interested reader, this study's interview questions are attached under "Appendix 1", at the bottom of this essay.  The hypothesis that existed at the beginning of the work was that a lot of oral rhetorical training in various forms would help the students, especially the ones with communication apprehension, to become more rhetoric talented; better and more common speakers. / Syftet med denna undersökning är att ta reda på mer om hur språklärare kan förbättra och förändra undervisningen i retorik med fokus på talängsliga elever. Studien vill främst rikta sig till lärare i svenskämnet och undervisningen i retorik. Aspekter på ämnet som tas upp är: Hur retorikundervisningen kan göras mer lättsam och systematisk, hur den kan förbättras samt hur svensklärare mer aktivt kan hjälpa talängsliga elever muntligt i ämnesundervisningen. Detta arbete kan och bör läsas med fokus på att, i allt högre grad, integrera talängsliga elever i muntliga klassrumsaktiviteter.  För att samla in data och genomföra studiens undersökning gjordes kvalitativa intervjuer. Dessa intervjuer utfördes med behöriga examinerade högstadie- och gymnasielärare, alla med både behörighet och undervisning i ämnet svenska alternativt svenska som andraspråk. Valet föll på dessa intervjuobjekt eftersom större delen av retoriken i kurs- och ämnesplanerna i svensk skola finns i språkämnena, i synnerhet svenskämnet. För den intresserade läsaren finns denna studies intervjufrågor bifogade under ”Bilaga 1”, längst ned i uppsatsen.  Hypotesen som fanns vid arbetets start var att mycket muntlig retorisk träning i olika former skulle hjälpa eleverna, framförallt de talängsliga, att bli skickligare retoriker och bättre samt vanare talare.

Syftet med denna studie är att undersöka hur några utvalda svensklärare i årskurserna 1–3 uppger att de arbetar med elever som har svårigheter att uttrycka sig i talet på grund av talängslan eller selektiv mutism. Att tala är centralt i svenskämnet och studien kommer att se till vilka förutsättningar de utvalda svensklärarna ger till elever som har svårigheter med detta. Arbetet kommer att präglas av den dialogiska teorin, som utgår från att kommunikation sker genom interaktion i samtalet med andra människor. Metoden för arbetet är kvalitativa intervjuer. / <p>Svenska</p>

Syftet med denna studie är att öka kunskapen om hur lärare arbetar stöttande med de tysta och talängsliga eleverna så att de kan nå de muntliga målen i svenska på gymnasieskolan. Frågeställningarna som används för att besvara syftet är tre stycken. Den första frågar hur lärare hittar de tysta och talängsliga eleverna i en klass. Den andra frågar om lärarna använder olika metoder för att de tysta och talängsliga eleverna ska uppnå de muntliga målen i svenska på gymnasieskolan, och i så fall, vilka metoder som används. Den sista frågeställningen frågar i vilken utsträckning lärare anser att tysta och talängsliga elever uppnår de muntliga målen i svenska på gymnasieskolan. Genom halvstrukturerade intervjuer med fem lärare på en skola i Mellansverige kan studiens syfte besvaras. Studiens resultat analyseras med hjälp av innehållsanalys och diskuteras sedan utifrån syfte, frågeställningar, studiens bakgrund och det teoretiska ramverket. Studiens teoretiska ramar är det sociokulturella perspektivet med begreppen scaffolding och den proximala utvecklingszonen. Resultatet av studien visade att lärarna inte tycker att det är speciellt svårt att urskilja de tysta eller talängsliga eleverna i klassrummet. Enligt lärarna är eleverna med denna problematik relativt öppna med sin läggning och om de inte är det, att de ändå syns i klassrummet. Lärarna använder sig av olika metoder för att de tysta eller talängsliga eleverna ska uppnå målen i muntlig svenska på gymnasieskolan. Den främsta metoden lärarna anger är att anpassa undervisningen till individnivå samt att stegvis stötta eleven genom scaffolding för att därigenom kunna genomgå en personlig utveckling. De intervjuade lärarna upplever att tysta eller talängsliga elever inte har några större problem att nå målen i svenska på gymnasieskolan, men att de har större hinder att överkomma än de elever som inte tycker att det är jobbigt att prata inför en grupp människor.

I dagens skola är det mycket som har förändrats jämfört med förut. Eleverna ska vara mer delaktiga och ta mer eget ansvar, de ska även kunna föra fram sin talan och behärska att tala inför andra. Det är inte alltid det lättaste speciellt inte när man är en talängslig person som inte gillar att vara i centrum. Det ställs idag krav på att elever ska kunna framföra en muntlig framställning: det är skrivet i kursplanen för svenska och har även blivit en del i det obligatoriska nationella provet som sker i år 3, 6 och 9 i skolan. I detta självständiga arbete uppmärksammas elever med talängslan och hur de beskriver sin situation samt hur de anser att läraren hade kunnat hjälpa dem vid de muntliga redovisningar i skolan. Syftet med denna studie är att bidra med förståelse för de talängsliga elevernas upplevelse av muntliga framställningar, eftersom forskningen ur elevperspektiv inom detta område är synnerligen begränsat. Vidare ska studien bidra med ett pedagogiskt perspektiv där eleverna kommer med  förslag på vad lärare kan göra för att underlätta redovisningssituationerna för dem. Syftet kunde uppnås med hjälp av två frågeställningar: Hur elever som har svårt för muntliga redovisningar beskriver sin situation och vad anser eleverna att läraren kan göra för att underlätta. Undersökningen har genomförts med en kvalitativ forskningsmetod, där enkäter med öppna frågor lämnats ut och även 15 semistrukturerade intervjuer har genomförts med elever i årskurs 6,7,8 och 9. Resultatet tolkas med kunskaper utifrån litteratur och tidigare forskning. Resultatet visar att ungefär en tredjedel av de elever som medverkade i studien kände sig talängsliga vid muntliga framställningar i skolan. De beskriver redovisningssituationen som obehaglig, kroppen reagerar konstigt, kamratera ansågs vara ett bekymmer och lärarens upplägg och val av ämnen kan även ställa till problem vid redovisningstillfället. Eleverna menar att de skulle vilja att lärarna tänkte  på hur de lägger upp redovisningstillfällena och vilka ämnen de ger elever att redovisa om. De skulle även vilja ha varierade former av redovsiningsmetoder och få lära sig fler redovisningstrategier som de skulle kunna använda vid de muntliga redovisningarna. Respondenterna i studien skulle även vilja att läraren arbetade med klassrumsklimatet och kamratrespons.

<p>Vårt arbete behandlar elevers upplevelser och tankar om att tala inför en grupp människor. För att få svar på våra frågeställningar har vi låtit elever i år 4 och år 5, skriva ner sina tankar och funderingar kring detta ämne. Våra resultat är baserade på två stycken undersökningar. Den första undersökningen behandlar elevers situation i kamratgrupper och den andra undersökningen beskriver elevers upplevelser och tankar om hur det känns att framträda inför en grupp människor. I våra resultat visar det sig att övervägande av eleverna tycker det är en stor skillnad att prata inför hela klassen än med sina närmaste kamrater. De blir mer nervösa inför en storgrupp då man är orolig över hur klasskamraterna ska reagera. En annan anledning till den ökade nervositeten är att man inte har fått öva mycket på att framträda. Detta visar på hur viktigt det är att ha en medveten muntlig träning, att skapa ett bra klassrumsklimat och att man som lärare uppmuntrar och berömmer eleverna.</p>

<p>Syftet med detta arbete är att belysa lärares tankar och åsikter om talängsliga elever dvs. elever som inte vågar tala inför sina klasskamrater. Vidare belyser arbetet eventuella orsaker till uppkomsten av talängslan och vad lärare har för möjligheter att göra åt problemet. Både på TV och i radio hörs människor tala om att klimatet i både skolan och samhället blir allt hårdare. Det talas även mycket om vikten av att kunna tala för sig. Vilket innebär ett problem för talängsliga elever. Om eleverna inte vågar tala inför andra, vad får det då för konsekvenser i deras vuxna liv? </p><p>Den litteratur studie som ligger till grund för denna empiriska studie berör tolkningar om vad läroplanen och kursplanerna skrivit om talängsliga elever. Olika forskares uppfattningar om talängslans eventuella känsla, orsaker, konsekvenser och åtgärder berörs också. Den empiriska studien består av intervjuer med fyra lärare som undervisar i år fyra till sex. Med en kvalitativ metod har sedan intervjuerna genomförts och bearbetats och givit ett resultat som inte är generaliserbart med hela landets lärare, men som ändå kan ge en inblick i lärares erfarenheter och kunskaper om ämnet talängslan. </p><p>Lärarna i den här studien menar att det finns mellan två och fem talängsliga elever i varje klass. Ändå har lärarna få konkreta förslag till hur talängslan kan förebyggas eller åtgärdas. Resultatet visar även att svagt självförtroende är en av orsakerna till talängslan hos elever. Lärarna är väl medvetna om att talängslan kan få konsekvenser för dessa elever i det vuxna livet. </p><p>Diskussionen berör genusperspektivet i studien samt talängslans spridning och de talängsliga elevernas svaga självförtroende. I diskussionen ingår även tankar om talängslans konsekvenser för skolan.</p>

<p><em>The gift of speech or skill in relation to conditions? </em>is a qualitative interview survey of ten students’, in the upper secondary school, experiences of oral presentation in the classroom. The purpose of the study is to research how rhetorical previous knowledge, verbal interaction in the classroom and speech anxiety and speech tendency affect the experience of oral presentation. </p><p>     The result shows that rhetorical previous knowledge has a positive affect on how oral presentation is experienced. Larger previous knowledge generates a more positive experience of oral presentation. The results also show that many of the students have a theoretical knowledge about outline, introduction and conclusion but lack the ability to practically use their theoretical knowledge in their oral presentations. The results also show that many students are experiencing a shortage of rhetorical education. </p><p>     In the classroom culture signified by verbal interaction and dialogue, the students are more encouraged to perform an oral presentation, than in the classroom culture signified by one way communication. The results also show that response often is given orally by the teacher and less often in writing. Response from other classmates is unusual.</p><p>     Students’ speech anxiety and speech tendency affect how most students are experiencing discomfort in some way or another in relation to oral presentation. The background to this discomfort are most commonly related to the performance in front of classmates, the self-image or self-esteem but also being assessed by classmates or the teacher. Two other variables were found in the survey, that of the desire of knowing the audience or not and that of the size of the audience.</p><p>     Oral presentation is important to master both in school but also in real life. The common strategy for development of verbal interaction seems to lay in the actual performance only. Students are not handed other occasions to practice. At the same time students are graded on their performances without having any previous knowledge. Awareness about oral cultures in the classrooms and about the background of students speech anxiety are important for their development of verbal interaction in any form, and it is also important to vary the size of the group and the kind of audiences.</p>

Syftet med denna studie var att undersöka vilka uppfattningar och erfarenheter lärare har av tystaelever, vilka tankar de har kring hur dessa kan stödjas och hjälpas och hur de faktiskt arbetar meddetta. Med en tyst elev menas de som sällan, eller inte alls, deltar i den muntliga delen avundervisningen i klassen. Fyra lärare intervjuades och observerades i sina klassrum. Resultatetvisar att lärare menar att tysta elever är de som sällan eller aldrig vill tala i klassrummet, som interäcker upp handen eller vill läsa högt. Lärarna kategoriserar också gruppen tysta elever och angerolika elever som tysta. Lärarna försöker i sitt arbete att hjälpa eleverna genom öppna frågor,grupparbeten och genom att låta dem skriva. Vidare är lärarna väl medvetna om risken att tystaelever riskerar att inte nå kursplanernas kunskapskrav. I klassrumssituationen tvingas lärareprioritera mellan utagerande och tysta elever, vilket leder till att de riskerar att bli bortglömda ochövergivna.

Vårt arbete behandlar elevers upplevelser och tankar om att tala inför en grupp människor. För att få svar på våra frågeställningar har vi låtit elever i år 4 och år 5, skriva ner sina tankar och funderingar kring detta ämne. Våra resultat är baserade på två stycken undersökningar. Den första undersökningen behandlar elevers situation i kamratgrupper och den andra undersökningen beskriver elevers upplevelser och tankar om hur det känns att framträda inför en grupp människor. I våra resultat visar det sig att övervägande av eleverna tycker det är en stor skillnad att prata inför hela klassen än med sina närmaste kamrater. De blir mer nervösa inför en storgrupp då man är orolig över hur klasskamraterna ska reagera. En annan anledning till den ökade nervositeten är att man inte har fått öva mycket på att framträda. Detta visar på hur viktigt det är att ha en medveten muntlig träning, att skapa ett bra klassrumsklimat och att man som lärare uppmuntrar och berömmer eleverna.

Syftet med detta arbete är att belysa lärares tankar och åsikter om talängsliga elever dvs. elever som inte vågar tala inför sina klasskamrater. Vidare belyser arbetet eventuella orsaker till uppkomsten av talängslan och vad lärare har för möjligheter att göra åt problemet. Både på TV och i radio hörs människor tala om att klimatet i både skolan och samhället blir allt hårdare. Det talas även mycket om vikten av att kunna tala för sig. Vilket innebär ett problem för talängsliga elever. Om eleverna inte vågar tala inför andra, vad får det då för konsekvenser i deras vuxna liv? Den litteratur studie som ligger till grund för denna empiriska studie berör tolkningar om vad läroplanen och kursplanerna skrivit om talängsliga elever. Olika forskares uppfattningar om talängslans eventuella känsla, orsaker, konsekvenser och åtgärder berörs också. Den empiriska studien består av intervjuer med fyra lärare som undervisar i år fyra till sex. Med en kvalitativ metod har sedan intervjuerna genomförts och bearbetats och givit ett resultat som inte är generaliserbart med hela landets lärare, men som ändå kan ge en inblick i lärares erfarenheter och kunskaper om ämnet talängslan. Lärarna i den här studien menar att det finns mellan två och fem talängsliga elever i varje klass. Ändå har lärarna få konkreta förslag till hur talängslan kan förebyggas eller åtgärdas. Resultatet visar även att svagt självförtroende är en av orsakerna till talängslan hos elever. Lärarna är väl medvetna om att talängslan kan få konsekvenser för dessa elever i det vuxna livet. Diskussionen berör genusperspektivet i studien samt talängslans spridning och de talängsliga elevernas svaga självförtroende. I diskussionen ingår även tankar om talängslans konsekvenser för skolan.