This is a study of how speaking time is distributed in two different classroom settings. The study includes observations of lessons and interviews with teachers. The main aim of the study was to ascertain whether boys and girls receive and claim speaking time to an equal extent. The justification for the study is that school is supposed to give equal education to all pupils, and an essential condition for this should be that both boys and girls are given and can use the speaking time equally. The study was conducted from a gender perspective and with the approach of social constructionism. It examines the speaking time that the pupils take without the teacher’s permission, and also how the teacher allocates speaking time to boys and to girls. The result shows that boys dominate the speaking time, even though teachers say that they make an effort to distribute speaking time equally between girls and boys. One of the observations showed that the girls were more active than the boys, but this was contradicted by the results of the study as a whole. The study also includes interviews with two teachers, one from each school.

Syftet med studien var att undersöka hur verktyg som glasspinnar/lappar användes för att fördela ordet i fyra besökta klassrum på ett sätt som hade förutsättningar att vara ett verktyg för demokratiska arbetssätt. Med glasspinnar/lappar menas att alla elevers namn stod på varsin glasspine/lapp och läraren drog en för att fördela ordet till eleverna. För att kunna studera strategier för fördelning av ordet och få en uppfattning om hur de användes i klassrummen var det relevant att använda observation som metod. Utöver observationen gjordes även intervjuer med lärarna. Intervjuerna gav lärarna en chans att berätta deras syn på strategin samt vilka anpassningar och komplement som den kräver. Studien genomfördes hos fyra olika lärare på tre olika skolor på Gotland. Resultatet visar att man kan använda glasspinnarna/lapparna på flera sätt, bl.a. genom att man kan efter dragen glasspinne lägga tillbka den i högen eller lägga pinnen åt sidan. Strategin anpassas efter undervisningens syfte och elevernas individuella behov. Resultatet visar även att eleverna som befann sig i klassrummet underobservationstillfällena fick ordet minst en gång. Eleverna fick under lektionens gång lyssna och reflektera över varandras svar genom de olika livlinor som de kunde ta till hjälp. Lärarna kompletterar glasspinne-strategin med andra strategier, t ex handuppräckning, för att de ser användandet av glasspinnar/lappar som en hjälp till att få elever delaktiga. Eleverna tränar sig i deliberativ demokrati genom att uttrycka åsikter, tankar och argument samtidigt som de får lyssna till klasskompisarnas svar. Genom att undervisa eleverna i demokratiska arbetssätt förbereder man eleverna för att bli aktivt deltagande samhällsmedborgare.

”Talets gåva har alla fått. En del använder den effektivt, andra inte” (Gröning 1987:4). Varför är det så att alla inte använder det effektivt? I tidigare forskning pratar man om tvåtredjedelsregeln i ett klassrum; läraren har två tredjedelar av talutrymmet i klassen och av den tredjedel som eleverna har är det pojkarna som har två tredjedelar (Einarsson & Hultman 1984:82). För mig var det inte så konstigt att läraren innehar mycket av talutrymmet men däremot ville jag undersöka om och varför det är så stor skillnad mellan de manliga eleverna och de kvinnliga eleverna. Utgångspunkten i min undersökning är att under en lektion observera den språkliga aktiviteten, hur eleverna får eller tar ordet och också se både lärare och elevers reflektioner från samma lektion. Klassen som har observerats är en Komvuxklass där eleverna är mellan 21-47 år. Förutom att se generella drag i hela klassen har fyra elever studerats mer ingående, en talför man, en talför kvinna, en tystlåten man och en tystlåten kvinna för att se de individuella skillnaderna mellan eleverna. För att få fram hur elever och lärare upplever klimatet i klassrummet under den lektionen som observerades har en enkät genomförts på eleverna och en intervju genomförts med läraren. Egentligen är skillnaderna inte så stora mellan grupperna män och kvinnor men däremot visade sig skillnaderna vara större mellan de fyra utvalda eleverna. Den talföre mannen var den som hade klart mest av talutrymmet och den tystlåtna kvinnan var den som hade klart minst av talutrymmet. Det som påverkar elevernas del av talutrymme är inte lika starkt förankrat till könet som det är till elevernas personlighet. Det är mer avgörande om en elev är framåt eller lite blyg än om det är en han eller hon. I intervjun med läraren framkom det att hon inte tänkte på sina elever som män och kvinnor utan som individer. Hon försökte se till hur de är istället för till vad de är. Ofta är det generella synsätt som gör att skillnaderna blir så stora mellan de två grupperna män och kvinnor. Genom att ta ner studien på individnivå visade sig resultatet bli ett annat. I min studie visade sig gruppresultatet bli att skillnaderna mellan män och kvinnor i klassrummet inte är så stora men på individnivå visade sig skillnaderna vara ansenliga. Om det nu är skillnader mellan könen eller bara individerna kan vara svårt att visa. Som blivande lärare har jag i alla fall fått en hel del saker att tänka på för att underlätta för min klass så att alla kan få komma till tals. Som lärare kan man inte kräva av eleverna att de ska vara muntligt aktiva utan några förberedelser. Läraren måste skapa en miljö där eleverna vågar tala och också ge eleverna de verktyg de kan tänkas behöva för att öva upp sin muntliga aktivitet. Lärarens roll är otroligt viktig när det kommer till elevernas delaktighet i klassrummet. Det finns en balans som läraren ska hålla, ställa krav på eleverna samtidigt som man inte kräver för mycket och ge eleverna utrymme att tala fritt samtidigt som man ger ordet så att alla får komma till tals.

<p>”Talets gåva har alla fått. En del använder den effektivt, andra inte” (Gröning 1987:4). Varför är det så att alla inte använder det effektivt? I tidigare forskning pratar man om tvåtredjedelsregeln i ett klassrum; läraren har två tredjedelar av talutrymmet i klassen och av den tredjedel som eleverna har är det pojkarna som har två tredjedelar (Einarsson & Hultman 1984:82). För mig var det inte så konstigt att läraren innehar mycket av talutrymmet men däremot ville jag undersöka om och varför det är så stor skillnad mellan de manliga eleverna och de kvinnliga eleverna.</p><p>Utgångspunkten i min undersökning är att under en lektion observera den språkliga aktiviteten, hur eleverna får eller tar ordet och också se både lärare och elevers reflektioner från samma lektion. Klassen som har observerats är en Komvuxklass där eleverna är mellan 21-47 år. Förutom att se generella drag i hela klassen har fyra elever studerats mer ingående, en talför man, en talför kvinna, en tystlåten man och en tystlåten kvinna för att se de individuella skillnaderna mellan eleverna. För att få fram hur elever och lärare upplever klimatet i klassrummet under den lektionen som observerades har en enkät genomförts på eleverna och en intervju genomförts med läraren.</p><p>Egentligen är skillnaderna inte så stora mellan grupperna män och kvinnor men däremot visade sig skillnaderna vara större mellan de fyra utvalda eleverna. Den talföre mannen var den som hade klart mest av talutrymmet och den tystlåtna kvinnan var den som hade klart minst av talutrymmet. Det som påverkar elevernas del av talutrymme är inte lika starkt förankrat till könet som det är till elevernas personlighet. Det är mer avgörande om en elev är framåt eller lite blyg än om det är en han eller hon. I intervjun med läraren framkom det att hon inte tänkte på sina elever som män och kvinnor utan som individer. Hon försökte se till hur de är istället för till vad de är.</p><p>Ofta är det generella synsätt som gör att skillnaderna blir så stora mellan de två grupperna män och kvinnor. Genom att ta ner studien på individnivå visade sig resultatet bli ett annat. I min studie visade sig gruppresultatet bli att skillnaderna mellan män och kvinnor i klassrummet inte är så stora men på individnivå visade sig skillnaderna vara ansenliga. Om det nu är skillnader mellan könen eller bara individerna kan vara svårt att visa.</p><p>Som blivande lärare har jag i alla fall fått en hel del saker att tänka på för att underlätta för min klass så att alla kan få komma till tals. Som lärare kan man inte kräva av eleverna att de ska vara muntligt aktiva utan några förberedelser. Läraren måste skapa en miljö där eleverna vågar tala och också ge eleverna de verktyg de kan tänkas behöva för att öva upp sin muntliga aktivitet. Lärarens roll är otroligt viktig när det kommer till elevernas delaktighet i klassrummet. Det finns en balans som läraren ska hålla, ställa krav på eleverna samtidigt som man inte kräver för mycket och ge eleverna utrymme att tala fritt samtidigt som man ger ordet så att alla får komma till tals.</p>

Denna studie syftar till att undersöka interaktioner i en klass i årskurs 3 mellan lärarenoch eleverna ur ett genusperspektiv. Studiens forskningsfrågor har varit att undersöka hurmycket talutrymme pojkarna respektive flickorna får i klassrummet samt att undersökahur interaktionerna ser ut mellan läraren och pojkarna respektive flickorna. I föreliggandestudie används dominansmodellen och skillnadsmodellen som analysverktyg förbearbetning av studiens data. Studien data analyseras både kvantitativt och kvalitativt därtre observationer genomförts parallellt med att undervisningen har spelats in via ljud.Sammanfattningsvis visar resultatet att pojkarna får något mer talutrymme i klassrummetän vad flickorna får. Vid samtliga observationstillfällen pratar pojkarna rakt ut, utan attha fått ordet, fler gånger än vad flickorna gör. Läraren kommenterar vad pojkarna gör ochsäger i klassrummet fler gånger än flickorna. Resultatet visar också att i interaktioner medläraren tar pojkarna över dominansen oftare än vad flickorna gör. När pojkar dominerartalutrymmet i klassrummet betraktas det som naturliga egenskaper vilket leder tillojämställdhet och bidrar till en undervisning som inte är likvärdig.

Syftet med denna studie är att undersöka vilka språkliga drag som kan tillskrivas manliga respektive kvinnliga rollfigurer i August Strindbergs drama Fröken Julie. Vidare är syftet att undersöka om det finns några skillnader vad gäller talutrymme och känslosamhet mellan kvinnor och män i dramadialogen. Metoden består av en kvalitativ samtalsanalys med inriktning på stilanalys, samt en kvantitativ undersökning av talutrymme och känslosamhet. Resultatet visar en stor mängd generaliserande drag som kan identifieras som könsbundna samt att mannens talutrymme är större än kvinnornas. Undersökningen visar också att graden av känslosamhet i dramat inte enbart är könsbundet. Slutsatserna visar att mäns och kvinnors sätt att agera språkligt förändrats över tid och att det inte bara är könstillhörighet som styr talet eftersom klasskillnader et cetera också har en stor inverkan.

Sammandrag Författare: Peggy Palm År: Ht 2007 Titel: Lära våga tala. Om tal i klassrumsoffentligheten Engelsk titel: Speak up! About communication in the classroom Ort, Universitet: Växjö, Växjö Universitet Sidor: 40 Innehåll: Undersökningens syfte var att ta reda på hur det offentliga talutrymmet fördelar sig i klassrummet för de tidigare åren, för läraren, men även för hur det fördelar sig mellan flickor och pojkar. Undersökningen syftar även till att belysa på vilket sätt som eleverna fått/tagit ordet på den offentliga nivån i klassrummet och vid hur många tillfällen som läraren har vidareutvecklat svaret med sina elever vid dessa tillfällen. Samt även hur lärare och elever uppfattar att det offentliga talutrymmet fördelar sig i klassrummet för de tidigare åren. Metoden består av observationer och ljudinspelningar i klassrummen i åk 1, 3 och 5. Jag har även utfört intervjuer av de tre berörda lärarna och av tre flickor och tre pojkar från varje klass. Resultatet visar att läraren talar i cirka 54-78 % av den offentliga taltiden, deras uppfattning låg på cirka 50-60 %. Tidigare forskning visar att det oftast är pojkarna som dominerar det offentliga talutrymmet i klassrummet. Det gör de även i denna undersökning men med små tidsmarginaler. Den tidigare så kallade tvåtredjedelsregeln, där läraren talar i tvåtredjedelar av lektionstiden och pojkarna i tvåtredjedelar av elevtiden, verkar tyvärr stämma ganska väl överens med verkligheten fortfarande. Dock inte i åk 5 då det rådde omvända förhållanden vid elevtiden. Lärarnas och elevernas uppfattning om hur det offentliga talutrymmet skulle fördelas stämde inte alltid med verkligheten. Läraren i åk 5 trodde att flickorna skulle dominera, men det visade sig att det var pojkarna som gjorde det även om det var med väldigt liten tidsmarginal. Det är läraren som har makten över det offentliga ordet i klassrummet. Det är hon/han som fördelar ordet och ser till att gällande regler följs. Det är därför viktigt att läraren fördelar ordet rättvist och skapar ett positivt klassrumsklimat! Nyckelord: talträning, talutrymme, klassrum, genus, lärare, elev

Det övergripande syftet med denna studie är att undersöka hur en klassrumsinteraktion i Utbildning i svenska för invandrare kan te sig. Ett mer specifikt syfte med uppsatsen är att undersöka hur interaktionen mellan lärare och elever ser ut för fördelning av talutrymme, tal-handlingar, respons samt lärarens frågetyper. Detta är en fallstudie som utgår från observation och inspelning av en SFI-klass med elever som går på kurs C- och D- inom spår 3. I studien har fyra klassrumsinspelningar transkriberats och analyserats enligt COLT–modellen. Undersökningen utgår från ett sociokulturellt perspektiv. Resultaten visar att läraren använde talhandlingarna frågor, upprepning av fråga, respons, direkt uppmaning samt förklaring och instruktion. Eleverna använde talhandlingarna: frågor, upprepning av fråga, respons, förklaring och instruktion. Resultatet visar även att läraren står för den största delen av talutrymmet. Den vanligaste talhandlingen hos läraren var frågor och elevernas var att svara på lärarens frågor. Den frågetyp som dominerar lärarens frågor är öppna frågor. Övriga frågetyper som läraren använder är fokuserad fråga, neutral ja- och nej-fråga, styrande ja- och nej-fråga, ingen explicit uppmaning till svar, uppskjutande fråga, samt retorisk fråga. Den frågeform som används mest hos läraren är av syntaktisk form, där frågorna inleddes med ett frågeord eller har omvänd ordföljd med det finita verbet först. Vanligast förekom-mande respons hos eleverna är ultraminimala yttranden. Lärarens respons består mestadels av neutral respons.

Syftet med denna studie var att studera vilka föreställningar om kön som förmedlas mellan pedagog och barn vid matsituationen på förskolan. Forskningsfrågorna berör vilket utrymme pojkar respektive flickor ges till kommunikation av pedagogerna och hur flickorna och pojkarna upplever detta. Studien utgår från det socialkonstruktionistiska perspektivet och en kombination av kvalitativ och kvantitativ ansats där observationer av fyra matsituationer och intervjuer med tre pojkar och tre flickor i åldrarna 4–5 år genomförts. Resultatet av observationerna visade på att flickor och pojkar erbjuds olika utrymme till kommunikation och att pedagogerna bemöter dem på olika sätt utifrån deras kön. Resultatet av intervjuerna visade en omvänd bild där flickor och pojkar upplever att de får lika talutrymme och uppmärksamhet. Resultatet visar även att pedagogerna använder språket som ett medel i att konstruera bilder av föreställningar om kön, vilket också förmedlas mellan pedagog och barn vid matsituationen på förskolan.

Vi lever i Sverige, ett land där det talas ungefär 206 språk och antalet flerspråkiga elever i den svenska skolan ökar. För att lära sig det nya språket krävs det att pedagogen skapar goda förutsättningar och stöttningsstrukturer för elevernas inlärning i skolan. Brister inlärningen av andraspråket svenska, kan det bidra till sämre studieresultat. Dessvärre upplever omkring tre fjärdedelar av lärarna i Sverige att de inte har tillräckligt med kunskap för att stötta och möta olika kulturer. Syftet med studien var att undersöka hur verksamma lärare uppfattar och utformar arbetet med att stötta flerspråkiga elever till att i undervisningssituationer ta sig an talutrymmet i det svenska språket. I denna studie har empiri samlats in genom semistrukturerade intervjuer med sex verksamma lärare i grundskolans tidigare år F-3. Den empiriska studiens resultat visar att samtliga informanter arbetar med olika stöttningsstrukturer för att eleverna ska ta sig an talutrymmet. Utifrån studiens resultat dras slutsatsen att lärarna främst arbetar med olika gruppkonstellationer, med stöd av redskap, i sin undervisning eftersom de personligen uppmärksammat hur flerspråkiga elever utvecklar sitt andraspråk i svenska i sociala interaktioner med andra elever. Vidare forskning kan därmed vara att observera hur lärare arbetar med att stötta flerspråkiga elever till mer talutrymme.