Sammanfattning Syfte och frågeställningar Syftet med studien var att i ett test-retest utvärdera tillförlitligheten i den nyutvecklade kraftmätaren ISOP vad gäller isometrisk muskelkraft i handledens tre rörelseplan. Den frågeställning som låg till grund för studien var följande: Föreligger det någon signifikant skillnad i uppmätta värden vid upprepade mätningar av handledskraft vid två separata testtillfällen (s.k. “test-retest”)? Metod Ett test-retest utfördes på 20 stycken testpersoner (tio kvinnor/tio män, ålder 28-48 år, medelvärde 38,6 år), utan tidigare hand- eller handledsskada. Åtta mätningar utfördes i sex olika handledsriktningar: flexion, extension, radialdeviation, ulnardeviation, pronation och supination av dominant hand samt flexion och extension av icke-dominant hand. Varje mätning bestod av tre stycken tryck med maximal kraft i följd, samt i varje rörelseriktning, och resultatet beräknades som ett medelvärde av dessa (test 1). Testprotokollet upprepades identiskt efter en vecka (test 2). Som intern kontroll användes Jamar handdynamometer, vilken är sedan tidigare reliabilitetstestad. Resultat Sambandet mellan test 1 och test 2 analyserades med Pearson’s korrelations koefficient (r) samt Intraclass Correlation Coefficient (ICC) med ett p-värde satt till 0,001. Resultatet av Pearson r visade ett mycket starkt samband för 9 av 10 par med värden mellan 0,84-0,98, och ett starkt samband för det tionde paret med ett värde på 0,77. Sambandet stärks ytterligare av att ICC ligger mellan 0,88-0,99 för samtliga par. Ett beroende student’s t-test utfördes för att påvisa eventuella skillnader mellan testerna men inga signifikanta skillnader hittades och detta stärker sambandet mellan testerna. Signifikanta skillnader om p är mindre än 0,05. Slutsats Den nyutvecklade kraftmätaren ISOP uppvisar god reliabilitet med mycket starka – starka samband vad gäller test-retest. Inga signifikanta skillnader mellan mätningarna kunde påvisas. ISOP kan således anses vara tillförlitligt för bruk vid rehabilitering och utvärdering av handledsfunktion. / Abstract Aim and hypothesis The aim of this study was to evaluate the reliability of ISOP – a new isometric power device with regard to evaluating isometric muscle force in the three planes of wrist motion. The hypothesis was as follows: Is there a significant difference in isometric power when repeated measurements are conducted at two different time-intervals (so called ”test-retest”)? Method A test-retest protocol was performed in 20 volunteers (ten women/ten men, age range 28-48 years, average 38.6), with no prior hand or wrist injury. Eight measurements were done in six different directions of the wrist: flexion, extension, radial deviation, ulnar deviation, pronation and supination of the dominant hand, as well as flexion and extension of the non-dominant hand. Each measurement consisted of three sequential maneuvers using maximum force, and the results were calculated as an average of these (test 1). The exact same protocol was repeated after a week (test 2). As an internal control, the Jamar hand dynamometer was used as it has previously been proven reliable. Results The relationship between test 1 and test 2 were analyzed using Pearson’s correlation coefficient (r) and Intraclass Correlation Coefficient (ICC) with a p-value set at 0.001. The result of Pearson’s r showed a very strong correlation between 9 of 10 pairs tested, with values between 0.84-0.98, and a strong correlation for the tenth pair with a value of 0.77. The strength of the correlations were confirmed by the ICC which showed 0.88-0.99 for all pairs. A dependent t-test was additionally performed to test for possible deviations between the tests, but no significant differences were found (p>0.05) which strengthens the relationship between the tests. Conclusion The new isometric power device, ISOP, has a very strong to strong correlation in a test-retest situation. No significant differences between the measurements could be demonstrated. ISOP may thus be considered a reliable device for use in wrist rehabilitation and evaluation.

Det huvudsakliga syftet med undersökningen har varit att studera vilka uppfattningar kursansvariga lärare inom lärarutbildningen har gällande kursutvärderingar. Undersökningen är genomförd med hjälp av intervjuer där respondenter har delgett sina uppfattningar gällande kursutvärderingar i allmänhet, utvärderingsinstrumentet, aktuella ramfaktorer som kan vara rådande samt definitionen av begreppen kursutvärdera och kursvärdera. De slutsatser som går att dra är att den allmänna uppfattningen är att det finns en positiv inställning till kursutvärderingar i allmänhet. Vilka metoder och modeller som ska användas råder det delade meningar om men dock anser man att det inte går att skylla på ramfaktorernas inverkan som ett försvar mot själva genomförandet av kursutvärderingar. Studenternas delaktighet upplevs också som oerhört viktig men hur den ska ökas och hur medvetenheten hos den enskilda studenten ska höjas är inte helt och hållet klargjort. Det fungerar bra i vissa ämnen men inte alls i andra. Ett obligatorium kan vara lösningen men är inte en helt okontroversiell fråga för de kursansvariga. Definitionen av begreppen kursutvärdera och kursvärdera upplevs som problematisk och ett felaktigt användande av begreppen leder till en oklar situation som är till nackdel för hela utvärderingskulturen inom lärarutbildningen på Högskolan i Kalmar. En tydligare skrivning bör finnas i dokumenten kring vad som gäller och som även klargör direktiven och ansvaret för hela utvärderingsprocessen från början till slut, från chefer till kursansvariga lärare och studenter.

<p>Det huvudsakliga syftet med undersökningen har varit att studera vilka uppfattningar kursansvariga lärare inom lärarutbildningen har gällande kursutvärderingar. Undersökningen är genomförd med hjälp av intervjuer där respondenter har delgett sina uppfattningar gällande kursutvärderingar i allmänhet, utvärderingsinstrumentet, aktuella ramfaktorer som kan vara rådande samt definitionen av begreppen kursutvärdera och kursvärdera.</p><p>De slutsatser som går att dra är att den allmänna uppfattningen är att det finns en positiv inställning till kursutvärderingar i allmänhet. Vilka metoder och modeller som ska användas råder det delade meningar om men dock anser man att det inte går att skylla på ramfaktorernas inverkan som ett försvar mot själva genomförandet av kursutvärderingar.</p><p>Studenternas delaktighet upplevs också som oerhört viktig men hur den ska ökas och hur medvetenheten hos den enskilda studenten ska höjas är inte helt och hållet klargjort. Det fungerar bra i vissa ämnen men inte alls i andra. Ett obligatorium kan vara lösningen men är inte en helt okontroversiell fråga för de kursansvariga.</p><p>Definitionen av begreppen kursutvärdera och kursvärdera upplevs som problematisk och ett felaktigt användande av begreppen leder till en oklar situation som är till nackdel för hela utvärderingskulturen inom lärarutbildningen på Högskolan i Kalmar. En tydligare skrivning bör finnas i dokumenten kring vad som gäller och som även klargör direktiven och ansvaret för hela utvärderingsprocessen från början till slut, från chefer till kursansvariga lärare och studenter.</p>

Sammanfattning Att undersöka en befolknings fysiska aktivitet ger beskrivande data utav dagsläget samt att resultatet fungerar som mätinstrument för hur en framtida intervention ska utformas. Syftet med denna studie var att se om något samband förelåg mellan tre olika undersökningsinstrument för fysisk aktivitet, som används för med barn med övervikt. Metod: Deltagarna mättes, vägdes, skattade sin fysiska aktivitetsnivå (frågeformulär), testade sin fysiska prestationsförmåga (sex minuters gångtest) och deras fysiska aktivitet mättes (accelerometer). Resultat: Åtta flickor, 7-13 år, med ett Body Mass Index (BMI) på 26 ± 3,7 kg/m2deltog. Majoriteten skattade sig vara fysiskt aktiva 30-60 min/dag under vardag och helg, men som grupp var skattningen signifikant lägre på helgen. Deltagarnas fysiska prestationsförmåga var signifikant lägre än det beräknade normalvärde. Barnen utförde i snitt 67 ±24 min/dag aktivitet under vardagarna och signifikant mindre aktivitet (31 ± 29,7min/dag) på helgerna. Ett signifikant samband förelåg mellan undersökningsinstrumenten för utförd fysisk aktivet under vardagarna och prestationsförmågan, där även en formel för hur sambandet kunde kalkyleras framtogs. Slutsats: Trots litet deltagarantal skulle studiens resultat tyda på att 6MGT kan användas inte bara för att bedöma prestationsförmåga utan även för beräknad utförd fysisk aktivitet under vardagarna. / Abstract Investigation physical activity in a population gives descriptive data and the result serves as a measuring instrument for how future interventions ought to be designed. The purpose of this study was to see whether any associations existed between three examination instruments for physical activity that are used with children with overweight. Method: The participants were measured, weighed, estimated their physical activity (questionnaire), testing their physical performance (six-minute walking test) and their physical activity was measured (accelerometer). Results: Eight girls, aged 7-13, body mass index of 26 ± 3.7, participated. The majority of the children estimated to be physically active for 30-60 min/day, during weekdays and weekends, but seen as a group the estimation was significantly lower on the weekend. Their physical performance showed a significantly lower value than the predicted value. The children performed on average for 67 ± 24 min / day during the week and significantly less (31 ± 29.7 min / day) on weekends. A significant association existed between performed physical activity during weekdays and the performance test. A formula for how this relationship could be calculated was designed. Conclusion: Despite low numbers of participants the result of the study could indicate that 6MWT can be used not only for assessing the performance but also to calculate the executed amount of activity during weekdays.

Introduktion: Stroke kan vara ett mångfacetterat och komplext tillstånd. Uppresningar från stol speglar en fundamental aktivitet i det dagliga livet. Uppresningsförmågan är delvis avhängig en individs benstyrka, vilken i regel försämras med stigande ålder. Stroke drabbar oftast äldre individer, och påverkar ofta uppresningsförmågan negativt. Det är därför viktigt att kunna utvärdera uppresningsförmågan med valida och reliabla utvärderingsinstrument. Uppresningstestet 30 sekunder Chair Stand Test (30 CST) kan användas för detta, men har inte validitetstestats för populationen stroke. Syfte: Studiens syfte var att utföra en begreppsvalidering av 30 CST för patienter med akut stroke genom att undersöka hur testet korrelerar med greppstyrka, Timed up and go (TUG), Step test (ST) och Functional ambulation category (FAC). Metod: Tvåhundrasextioåtta individer med nytillkommen stroke inneliggande på tre olika slutenvårdsavdelningar i Sverige inkluderades i studien under 2016-2017. Studiedeltagarna utförde 30 CST, test av greppstyrka, TUG, ST och FAC. I syfte att begreppsvalidera 30 CST testades sambandet mellan 30 CST och de andra instrumenten med Spearmans rangkorrelation. Resultat: 30 CST korrelerade signifikant med greppstyrka (svagaste handen ρ=0,538, p&lt;0,001, starkaste handen ρ=0,459, p&lt;0,001), TUG (ρ=-0,705, p&lt;0,001), ST (svagaste sidan ρ=0,875, p&lt;0,001, starkaste sidan ρ=0,879, p&lt;0,001) och FAC (ρ=0,772, p&lt;0,001). Konklusion: Utvärderingsinstrumentet 30 CST begreppsvaliderades för patienter i akut fas efter stroke. 30 CST och ST samt 30 CST och FAC hade bra korrelation, medan 30 CST och TUG hade moderat korrelation. Greppstyrka hade dålig till måttlig korrelation med 30 CST. Utvärderingsinstrumenten utvärderar liknande kroppsliga förmågor, och där förmågorna är mer lika varandra, påträffades också högre korrelationskoefficienter.

Bakgrund: Endometrios är en sjukdom som drabbar runt 10 % av den kvinnliga befolkningen i Sverige. Sjukdomen kan leda till mycket svåra symptom och smärta med sjukfrånvaro och lidande som resultat. Sedan 2018 finns nationella riktlinjer för vård vid endometrios. Bedömning av livskvalitet med formuläret The Endometriosis Health Profile (EHP-30), ett endometriosspecifikt utvärderingsinstrument, rekommenderas i vårdriktlinjerna. EHP-30 är det enda validerade endometriosspecifika utvärderingsinstrumentet som finns i svensk översättning. Det saknas kunskap om användningen av utvärderingsinstrument inom endometriosteam i Sverige idag. Syfte: Syftet med studien var att kartlägga användningen av och åsikter om utvärderingsinstrument inom endometriosteam i Sverige och de i teamet ingående vårdprofessionerna. Syftet var även att mer specifikt kartlägga användningen av det endometriosspecifika utvärderingsinstrumentet EHP-30 vilket rekommenderas i vårdriktlinjerna. Metod: En icke-experimentell tvärsnittsstudie baserad på en egenkonstruerad webbenkät med såväl flervals- som fritextfrågor. Studien riktade sig till endometriosteam i Sverige, resultatet baseras på 47 respondenter som svarade på enkäten. Resultat: 33 % av respondenterna använde utvärderingsinstrument samtidigt som 85 % av respondenterna ansåg att det är mycket eller ganska viktigt att använda vid bedömning av patienter med endometrios. VAS/NRS var det vanligast förekommande utvärderingsinstrumentet. Arton respondenter angav att de känner till EHP-30. Fyra respondenter angav att de använder EHP-30, en använder det regelbundet. Tids- och resursbrist samt dålig kännedom och dålig tillgänglighet anges som förklaringar till varför utvärderingsinstrument inte används. Slutsats: Utvärderingsinstrument för att skatta smärtintensitet användes i högre utsträckning än utvärderingsinstrument för exempelvis livskvalitet. Här kan finnas ett behov av att bättre lyfta in ett biopsykosocialt förhållningssätt när det gäller utvärdering av patienter med endometrios. Tillgängligheten och spridningen av EHP-30 behöver prioriteras precis som Socialstyrelsen anger i vårdriktlinjerna. Tid och resurser kan behöva tillsättas för att underlätta för verksamheterna att implementera EHP-30. / Background: Endometriosis is a condition that affects around 10 % of the female population in Sweden. The disease can lead to very severe symptoms and pain with sickness absence and suffering as a result. Since 2018 there are national guidelines for healthcare for endometriosis. Quality of life assessment with the form The Endometriosis Health Profile (EHP-30), an endometriosis-specific numeric rating scale, is recommended in the Clinical guidelines. EHP30 is the only validated endometriosis-specific patient reported outcome measure available in Swedish translation. There are knowledge gaps about which patient reported outcome measures that are used in endometriosis teams in Sweden. Purpose: Mapping of outcome and options on outcome measures for endometriosis within endometriosis teams in Sweden and the health professions included in the team. The purpose was also to more specifically map the use of the endometriosis-specific evaluation insrument EHP-30, which is recommended in the care guidelines Method: A non-experimental cross-sectional study based on a self-designed web survey with both multiple-choice and free-text questions. The study was aimed at endometriosis teams in Sweden, the result being based on 47 respondents who answered the questionnaire. Results: 33 % of the respondents used outcome measures, while 85% considered it is very or fairly important to use endometriosis patients. VAS/NRS was the most commonly used patient reported outcome measures. Eighteen respondents indicated that they know the EHP30. Four respondents stated that they use the EHP-30, one uses it regularly. The lack of time and resources as well as knowledge and availability are stated as explanations for the fact that evaluation instruments are not used. Conclusion: Numeric rating scales for estimating pain intensity are used to a greater extent than patient reported outcome measures for, for example, quality of life. There may be a need to better address a biopsychosocial approach in evaluating endometriosis patients. The availability and dissemination of the EHP-30 needs to be prioritized just as the National Board of Health and Welfare states in the health guidelines. Time and resources may need to be added to make it easier for the healthcare facilities to implement the EHP-30.

Embodied Conversational Agents (ECAs)’ gestures can enhance human perception in many dimensions during interactions. In recent years, data-driven gesture generation approaches for ECAs have attracted considerable research attention and effort, and methods have been continuously optimized. Researchers have typically used human-agent interaction for user studies when evaluating systems of ECAs that generate rule-based gestures. However, when evaluating the performance of ECAs that generate gestures based on data-driven methods, participants are often required to watch prerecorded videos, which cannot provide an adequate assessment of human perception during the interaction. To address this limitation, we proposed two main research objectives: First, to explore the workflow of assessing data-driven gesturing ECAs through real-time interaction. Second, to investigate whether gestures could affect ECAs’ human-likeness, animacy, perceived intelligence, and humans’ focused attention in ECAs. Our user study required participants to interact with two ECAs by setting two experimental conditions with and without hand gestures. Both subjective data from the participants’ self-report questionnaire and objective data from the gaze tracker were collected. To our knowledge, the current study represents the first attempt to evaluate data-driven gesturing ECAs through real-time interaction and the first experiment using gaze-tracking to examine the effect of ECA gestures. The eye-gazing data indicated that when an ECA can generate gestures, it would attract more attention to its body. / Förkroppsligade konversationsagenter (Embodied Conversational Agents, ECAs) gester kan förbättra människans uppfattning i många dimensioner under interaktioner. Under de senaste åren har datadrivna metoder för att generera gester för ECA:er fått stor uppmärksamhet och stora ansträngningar inom forskningen, och metoderna har kontinuerligt optimerats. Forskare har vanligtvis använt sig av interaktion mellan människa och agent för användarstudier när de utvärderat system för ECA:er som genererar regelbaserade gester. När man utvärderar prestandan hos ECA:er som genererar gester baserat på datadrivna metoder måste deltagarna ofta titta på förinspelade videor, vilket inte ger en adekvat bedömning av människans uppfattning under interaktionen. För att åtgärda denna begränsning föreslog vi två huvudsakliga forskningsmål: För det första att utforska arbetsflödet för att bedöma datadrivna ECA:er för gester genom interaktion i realtid. För det andra att undersöka om gester kan påverka ECA:s människoliknande, animerade karaktär, upplevd intelligens och människors fokuserade uppmärksamhet i ECA:s. I vår användarstudie fick deltagarna interagera med två ECA:er genom att ställa in två experimentella villkor med och utan handgester. Både subjektiva data från deltagarnas självrapporterande frågeformulär och objektiva data från gaze tracker samlades in. Såvitt vi vet är den aktuella studien det första försöket att utvärdera datadrivna ECA:er med gester genom interaktion i realtid och det första experimentet där man använder blickspårning för att undersöka effekten av ECA:s gester. Uppgifterna om blickspårning visade att när en ECA kan generera gester skulle den locka mer uppmärksamhet till sin kropp.

Bakgrund: En akut akillesseneruptur (ATR) resulterar i begränsning av funktion som kan kvarstå under lång tid. I litteraturen finns ett flertal reliabla och valida utvärderingsinstrument som används vid funktionsbedömningar efter ATR. Då osäkerhet angående lämpligt val av tester inför återgång i aktivitet/idrott föreligger finns ett behov av tydliga riktlinjer i fråga om kliniskt relevanta utvärderingsinstrument. Syfte: Syftet med studien var att identifiera kliniskt relevanta fysioterapeutiska utvärderingsinstrument för bedömning av funktion hos personer med akillesseneruptur samt kartlägga dessa utifrån ett validitets och reliabilitetperspektiv. Metod: En kartläggande litteraturstudie. Litteratursökningen genomfördes i databaserna PubMed, Cinahl och PEDro mellan 2023-02-07 – 2023-02-15 utifrån inklusionskriterierna: vuxna individer med akut ATR, artiklar publicerade 2013-2023, observations- och randomiserade kontrollerade studier. Av identifierade utvärderingsinstrument valdes 15 ut, baserat på kriterierna: frekvens, klinisk användbarhet samt kategorisering enligt ramverket International Classification of Functioning, Disability and Health (ICF). Valda utvärderingsinstrument kategoriserades enligt ICF samt granskades avseende reliabilitet och validitet om denna data fanns tillgänglig. Resultat: Totalt inkluderades 15 olika utvärderingsinstrument, såväl objektiva som subjektiva, för granskning utifrån reliabilitet och validitet. Fem av dessa visade både god reliabilitet och validitet samt klinisk användbarhet. Inga diagnosspecifika utvärderingsinstrument inom ICF-kategorierna personlighetsfaktorer och omgivningsfaktorer identifierades. Slutsats: Achilles Tendon Resting Angle (ATRA), Achilles Tendon Total Rupture Score (ATRS), Foot and Ankle Outcomes Score (FAOS), Heel-Rise Endurence och Heel-Rise Height är fem tillförlitliga utvärderingsinstrumnet att använda i klinik. Inför återgång till aktivitet/idrott är det nödvändigt att komplettera med idrottsspecifika utvärderingsinstrument samt instrument som utvärderar psykologiska faktorer. / Background: An acute achilles tendon rupture (ATR) results in limitations of function that remains for a long time. There are several reliabel and valid outcome measures used in functional evaluation after ATR presented in the litterature. Due to uncertainties regarding which appropriate outcome measures to use for return to activities/sports there is a need for clinical guidelines. Purpose: The purpose was to identify physiotherapeutic outcome measures for the evaluation of function in people with achilles tendon ruptures and to chart these from a perspecive of reliability and validity. Method: A scoping review. A litterature search were performed in the databases PubMed, Cinahl and PEDro between 2023-02-07 – 2023-02-15 based on the inclusion criteria: adults with acute ATR, articles published between 2013-2023, clinical trials and randomized controlled trials. From identified outcome measures 15 were selected based on the criteria frequency, clinical usability and categorized by the theoretical framework International Classification of Functioning, Disability and Health (ICF). Selected outcome measures were categorized according to ICF and reviewed for republicity of results, if this data was available. Results: 15 outcome measures, both objective and subjective, were included for evaluation regarding reliability and validity. Five of these proved good reliability, validity and clinical usability. In the ICF categories, personal factors and environmental factors, no diagnose specific outcome measures were identified. Conclusion: Achilles Tendon Resting Angle (ATRA), Achilles Tendon Total Rupture Score (ATRS), Foot and Ankle Outcomes Score (FAOS), Heel-Rise Endurence och Heel-Rise Height are five reliable outcome measures to use in clinical practice. Before return to activities/sports it is necessary to add sportspecific outcome measures and evaluation of psychological factors.

This licentiate thesis on architecture addresses how the state and municipalities use programs that deal with the design process in town planning projects. The author describes the process of creating an aesthetic design program and also studies a completed aesthetic design program. Furthermore, the author combines different findings and presents how programs develop during the planning process. The background of the work with architectural policy programs by the state agencies can be tracked in the program Shape of the Future – Program of Action, Design and Creative Design, 1997. Municipalities have also been influenced by architectural policy programs in their work. Changes in the Plan and Built Act, 1998/1999 that concern aesthetic values have also had effect on their work. The thesis presents four studies that comprise concept analysis, a case study of a municipal planning process, a road movie test and finally a comparison of different methods for evaluation of aesthetic design programs in road design projects. The first study presents a survey of the linguistic usage for programs that concern the design process. Examples from Sweden from the period 1999-2005 have been studied. Also, differences in the usage of the programs between the property developers and the town planning departments have been studied. The study showed that four types of programs were more commonly used: achitectural programs, aesthetic design programs, architectural quality programs and urban design programs. The distinctions in the programs can be used as foundation for more clear and uniform language use among the property developers and town planning departments. The second study follows the planning process of creating an aesthetic design program for the area Kvibergs äng in Gothenburg. An example of city development, the planning process contains both house planning and traffic planning. By the study the author search to increase the comprehension of developing aesthetic design programs and the knowledge of the distribution of power in town planning projects. The case relies on multiple sources of evidence, participant observations have been a main source. The case study consists of two kinds of analysis, a process analysis account of planning process and a discourse analytic interpretation of work of the planning group. The work with the aesthetic design program and the city plan stopped before it was completed. The planning group did not succeed in creating consensus among key actors. The differences in objectives among the architectural discourse, traffic planning discourse and the property developer discourse are some of the reasons why the aesthetic design program has not been completed. There were differences in interests and goals among the participants in the project of city development. The claim made throughout the study is that a common goal for the planning work is significant and it is essential to create consensus among the participants. In addition, the municipalities need guidance for aesthetic design programs to be able to guarantee the architectural quality. The third study describes a full scale experiment “road movie”. A film and a questionnaire were tried to evaluate the aesthetic design program for the detour past Sollefteå. The question was: Are film and questionnaire more easily available in comparison to traditional evaluation methods? Film was chosen as medium, since while driving on the road the experience is dynamic and similar to watching the movie. The film was shown to three independent groups. A total of 25 persons participated in the test. The informants were all professionals, either students or persons that worked with design tasks. The informants were asked to answer questions that concerned three kinds of evaluation criteria: research criteria, professional criteria and criteria specific for the program. The experiment showed that the informants had a positive attitude to use film for showing completed aesthetic design and evaluating road architecture. Film was a medium that showed critical viewpoints on the aesthetic design program and on completed design measures. In the beginning the method was expensive and took a lot of time, which was compensated by the fact that it was possible to conduct anywhere and anytime. The film also gave a good general impression of the road. The method was good at putting together measures and result when appraising the aesthetic design program. The fourth study shows a comparison of methods for evaluations that were used for completed aesthetic design programs at the Swedish Road Administration. A rich material was available to investigate the difference between film and other methods for evaluation. The evaluations carried out were: Tuning at place with the aesthetic design program, Evaluation at place with criteria and Qualitative evaluation. The issue investigated was: Which one of the methods of evaluation gave the best basis for assessment of the aesthetic design program and the result of the completed design measures. The study showed that used methods were suited in different situations. Tuning at place with the aesthetic design program was the fastest and cheapest method, it was only a local evaluation. With Evaluation at place with criteria more resources were needed, a discussion with informants was added. The method Qualitative evaluation was the only one of the methods that had users in the role as informants. The users provided new information through local knowledge. Film and questionnaire was the only one of the methods that gave critical comments to the aesthetic design program. The method put together program, measures and result. The method Film and questionnaire is based on criteria of research. Method and result become comparable with other evaluations that are built on theory. / Denna licentiatavhandling behandlar program avsedda att styra gestaltningen i stadsutvecklingsprojekt. En central frågeställning i avhandlingsarbetet har varit att undersöka hur programmen används hos statliga byggherrar och kommuner. Jag valde dels att följa ett gestaltningsprogram under själva framtagningsprocessen, dels att studera ett färdigt och genomfört gestaltningsprogram. Tillsammans ger studierna kunskap om bestaltningsprogrammets utvecklingsförlopp under planeringsprocessen från tidiga skeden till uppföljning av genomförda gestaltningsåtgärder. Bakgrunden till de statliga myndigheternas arbeten med arkitekturpolitiska handlingsprogram kan spåras i programmet Framtidsformer – Handlingsprogram för arkitektur, formgivning och design, 1997. Även kommuner har blivit påverkade av handlingsprogrammet i sitt arbete med arkitekturprogram. De ändringar i Plan- och bygglagen, 1998/1999, som berör estetiska värden har också haft betydelse för stadsbyggnadskontorens hantering av planprojekt. Licentiatavhandlingen innehåller fyra delstudier, de omfattar en kartläggande begreppsanalys, en fallstudie av en kommunal planprocess, ett filmförsök med utvärdering och slutligen en jämförelse av olika utvärderingsmetoder för gestaltningsprogram i vägprojekt. I den första delstudien redovisas en kartläggning av språkbruket som rör program för gestaltningsfrågor. Svenska exempel på hur programmen används som hjälpmedel i planeringsprocessen hos stat och kommuner mellan åren 1999–2005 studeras. Studien visar att fyra programtyper dominerar: arkitekturprogram, gestaltningsprogram, kvalitetsprogram och stadsmiljöprogram. Det råder inte något enhetligt språkbruk på området och studien avslutas med ett förslag till definitioner av förekommande programtyper. En klarare begreppsanvändning framstår som önskvärd. Den andra delstudien följer tillblivelseprocessen för ett kommande gestaltningsprogram för bebyggelsen vid Kvibergs äng i Göteborg. Planprocessen innehåller både bebyggelseplanering och trafikplanering. Genom studien söker jag få en ökad förståelse för utvecklingen av gestaltningsprogram och kunskap om maktordningen inom stadsutvecklingsprojekt. Information samlade jag främst genom deltagande observation vid möten som behandlade gestaltningsprogram och intervjuer. Fallbeskrivningen redovisar dels en processanalys av planeringsprocessen, dels en diskursanalytisk tolkning av planeringsgruppens arbete. Arbetet med gestaltningsprogrammet och detaljplanen avstannade innan det var färdigt till följd av oklarheter i planeringsprocessen och politiska omprioriteringar. En bidragande orsak kan sökas i skillnaden mellan de tre diskurser som var representerade i planeringsgruppen: arkitekturdiskursen, trafikplaneringsdiskursen och byggherrediskursen. De representerade olika intressen och målbilder i stadsutvecklingsprojektet. Resultatet av studien visar att en gemensam målbild för arbetet är viktig för att skapa samsyn bland mötesdeltagarna. En vägledning för gestaltningsprogram hos kommuner behövs för att säkra de arkitektoniska kvaliteterna. Den tredje delstudien beskriver ett fullskaleförsök, ”road movie”, där film och enkät prövades för att utvärdera genomförda gestaltningsåtgärder för förbifarten vid Sollefteå. Är film och frågeformulär ett mer lättillgängligt sätt jämfört med traditionella utvärderingar? Film valdes för att det finns en dynamik som är inbyggd i att färdas på vägen som liknar filmens möjlighet att redovisa en upplevelse av rörelse. Filmen visades för tre oberoende grupper vid olika tillfällen. Sammanlagt deltog 25 personer i försöken. Informanterna var professionella, antingen studenter eller personer som arbetade med gestaltningsfrågor. För att undersöka hur road movien uppfattades av informanterna fick de svara på frågor rörande tre typer av utvärderingskriterier: forskningskriterier, professionella kriterier och programspecifika kriterier. Informanterna i försöket var överlag positiva till att använda sig av film, både för att visa genomförda gestaltningsåtgärder och för att utvärdera vägarkitektur. Filmen var ett medium som lockade fram kritiska synpunkter både på gestaltningsprogrammet och utförda gestaltningsåtgärder. Initialt var metoden tids- och kostnadskrävande, vilket kompenserades med att den vid tillämpning var oberoende av tid och rum. Filmen återgav ett bra helhetsperspektiv av vägen. Metodiken bidrog till att länka samman åtgärder och resultat vid bedömningen. Den fjärde delstudien är en jämförelse av utvärderingsmetoder för genomförda gestaltningsprogram inom Vägprojekt. Det fanns ett rikt jämförelsematerial för att undersöka skillnader mellan film och övriga utvärderingsmetoder. De genomförda utvärderingarna var: Avstämning på plats mot gestaltningsprogrammet, Utvärdering på plats med utvärderingskriterier och Kvalitativ utvärdering. Den frågeställning som undersöktes var vilken av metoderna som gav det bästa underlaget för bedömning av gestaltningsprogram och bedömning av vidtagna gestaltningsåtgärder. Resultatet av jämförelsen visar att använda utvärderingsmetoder lämpade sig för olika användningsområden. Avstämning på plats mot gestaltningsprogrammet var den snabbaste och billigaste metoden, det blev dock endast en lokal utvärdering. Utvärdering på plats med utvärderingskriterier var mer resurskrävande, det tillkom även ett diskussionsmoment med informanterna. Metoden Kvalitativ utvärdering var den enda av metoderna som hade brukare som informatörer. Brukare tillförde ny kunskap genom sin lokalkännedom. Film och enkät var den enda av metoderna som gav kritiska kommentarer till gestaltningsprogrammet. Den bidrog till att länka samman program, åtgärder och resultat. Metoden film och enkät bygger på forskningsbaserade kriterier och härigenom blir metodik och resultat jämförbara med teoribaserade utvärderingar. / QC 20101125