No description available.

<p>Kan de olika föreställningar om vad det innebär att tillhöra Europa, och därmed också underförstått Europeiska unionen, synliggöras av Turkiets medlemsförhandlingar? Turkiet antas inte självklart vara Europeisk vare sig geografiskt eller värderingsmässigt. Jag vill visa att Turkiet kan vara den ”rumsprovocerarande” aktören som synliggör oförenliga uppfattningar om EU:s självbild. Jag utgår från två aspekter; dels en geografisk och dels en värderingsaspekt på unionens medlemskrav. Utifrån dessa analyserar jag diskursen hos aktörerna: Turkiet, rådgivande Europeiska kommissionen och beslutande Europaparlamentet. Efter kompletteringar med intervjuer i Turkiet framkom att medlemskap i unionen inte enbart handlar om formella krav, utan snarare om attraktion mellan nationalstater. EU:s avsaknad av en samstämmig värdegrund leder till en självbild definierad av negationer: ”vi är i alla fall inte som de”. Turkiet förhandlar därmed, paradoxalt nog, om att inkluderas i den självbild som definieras av att Turkiet inte är del av unionen.</p>

<p>The purpose of this Masters-thesis is to examine the impact of identity politics on (a) Turkey's foreign policy towards Europe and the EU, and (b) Europe's/EU's political attitude towards Turkey, and what implications this may have on a possibly future Turkish membership in the EU. It is a more interpreting thesis than it is an explaining one. The examination shows that Turkey has considered Europe as a political model, while Europe has used the muslime Turkey as a threat to determine its own identity. The negotiations between EU and Turkey this autumn will have great impact on the identity of both sites. If the EU accepted Turkey as a member, the union could gain a chance to spread democracy to the islamic world and thereby earn global respect. The result of the negotiations will prove if Europe provides Turkey the role of border or bridge to the East.</p>

Kan de olika föreställningar om vad det innebär att tillhöra Europa, och därmed också underförstått Europeiska unionen, synliggöras av Turkiets medlemsförhandlingar? Turkiet antas inte självklart vara Europeisk vare sig geografiskt eller värderingsmässigt. Jag vill visa att Turkiet kan vara den ”rumsprovocerarande” aktören som synliggör oförenliga uppfattningar om EU:s självbild. Jag utgår från två aspekter; dels en geografisk och dels en värderingsaspekt på unionens medlemskrav. Utifrån dessa analyserar jag diskursen hos aktörerna: Turkiet, rådgivande Europeiska kommissionen och beslutande Europaparlamentet. Efter kompletteringar med intervjuer i Turkiet framkom att medlemskap i unionen inte enbart handlar om formella krav, utan snarare om attraktion mellan nationalstater. EU:s avsaknad av en samstämmig värdegrund leder till en självbild definierad av negationer: ”vi är i alla fall inte som de”. Turkiet förhandlar därmed, paradoxalt nog, om att inkluderas i den självbild som definieras av att Turkiet inte är del av unionen.

<p>The Turkish accession to the European Union has been the most extended one that the Union</p><p>has been dealing with so far. Turkey is now accepted as a candidate country but it is still in a</p><p>problematic situation. Most of the EU’s member states do not share the Union’s belief that</p><p>Turkey should become a full member of the Union, if they should even become a member at</p><p>all. Europeanization constitutes a ground in this essay, and the “top-down” perspective within</p><p>this process can give an explanation to why most EU member states have such a hesitance</p><p>against Turkey.</p>

Flyktingavtalet mellan EU och Turkiet har under 2016 kommit att bli en central del av lösningen på det som kommit att kallas flyktingkrisen. I uppsatsen analyseras vad som förstås och framställs som problematiskt med människors rörlighet i flyktingavtalet mellan EU och Turkiet utifrån Carol Bacchis WPR-analys. Flyktingars ankomst till EU utgör utifrån analysen den problemrepresentation avtalet bygger på. Detta härstammar ur att migration kopplas till osäkerhet utifrån en islamofobisk diskurs i Europa samt uppfattningen av flyktingar som kostsamma på lång sikt. Ur analysen dras även slutsatser om hur flyktingar som rättighetsbärare osynliggörs, hur EU frånskrivs ansvar och hur EU:s strukturella hinder för flyktingar att söka asyl utelämnas i diskursen.

No description available.

No description available.

Gender equality is important for a country´s development. Turkey want to be a full member of the EU, gender equality is therefore an important factor to investigate. This research paper aims to address the reasons for women´s low representation in the decision-making positions, mainly in the Turkish Parliament. The purpose is to understand what casual mechanisms that impact the women representation at the national level in the Turkish Parliament.  The research methods is carried out with in-depth interviews namely, semi-structured interviews in Turkey with four Members of Parliament, a gender-expert lawyer and three women´s organizations namely, Kadin Adaylari Destekleme Dernegi and Ucan Süpürge, while the interview with Türk Üniversiteli Kadinlar Dernegi consists of group interview. Furthermore relevant literature was used in order to complement the interviews. The overreaching theoretical framework used in the thesis consists of gender theory and complementary different concept definitions, namely, Culture Matters, Low representation of Women, Modernization and Patriarchy. These concepts have been the foundation of the analysis and have added understanding of the reasons for women´s low representation in the Turkish Parliament. The common perception of the interviewees to solutions were quotas, increase the education, to start with democracy first in the family, make the society aware of the problem of gender inequality. The main conclusions drawn from this research were that the government and the NGOs are aware of the problems on gender equality; they are working together to combat the inequality between sexes. The government is also aware of that they have reached a certain level of gender equality in the Parliament compared to the last decades. The process of gender equality is slowly developing but there is a will to achieve gender equality in the Turkish Parliament.

This study investigates the foreign policy re-orientation Turkey has undergone since the Islamist AKP came to power in 2002. The analysis is conducted by way of a case study and use of the congruence method. The aim of the study is to explain the outcome on the basis of two competing theories, which may also be complementary. The first theory supposes that the re-orientation is a result of external events, while the other supposes that the re-orientation emanates from the political leadership’s ability to deal with intrinsic constraints in the domestic political system. Conclusions show that the domestic political order and the external development are heavily intertwined and affect one another. The conclusions may apply for states whose politics are affected by strong ideologies, and additionally waver between traditionalism and modernization.