No description available.

Telefonrådgivning är ett stort område inom hälso- och sjukvård. Syftet med studien var att beskriva distriktssköterskors erfarenheter av att kommunicera via telefonrådgivning inom primärvården. Studien har en kvalitativ forskningsmetod där datainsamling gjordes genom individuella, semistrukturerade intervjuer med åtta distriktssköterskor som arbetar med telefonrådgivning på två hälsocentraler i norra Sverige. Intervjuerna analyserades med en manifest innehållsanalys. Resultatet presenteras i tre kategorier: Faktorer som kan försvåra kommunikationen, Ett gott bemötande skapar förutsättningar för en god kommunikation och En tillitsfull och god relation bidrar till positiva följder. Resultatet visar att en god kommunikation bidrar till ökad förståelse mellan distriktssköterskor och patienter, vilket i sin tur bidrar till att patienten känner trygghet och förtroende och litar på distriktssköterskans bedömning. Distriktssköterskan måste vara en aktiv lyssnare och ställa de rätta frågorna samt visa kunskap och vänlighet för att få en bra relation med patienten. Studien visar att en bra kommunikation med patienterna utgör grunden för ett bra samtal och leder till en bättre bedömning. Slutsatsen är att en bra kommunikation kan bidra till att fler patienter får rätt bedömning och vård.

Sedan 1970-talet har distriktsköterskor på vårdcentraler arbetat med telefonrådgivning. Det har blivit en arbetsuppgift som successivt utökats och tagit allt mer arbetstid i anspråk. Telefonrådgivningen upplevs som en svår arbetsuppgift och den ställer nya krav på distriktssköterskors kommunikativa förmåga, deras kompetens och personliga lämplighet. I studien beskrivs distriktssköterskors upplevelser av telefonrådgivning i primärvården. Metoden är en kvalitativ innehållsanalys av åtta semistrukturerade intervjuer. Resultatet av intervjuerna påvisar olika typer av utmaningar vid telefonrådgivningen. Detta belyser författarna i två kategorier: Utmaningar i bedömning vid telefonrådgivning och Utmaningar i organisationen vid telefonrådgivning. I resultatdiskussionen lyfts betydelsen av kommunikation, återkoppling, utbildning samt arbetsmiljöns betydelse vid telefonrådgivningen

Att som sjuksköterska bemöta patienter i telefonrådgivning innebär särskilda svårigheter kopplat till både kommunikation och organisation. Samtal med patienter med psykisk ohälsa kan innebära ytterligare utmaningar där sjuksköterskan får möta starka känslor och suicidal kommunikation. Telefonrådgivning är en viktig vårdinsats för att främja tillgänglighet, hållbarhet och följsamhet samt patientens förmåga till egenvård, men befintlig forskning inom området framstår i huvudsak utgå från vårdgivarperspektiv och enbart ett fåtal studier berör området i en psykiatrisk kontext. Få forskningsstudier beskriver patienters upplevelser av telefonrådgivningssamtal inom psykiatrisk vård. Syftet med studien var därför att beskriva patienters upplevelser av samtal med sjuksköterskor via telefonrådgivning inom psykiatrisk öppenvård, med mål om att skapa ökad förståelse och en grund för vårdutveckling. Studien genomfördes genom kvalitativ metod med induktiv ansats med semistrukturerade intervjuer. Bearbetning av data utfördes genom kvalitativ innehållsanalys. Resultatet delas in i fyra kategorier; det beror på vem som svarar; välkomnas eller avvisas; respekteras som människa och patient; vara i beroendeställning. Det framkommer att vårdrelationen är av stor betydelse, där samtal i telefonrådgivning upplevs olika beroende på vilken sjuksköterska som svarar. Resultatet pekar på vikten av ett empatiskt och lyhört bemötande där sjuksköterskan ser till och tar ansvar för patientens vårdbehov. Studiens fynd anses värdefulla för sjuksköterskans kliniska arbete genom att väcka nya tankar och främja reflektion kring vedertagna arbetssätt. Evidensbaserad utbildning i psykiatrisk telefonrådgivning ses kunna erbjuda stöd för sjuksköterskor och effektivisera vårdinsatsen. Mer forskning på området kan stärka det empiriska underlaget, men även vårdrelationens betydelse anses relevant att vidare studera.

Bakgrund Telefonrådgivning innebär hälsorådgivning via telefon och är ett komplext arbete med stort ansvar. Enligt lag ska anställda kunna påverka sin egen arbetssituation och därav arbetsmiljön, till exempel vid telefonrådgivning. Samtidigt ska hälso- och sjukvården vara lättillgänglig. Patienterna har rätt till att få en medicinsk bedömning av sitt hälsotillstånd och inte behöva vänta om det inte är uppenbart obehövligt. Syfte med denna studie var att beskriva distriktssköterskors upplevelser av arbetsmiljön vid telefonrådgivning. Metod Semistrukturerade intervjuer genomfördes med nio distriktssköterskor från två hälsocentraler i norra Sverige. Intervjuerna analyseras genom kvalitativ innehållsanalys med manifest ansats. Resultat Distriktssköterskors upplevelser av sin arbetsmiljö påverkades av flera faktorer. Arbetsuppgiften krävde rätt arbetsutrustning, arbetsro, kollegialt samarbete och bra planering. Distriktssköterskor upplevde att det ställdes orimliga krav på dem och att det fanns en bristande förståelse för arbetsuppgiften. De upplevde att det var viktigt att kunna hjälpa patienten men också att deras arbetsmiljö påverkade patienten. Stress på grund av personalbrist påverkade deras arbetsmiljö negativt. Slutsats Resultatet visar att det inte bara var distriktssköterskor som påverkades av arbetsmiljön utan även patienten. Brister i patientsäkerheten visade sig ha ett samband med brister i arbetsmiljön. Telefonrådgivning skapar stress och för en god arbetsmiljö är det gynnsamt med en god planering.

I slutet av 2019 började en pandemi spridas kallad covid-19 vilket oftast gav förkylningsliknande symtom men som också kunde ge allvarlig sjukdom eller leda till döden. Tidigare forskning har visat att en pandemi kan orsaka ökad belastning på hälso- och sjukvården. Få studier har dock undersökt hur telefonrådgivningen påverkas och fungerar under en pågående pandemi. Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av telefonrådgivning på hälsocentral under pandemin covid-19. Metod: I denna studie användes kvalitativ ansats med induktivt tillvägagångssätt. Tio sjuksköterskor rekryterades med ändamålsenligt urval. Datainsamling gjordes med telefonintervjuer och analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Ett tema framkom “Att få nya erfarenheter som kräver flexibilitet i arbetet” som innehöll kategorierna “Att arbetsbördan varierat under pandemins gång”, “Att rådgivningen och informationen ändrades baserat på pandemins utveckling”, “Att möta patienters oro och frustration i telefon är utmanande”, “Att känna sig otillräcklig men behövd”, ”Att hitta andra sätt för att arbeta effektivt och säkert” samt “Att återgå till som det var tidigare”. Slutsats: Den varierande arbetsbördan gav nya utmaningar och patienters reaktioner relaterat till covid-19 satte högre krav på sjuksköterskans förmåga att lyssna. Sjuksköterskorna kände en otillräcklighet men också att arbetet var givande och viktigt.

No description available.

Bakgrund: Telefonrådgivning har en central plats i sjukvården och bedrivs främst av legitimerade sjuksköterskor. Den finns till för att bedöma, stödja, undervisa och triagera patienter i behov av vård. Telefonrådgivning baseras på kommunikation, och svårigheter finns i den icke visuella kontakten. En av sjuksköterskans yttersta ansvar är att garantera patientsäkerheten. Den senare kan äventyras då felbedömningar sker på grund av olika brister i sjuksköterskans kommunikationsverktyg och bedömningsunderlag. Syfte: Syftet var att studera sjuksköterskans upplevelser av det telefonrådgivande samtalet ur ett patientsäkerhetsperspektiv. Metod: En litteraturstudie baserad på 12 vetenskapliga artiklar av kvalitativ ansats. Data har samlats in från två större databaser, CINAHL och PubMed, som båda innehåller forskning relaterad till omvårdnad. Ett noga urval av artiklar, kvalitetsgranskning och analys har genomförts. Samtliga artiklar inkluderade i resultatet är av hög kvalité. Resultat: Sjuksköterskor som arbetade med telefonrådgivning upplevde att patientsäkerheten hotades av arbetsmiljöförhållanden, självständigheten i sjuksköterskearbetet med det telefonrådgivande samtalet, tidspress och kommunikation. Konklusion: Sjuksköterskans uppgift kräver utbildning och erfarenhet för att upprätthålla en god omvårdnad och patientsäker vård. Resultatet visade på områden som utgör potentiella hot mot patientsäkerheten. Den ickevisuella kontakten är en kvarstående riskfaktor och kräver att sjuksköterskan är en god lyssnare för att samla in relevant information. Det fanns risker relaterade till organisationen själv samt tidspressen som sjuksköterskorna utsattes för som skulle kunna undvikas. Vidare fanns ett stort behov av fortbildning inom kommunikation för att bemöta svåra telefonsamtal. / Background: Telephone advice nursing, which is also called telenursing, is an expanding part of the health care and is mainly provided by registered nurses. Telenursing aims at assessing, supporting, informing, and triaging patients in need of care. It relies mostly on communication, and nurses encounter difficulties due to the absence of visual contact with the patient. One of the nurse's main responsibilities is to ensure patient safety. This can be jeopardised as errors are made, due to various shortcomings in the nurse's communication tools and the way to document information regarding the patient’s symptoms. Purpose: The purpose was to study the nurse's experiences of telenursing from a patient safety perspective. Method: A literature study based on 12 scientific articles of qualitative approach. Data have been collected from two major databases, CINAHL and PubMed, both of which contain research related to nursing. A careful selection of articles, quality review and analysis has been carried out. All items included in the result are of high quality. Results: Nurses who worked with telephone counselling felt that patient safety was threatened by working environment conditions, the fact that the nurses were on their own while making the assessment, time pressure and communication. Conclusion: The task of the nurse requires skills and experience to ensure high qualified nursing care without jeopardising patient safety. The results highlighted areas that may be threaten patient safety. The absence of visual contact is a major risk factor and requires that the nurse may be a good listener to gather all relevant information. There were also risks related to the organisation itself as well as the constant time pressure that the telephone nurses were exposed to. Furthermore, there was a great need for more education in communication to respond to difficult telephone calls.

Bakgrund  En av sjuksköterskans kärnkompetenser är säker vård. Vårdgivare ansvarar för att bedriva ett patientsäkert arbete och se till att vårdskador inte sker. En vårdskada kan uppkomma på grund av systematiska fel eller mänskligt felhandlande. Vid telefonrådgivning försvinner den icke-verbala kommunikationen, som vid fysiska möten är en viktig komponent i arbetet för en säker vård.   Syfte   Syftet var att beskriva faktorer som är av betydelse för telefonsjuksköterskor och vårdsökare vid telefonrådgivning inom hälso- och sjukvården.   Metod   En allmän litteraturöversikt genomfördes. Totalt inkluderades 15 artiklar i resultatet, som antingen var kvalitativa eller kvantitativa.   Resultat   Fyra faktorer av betydelse vid telefonrådgivning identifierades: kommunikation, arbetsmiljö, tekniska hinder och utbildning/kunskap. Bristande kommunikation, genom få öppna frågor, språkbarriärer, undermålig informationsöverföring samt uteblivna kontroller av den vårdsökandes förståelse, ledde till att patientsäkerheten blev lidande. Personalens arbetsmiljö och resursbrist bidrog till stress och utmattning hos telefonsjuksköterskor och kunde resultera i underprestering. Införandet av tekniska hjälpmedel så som datoriserade beslutsstöd upplevdes många gånger hämmande och bidrog till att telefonsjuksköterskor tvivlade på sin kompetens i högre utsträckning.   Slutsats   Studiens identifierade huvudfaktorer kommunikation, arbetsmiljö, utbildning/kunskap och tekniska hinder, visade sig ha betydelse för både telefonsjuksköterskor och vårdsökare vid telefonrådgivning. Faktorerna visade sig påverka rådgivningssamtalet var och en för sig, men också i kombination med varandra. Vidareutbildning föreslås som ett sätt för telefonsjuksköterskor att ta kontroll över sitt arbete och lära sig att identifiera faktorer som kan påverka patientsäkerheten.

Bakgrund: Telefonkontakt är ofta den första kontakten patienterna har med sjukvården. Tri-agering och rådgivning via telefon är en växande och komplex del av sjukvården där be-dömningen av patienten ska utföras utan någon visuell kontakt. Syfte: Distriktsköterskors erfarenheter av telefonrådgivning inom primärvården. Metod: Intervjustudie med kvalitativ design. Nio intervjuer utfördes. Analysen genomfördes med en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Tre huvudkategorier och nio subkategorier hittandes. Resul-tatet visade på att det behövs mer stöd och utbildning inom telefonrådgivning. Stöd från kol-legor och chef är också viktigt då telefonrådgivning är krävande och det kan uppstå svåra samtal. Diskussion: Det framkommer i andra studier information som styrker det som sagts i intervjuerna. Slutsats: Det behövs mer utbildning i telefonrådgivning både i utbildningen till distriktssköterska och på arbetsplatsen. En betydande roll är en fungerande arbetsplats där det är högt i tak och att personalen har förtroende för varandra och kan diskutera och få stöd av varandra. / <p>2023-05-30</p>