Syftet med denna studie är att undersöka hur HVB-personal på olika hem i Stockholm arbetar med ensamkommande flyktingbarn rörande barnens kulturer och traditioner samt ta reda på hur personalen arbetar för att integrera flyktingbarn in i vad de upplever vara ett svenskt samhälle. Studien har även till syfte att ta reda på ifall HVB- personalen upplever att det finns problematik kring att integrera barnen samtidigt som de måste ta hänsyn till ursprunglig kultur och tradition hos barnen. Uppsatsen grundar sig i en kvalitativ ansats av tio intervjuer med personal som arbetar på olika HVB-hem. Med hjälp av de teoretiska begreppen gräsrotsbyråkratier, systemintegration, social integration, kultur, kulturmöte och kulturkrockar men även tidigare forskning visar resultat och analys ett sammanhängande mönster. Resultaten visade att HVB-personalen i hög grad värderar hänsynstagande till de ensamkommande flyktingbarnens/ ungdomarnas kulturer och traditioner under integreringsprocessen. De främst återkommande punkterna som personalen menar är viktigast att ta hänsyn till rörande kultur och tradition är barnens/ ungdomarnas; värderingar, religioner, högtider och ursprungliga språk. HVB-personalen upplever att deras huvudsakliga mål som HVB-personal är att integrera barnen/ ungdomarna till det svenska samhället. Tillvägagångsätten för att integrera barnen beskrivs som ett vardagligt arbete som omfattar personalens engagemang i att vägleda, informera barnen/ ungdomarna om samhällets viktiga organ så som att gå i skolan eller att lära dem skillnaderna mellan rätt och fel enligt Sveriges normer och värderingar. Begreppet integrering handlar för våra respondenter sammanfattningsvis om att flyktingbarnen/ ungdomarna tar del av ett nytt samhälle och blir en del av det. Studien visade avslutningsvis att spänningar/ obalans kunde uppstå vid integreringen av barnen/ ungdomarna som resultat av kulturskillnader och kulturkrockar men även på grund av skilda tolkningar av arbetsuppgifter för personal. / The purpose of this study is to investigate how staff from residential care homes in Stockholm work with unaccompanied refugee children/ adolescents concerning the children's/ adolescents cultures and traditions. The study also aims to find out how the staff work to integrate refugee children/ adolescents into what they perceive to be a Swedish society. Lastly the study also aims to find out if the staff experienced problems concerning the integration of the children/ adolescents while they have to take their original culture and tradition into account. The essay is based on a qualitative approach of ten interviews with staff working in different residential homes in Stockholm. With the help of the theoretical concepts grassroots bureaucracies, systems integration, social integration, culture, culture meeting and cultural clashes but also previous research showing results and analysis of a coherent pattern. Results showed that staff and their perceived values take into account of the unaccompanied refugee children/ adolescents different cultures and traditions during the integration process. Values, religions, traditions and the original language were described as the most important parts to take into consideration when focusing on the children’s/ adolescent’s cultures and traditions. Approaches to integrate the children was described as a main objective and a casual work which includes staff involvement in guiding, informing the children/ adolescents of society's major institutions such as going to school or to teach them the difference between right and wrong according to Swedish standards and values. Further the concept of integration according to our respondents, means that the refugee children and adolescents take part of a new society and become a part of it. Finally, the study showed that stress or imbalance could arise during the integration of children/ adolescents as a result of perceived cultural differences and cultural conflicts but also because of different interpretations of the duties of staff.

Syftet med studien har varit att beskriva och förstå socialsekreterares erfarenheter av etiska dilemman som de upplevde i arbetet med ensamkommande barn och unga under 2015/2016 samt hur socialsekreterare hanterade dessa. Studien har haft en kvalitativ forskningsmetod med semi-strukturerade intervjuer. Sammanlagt har sju socialsekreterare från Västmanlands län som arbetade med ensamkommande barn och unga under 2015/2016 deltagit i studien. Studiens resultat har analyserats och tolkats utifrån teorin om coping, normativ etik och även tidigare forskning på området. Studiens resultat visar att socialsekreterare inom socialtjänsten ställdes inför en mängd svårigheter men som inte var renodlade etiska dilemman, utan hade karaktärer i form av etiska svårigheter och problem. Dessa etiska svårigheter har uppstått på flera arenor, i samverkan med Migrationsverket, ur en politiskt styrd organisation med riktlinjer och ekonomiska restriktioner samt i mötet med barn och ungdomar. Resultatet visar även att socialsekreterarna påverkats och berörts både privat som professionellt. Fem av sju socialsekreterare har varit sjukskrivna under perioden och flera har haft svårt att hantera etiska svårigheter. Socialsekreterarna har hanterat dessa etiska svårigheter genom att använda olika copingstrategier. / The purpose of this study has been to describe and understand social workers’ experiences of dealing with ethical dilemmas that arose in the work with unaccompanied children and young people during 2015/2016, and how social workers’ handled these dilemmas. The study has had a qualitative research method with semi-structured interviews. In total, seven social workers from the county of Västmanland, Sweden, who worked with unaccompanied children and young people during 2015/2016, participated in the study. The results of the study have been analysed and interpreted based on the theory of coping, normative ethics and also previous research in the field. The results of the study show that social workers faced a lot of difficulties, but were not purely ethical dilemmas, but had characters in the form of ethical difficulties and problems. These ethical difficulties have arisen in several arenas, in collaboration with the Swedish Migration Board, from a politically-driven organization with guidelines and economic constraints as well as in the meeting with children and young people. The result also shows that the social wokers have been affected both privately and professionally. Five out of seven social workers have been sick-listed during the period, and several have had difficulty coping with ethical difficulties. The social workers have dealt with these ethical difficulties using different coping strategies.

Bakgrund: Antalet ensamkommande barn som söker asyl i Europa har ökat de senaste decennier och nådde sin topp hittills år 2015 med 90 000 ensamkommande asylsökande av vilka 35 000 kom till Sverige. Ensamkommande som flydde krig, konflikter och fattigdom. Den långdragna asylprocessen, tillfälliga uppehållstillstånd och tidigare trauman ökar risken av att bland annat drabbas av depression och PTSD. Trots det finns det ensamkommande barn som lyckas motstå olika påfrestningar. Syfte: Syftet med denna uppsats var att belysa skyddsfaktorer som främjar psykisk hälsa och välbefinnande hos ensamkommande barn. Metod: Denna studie är en systematisk litteraturstudie där 16 vetenskapliga artiklar har ingått i analysen. Resultat: Fyra teman identifierades som skyddsfaktorer; Socialt stöd, motivation, religion och distraktion. Socialt stöd visade sig vara bland det viktigaste skyddsfaktor för ensamkommande barns psykisk hälsa och välbefinnande. Diskussion: Resultatet av denna studie visade att ensamkommande trots svårigheter som de har genomgått, har styrkor och strategier som hjälper dem att gå vidare och kämpa i sina liv. Studien visade även vikten av att skapa trygga relationer och att få stöd av förtroende personer i ensamkommande barns omgivning. Denna studie kan med fördel förse aktörer som direkt eller indirekt berör ensamkommande barns situation, med kunskap och förståelse vilket kan förhoppningsvis bidra till ökad mental hälsa och välbefinnande hos ensamkommande barn. / Background: The number of unaccompanied children seeking asylum in Europe has increased over the last decades and reached their peak so far in 2015 with 90,000 unaccompanied asylum seekers, of whom 35,000 came to Sweden. Unaccompanied children, who fled request asylum because war, conflict and poverty. The prolonged asylum process, temporary residence and previous trauma increase the risk of depression and PTSD. Even so, there are unaccompanied children who manage to do well in very difficult circumstances. Aim: The purpose of this paper was to highlight protection factors that promote mental health and well-being of unaccompanied children. Method: This study is a systematic literature review and 16 scientific articles have been included in the analysis. Results: Four themes were identified as protection factors; Social support, motivation, religion and distraction. Social support proved to be among the important protection factor for the mental health and well-being of unaccompanied children. Discussion: The outcome of this study showed that unaccompanied children in spite of the difficulties they have undergone, have strengths and strategies that help them to new circumstances. The study also demonstrated the importance of creating secure relationships and obtaining support from trusted persons in unaccompanied children's surroundings. This study can advantageously provide actors who directly or indirectly work with unaccompanied children, with knowledge and understanding which can hopefully contribute to increased mental health and well-being of this vulnerable group.

This study is focused on getting a deeper understanding of the access unaccompanied refugee youth have to integration. Thesis will examine what fosters and what hinders minors’ integration. Research is based on a qualitative field study carried out in Southern and Western Sweden. 36 semi–structured interviews were conducted with current and grown-up alone coming refugee minors; houses managers and social workers; local authorities’ representatives and decision makers; Migration Board employees.The (Dis)Empowerment model by Friedmann will be applied to analyse collected information. Thus, this thesis examines youth perspectives on their economic, social, cultural and political integration by connecting their experiences of life in Sweden to eight bases of social power, which (dis)empower them.The study shows that youth are willing to integrate into society, and to some extent they have access to integration. However, the research argues that minors’ access to bases of social power and youth’s usage of them is unbalanced and inconsistent. Interviewed youth have sufficient access to defensible life space, instruments of work and livelihood, and surplus time. Thus, they have capabilities to perform their life functions. On the other hand, youth have limited access and capabilities to the bases of social organizations and networks, financial resources, knowledge and skills, as well as unbalanced access to information and public policy action. This hinders youth economic, social, cultural and political integration. Moreover, these major obstacles are being reinforced by discrimination within the host society. / Denna studie är inriktad på att få en djupare förståelse för ensamkommande flyktingungdomars chanser till integration. Avhandlingen kommer att undersöka likväl faktorer som främjar som hindrar minderårigas integration. Forskningen bygger på en kvalitativ fältstudie utförd i södra och västra Sverige. Trettiosex semistrukturerade intervjuer genomfördes med nuvarande och vuxna ensamkommande flyktingbarn, HVB chefer och handläggare, kommunernas representanter och beslutsfattare samt Migrationsverkets anställda. Modellen ”(Dis)Empowerment” av John Friedmann kommer att tillämpas för att analysera insamlade uppgifter. Således undersöker denna avhandling ungdomarnas perspektiv på sin ekonomiska, sociala, kulturella och politiska integration genom att jämföra sina erfarenheter av livet i Sverige till åtta baser av social makt, formulerade av John Friedmann.  Studien visar att ungdomar är villiga att integreras i samhället, samt att de i viss mån har tillgång till integration. Men samtidigt hävdar denna undersökning att ungdomarnas tillgång till baser av social makt samt användning av dem är obalanserad och inkonsekvent. De intervjuade ungdomarna har tillräcklig tillgång till ”defensible life space”, instrument för arbete och försörjning, samt fritid (överskottstid). Således har de förmåga att utföra sina så kallade livsfunktioner. Å andra sidan, så visar undersökningen också att ungdomarna har begränsad tillgång till samt kunskap om grunderna för sociala organisationer och nätverk, finansiella resurser, kunskap och färdigheter, samt obalanserad tillgång till information och allmänhetens politiska åtgärder. Detta hindrar ungdomarnas ekonomiska, sociala, kulturella och politiska integration. Dessutom underbyggs och förstärks dessa problem av utbredd diskriminering i värdlandet.

The aim of this study was to examine the concept of “integration” within residential care homes for unaccompanied children. More specifically its aim was to find out how the social workers themselves within residential care homes for unaccompanied children understand the concept of integration and how they work for it. The study was based on a qualitative semi-structured interviews with seven social workers within four residential care homes for unaccompanied children. Six themes were identified that seemed to play a role in the discussions about integration: development-acceptance, learning process, communication & relationships, process, personality and common sense. The analysis was based on previous research in the field and the theory of action by Pierre Bourdieu called practical reason. As a conclusion the first three themes can be seen as an understanding of the concept of “integration”. The last three themes exemplify the practical integration work. Despite the lack of regulatory documents, the social workers show a common understanding of the concept and a similar implementation which can be explained by a dominant implicit doxa within the field.

Abstract This doctoral thesis focuses on children’s participation in a Finnish reception centre. Using participatory action research (PAR) as the research methodology, the study engaged 12 unaccompanied asylum-seeking girls from Somalia, Angola and Democratic Republic of Congo to consider children’s participation during the asylum process, and to explore the ways in which the girls’ participation and wellbeing could be promoted. The research questions, which were formulated during the process in cooperation with the girls, were the following: How do the unaccompanied asylum-seeking girls view participation, its relevance and the possibilities for it during their asylum period? How does the liminality of their life situation promote or hinder their participation? How do the intersecting social categories affect their participation? Methodologically, the study focused on how PAR can be applied to promote children’s participation in institutional care in a culturally and gender-sensitive way. The conceptual framework consists mainly of critical pedagogy and intersectionality. Critical pedagogy made the foundations for the PAR, whereas intersectionality helped to comprehend the liminality of the girls’ life worlds. Both theoretical perspectives contributed to understanding and implementing the participatory paradigm. The findings show that the unaccompanied girls’ experiences of participation cannot be explained only through the girls’ vulnerability or their resilience, as they clearly belong to both categories and move within them. The participation, which was meaningful for the girls, reflected their fluid positions in relation to their gender, age and status as asylum seekers. Participation meant both the right to voice opinions and the possibility to choose silence, as well as the opportunity to include ‘ordinary things’ into their lives. / Tiivistelmä Tämä väitöstutkimus keskittyy lasten osallisuuteen suomalaisessa vastaanottokeskuksessa. Yhteensä 12 yksin maahan tullutta turvapaikanhakijatyttöä Somaliasta, Angolasta ja Kongon demokraattisesta tasavallasta osallistui toimintatutkimuksen keinoin pohtimaan lasten osallisuutta turvapaikkaprosessin aikana, ja miettimään keinoja miten lasten osallisuutta ja hyvinvointia voisi edistää. Tutkimuskysymykset, jotka muotoiltiin prosessin edetessä yhdessä osallistujien kanssa olivat seuraavat: Miten yksin maahan tulleet turvapaikanhakijatytöt käsittävät osallisuuden merkityksen ja mahdollisuudet heidän turvapaikkaprosessinsa aikana? Miten elämäntilanteen liminaalisuus heikentää tai edistää heidän osallisuuttaan? Miten ristikkäiset sosiaaliset kategoriat vaikuttavat heidän osallisuuteensa? Tutkimus pureutuu myös siihen, miten osallistavaa toimintatutkimusta voidaan käyttää kodin ulkopuolella asuvien lasten osallisuuden tukemiseen kulttuuri- ja sukupuolisensitiivisellä tavalla. Tutkimuksen käsitteellinen viitekehys rakentuu pääosin kriittisen pedagogiikan ja intersektionaalisuuden teorioista. Toimintatutkimus pohjautuu kriittiselle pedagogiikalle, kun taas intersektionaalisuus auttaa ymmärtämään tutkimuksen tyttöjen elämäntilanteen liminaalisuuden. Molemmat teoreettiset näkökulmat auttoivat tulkitsemaan ja toteuttamaan osallistavaa paradigmaa. Tulokset osoittavat, että yksin maahan tulleiden turvapaikanhakijatyttöjen osallisuuden kokemukset ovat moninaisia ja muuttuvia. Turvapaikanhakijastatuksen mukanaan tuoma haavoittuvaisuus ei riitä selittämään tyttöjen kokemuksia, kuten ei myöskään heidän elämänkokemuksensa mukanaan tuoma sinnikkyys ja vahvuus. Tutkimuksen tytöt olivat sekä haavoittuvaisia että vahvoja, ja heidän asemansa näissä kategorioissa oli joustava. Merkitykselliseen osallisuuteen vaikuttivat myös tyttöjen muuttuvat positiot, jotka liittyivät heidän sukupuoleensa, ikäänsä ja turvapaikanhakija-asemaansa. Osallisuus tarkoitti tytöille sekä oikeutta ilmaista mielipiteensä että vaieta, kuten myös arkisten asioiden sisällyttämistä jokapäiväiseen elämään.

This thesis looks at how involved implementers of the Teaching Recovery Techniques-project in Uppsala, Sweden have experienced the project. Teaching Recovery Techniques is originally a group-based intervention created for use in disaster areas. This intervention has the aim to give self-help to unaccompanied refugee minors with post-traumatic stress symptoms in Uppsala and two neighbouring municipalities, by using non-psychiatric personnel to teach stress-mitigation. This is a pilot project as Teaching Recovery techniques have never been used in this type of setting before. To investigate the opinions of the involved personnel, qualitative interviews with roughly half of the group leader have been made. These have been analysed using manifest content analysis.     The thesis found that while many are happy with the project, it has required unexpectedly high workload as well as suffered from unclear responsibility delegations and lacking communication, primarily in the start of the project. However, due to strong motivation from involved implementers and adaptability from employers, these issues have been overcome to a great degree. Lesson for further TrT-projects targeting unaccompanied minors should put extra effort in planning and defining the roles of involved actors as well as include arenas for horizontal communication between group leaders. / Denna uppsats undersöker hur personal involverad i Teaching Recovery Techniques-projektet i Uppsala, Sverige har upplevt att arbete inom projektet.  Teaching Recovery Techniques är ursprungligen en grupp-baserad intervention ämnad att användas i katastrofzoner.  Syftet med Teaching Recovery Techniques är att ge hjälp till själv-hjälp till ensamkommande flyktingbarn med posttraumatisk stress symptom i Uppsala kommun samt två grannkommuner. Projektets mål är att använda icke-psykiatrisk personal för att lära ut stresshantering. Detta är ett pilotprojekt då metoden inte använts i denna kontext tidigare. För att undersöka personalens åsikter så har kvalitativa intervjuer utförts med hälften av gruppledarna. Dessa har sedan analyserats utifrån manifest innehållsanalys.      Denna uppsats visar att även om många är nöjda med projektet, så har det krävts mycket mer arbetstid än väntat samt att det har varit oklar ansvarsfördelning och kommunikation, framförallt i början av projektet.  Dock har stark motivation från personal och hög flexibilitet från arbetsgivare, motverkat dessa problem i de flesta fall. Lärdomar till framtida likande projekt för ensamkommande flyktingbarn är att ha ett ökat fokus på planeringsstadiet, samt att definiera roller och ansvar bättre från start. Det rekommenderas även att skapa forum för horisontell kommunikation mellan gruppledare.

Ensamkommande är en utsatt grupp där posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) är vanligt förekommande. Den hälso- och sjukvård som ges är bristfällig och evidensbaserade interventioner för målgruppen på första linjen saknas. Studiens syfte var att belysa hur ensamkommande flyktingbarn i åldern 13-18 år, som screenat positivt för PTSD, upplever sitt deltagande i Teaching recovery techniques (TrT) grupperna. Material har inhämtats genom kvalitativa intervjuer, från sju grupper, totalt 22 ungdomar cirka tre månader efter avslutad intervention. Resultatet visar hur känslor, tankar och reaktioner normaliserades i gruppen. Den sociala gemenskapen och stödet från jämnåriga har framstått som en viktig komponent i ungdomarnas livssituation. Deltagarna har återfått kontrollen för att kunna strukturera upp sina känslor och reaktioner. Slutligen kände deltagarna att de med hjälp av de tekniker och verktyg som de lärt sig kunde klara av aktuella utmaningar och framtida kriser. Behovet av en traumafokuserad intervention som denna verkar finnas hos målgruppen. / Unaccompanied refugee minors (URM) is an exposed group in which post-traumatic stress disorder (PTSD) is common. The care provided is inadequate and there are few evidence-based interventions on the target group of URMs. The aim of this study was to examine URMs, aged 13-18, who screened positive for PTSD and their experiences of the Teaching Recovery Techniques-program. Qualitative interviews were conducted with 22 youth from seven groups, three months after the completion of the intervention’s final session. The results show that participants felt that sharing their stories helped them normalize their experiences. Feelings of fellowship and support have seemed as an important component of the youth's life. The program helped them feel more in control of their own body and reactions. Finally, the participants felt that, with the help of the techniques and tools they learned, they could cope with current challenges and future crises. Trauma-focused interventions like this appears be needed in this target group.

The aim of this study was to increase the understanding of how foster parents of unaccompanied children and youths build and maintain relations with the foster placed children. Furthermore, this study highlights the foster parents’ view of being a foster parent and the effects of the commitment of being a foster home. The empirical material data has been collected by interviews with seven foster parents’ in Sweden and the theories that have been used for the analysis of the result are systems theory and a concept from the attachment theory, called internal working models. The conclusions of this study are that foster parents of unaccompanied children and youths have an ability to establish a valuable relationship with said children, however they experience cultural and linguistic difficulties in the process of establishing a relationship with the youths and children. Another conclusion is that the foster parents’ family lives have changed in positive terms while being a foster home.

Bakgrund: Flyktingfrågan blev högaktuell under 2000-talet. Detta då en allt större andelen samkommande ungdomar ankom Europa samtidigt som synen alltmer utgår från att dessa urholkar den nationella kulturen, sammanhållning och social välfärd. År 2020 initierades en offentlig utredning där huvuduppdraget innebar att utreda hur en “långsiktigt hållbar” migrationspolitik kan skapas. I samband med detta föreslogs i nämnda utredning bland annat att endast bevilja tillfälliga uppehållstillstånd. Flyktingar uppfattas alltmer som ett hot mot den nationella kollektiva identiteten. De samhälleliga förändringarna och paradigmskiftet påverkar i allra högsta grad nyanlända barn och ungdomar. För den ensamkommande gruppen av barn innebär flykten i sig en särskilt otrygg situation utan egen familj och det skyddsnät som denna utgör. För denna grupp är därför anskaffandet av ett arbete, som är enviktig del av en lyckad integration, av särskilt stor vikt med tanke på att det i många fall avgör möjligheterna att stanna i Sverige.  Syfte: Syftet med studien är att undersöka hur ensamkommande ungdomar upplever anskaffandet av ett arbete i Sverige, samt att i denna process undersöka vilket stöd som ungdomarna anser vara mest betydelsefullt. Följande frågeställningar bearbetas i studien: ● Vilka utmaningar upplever de ensamkommande ungdomarna när det gäller att erhålla ett arbete i Sverige? ● Vilka underlättande faktorer upplever de ensamkommande ungdomarna när det gäller att erhålla ett arbete i Sverige? ● Vilket vuxenstöd anses av ungdomarna som mest betydelsefullt på vägen mot anskaffandet av ett arbete? Metod: Kvalitativ metod användes i studien och data producerades genom att tolv semistrukturerade intervjuer genomfördes med ensamkommande individer som rekryterades via ett bekvämlighetsurval (privata kontakter), på grund av det rådande pandemiläget. Intervjuerna genomfördes i samverkan med en annan medstudent. Det teoretiska ramverket bestod av ett fenomenologiskt perspektiv. Intervjuerna transkriberades och en tematisk analys gjordes utifrån ett perspektiv på integration.  Resultat och slutsatser: De ensamkommande ungdomarnas upplevelser sammanställdes efter tematisk analys, och presenterades i fem olika teman. Språk, avsaknad av körkort och en upplevd rasism skapade hinder för inträde på arbetsmarknaden, samtidigt som de ensamkommande ungdomarna framförde vikten av att uppnå självständighet och att inte ge upp som styrkor. Kontaktnät och att ha ett socialt stöd upplevdes av ungdomarna som avgörande för att finna ett arbete. Juridiska hinder och den oro som dessa skapar, var något som i detta sammanhang stack ut på ett negativt sätt i ungdomarnas berättelser. Området för studien är relativt outforskat, och betoningen på ungdomarnas egna upplevelser bidrar med en ny dimension till barn- och ungdomsforskningen på detta område, där fokus ligger på forskning med i stället för om ungdomarna. När ungdomarnas eget perspektiv lyfts i förhållande till möjligheten till inträde på den svenska arbetsmarknaden, blir detta ett bidrag till den samlade bilden av det praktiska integrationsarbetet. Background: The refugee issue became highly topical during the 2000s. This is due to the fact that an increasing number of unaccompanied minors arrived to Europe, but also the more and more widespread view that they erode the national culture, cohesion and social welfare. In 2020, a public inquiry was initiated in which the main task was to investigate how a “sustainable” migration policy can be created. During this time, it was proposed in the saidinquiry, among other things, to grant only temporary residence permits. Refugees are increasingly perceived as a threat to the national collective identity. The societal changes and the paradigm shift affect newly arrived children and young people to a very high degree. Fort he unaccompanied group of children, escape in itself means a particularly insecure situation without one's own family and the safety net that this constitutes. For this group, therefore, the acquisition of a job, which is an important part of a successful integration, is of particular importance, given that in many cases it determines the possibilities of staying in Sweden. Aim: The purpose of the study is to investigate how unaccompanied minors experience the acquisition of a job in Sweden, and in this process to investigate which support the group considers most important. The following issues are addressed in the study: What challenges do the unaccompanied minors experience when it comes to getting a job in Sweden? What facilitating factors do the unaccompanied minors experience when it comes to getting a job in Sweden? Which adult support is considered most significant by the unaccompanied minors, when it comes to acquiring a job?  Method: Qualitative method was used in the study and data were produced by conducting twelve semi-structured interviews with unaccompanied individuals who were recruited via a convenience sample (private contacts), due to the prevailing pandemic situation. The interviews were conducted in collaboration with another fellow student. The theoretical framework consisted of a phenomenological perspective. The interviews were transcribed and a thematic analysis was implemented, using an integrational perspective.  Results and conclusions: The experiences of unaccompanied young people were compiled after implementing the thematic analysis, and presented in five different themes. Language, lack of driving licenses and a perceived racism created obstacles for entry to the labor market, while the unaccompanied young people emphasized the importance of achieving independence and not giving up as strengths. Contact networks and having social support were perceived by the young people as crucial for finding a job. Legal obstacles and the anxiety they create was something that in this context stood out in a negative way in theyoung people’s stories.  The area of the study is relatively unexplored, and the emphasis on young people's own experiences contributes a new dimension to child and youth research in this area. When the young people's own perspective is illustrated in relation to the possibility of entering the Swedish labor market, this also becomes a contribution to the overall picture of the practical integration work.