Language-based fashion image editing has promising applications in design, sustainability, and art. However, it is considered a challenging problem in computer vision and graphics. The diversity of human poses and the complexity of clothing shapes and textures make the editing problem difficult. Inspired by recent progress in editing face images through manipulating latent representations, such as StyleCLIP and HairCLIP, we apply those methods in editing the images of full-body humans in fashion datasets and evaluate their effectiveness. First, we assess different methodologies to find a latent representation of an image via Generative Adversarial Network (GAN) inversion; then, we apply three image manipulation schemes. Thus, a pre-trained e4e encoder is initially utilized for the inversion process, while the results are compared to a more accurate method, Pivotal Tuning Inversion (PTI). Next, we employ an optimization scheme that uses the Contrastive Language Image Pre-training (CLIP) model to guide the latent representation of an image in the direction of attributes described in the input text. We address the problem of the accuracy and speed of the process by incorporating a mapper network. Finally, we propose an optimized mapper called Text-Driven Garment Editing Mapper (TD-GEM) to achieve high-quality image editing in a disentangled way. Our empirical results show that the proposed method can edit fashion items for changing color and sleeve length. / Språkbaserad bildredigering inom mode har lovande tillämpningar inom design, hållbarhet och konst. Det betraktas dock som ett utmanande problem inom datorseende och grafik. Mångfalden och variationen av mänskliga poser och komplexiteten i klädform och texturer gör redigeringsproblemet svårt. Inspirerade av den senaste utvecklingen inom redigering av ansiktsbilder genom manipulation av latenta representationer, såsom StyleCLIP och HairCLIP, tillämpar vi dessa metoder för att redigera bilderna av fullständiga mänskliga kroppar i mode-dataset och utvärderar deras effektivitet. Först jämför vi olika metoder för att hitta en latent representation av en bild via så kallade Generative Adversarial Network (GAN) inversion; sedan tillämpar vi tre bildmanipulationsscheman. En förtränad (eng: pre-trained) e4e-encoder model används först för inversionsprocessen, medan resultaten jämförs med en mer exakt metod, Pivotal Tuning Inversion (PTI). Därefter använder vi en optimeringmetod som använder Contrastive Language Image Pre-training (CLIP) -modell för att vägleda den latenta representationen av en bild i riktning mot attribut som beskrivs i inmatningstexten. Vi tar upp problemet med noggrannhet och hastigheten i processen genom att integrera en mapper-nätverk. Slutligen föreslår vi en optimerad mapper som kallas TD-GEM för att uppnå högkvalitativ bildredigering på ett lösgjort sätt. Våra empiriska resultat visar att den föreslagna metoden kan redigera modeobjekt för att ändra färg och ärmens längd.

Artificiell intelligens (AI) tar alltmer plats i människors vardag. Ett område där det nyligen börjat användas i är bildgenerering och konstskapande. Då AI-tekniken inom bildgenerering är ny, har lite forskning gjorts kring hur det kan påverka konstnärer. Tidigare digitala framsteg som lett till verktyg som Photoshop har visats expandera hur konstnärer kan skapa konst och effektiviserat deras kreativa process. Bildgenererande AI, till skillnad från tidigare verktyg som Photoshop, kan generera egna bilder baserat på användarens indata. Detta väcker intresse kring förståelse om hur bildgenererande AI kommer potentiellt kunna påverka konstnärers kreativa process. Studiens mål är att utforska hur bildgenererande AI kan stötta konstnärer i den kreativa processen.  I studien användes en kvalitativ ansats för att fördjupa sig i ämnesområdet och besvara forskningsfrågan. En litteraturstudie som undersökte relevanta ämnen inom ämnesområdet utfördes vilket resulterade i tre aspekter, kontroll, samskapande och idégenerering. Kontroll var viktigt för stöttandet av användares nyttjande av AI. Samskapande och idégenerering var viktiga pelare som stöttar den kreativa processen. Dessa aspekter låg till grund för den empiriska studien. Den empiriska studien bestod av en sju dagars dagboksstudie där konstnärer fick prova tre olika typer av bildgenererande AI. Dagboksstudien kompletterades med intervjuer för att djupare förstå hur bildgenererande AI kunde stötta deras kreativa process. Studiens resultat visar på att bildgenererande AI kan användas för att stötta konstnärers kreativa process då det används som inspiration. Som tillägg identifierades tre förutsättningar som bör bemötas för att konstnärer ska kunna nyttja bildgenererande AI i deras kreativa process. / Artificial intelligence (AI) is increasingly becoming a part of people's daily lives. One area where it has recently been used is in image generation and art creation. As AI technology for image generation is new, little research has been done on how it may affect artists. Previous digital advancements, that led to tools such as Photoshop, have expanded how artists can create art and streamlined their creative process. Image-generating AI, unlike previous tools like Photoshop, can generate its own images based on user input. This raises interest in understanding how image-generating AI may potentially impact artists' creative process. The study aims to explore how image-generating AI can support artists in the creative process. The study used a qualitative approach to delve into the subject area and answer the research question. A literature review investigating relevant topics within the subject area was conducted, resulting in three aspects, control, co-creation, and idea generation. Control was important in supporting users' utilization of AI for their purposes. Co-creation and idea generation were important pillars that support the creative process. These aspects formed the basis for the empirical study. The empirical study consisted of a seven-day diary study where artists were given the opportunity to try three different types of image-generating AI. The diary study was complemented with interviews with the study participants to gain a deeper understanding of how image-generating AI could support their creative process. The study's results show that image-generating AI can be used to support artists' creative process when used as inspiration. In addition, three prerequisites were identified that need to be met for artists to be able to use image-generating AI in their creative process.

With the emergence of Generative Artificial Intelligence (GAI), a new form of content creation has been implemented across industries, particularly within creative agencies. Many studies today around this topic are using a quantitative approach to study the usage of text-to-image tools. Objective of this thesis is to explore swedish creators’ perceptions, ideas, and thoughts regarding these tools and contribute to deeper understanding of their views of the tool’s impact, applications, and limitations. We conducted a qualitative study employing a semi-structured interview format. Our choice of data analysis is conducted using a thematic analysis and parts of an Interpretative Phenomenological Analysis (IPA). In our research, a total of 5 creators, with varying roles at different agencies, were interviewed, and from the empirical data 11 main themes were identified where the results pointed to a great variety of thoughts and ideas. These positions are based on the fact that there is a shared opinion for the usability and application of the text-to-image tools where a majority saw a challenge and difficulties with the communication with the tool. Many expressed the need to be up-to-date in order to be competitive and a majority saw the need for regulation for use. There are varying opinions on how the technology works and the purpose of the functions. There is a need for regulation and the importance of the human laying on of hands is emphasized so that the tool does not have too great an impact. A misleading image emerges on social media that does not match the informants' image of the tools. There is a need to be up-to-date on technology to be competitive. / Med den nya funktionen för Artificiell intelligens, Generativ AI (GAI) har ny form av innehållsskapande implementerats bland branscher, i synnerhet inom kreativa byråer. Många studier inom området idag använder sig av en kvantitativ tillvägagångsätt för att undersöka användandet av text-till-bild AI-verktyg. Syftet med studien är att kartlägga svenska kreatörers uppfattning, idéer och tankar för dessa verktyg och bidra med en djupare förståelse för deras syn på verktygets påverkan, användningsområde och begränsningar. Studien genomfördes med en kvalitativ metod genom en semistrukturerad intervjuform och analys av data sker med en tematisk analys med inslag av Interpretative Phenomenological Analysis (IPA). I denna uppsats intervjuades totalt 5 kreatörer med varierande roller på olika byråer, och av den empiriska datan identifierades 11 huvudteman där resultatet pekade på en stor variation av tankar och idéer. Dessa ståndpunkter bygger på att det finns en delad uppfattning för användbarheten och tillämpningen med text-till-bild-verktygen där en majoritet såg en utmaning och svårigheter med kommunikationen med verktyget. Många uttryckte behov att vara up-to-date för att vara konkurrenskraftiga och en majoritet såg behovet av reglering för användandet. Det råder varierande åsikter för hur teknologin fungerar och funktionernas syfte. Det finns ett behov av reglering och vikten av den mänskliga handpåläggningen poängteras för att verktyget inte ska få för stor inverkan. Det framkommer en missvisande bild på sociala medier som inte stämmer överens med informanternas bild av verktygen. Det finns ett behov av att vara uppdaterad på tekniken för att vara konkurrenskraftig.

Notre travail se propose d'analyser les formes et les fonctions que peut revêtir le paysage dans un corpus de textes épiques posthomériques. Les Argonautiques d'Apollonios de Rhodes et leur réécriture tardive anonyme, les Argonautiques Orphiques, les Posthomériques de Quintus de Smyrne, la Prise d'Ilion de Triphiodore et les Dionysiaques de Nonnos de Panopolis nous offrent un champ d’investigation fructueux pour analyser les représentations littéraires du paysage de manière transhistorique. Nos textes opèrent une première transformation du paysage épique archaïque qui est d'abord l'image du monde avec laquelle il se confond (adéquation posée entre bouclier, île et monde) en détachant de cette équation le paysage pour lui conférer une plus grande autonomie. Le monde devient une mosaïque de paysages autonomes qui gagnent en épaisseur du fait qu'ils se chargent d'une dimension identitaire. La polymorphie du paysage donne alors sa texture mouvante au monde des Grecs : c'est la dimension plastique et artiste que le texte de poésie épique emprunte pour mettre en mots ces images du monde qui révèle les formes du paysage épique. Une diversité de schèmes paysagers émergent et ouvre l'intertexte littéraire à l'hétérogénéité des formes artistiques. De cette fusion de processus et de formes naît une singularité bien antique de perception et de traduction du paysage : la merveille. Paysage et merveille s'entremêlent étroitement au point de se substituer l'un à l'autre : c'est là une définition possible du paysage antique à partir de la période hellénistique. Mais le paysage ainsi identifié et construit appartient aussi au monde dont il contribue à imager la forme. Il est clairement localisé d'un point de vue géographique : image vivante d'une partie du monde il lui offre son identité par ses caractéristiques topiques singulières. Il est une forme d'identification régionale et confine au vernaculaire. Le paysage devient un instrument de promotion intellectuelle et culturelle. Entre diversité formelle et singularité locale, le paysage voyage entre fiction et réel : ses modalités de construction empruntent au littéraire et à l'artistique et s'étendent ensuite grandeur nature. Le genre épique, marqué par l'intertextualité innovante, fait du paysage l'image même du processus de transposition et d'adaptation. Manifestation de l'exercice d'une subjectivité antique singulière puis collective, instrument de mesure du travail de l'imaginaire à l’œuvre dans les processus complexes de réception littéraire et culturelle, le paysage antique entre transmission et invention, s'ouvre à l'expérience quotidienne et sociale. Son existence antique est effective. / The undertaking of this work is to analyze the forms and functions that the landscape can take in a corpus of posthomeric epic texts. The Argonautica of Apollonius of Rhodes and its late anonymous rewriting The Orphic Argonautica, the Posthomerica of Quintus Smyrnaeus, the Ilioupersis of Triphiodorus, and The Dionysiaca of Nonnus Panopolitanus provide us with a fruitful field of investigation for the analysis of the literary representations of the landscape as transhistorical. Firstly, our texts operate one transformation of the archaic epic landscape that is first the image of the world with which it merges (the conformity placed between shield, island, and world) by separating the landscape from this equation and giving it greater autonomy. The world is a mosaic of autonomous landscapes that gain texture as they take on a dimension of identity. The polymorphism of the landscape then gives its moving texture to the world of the ancient Greeks : the plastic and artist dimension is borrowed by the Epic text to put into words the images of the world, which reveal epic landforms. A variety of landscape patterns emerges and opens the literary intertext to the heterogeneity of artistic forms. From this fusion of process and forms, a singularity arises, a singularity particularly antique of the perception and the translation of the landscape : wonder. Landscape and wonder mingle so narrowly as to substitute one for the other : this is a possible definition of the ancient landscape from the Hellenistic period. But the landscape as thus identified and constructed also belongs to the world the image of which it contributes to form. It is clearly localized in a geographical perspective : the landscape becomes a vivid picture of the world and the former offers the latter its identity by its unique topical characteristics. It is a form of regional identification and it is sometimes confined to the vernacular. The landscape becomes an instrument for intellectual and cultural promotion. Between formal diversity and local singularity, the landscape travels between fiction and reality : its construction methods borrow from the literary and artistic and then extend to nature. The epic genre, characterised by innovative intertextuality, makes the landscape the image of the process of transposition and adaptation. As a manifestation of the exercise of a singular and then a collective ancient subjectivity, the landscape is an instrument for measuring the unfolding of the imagination at work in the complex process of literary reception and cultural transmission ; the ancient landscape between transmission and invention, opens itself up to the everyday and social experience. Its ancient existence is effective.

No description available.