Syftet med denna uppsats var att undersöka naturens betydelse för barns hälsa. På två förskolor har vi undersökt både naturförskolegrupper och traditionella förskolegrupper. Vi valde olika metoder som jämfördes med varandra och litteratur/tidigare forskning. Vi har försökt förstå och tolkat de olika uppgifter vi fått fram via litteratur, barnobservationer, barnintervjuer, pedagogenkäter samt närvarostatistik. Genom dessa har vi fått svar på våra frågor om naturens koppling till barns hälsa och deras möjlighet till rekreation genom leken. Vår data visar att barnen var kreativa och fann harmoni i naturen vilket också litteraturen säger. Likaså fann vi att naturförskolegruppens barn var friskare än den traditionella förskolegruppens barn. Barn mår bra av att vistas i naturen vilket vår studie visar.

Syftet med studien är att konkretisera och anpassa utomhuspedagogik som undervisningsmetod för en F-6 skola. För att besvara syftet med studien undersöktes vad elever och lärare skulle vilja göra när de har undervisning utomhus. Undersökningen innefattar även hur skolans närmiljö uppfattas och vilka möjligheter den har för undervisning utomhus samt vilka satsningar som skulle behövas för att utomhuspedagogik ska bli ett vardagligt inslag i skolans verksamhet. Tidigare forskning har visat att utomhuspedagogik har positiva effekter på minnet, förståelsen, lärandet, hälsa och förståelse för en hållbar utveckling. Forskningen har dock visat på en mängd hinder för utomhuspedagogik såsom administrativa hinder, väder, tidsbrist, resurser, rädsla, kompetens, materialbrist och lämpliga områden där aktiviteterna kan utföras. Studien grundar sig på en kvalitativ semistrukturerad intervju. Resultatet i studien visar att elever och pedagoger vill arbeta praktiskt utomhus, att närmiljön uppfattas som lämplig för utomhusundervisning, att det krävs regelbundenhet, att det måste införas successivt i en process som medger delaktighet, att det krävs praktiska lösningar samt att det skapas en pedagogisk bank som underlättar genomförandet. Studien visar också att det behövs en resursfördelning för att det ska gå att genomföra utomhuspedagogik på ett önskvärt sätt samt att de pedagoger som önskar fortbildning i ämnet får det.

Denna uppsats handlar om hur pedagogen kan stimulera elevers språkutveckling i utomhuspedagogiken under de första skolåren. Uppsatsen baserar sig på en kvalitativ intervjuundersökning bland sex erfarna pedagoger samt en litteraturgenomgång. Syftet är att beskriva hur utomhuspedagogiken kan användas i aktiviteter som kan stimulera språkutvecklingen. Frågeställningarna är: Hur kan elevers språkutveckling stimuleras i utomhuspedagogiken och vilka praktiska övningar kan användas för att stimulera språkutvecklingen? Av resultatet framgår exempel på aktiviteter som kan stimulera språkutvecklingen, såsom berättande, kommunikations- och samarbetsövningar med exempelvis ord och bokstäver eller med naturen som inspirationskälla. Språkutvecklingen kan stimuleras med hjälp av olika sinnesintryck, med litteraturen och genom olika uttrycksformer (såsom berättande, drama, musik och bild) som förstärker inlärningen.  Utomhuspedagogiken praktiseras ofta ämnesintegrerat och språkutveckling kan ske i olika sammanhang i verklighetsnära, autentiska situationer. Natur- och kulturlandskapet kan utgöra en inspirationskälla till språkutvecklingen. I utomhusmiljön kan eleverna lära sig begrepp och uttryck, att kategorisera och beskriva ett naturföremål eller att förmedla en känsla. Utomhuspedagogiken framhålls som en praktisk, upplevelsebaserad pedagogik där hjärta och hjärna samverkar. Den ger även möjlighet till fysiska aktiviteter som sätter tanken i rörelse. Fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet är viktiga delar som kan vävas samman till en helhet och utomhuspedagogiken ses ofta som ett komplement.

Denna studies övergripande syfte har varit att titta närmare på utemiljöns möjligheter till kreativ fantasifull lek på en I Ur och Skur-förskolegård. Det är främst lek med naturmaterial som står i fokus för studien. Även pedagogens roll gentemot barnen är viktig i detta sammanhang och den medagerande pedagogen får här betydelse för barnens lek. En intressant frågeställning är då vilken betydelse det lösa naturmaterialet och pedagogen har för lekens utveckling. Tidigare forskning visar att en variationsrik miljö med natur bidrar till en mer varierad och utvecklad lek hos barnen. I Ur och skur pedagogiken förespråkas den aktiva pedagogen/ledaren som sätter barnet i centrum. Pedagogiska tankar kring utformningen av gården belyses också i viss mån. Studiens kvalitativa empiriska material består av en intervju med en pedagog/förskollärare som även förekommer i de sju observationerna av 18 barns lek som ligger till grund för studien. Då detta är en fallstudie av just den här verksamheten går resultatet inte att generalisera vidare. Några slutsatser man sannolikt kan dra (det empiriska materialet är tunt) är att det lösa natur-materialets egenskaper, dess transformerbarhet, icke-färdiga form och flyttbarhet gör det utmanande i leken – lekutveckling sker. Pedagogen bidrar till lekens utveckling genom att vara tillåtande, bejakande och uppmuntrande i de lekaktiviteter barnen sätter igång, samt genom att tillföra naturmaterial. Begreppet medagerande pedagog kommer här in i bilden, en pedagog som är medvetet närvarande i det han gör.  Just att gå in och ”störa” i barns lek är ett omtvistat ämne. Detta synsätt, sammantaget med min närvaro som observatör och pedagogens lust att fixa saker på gården kan stå i motsättning till eller hindra ett aktivt deltagande /medagerande i barnens lek på gården. Men närvaron av en aktiv vuxen i konkret arbete kan å andra sidan smitta av sig på barnen som i sin tur uppmuntras till lek på annat håll. Detta kan anknytas till Bronfenbrenners miljöekologiska teori där barnet utvecklas i samspel med den omgärdande miljön. Barnet utvecklas genom de aktiviteter det deltar i, de roller barnet möter och får sig tilldelade. Samt i de sociala relationer som blir till på förskolegården. I detta sammanhang får gårdens utformning, tillgången till ett varierat och utmanande lekmaterial samt pedagogens aktiva roll gentemot barnen betydelse för lekens utveckling och barnens lärande på gården.

Forskning visar att matematikundervisningen i skolan är för stillasittande och läroboksbunden. Utomhusmatematik som ämne har potential att överbrygga dessa brister i den ordinarie matematikundervisningen samtidigt som elevernas kunskaper i matematik utvecklas. Detta tillsammans med att forskning visar att elevers lust att lära i matematik påverkas positivt av konkreta upplevelser och praktisk tillämpning ledde fram till syftet med studien. Syftet är att beskriva elevers perspektiv på utomhusmatematik. De frågeställningar som besvaras i undersökningen handlar om elevers uppfattningar om utomhusmatematik och deras antaganden om varför de har utomhusmatematik. Studien är förankrad i ett sociokulturellt perspektiv och för att uppnå syftet och besvara frågeställningarna har en fenomenografisk ansats valts där eleverna har besvarat en enkät samt att sex elever har intervjuats enskilt. Det utgör huvudresultatet i undersökningen. För att få en kontext till detta har en lärare intervjuats samt att fyra matematiklektioner utomhus har observerats. Samtliga lektioner har genomförts av den intervjuade läraren. Resultatet visar att ingen elev är negativ till att ha utomhusmatematik. Eleverna kan se både positiva och negativa delar med pedagogiken. Några av de positiva delar de kan se är att de får frisk luft och får lära sig saker, medan kyla och avsaknad av lekar nämns som negativa delar. De ser sitt eget lärande under lektionerna och kan ge antaganden om varför de har utomhusmatematik. Alla eleverna är eniga om att de vill fortsätta att ha utomhusmatematik även i fortsättningen.

Syftet med studien har varit att beskriva undervisning i utomhuspedagogik ur ett didaktiskt och sociokulturellt perspektiv. De frågeställningar vi hade var: Hur kan man arbeta med naturen som inspirationskälla? Hur kan undervisning i utomhuspedagogik ske utifrån ett didaktiskt perspektiv? Vad kan vi som blivande pedagoger lära oss av denna studie utifrån ett sociokulturellt perspektiv på lärande? Varför är det viktigt att elever får kunskaper om naturen och vad ett hållbart samhälle är? Studien har utförts genom bearbetning av relevant litteratur samt en kvalitativ intervjuserie med elever i år 6 och lärare på tre skolor. Lärarna undervisar på följande nivåer: förskola, fritidshem, år 3, och år 9. De resultat som framkommit är att lärare och elever gemensamt upplever att kunskaper om utomhuspedagogik är av största vikt. Samt att kunskapsinlärningen av utomhuspedagogik underlättas i autentisk miljö. Sökord: Utomhuspedagogik, biologisk mångfald, hållbart samhälle.

<p>I naturen får barnen upplevelser som ingen bok kan ge. Här får de upptäcka, undersöka och använda alla sinnen. Naturen kan även få barnen nyfikna och väcka deras intresse. Detta tror jag liksom många av de författare jag läst böcker av, ger en djupare inlärning. Även lärare jag intervjuat ser detta som en anledning till varför man ska använda ett utomhuspedagogiskt arbetssätt. Det är även viktigt att ge barnen naturupplevelser eftersom de tillbringar allt mer tid inomhus framför TV och dator. Detta kan leda till mindre förståelse för naturen och sämre kunskaper om närmiljön. Andra anledningar till att använda sig av naturen i undervisningen är att barnen får frisk luft och får röra mycket på sig, vilket är bra för hälsan och för koncentrationen. Jag har kommit fram till att det finns många anledningar till att använda ett utomhuspedagogiskt arbetssätt, men självklart finns det även svårigheter. </p><p>Syftet med mitt examensarbete är att visa på fördelar med ett utomhuspedagogiskt arbetssätt, men även att se vilka svårigheter arbetssättet kan medföra. Jag söker även argument för att det är ett arbetssätt som går att använda även i en stadsskola. Jag ville förstärka mina egna kunskaper inom detta område med hoppas även att mitt arbete ska inspirera andra lärare att använda sig av naturen i undervisningen. Metoden jag använt är litteraturstudier och intervjuer.</p>

<p>Syftet med denna uppsats var att undersöka naturens betydelse för barns hälsa. På två förskolor har vi undersökt både naturförskolegrupper och traditionella förskolegrupper. Vi valde olika metoder som jämfördes med varandra och litteratur/tidigare forskning. Vi har försökt förstå och tolkat de olika uppgifter vi fått fram via litteratur, barnobservationer, barnintervjuer, pedagogenkäter samt närvarostatistik. Genom dessa har vi fått svar på våra frågor om naturens koppling till barns hälsa och deras möjlighet till rekreation genom leken. Vår data visar att barnen var kreativa och fann harmoni i naturen vilket också litteraturen säger. Likaså fann vi att naturförskolegruppens barn var friskare än den traditionella förskolegruppens barn. Barn mår bra av att vistas i naturen vilket vår studie visar.</p>

<p>Syftet med studien är att konkretisera och anpassa utomhuspedagogik som undervisningsmetod för en F-6 skola. För att besvara syftet med studien undersöktes vad elever och lärare skulle vilja göra när de har undervisning utomhus. Undersökningen innefattar även hur skolans närmiljö uppfattas och vilka möjligheter den har för undervisning utomhus samt vilka satsningar som skulle behövas för att utomhuspedagogik ska bli ett vardagligt inslag i skolans verksamhet. Tidigare forskning har visat att utomhuspedagogik har positiva effekter på minnet, förståelsen, lärandet, hälsa och förståelse för en hållbar utveckling. Forskningen har dock visat på en mängd hinder för utomhuspedagogik såsom administrativa hinder, väder, tidsbrist, resurser, rädsla, kompetens, materialbrist och lämpliga områden där aktiviteterna kan utföras. Studien grundar sig på en kvalitativ semistrukturerad intervju. Resultatet i studien visar att elever och pedagoger vill arbeta praktiskt utomhus, att närmiljön uppfattas som lämplig för utomhusundervisning, att det krävs regelbundenhet, att det måste införas successivt i en process som medger delaktighet, att det krävs praktiska lösningar samt att det skapas en pedagogisk bank som underlättar genomförandet. Studien visar också att det behövs en resursfördelning för att det ska gå att genomföra utomhuspedagogik på ett önskvärt sätt samt att de pedagoger som önskar fortbildning i ämnet får det.</p>

<p>Denna uppsats handlar om hur pedagogen kan stimulera elevers språkutveckling i utomhuspedagogiken under de första skolåren.</p><p>Uppsatsen baserar sig på en kvalitativ intervjuundersökning bland sex erfarna pedagoger samt en litteraturgenomgång.</p><p>Syftet är att<strong><em> </em></strong>beskriva hur utomhuspedagogiken kan användas i aktiviteter som kan stimulera språkutvecklingen. Frågeställningarna är: Hur kan elevers språkutveckling stimuleras i utomhuspedagogiken och vilka praktiska övningar kan användas för att stimulera språkutvecklingen?</p><p>Av resultatet framgår exempel på aktiviteter som kan stimulera språkutvecklingen, såsom berättande, kommunikations- och samarbetsövningar med exempelvis ord och bokstäver eller med naturen som inspirationskälla. Språkutvecklingen kan stimuleras med hjälp av olika sinnesintryck, med litteraturen och genom olika uttrycksformer (såsom berättande, drama, musik och bild) som förstärker inlärningen. </p><p>Utomhuspedagogiken praktiseras ofta ämnesintegrerat och språkutveckling kan ske i olika sammanhang i verklighetsnära, autentiska situationer. Natur- och kulturlandskapet kan utgöra en inspirationskälla till språkutvecklingen. I utomhusmiljön kan eleverna lära sig begrepp och uttryck, att kategorisera och beskriva ett naturföremål eller att förmedla en känsla.</p><p>Utomhuspedagogiken framhålls som en praktisk, upplevelsebaserad pedagogik där hjärta och hjärna samverkar. Den ger även möjlighet till fysiska aktiviteter som sätter tanken i rörelse. Fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet är viktiga delar som kan vävas samman till en helhet och utomhuspedagogiken ses ofta som ett komplement.</p><p><strong> </strong></p>