Bakgrund: Stroke är en av de vanligaste orsakerna till död och funktionsnedsättning. Vård på strokeenhet av ett tvärprofessionellt team är betydande för patientens tillfrisknande samt minskar risken för dödlighet och funktionsberoende. Sjuksköterskans roll är av stor vikt för sammanhang, kontinuitet och kontakt i vårdkedjan. Tidigare forskning har identifierat sjuksköterskan och omvårdnadens roll i teamet som viktig men svårdefinierad och otydlig av patienter, anhöriga och övriga teammedlemmar. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskans upplevelse av sin roll i teamet runt patienten på strokeenheter. Metod: En allmän litteraturöversikt med kvalitativ ansats, baserad på sju vetenskapliga artiklar av kvalitativ metodologi, som analyserades utifrån Fribergs analysmetod. Resultat: Tre huvudkategorier identifierades efter analys av de vetenskapliga artiklarnas resultat, vilka var spindeln i nätet, en tidskrävande roll samt en underskattad roll. Spindeln i nätet inkluderade även två underkategorier, teamets samordnare och närmst patienten. Slutsats: Sjuksköterskor upplevde sig ha en samordnande och koordinerande roll och såg sig själva som patientens förespråkare i det tvärprofessionella teamet på strokeenheter. De upplevde dessutom att de fyllde flera olika funktioner i teamet, vilket resulterade i att de upplevde sin roll som tidskrävande. Samtidigt kände de sig undervärderade och underskattade av de övriga teammedlemmarna.

Introduktion: Det tvärprofessionella teamet är en viktig del inom den svenska hälso- ochsjukvården och samverkan i team är en av sjuksköterskans åtta kärnkompetenser. Attteamet kan samarbeta över professionsgränserna är en grundförutsättning för att dettvärprofessionella teamet ska kunna upprätthålla en patientsäker hälso- och sjukvård.Patientsäkerhet är en av sjukvårdens grundstenar, den ses som frånvaro av vårdskador ochavvikelser. Det finns två huvudgrupper av vårdskador och avvikelser, de som skett pågrund av misstag och de som skett på grund av uteblivna åtgärder. Vårdskador sker till enkostnad av nio miljarder per år i Sverige.Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa faktorer inom det tvärprofessionellateamets samarbete som kan påverka patientsäkerheten.Metod: Litteraturstudie utformad efter Polit och Beck (2017) nio steg. Artikelsökningarutfördes i CINAHL och PubMed. Artiklarnas kvalitet granskades med Polit och Beck(2017) granskningsmall. Fyra kvalitativa, fyra kvantitativa och två mixad metod artiklarvaldes och utgjorde resultatet.Resultat: Under databearbetningen framkom en huvudkategori (Kommunikation) medunderkategorier (strukturer för kommunikation, samsyn angående ansvar- ocharbetsfördelning och brist på respektfullt bemötande ).Slutsats: Studiens resultat visar på att kommunikation är grundläggande för ett gott,patientsäkert samarbete i det tvärprofessionella teamet. Det visade även på att begreppetkommunikation är multifacetterat, och dess framgång ligger på både individuell ochorganisatorisk nivå. För att uppnå en god patientsäker vård är det av stor vikt attorganisationen möjliggör forum för kommunikation samt att var och en av medlemmarna iteamet tar ett personligt ansvar för hur de kommunicerar med varandra.

Bakgrund: Tidigare forskning har visat på att beteende och psykiska symtom vid demens (BPSD) ofta förekommer hos personer med demens. Symtom kan innefatta affektiva symtom så som depression, irritabilitet, mani- och hypomani samt ångest och oro. Även psykossymtom med hallucinationer och vanföreställningar kan förekomma samt apati där personen blir tillbakadragen. För att kunna ge adekvat vård använder sig vårdpersonal av personcenterad vård samt tar stöd i det tvärprofessionella teamet. Syfte: Att utforska vårdpersonalens upplevelser av omvårdnad av personer som uppvisar beteende och psykiska symtom vid demens. Metod: Litteraturstudie baserad på 12 kvalitativa studier. Databaserna Cinahl, PubMed och PsychINFO har använts för litteratursökning. Samtliga artiklar inkluderade i examensarbetets resultat har blivit kvalitetsgranskade.  Resultat: Två huvudkategorier, en utmanande arbetsmiljö och förutsättningar för en god omvårdnad, samt sex subkategorier, BPSD som försvårande omständighet, känslomässiga reaktioner, brister i organisationen, personcentrerad vård, stöd av andra professioner och användning av farmakologiska åtgärder vid BPSD, framkom från analysen. Konklusion: Vårdpersonalen upplevde att arbeta utifrån ett personcentrerat förhållningssätt var ett bra verktyg i omvårdnaden av personer som uppvisar BPSD. Dock upplevde vårdpersonalen att kraven på effektivitet, personalbrist och avsaknad av stöd och utbildning försvårade den personcentrerade omvårdnaden. Detta kan i sin tur leda till att personer med demenssjukdom som uppvisar BPSD inte får adekvat omvårdnad. / Background: Previous research has shown that behavioral and psychological symptoms of dementia (BPSD) often occur in people with dementia. Symptoms may include affective symptoms such as depression, irritability, mania and hypomania, as well as anxiety and agitation. Psychotic symptoms with hallucinations and delusions may also occur, as well as apathy where the person becomes withdrawn. In order to provide adequate care, healthcare professionals use person-centered care and rely on the interprofessional team for support. Aim: To explore healthcare professionals' experiences of caring for people who exhibit BPSD.  Method: Literature review based on 12 qualitative studies. The databases Cinahl, PubMed, and PsychINFO were used for literature search. All articles included in the thesis results have been quality reviewed.  Results: Two main categories, a challenging work environment and prerequisites for good care, as well as six subcategories, BPSD as a complicating circumstance, emotional reactions, shortcomings in organization, person-centered care, support from other professions, and use of pharmacological interventions in BPSD, emerged from the analysis.  Conclusion: The healthcare professionals experienced that working from a person-centered approach was a good tool in caring for individuals with BPSD. However, they also felt that demands for efficiency, staffing shortages, and lack of support and training made it difficult to provide person-centered care. This, in turn, can lead to individuals with dementia who exhibit BPSD not receiving adequate care.

Förväntat kunskapsbidrag: Enligt tidigare forskning kan EHM ha en positiv inverkan på skolans främjande och förebyggande arbete. Det förväntande kunskapsbidraget med denna studie är därför att lyfta fram det specialpedagogiska bidraget i EHM samt vilka aspekter som är viktiga för ett framgångsrikt främjande och förebyggande arbete genom EHM. Syfte: Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om det specialpedagogiska bidraget i elevhälsomöten (EHM) samt lyfta fram viktiga aspekter som genom EHM leder fram till framgångsrikt främjande och förebyggande arbete. Frågeställningar: På vilket sätt anser specialpedagogerna och rektorerna att specialpedagogernas kompetens tas till vara genom arbetet med EHM? Vilka aspekter gör att EHM bidrar till ett framgångsrikt främjande och förebyggande arbete? Teori: Studien använder systemteorin som betraktar skolan som en helhet med olika komponenter och dynamiska relationer. Specialpedagogernas insatser genom EHM integreras som en del av det övergripande skolsystemet, vilket möjliggör strategisk planering för att stödja elevernas lärande och utveckling Genom systemteorin analyseras förändringar inom skolan, särskilt förändringar av första och andra ordningen. Utmaningen ligger i att förstå komplexiteten och samverkan mellan komponenter för att fullt ut förstå hur specialpedagogernas kompetenser påverkar skolsystemet som helhet. Metod: I denna studie utgörs av en fallstudiedesign med semistrukturerade intervjuer som metod. En fallstudiedesign har valts att göra en fallstudie för att mer ingående kunna studera hur specialpedagogernas kompetens tas tillvara vid EHM på den aktuella skolan samt ta reda på vilka aspekter som gör arbetet med EHM främjande och förebyggande. Resultatet analyseras utifrån tematisk analys för att möjliggöra en djupgående och strukturerad undersökning av den data som samlas in genom semistrukturerade intervjuer med tre specialpedagoger och två rektorer. Resultat: Resultaten visar att specialpedagogernas kompetenser spelar en central roll i arbetet med EHM. Deras deltagande och nyckelroll inom EHM påverkar skolsystemet som helhet och bidrar till skolans främjande och förebyggande uppdrag. Vidare visar resultaten att specialpedagogerna har en aktiv roll i att upprätthålla ett salutogent förhållningssätt och ett brett fokus på elevernas lärande, vilket stöds av systemteoretiska tankar om hur delar av systemet påverkar helheten. EHM betraktas som en integrerad del av skolsystemet och har bidragit till att skolan genomgått en kulturell förändring med ett ökat fokus på gruppnivå med ett salutogent förhållningssätt som grund. De olika professionerna i EHM-teamet har olika fokusområden utifrån det förebyggande och det främjande där de kan bidra med sin specifika kompetens. Genom EHM kan specialpedagogers och andra yrkesgruppers kompetenser gemensamt användas på ett effektivt sätt. Inkludering av elevernas röster under EHM främjar långsiktiga förändringar inom skolsystemet. Skolan har en framtida utmaning med att balansera gruppnivå och individnivå samt att tydligare förstå skillnaden mellan begreppen främjande och förebyggande. Specialpedagogiska implikationer: Resultaten visar att specialpedagogens tillämpning av ett salutogent förhållningssätt främjar fokus på elevernas behov vilken kan bidra till en positiv skolkultur. Studien betonar specialpedagogens nyckelroll inom Elevhälsomöten (EHM) och framhäver vikten av att ta vara på specialpedagogens kompetens samt vikten av att ledningen ser till att detta görs inom skolverksamheten. En implikation är även att elevhälsan och lärarna behöver en tydlig struktur, EHM kan vara en sådan, för att uppnå ett framgångsrikt främjande och förebyggande arbete. En än gång är det skolledarnas ansvar att se till att en sådan struktur finns.

Bakgrund: Samsjuklighet av intellektuell funktionsnedsättning, substansbrukssyndrom ochpsykisk ohälsa hos vuxna medför behov av vård, stöd, omsorg och omvårdnad inom blandannat psykiatrisk specialistvård, habilitering, socialtjänst och funktionsstöd. Samverkankrävs för att säkerställa samordning av insatser så att målgruppens samtliga behovtillgodoses. Syfte: Att beskriva det tvärprofessionella teamets upplevelser av samverkankring vuxna personer med samsjuklighet av intellektuell funktionsnedsättning,substansbrukssyndrom och psykisk ohälsa. Metod: Deskriptiv kvalitativ design medinduktiv ansats. 20 semistrukturerade intervjuer genomfördes med professionella aktörerinom verksamheter som möter målgruppen. Materialet analyserades enligt Graneheim ochLundmans (2004) kvalitativa innehållsanalys. Resultat: Samverkan upplevs viktig ochanvänds för att skapa en sammanhållen planering med insatser som utgår från individen.Utmaningar upplevs när samordning och ansvarsfördelning mellan verksamheter brister,professionella aktörer saknar kunskap kring målgruppens behov, anpassningar utifrån denspecifika samsjukligheten saknas och målgruppen stängs ute från insatser trots behov. Ettgott samarbetsklimat och integrering av verksamheter upplevs underlätta samverkan. Diskussion: Upplevelser av samverkan som medel för att möta omfattande behov av vårdoch stöd inom flera olika livsområden och därmed verksamheter stämde väl med tidigarestudier och utredningar inom området. Identifierade utmaningar och förutsättningarupplevdes påverka samordningens effektivitet. Helhetsperspektivet och riktningen motindividanpassning i samverkan går i linje med NSM och bidrar till hälsofrämjande ochförbyggande insatser. Slutsats: I dagsläget saknas ett tydligt utformat team runtmålgruppen. Organisatoriska förändringar som skapar mer givna former för samverkan ochfrämjar målgruppens delaktighet är önskvärda. / <p>2024-01-10</p>

Syftet var att studera hälso- och sjukvårdskuratorers erfarenheter av att arbeta i tvärprofessionella team samt hur det upplever sin egen yrkesroll. Vidare studerades deras erfarenheter av hur de upplevt att pandemin påverkat deras och teamets arbete. Informationen samlades in genom halvstrukturerade intervjuer med sex hälso- och sjukvårdskuratorer inom två olika verksamheter. Vår empiri analyserades med stöd av systemteori, interaktionsritualer och emotionell energi samt tidigare forskning. Av resultatet framgick å ena sidan att kuratorerna såg positivt på att ingå i tvärprofessionella team eftersom det var givande för både dem själva som professionella och för patienterna. Bidragande orsaker var bland annat patientcentrerad vård, emotionellt stöd, bredare kunskapsbas och främjandet av arbetsglädjen. Hög arbetsbelastning och tidsbrist visade sig å andra sidan vara en negativ faktor som kunde påverka samarbetet. Resultatet kunde urskilja att kuratorn inte hade någon tydlig arbetsbeskrivning och att konsekvenser av yrkesrollens otydlighet kunde orsaka en känsla av att vara vårdens slasktratt och en svårighet i att förstå rollens avgränsningar. Trots att kuratorerna upplevde en god kommunikation så nämndes försvårande omständigheter som för stora team, tidsbrist, förändrade kommunikationsvägar utifrån pandemin samt övergången till digitala möten i relation till fysiska. En slutsats vi gör är att ett samarbete kräver sociala relationer och sammanhållning och att en möjliggörande faktor till detta är mindre team med en balanserad samarbetsstruktur och tydlig arbetsbeskrivning för samtliga professioner i teamet.Hälsofrämjande aspekter behöver även få en högre prioritet i det digitala arbetssättet som pandemin bidragit till för att stärka sociala relationer och samarbetet i det tvärprofessionella teamet. / The aim was to study the experience of healthcare curators working in cross-professional teams and how they experience their own professional role. Furthermore, their experiences of how they experienced the pandemic affected their work and that of the team were studied. The information was collected through semi-structured interviews with six healthcare curators in two different activities. Our empirical data was analyzed using system theory, interaction rituals and emotional energy, as well as previous research. The results showed, on the one hand, that the curators were positive about being part of cross-professional teams because it was rewarding for both themselves as professionals and for patients. Contributing causes included patientcentred care, emotional support, a broader knowledge base and the promotion of job satisfaction. High workload and lack of time, on the other hand, proved to be a negative factor that could affect cooperation. The result could discern that the counsellor had no clear job description and that consequences of the ambiguity of the professional role could cause a feeling of being the sleagre steering wheel of care and a difficulty in understanding the boundaries of the role. Although the curators experienced good communication, aggravating circumstances such as magnifying teams, lack of time, changing communication paths based on the pandemic and the transition to digital meetings in relation to physical ones were mentioned. One conclusion we make is that collaboration requires social relationships and cohesion and that an enabling factor to this is smaller teams with a balanced collaboration structure and clear job description for all professions in the team. Health promotion aspects also need to be given a higher priority in the digital way of working that the pandemic has contributed to in order to strengthen social relations and cooperation in the cross-professional team.

Bakgrund: Typ 1-diabetes en av de vanligaste, svåra kroniska sjukdomarna bland barn och ca 8000 barn i Sverige är drabbade. Vid insjuknande får barnen kontakt med tvärprofessionella diabetesteam, en kontakt de behåller till 18 årsdagen. Det finns flera fördelar med teamarbete och de tvärprofessionella teamen uppskattas av både personal, patienter och anhöriga. Teamets kompetens och sammansättning har en stor betydelse kring vården för familjerna. Motiv: Målet är att bidra med en ökad förståelse av det stöd tvärprofessionella team kan bidra med samt eventuellt finna förslag på utvecklings- och förbättringsarbete inom diabetesvården. Syfte: Syftet med studien är att belysa föräldrars upplevelse av stöd från tvärprofessionella diabetesteam. Metod: En kvalitativ intervjustudie. Resultat: Föräldrarnas erfarenheter av diabetesteamets stöd genomsyrades av positivitet, men visade även en viss brist på föräldrastöd. Intervjuernas resultat mynnade ut i 3 huvudkategorier; ”Stödjande relation”, ”Stöd i lidande” och ”Stöd i vardagen”. Konklusion: För att möta upp föräldrarnas behov av stöd krävs en förändring kring diabetesteamens arbete. En mer individanpassadomvårdad, där även föräldrars psykosociala behov inkluderas vilket gynnar hela familjen. / Background: Type 1-diabetes is one of the most common, severe chronic diseases among children and about 8000 children in Sweden are affected. When the children get sick, they get in touch with interprofessional diabetes team, a contact they keep until their 18th birthday. There are several benefits to teamwork and the interprofessional teams are appreciated by staff, patients, and relatives. The team’s competence and composition are of great importance in the care of the families. Motive: The goal is to contribute with an increased understanding of the support that interprofessional teams can contribute with and possibly find proposals for development and improvement work in diabetes care. Aim: The aim of the study is to find out parent’s experience of the support from the diabetes team.Methods: A qualitative interview study.Result: The parent´s experiences of the diabetes team´s support was permeated by positivity, but also showed a certain lack of parental support. The results of the interviews resulted in 3 main categories: “Supportive relationship”, “Support in suffering” and “Support in everyday life”.  Conclusion: To meet the parent´s need for support, a change in the work of the diabetes team is required. A more individualized care, where parent´s psychosocial needs are also including, which benefits the whole family. / <p>Presenationen genomfördes via zoom, anordnad av Instutionen för omvårdnad, Umeå Universitet</p>