Studiens syfte är att skapa en ökad förståelse om hur svenska förskolebarn i åldrarna fyra och fem år interagerar med och uppfattar de olika artefakterna på sin utegård. Med artefakter menas de fysiska redskap som finns på förskolans utegård. Vi har valt att inrikta oss på om barnen leker enskilt eller tillsammans med andra, om de leker utifrån given funktion eller skapad funktion samt hur de ser på artefakter med hänsyn till estetiska omdömen. Vi har använt oss av metoden the Mosaic approach som lyfter fram barns perspektiv. I vår studie har barn fotograferat utegården. Tio barn intervjuades om utegården där barnens fotografier användes för att samtala om och barnen fick sedan guida oss runt på utegården. I resultatet visade det sig att när barnen samtalade om bilderna kom de fram till många olika användningsområden och åsikter kring artefakterna. Under guidningar fick vi se hur fyra barn interagerade med artefakterna och vi fick även en omfattande bild av utegården. Det visade sig att barnen använde sand ihop med artefakterna, vilket kan bero på att sand är lättillgängligt och enkelt att förflytta. Det visade sig även att barn tänker på sin säkerhet eftersom barnen visade en oro att ramla ner från artefakter som var högt placerade. Vår slutsats är att utegården erbjuder enskildhet och lek tillsammans med andra samt att barnen använder givna och skapade funktioner tillsammans med artefakterna. Studiens resultat visar att artefakterna skapar en trivsam utegård, vilket visar sig när barnen gärna samtalar om och visar de olika artefakterna. / The study's purpose is to create a better understanding of how Swedish preschool children aged four to five years interact with and perceive the various artifacts on their patio. With artifacts means the physical tools that are on the preschool’s patio. We have chosen to focus on if the children play alone or with others, if they play by the given function or created function, and how they see the artifacts considering aesthetic judgments. We have used the method of the Mosaic approach that emphasizes the child's perspective. In our study have the children photographed the patio. Ten children were interviewed about the patio where the children's photographs were used to discuss. Four children guided us around the patio. The results showed that when the children talked about the pictures they came up with many different uses and opinions about the artifacts. During guided tours, we saw how four children interacted with the artifacts and we even got a comprehensive image of the patio. It turned out that the children used the sand together with the artifacts, which may be due to the sand is easily accessible and easy to move. It was also found that children think about their safety because the children showed a concern of falling from the artifacts that were highly placed. Our conclusion is that the patio offers privacy and play together with other children, and to use the given and created functions together with the artifacts. The results of the study show that the artifacts create a pleasant patio, which appears when the children gladly talk about and show the different artifacts.

Erfarenheter från Sverige och internationellt visar att det finns brister i förmågan att hantera kriser. Det är framför allt förmåga att agera tillsammans och samordnat med olika aktörer som behöver utvecklas. I detta visar även forskning att det blir allt vanligare att arbeta i tillfälliga team, inom vilka externa experter i ledande befattning ofta tillsätts för att kunna hantera pågående kriser. Syftet med denna studie har varit att få en djupare förståelse för potentiella framgångsfaktorer och utmaningar som tillfälliga team och dess ledare kan möta under pågående kriser. Utifrån en kvalitativ ansats genomfördes sex semistrukturerade intervjuer med deltagare som har erfarenhet av att verka som externa experter i ledande befattning i tillfälliga team. Under intervjuerna beskrev deltagarna sina upplevelser, tolkningar och erfarenheter av att arbeta under dessa omständigheter. Resultatet av det insamlade materialet resulterade i fyra framträdande dimensioner: organisatoriska faktorer, ledarskap, teamfaktorer och individfaktorer. Samtliga dimensioner påverkar arbetet i varierande grad under pågående kris och inkluderar såväl framgångsfaktorer som utmaningar. Det framkom också att respektive dimension inte bör ses som en självständig enhet, utan som en del av en nödvändig synergi där samtliga dimensioner påverkar varandra. Att kunna arbeta tillsammans i samspel med andra framkom som avgörande faktor för att på bästa sätt kunna hantera pågående kriser. Ingen enskild individ, tillfälligt team eller aktör kan ensam på ett framgångsrikt vis hantera pågående kris. Att tillsammans kunna möta och hantera allt vad pågående kris kan innebära har visat sig vara avgörande. / International and Swedish experiences indicate deficiencies regarding the ability to handle crises. Above all it is the ability to act coordinated with others that is in need of improvement. Current research also shows that it is becoming more and more common to work in temporary teams, in which external experts are called in to help deal with ongoing crises. The purpose of this study ha been to gain a deeper understanding of potential success factors and challenges that temporary teams and external experts in leading positions, may face during ongoing crises. Through a qualitative approach, six semi structured interviews were made. During these interviews the participants, who had expertise and knowledge from working in these specific circumstances, described their views, interpretations and experiences regarding exercise of leadership in temporary teams. The analysis resulted in four prominent dimensions and indicates that organizational factors, leadership, team factors and individual factors commonly affect the ongoing work during crises and includes success factors as well as challenges. It also became clear that each of these dimensions should not be seen as independent entities, but instead as a part of a synergy in which all dimensions affect each other. To be able to work well together with others in a functioning synergy, appears to be crucial. No man, woman, team or actor can in a successful way handle a crisis by themselves. The key factor therefore appears to be the ability to act together.

Resandet försiggår i korridorer och fickor - mellanrum mellan här och där. Präglade av flyktighet och anonymitet utgör dessa rum en optimal plattform för introspektiv aktivitet. På bussen, tåget, flygplatsen, hotellet är vi ensamma tillsammans.  Projektet utgår ifrån en teoretisk undersökning av hotell och andra icke-platser som det globala kommunikationssamhället bidragit till.  De temporära rum som resande och hotellvistelser erbjuder ger utrymme för oss att ifrågasätta och utvärdera oss själva och vår identitet. Undersökningen fokuserar på individens påverkan av att befinna sig på avstånd från ”verkligheten”. Mariefred lämpar sig synnerligen bra att placera ett hotell marknadsfört som en plats man kan söka sig till för att vara ensam tillsammans med andra och fullt ut tillåta sig själv att befinna sig i mellanrummet, både fysiskt och psykist. Ambitionen har varit att utveckla ett hotellförslag där arkitekturen - såväl visuellt som rumsligt och konceptuellt - förstärker och uppmuntrar till asocial samvaro och introvert utforskning. / Travelling takes place in corridors and pockets - spaces inbetween here and there. Characterized by volatility and anonymity, these rooms provide an optimal platform for introspective activity. On the bus, the train, at the airport, the hotel - we are alone together. The project is based on a theoretical investigation of hotels and other non-places that the global society of communications has spawned. The temporary rooms that traveling and hotel stays provide, create a platform for us to question and evaluate our selves and our identity.The investigation focuses on how individuals who find themselves at a distance from "reality" react and are impacted.  Mariefred is a particularly well suited location for a hotel that markets itself as a place one can go to to be alone togehter with others and to fully allow oneself to be in the between - both physically and mentally. The ambition has been to develop a hotel where the architecture - both visually, spatially and conceptually - enhances and encourages antisocial togetherness and introverted exploration.

Bakgrund: Att vara partner till en person med obotlig cancer i den tidiga palliativa fasen, kan bli en omfattande livsförändring, associerat med en lång sorgeprocess. Cancern kan leda till bland annat en känsla av begränsad tid, sorg och ökad risk för ohälsa, om stöd inte erbjuds. Syfte: Syftet var att beskriva hur det är att vara partner till en person med obotlig cancer, i en tidig palliativ fas. Metod: Narrativ design med litteraturstudie som datainsamlingsmetod och dataanalys i form av en kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman (2004). Resultat: Innehållsanalysen ledde fram till tre huvudkategorier med tillhörande tolv underkategorier. Den första huvudkategorin – ”Partnern hyser egna tankar och känslor” – avser partnerns egna tankar och känslor under sjukdomsförloppet, som inbegriper underkategorierna ”En pendel ensam mellan hopp och hopplöshet”, ”En oviss framtid”, ”Varför händer det här mig?” och ”Viktigt att ha någon”. Den andra huvudkategorin – ”Partnern ser den vårdade personen på olika sätt” – beskriver partnerns perspektiv till den vårdade personen, och omfattas av underkategorierna ”Jobbigt att stå bredvid obotlig cancer”, ”Känner inte igen personen”, ”Relationens upp- och nedgångar” och ”Kan ibland se förbi sjukdomen”. Den tredje, och slutgiltiga, huvudkategorin – ”Partnern och den vårdade personen bär på tankar och känslor tillsammans” – utgår från partnern och den vårdade personens gemensamma tankar och känslor, och innefattar underkategorierna ”En kamp tillsammans”, ”En gemensam pendel mellan hopp och hopplöshet”, ”Viktigt att ta tillvara på de bra stunderna” och ”Vara den bärande väggen för varandra”. Slutsats: I den tidiga palliativa fasen av obotlig cancer, genomgår partnern många känslomässiga påfrestningar, varpå stöd blir en nödvändighet för att underlätta bearbetningen under sjukdomsförloppet. Ett av målen med palliativ vård, är att partnern får stöd och information. Emellertid, får partnern sällan det stöd som erfordras. Av den anledningen, behövs mer kunskap och spridning av den om partnerns upplevelser.

Bakgrund: Nollseparation har ingen tydlig definition och tycks vara ett relativt nytt begrepp som används inom förlossnings- och eftervården. Det framgår tydliga riktlinjer om att barnet ska ligga hud mot hud med sin moder efter förlossningen. Men i vissa fall separeras modern och barnet av olika anledningar. Barnmorskan har en central roll i vården av nyförlösta kvinnor och deras nyfödda barn.Syfte: Syftet med studien var att analysera och definiera begreppet nollseparation mellan förälder och nyfött barn ur ett barnmorskeperspektiv.Metod: En begreppsanalys baserad på en hybridmodell. Hybridmodellen är uppdelad i en teoretisk fas med litteratursökning, en fältstudiefas baserad på intervjuer av sex kliniskt verksamma barnmorskor samt en sammanfattande syntetiseringsfas.Resultat: Nollseparation är likställt med; hud mot hud-kontakt, att alltid ha en förälder närvarande, att familjen ska få vara tillsammans samt att samarbete mellan olika vårdinstanser för att bedriva samvård krävs för att upprätthålla nollseparationen. Barnmorskan får en betydelsefull nyckelfunktion i upprätthållandet av nollseparation.Slutsats: Nollseparation är ett paraplybegrepp som involverar hud mot hud-kontakt, förälders närvaro, att familjen ska få vara tillsammans, att det ska finnas en fungerande samvård mellan olika instanser samt att det ingår i barnmorskans arbetsuppgifter att främja nollseparation.Klinisk tillämpbarhet: Resultatet från detta examensarbete kan komma till nytta inom förlossnings- och eftervården, men kompetensen behöver även ökas inom andra instanser i sjukvården som kan komma i kontakt med nyfödda barn och deras föräldrar. / Background: Zero-separation has no distinct definition and appears to be a relatively new concept used in delivery- and postpartum care. There are obvious guidelines that the child should be skin-to-skin with the mother after birth. But in some cases the mother and child are separated for different reasons. The midwife has a central part in the care of emergent mothers’ and their newborn children.Aim: The aim in this study was to analyze and define the concept of zero-separation between parent and infant from a midwifes’ perspective.Method: A concept analysis based on a hybridmodel. The hybrilmodel is divided into a theoretical phase with literature search, a field study phase based on interviews with six clinically active midwives and a summary synthesis phase.Results: Zero-separation is equated with; skin-to-skin, always have a parent present, the family being together always and that couplet care is needed to maintain zero-separation. The midwife has a significant keyrole in maintaining zero-separation. Conclusion: Zero-separation is an umbrellaconcept which involves skin-to-skin, parental presence, that the family should be allowed to be together, a functioning couplet care between different instances and that maintaining zero-separation is a part of the midwifes’ assignments.Clinical application: The results from this study can be useful in delivery- and aftercare, but the competence needs to be increased in other instances in healthcare that may come in contact with newborn children and their parents.

Sammanfattning/AbstractEriksson, Cristina (2022). Speciallärare med specialisering språk-, skriv- och läsutveckling -en kollega med lite fler verktyg i sin verktygslåda. Specialpedagogprogrammet, Institutionenför skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö Universitet, 90 hp.Förväntat kunskapsbidragDenna studie belyser vikten av pedagogiska samtal och kollegialt lärande. Genom att synliggörainformanternas bild av uppdraget för speciallärare med inriktning språk-, skriv- ochläsutveckling och deras uppfattningar utifrån inkludering, anpassningar och elevers skiftandebehov förväntas studien bidra med förutsättningar för ett gynnsamt och språkutvecklandesamarbete mellan lärare och speciallärare utifrån ett relationellt perspektiv.Syfte och frågeställningarStudien belyser några lärares uppfattningar vad gäller uppdraget för en speciallärare medinriktning språk-, skriv- och läsutveckling och hur de tänker att en sådan kan utveckla ochfördjupa arbetet i verksamheten. Följande preciserade frågeställningar har formulerats för attbehandla studiens syfte:• Hur uppfattas en speciallärare kunna bidra till och komplettera det språkinriktadearbetet i verksamheten?• Vilka uppfattningar gällande inkludering, särskilda anpassningar och elever ibehov av särskilt stöd framträder hos respondenterna?TeoriStudiens teoretiska ramverk grundar sig i systemteoretiskt perspektiv, närmare bestämtBronfenbrenners ekologiska systemteori. Bronfenbrenner (1979), framhåller att elevers lärandeär beroende av omgivningen och argumenterar för att det är viktigt att se barnets utveckling irelation till de olika system som barnet är en del av. Den utvecklingsekologiska modellen bestårav fyra strukturer som Bronfenbrenner benämner mikro-, meso-, exo- och makrosystemet. I