Studiens syfte är att fördjupa kunskapen om hur fyra lärare i årskurs F-3 upplever skillnader i elevers talutrymme, utifrån genus och andra samband, och lärares arbetssätt för att gynna talutvecklingen hos elever. Studiens ansats är kvalitativ och genomförd med hjälp av semistrukturerade intervjuer med verksamma lärare. Resultatet visar varierande utsagor gällande talutrymmets fördelning mellan elever utifrån genus och andra samband. Det finns dessutom både likheter och olikheter i hur lärare arbetar med muntlig framställning i klassrummet. Slutsatsen är att lärare bör vara uppmärksamma på hur talutrymmet är fördelat i klassrummet, vare sig det handlar om genus eller andra samband. I arbetet med muntlig framställning är det viktigt att bemöta alla elevers individuella behov och även att variera och anpassa arbetssätt efter dessa. För att främja klassrumsklimatet behöver läraren prioritera relationsarbetet och arbeta för en trygg lärandemiljö.

Denna studie syftar till att undersöka hur talutrymmet i klassrummet fördelas mellan flickor och pojkar. Den syftar även till att undersöka hur läraren som pedagog arbetar för att alla elever ska få talutrymmet på lika villkor. Studien genomfördes med hjälp av observationer i klassrummet och intervjuer av lärarna. Genom att observera och dokumentera antalet interaktioner som sker mellan elev och lärare och hur dessa fördelar sig mellan flickor och pojkar ges en bild av vem som tar mest talutrymme. Via intervjun med lärare görs ett försök att klargöra hur läraren ser på sin roll i klassrummet och vilka metoder som används för att fördela talutrymmet jämnt mellan flickor och pojkar. Studien visar att skillnaden är liten mellan vem som tar och får talutrymmet. Den visar på hur viktig lärarens roll är för att skapa ett jämlikt klimat i klassrummet.

Studien syftar till att bidra med kunskap om hur talutrymmet fördelas i en förskoleklass samt hur lärare resonerar kring fördelningen av talutrymmet. Tidigare forskning visar på att pojkarna dominerar talutrymmet. Forskningsfrågorna berör vilket utrymme pojkar respektive flickor får och tar i klassrummet men även hur lärarna själva uppfattar fördelningen. Empirin är insamlad med hjälp av observationer och intervjuer. Resultatet analyserades med hjälp av utvalda begrepp från det socialkonstruktionistiska perspektivet, såsom könskoder, genusskapande, sociala sammanhang och social konstruktion. Resultatet visar på att pojkarna dominerar talutrymmet, både när eleverna själva tar ordet och när de får det tilldelat. I intervjuerna med lärarna framkommer det å ena sidan att de anser talutrymmet jämnt fördelat och å andra sidan att talutrymmet är fördelat till pojkarnas fördel. Studiens slutsats är att pojkarna dominerar talutrymmet, vilket tyder på ingen större förändring från tidigare forskning.

This study investigates how senior year high school students experience their vocalparticipation in the subject of social science and how these experiences may differ from anintersectional perspective. The study will also present some measures to counteract theprevailing differences depending on the student's gender, ethnicity, and class affiliation. Tocollect the empirical material, the study used a qualitative method. The results show thatstudents, regardless of gender, ethnicity, and class affiliation, are very satisfied with theircurrent vocal participation. However, most students still see themselves as silent during thelessons, most remarkable was the large proportion of the working-class students compared tothe middle-class students who expressed themselves as silent. Of the few students whoexpressed dissatisfaction, all were of the female sex. This could be explained by existinghegemonic structures within the classroom that do not give these students enough room toparticipate vocally. This study shows that the teacher has an important role in resolving thecurrent problems.

Sammanfattning: Syftet med denna uppsats var att studera pedagogers bemötande av flickor och pojkar under samlingssituationen på förskola. Jag ville ta reda på hur pedagogerna fördelar uppmärksamhet och tilldelar talutrymme mellan flickor och pojkar, samt ta reda på hur pedagogerna beskriver sitt bemötande. Jag använde mig av en kvalitativ undersökningsmetod där jag genom videoobservationer studerade tre pedagogers bemötande och genom intervjuer erhöll pedagogernas egna beskrivningar av sitt bemötande. Undersökningarna ledde fram till ett motstridigt resultat, där jag å ena sidan hittade skillnader i de tre pedagogernas bemötande av flickor och pojkar. Å andra sidan pekade det sammantagna resultatet på att flickorna fick mer positiv uppmärksamhet och mer tilldelat talutrymme än pojkarna. Samtidigt negligerades flickorna oftare av pedagogerna även om pojkarna som grupp fick mer negativ uppmärksamhet än flickorna, då de fick flest tillsägelser. Trots uppvisade skillnader i antal bekräftelser, tillsägelser, negligeringar och tilldelat talutrymme, så var fördelningen av uppmärksamhet och talutrymme relativt jämn mellan gruppen flickor och gruppen pojkar. Påvisade skillnader i pedagogernas bemötande av flickor och pojkar som grupp, tolkades i denna undersökning som en skillnad i bemötande gentemot olika individer, det vill säga att bemötandet baseras på hur enskilda barn agerar snarare än på om det är en flicka eller pojke. Slutsatsen, att pedagogerna bemöter barnen som enskilda individer, överensstämmer med pedagogernas egna beskrivningar av sitt bemötande, där de lyfter att barns kön inte är det viktiga, utan det viktiga är att alla barn behandlas lika.

Jag har i detta arbete fokuserat på hur pojkar och flickor beter sig i klassrummet, fokus har legat på morgonsamlingarna när barnen och pedagogerna samlats och pratat om dagen och annat som är aktuellt. Det jag har tittat på är det talutrymme pojkar respektiver flickor tagit och/eller fått. De frågor jag ställt är: Finns det några skillnader/likheter mellan pojkars och flickors beteende i klassrummet? Hur visar sig dessa? Ändras barnens beteende beroende på den pedagog de har? Vilken uppfattning har några pedagoger om barns beteende i klassrummet? Dessa frågor har jag sökt svar på genom att observera barnens agerande under samlingarna och skriva ner det jag sett samt genom att intervjua de två ansvariga pedagogerna. Barnen i undersökningen går i en åldersblandad klass, F-2 (förskoleklass – årskurs 2) och är alltså mellan sex och åtta år. / This thesis focus on how boys and girls behave in the classroom with focus on how much they speak and if they ask for permission to speak or not. I have observed a class with children aged 6-8 when they have had their morning assemble and I have also interviewed the two teachers in the class. Questions asked are: Is there any difference/similarity between the way boys and girls behave in the classroom. Is there any difference in the behaviour with a different teacher? What do some teachers think about children’s behaviour in the classroom?

Syftet med detta examensarbete är att undersöka hur talutrymmet kan fördelas i en förskoleklass. Vår frågeställning består av fyra frågor; Hur ser talutrymmets fördelning ut i den förskoleklass vi undersöker? På vilket sätt fördelas talutrymme till barnen? Kan barnen i samlingen påverka temats riktning? Bemöter pedagogerna i vår undersökning barn monologiskt eller dialogiskt? Det vill säga, pratar pedagogerna till barnen eller med barnen? För att få svar på våra frågeställningar har vi genomfört kvalitativa intervjuer av pedagoger samt observationer av samlingssituationer i den förskoleklass där pedagogerna är verksamma. Tidigare forskning om talutrymmets fördelning speglar bland annat skolans verksamhet därför kommer vi att jämföra förskoleklassen med skolan i vårt arbete. Tidigare forskning har hämtats från bland annat Vygotskijs sociokulturella teori, Sommers bok Barndomspsykologi, Dysthes klassrumsbaserade forskning, Säljös sociokulturella perspektiv med mera. Tidigare forskning talar för dialogens betydelse för lärandet där språket och tänkandet stimulerar till förnyad erfarenhet och kunskap. Resultatet pekar på en viss skillnad mellan skolan och förskoleklass. En betydelsefull skillnad är att förskoleklassbarnen har i det närmaste lika mycket talutrymme som pedagogen, i motsats till barnen i skolan som endast har 10-20% talutrymme.

Sammanfattning Denna studie handlar om att ta reda på hur klassrumsinteraktionen i matematikundervisningen är ur ett genusperspektiv i Sverige jämfört med Bosnien och Hercegovina. Det muntliga samspelet mellan lärare och elev beroende på om eleven är flicka eller pojke undersöks i studien. Genus är den teoretiska utgångspunkten som används i undersökningen. Metoden som används är observationer av sex olika lärare med varsin klass i Bosnien och Hercegovina och Sverige. Informanterna observerades under matematiklektionerna. Därefter genomfördes en jämförelse mellan Bosnien och Hercegovina och Sverige. Frågeställningar studien behandlar är följande: Vem får mest talutrymme i matematikundervisningen, flickor eller pojkar? Vem talar mest, lärare eller elev? Skiljer sig interaktionen mellan lärare och elev åt i Sverige och Bosnien och Hercegovina? Tidigare forskning visar på att pojkar främst får mest talutrymme i olika klassrum. Studierna har olika syften men behandlar liknande aspekter och går att koppla till vår studie. Resultatet från observationerna i Bosnien och Hercegovina var att talutrymmet var jämnt fördelat mellan pojkarna och flickorna, men det fanns mest utrymme för lärarna att tala. I Sverige blev resultatet att pojkarna fick mer talutrymme än flickorna. I Bosnien och Hercegovina var eleverna mer aktiva för att visa den kunskap de bar på genom att räcka upp handen och ta plats i klassrummet. I Sverige hade pojkarna mer talutrymme för att majoriteten av eleverna var pojkar, och det visade sig att de fick ordet flest gånger i samtliga klasser. Resultatet från skolorna diskuteras som avslutning i studien.

Syftet med studien är att undersöka hur mycket talutrymme elever med annat modersmål än svenska får och tar i klassrummet, i jämförelse med elever med svenska som modersmål. Särskild vikt läggs vid utrymmet för utforskande tal och mediering. Studien utgår från det sociokulturella perspektivet enligt vilket allt lärande sker i en social kontext. Det empiriska underlaget bygger på strukturerade observationer i sammanlagt sex klasser i år 1-2, med kompletterande anteckningar. Observationerna genomfördes under 100 minuter per klass. Resultatet presenteras i kvantitativ form. Resultatet visade att L1-talarna var de som tog och fick mest talutrymme även om skillnaden var marginell. Däremot fick L2-talarna något fler direkta frågor än L1-talarna. Mediering användes i samtliga klasser, men inte i den grad som var befogat. Utforskande tal användes aldrig under de sammanlagt 600 minuter som observerades. Detta resultat visar att lektionsstrukturen behöver ses över så att den bättre uppmuntrar och kräver att eleverna ska prata. Att använda sig av fler direkta, öppna frågor kan även fördela talutrymmet bättre mellan eleverna. Man kan även använda sig av så kallade minilektioner där talet står i fokus. Genom att vara mer flexibel med möbleringen i klassrummet kan man skapa fler möjligheter till interaktion eleverna emellan.

Syftet med mitt examensarbete är att studera lärares användning av talhandlingar till flickor och pojkar, samt se om talhandlingarna kan ha någon inverkan på elevers talutrymme i klassrummet. Jag har valt att avgränsa mig till tre talhandlingar; beröm, tillsägelser och uppmaningar. Jag undersöker även om lärarnas egna upplevelser av interaktionen i klassrummet stämmer överens med hur det faktiskt ser ut. För att söka svar på mitt syfte och mina frågeställningar har jag använt mig av triangulering genom två metoder. Enskilda intervjuer har genomförts med de berörda lärarna för att få svar på deras kommentarer om interaktionen i klassrummet. Observationer har använts för att observera lärarnas interaktion med eleverna.  Min undersökning visar att lärare använder talhandlingar som beröm och uppmaningar relativt lika mellan flickor och pojkar. Den mest framträdande skillnaden mellan flickor och pojkar är när lärarna ger tillsägelser till eleverna. Då dominerar tillsägelser till pojkarna. Pojkarna tar själva friheten till att uttrycka sig fritt i klassrummet och får där med mer talutrymme. Lärarna själva ansåg inte att de gjorde någon skillnad mellan könen vid tillsägelser, vilket dock inte visade sig vara fallet i mina analyser av observationerna. Även utformningen av tillsägelser skiljer sig mellan könen. Till flickor är det vanligare med indirekta tillsägelser och till pojkar direkta. När pojkar får tillsägelser av lärarna handlar det oftast om beteenden som stör andra i klassen. När flickor får tillsägelser gäller det i allmänhet sådant som enbart stör dem själva. / The aim of my thesis is to study teachers' use of speech-acts for girls and boys, as well as see if the speech acts can influence pupils' speech space in the classroom. I have chosen to delimit my study to three speech acts, praise, reprimands, and calls. I also investigate if the teachers' own experiences of the interaction in the classroom are in line with what it looks like. To seek answers to my questions, I have used the triangulation by two methods. Individual interviews were conducted with the teachers concerned to get answers and their comments about the interaction in the classroom. I also observed the teachers' interactions with students.  My study shows that teachers uses speech acts as praise and calls relatively similar between girls and boys. The most prominent difference between girls and boys is when teachers give reprimands to the students. Then dominate reprimands the boys. The boys themselves take the liberty to express themselves freely in the classroom and get there with more speech space. Teachers themselves considered that they made no distinction between the sexes at reprimands, which not proved to be the case in my analysis of the observations. The design of the reprimands differs between sexes. For girls, it is more common with indirect reprimands and boys directly. When the boys get reprimands by the teachers, it's mostly about behavior that disturbs others in the class. When the girls get reprimands, in general such that only bothers them.