Denna studie har till syfte att undersöka hur medberoende till substansmissbrukare upplever sin medberoendeproblematik och den behandling som de är eller varit delaktig i. Studien bygger på tre stycken kvalitativa intervjuer med semistrukturerad karaktär. Intervjuerna har genomförts med tre stycken föräldrar till barn med substansmissbruk. Det finns begränsat med forskning inom området som berör medberoendes upplevelse av behandling. Det empiriska materialet har analyserat med inspiration av en fenomenologisk forskningsansats. Resultatet visar att de medberoende påverkats både psykiskt och fysiskt av sitt medberoende, detta har yttrats sig i oro, stress, bristande socialt kontaktnät, bristande ork samt kontroll. Vidare visar resultatet att behandlingen har bidragit till att utveckla acceptans, insikt, hopp, mod, trygghet, förtroende och en minskad känsla av ensamhet. Resultatet visar ytterligare en önskan om ökad kunskap kring medberoende samt att behandlingen för medberoende ska synliggöras i samhället. Utifrån resultatet kan vi se vikten av att samhället börjar nyttja mer resurser till de medberoende i förebyggande syfte. Detta skulle i sin tur möjliggöra att de som utvecklat ett medberoende så tidigt som möjligt kan få stöd och hjälp och därigenom känna sig mindre ensam med sin problematik.

Enligt skollag och läroplan är utvärdering och utveckling av skolans verksamhet viktigt (Skolverket, 2011a; SFS 2010:800). Detta gäller ordinarie pedagogiskt arbete, men även det specialpedagogiska arbetet som utförs med och för elever i behov av stöd. Detta examensarbete har som syfte att beskriva och analysera hur det specialpedagogiska arbetet utvärderas och utvecklas på en högstadieskola. Empirin utgörs av lokal dokumentation, enkätundersökning med lärare samt intervjuer med rektor och speciallärare. Studien visar att den granskade skolan inte har utvärderat det specialpedagogiska arbetet på ett strukturerat sätt. Detta innebär i sin tur att vidareutvecklandet av samma arbete saknar riktning och tydlighet. Informanterna ser bristande kommunikation, organisatoriska problem såsom schemaläggning, tidsbrist och otydliga arbetsbeskrivningar som utvecklingsområden. En slutsats är att skolan saknar en specialpedagog som med sin specifika yrkeskompetens hade kunnat vara drivande i arbetet med att utvärdera och utveckla allt pedagogiskt arbete på skolan. Utifrån studiens systemteoretiska perspektiv är det tydligt att skolans system inte fungerar då samarbetet och kommunikationen mellan rektor, speciallärare och lärare är bristfällig i de avseenden som rör utvärdering och utveckling.

I den här studien deltar två blivande speciallärare i en aktionsstudie i syfte att genomsamverkan med matematiklärare stärka elevers möjligheter till lärande i matematik hoselever i behov av anpassningar. Två aktioner på olika grundskolor presenteras, på den enaskolan i årskurs 3 och på den andra i årskurs 5. Professionella strukturerade samtal och nogavalda samverkansformer har visat sig resultera i en ökning av såväl generella anpassningarsom anpassningar på individnivå för både SUM-elever och elever i behov av utmaningar. Istudien presenteras en mängd anpassningar som genomförts och slutligen förs en intressantdiskussion om hur detta sätt att arbeta kan bli verklighet i vår kommande yrkesroll.

Trots förbudet av att köpa sexuella tjänster så sker det året runt och dygnet runt. I Sverige är det främst män runt om i Stockholm som köper sexuella tjänster av kvinnor, barn och män som de söker upp ute på gatan eller genom internet (Mujaj & Netscher, 2015). Polis och socialtjänst samverkar nära kring att kartlägga sexhandeln och ingripa (Bill, 2017). Den tidigare forskningen pekar på att organisationer, genom sina olika kompetenser samt kunskap, bör samverka för att täcka behoven kopplade till komplexa samhällsproblem. Berörda organisationer ska samverka för att nå ett gemensamt mål (Mallander i Denvall & Jacobsen, 1998). Mot bakgrund av detta blir syftet med studien att bidra till en ökad förståelse av hur samverkan ter sig mellan olika aktörer som arbetar med prostitutionsfrågan i Stockholm. För att uppnå syftet med studien har aktörer intervjuats inom berörda organisationer i Stockholm som arbetar med prostitutionsfrågan. Det inhämtade materialet har analyserats utifrån samverkansteori och nyinstitutionell organisationsteori. De valda teorierna kompletterar varandra eftersom studien fokuserar på människobehandlande organisationer i samverkan med varandra. Dessa organisationer har studerats utifrån ett samverkansperspektiv och ett organisatoriskt perspektiv. Resultatet av studien pekar på att det finns en nära samverkan mellan de valda organisationerna. Organisationerna samverkar genom främst utbyte av kunskap och insatser. Utifrån de valda temana har aktörerna beskrivit de främjande faktorerna, hindrande faktorerna och utvecklingsområdena för deras samverkansarbete. En av slutsatserna i studien är att det är brist på resurser och personal med kunskap och kompetens som arbetar med ett stort fält som prostitution i Stockholm och detta påverkar samverkansarbetet. Det råder ett behov av kunskap om hur det är att leva i prostitution. Förutsättningarna för en framgångsrik samverkan i arbetet mot prostitution är mer resurser och mer personal med kunskap. Prostitution är ett samhällsproblem som är mångfacetterat som kräver insatser från olika samverkande organisationer. För framtida forskning och socialt arbete är det relevant att se hur samverkansteorin och nyinstitutionell organisationsteori tillsammans kan appliceras i praktiken för att organisationer ska samverka mot prostitution. / Despite the prohibition against buying sexual services, it happens all year round and around the clock. In most instances of purchase of sexual services, in Sweden, it is mainly men around Stockholm who buy sexual services from women, children and men who they seek out on the street or through the internet (Mujaj & Netscher, 2015). Police and social services work closely together to map out sex trafficking and intervene (Bill, 2017). Previous research shows that organizations through their various competencies and knowledge should work together to meet the needs of service users affected by complex societal problems. Concerned organizations should work together to achieve a common goal (Mallander in Denvall & Jacobsen, 1998). Against this background, the purpose of the study is to contribute to an increased understanding of collaboration between different actors working on the issue of prostitution in Stockholm. In order to achieve the purpose of the study, interviews have taken place with actors within the relevant organizations in Stockholm who work with the issue of prostitution. The collected material has been analyzed based on theory of collaboration and new institutional organization theory. The chosen theories complement each other because the study focuses on human-treating organizations in collaboration with each other. These organizations are studied from a collaboration perspective and an organizational perspective. The results of the study show that there is a close collaboration between the selected organizations. The organizations cooperate primarily through the exchange of knowledge and efforts. Based on the selected themes, the actors have described the promoting factors, the hindering factors and the development areas for their collaboration work. One of the conclusions of the study is that there is a lack of resources and staff with knowledge and skills working with a large field such as prostitution in Stockholm and this affects the collaboration work. There is a need for knowledge about how it is to live in prostitution. The prerequisites for successful collaboration in the work against prostitution are more resources and more staff with knowledge. Prostitution is a societal problem that is multifaceted and requires efforts of various collaborating organizations. For future research and social work, it is relevant to see how theory of collaboration and new institutional organization theory can be applied together in practice for organizations to collaborate against prostitution.

Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om studie- och yrkesvägledares arbete med nyanlända elevers studie- och yrkesvägledning under högstadietiden, med ett särskilt fokus på metoder som används vid vägledningen av denna elevgrupp samt de utvecklingsområden som kan finnas. Våra frågeställningar handlar om de intervjuades erfarenheter av arbete, vilka metoder de använder och vilka utvecklingsområden som kan identifieras när det gäller arbetet med att vägleda denna elevgrupp.  Den teoretiska anknytningen i studien utgörs av konstruktivistisk vägledningsteori. I studien används kvalitativ metod och data har samlats in genom intervjuer. Studien visar att de intervjuade studie-och yrkesvägledarna till stor del har samstämmiga erfarenheter, de känner att de har för lite tid till alla nyanlända elever. Studien visar även att det finns kompetensutvecklingsbehov hos både studie- och yrkesvägledarna och de nyanlända eleverna som består av kulturella och språkmässiga kunskaper för att de tillsammans ska kunna skapa goda relationer och förutsättningar för att lyckas med vägledningen. De intervjuade använder lite olika metoder, men visualiseringsmetoder är vanliga. Det finns vidare ett behov av att anställa fler studie-och yrkesvägledare.

Orosanmälningar som gäller barn och unga ökar, vilket innebär ett ökat tryck på socialsekreterare som arbetar med förhandsbedömningar. Samtidigt pågår organisatoriska förändringar inom socialtjänsten i Sverige, där effektivisering, standardisering och nya metoder är centrala. IVO har vid granskningar av socialtjänstens enheter för barn och unga hittat brister i arbetet med förhandsbedömningar, som pågått under en längre tid. Denna uppsats bygger på en kvalitativ studie där har vi undersökt professionellas arbete med förhandsbedömningar för att få en förståelse för under vilka premisser detta arbete sker. Vi har även undersökt socialsekreterares upplevelser av arbetet med fokus på utmaningar och utvecklingsområden. Som datainsamlingsmetod har vi använt oss av fokusgruppsintervjuer med vinjetter, samt en semistrukturerad intervju, där vi intervjuat socialsekreterare som jobbar på socialtjänstens mottagningsenheter inom tre kommuner i norra Sverige. Resultaten visar att socialsekreterare använder olika tillvägagångssätt i arbetet med förhandsbedömningar, samt att det finns olika förutsättningar för hur arbetet med förhandsbedömningar kan bedrivas. Detta förklaras främst genom påverkan av politiska beslut, organisationens ramar, ärendets- och arbetets karaktär, och socialsekreterares handlingsutrymme. / Reports concerning children and young people's welfare are increasing, which means increased pressure on social secretaries who work with pre-assessments. At the same time, organizational changes are ongoing in social services in Sweden, where efficiency, standardization and new methods are central. IVO has, on reviews of the social service units for children and young people, found shortcomings in the work with pre-assessments, which have been going on for a long time. This exam is based on a qualitative study where we have examined the work of professionals with pre-assessments to get an understanding about under which premises this work takes place. We have also examined social secretaries' experiences of the work focusing on challenges and development areas. As a data collection method, we have used focus group interviews with vignettes, as well as a semi-structured interview, where we interviewed social secretaries working at the social services reception units in three municipalities in northern Sweden. The results shows are that social secretaries use different approaches in the work with pre-assessments, and that there are different conditions for how the work can be conducted. This is mainly explained by the influence of political decisions, the organization's frameworks, the nature of the case, the nature of the work and social workers discretion.

De yngsta barnens våldsutsatthet är ett allvarligt folkhälsoproblem och socionomer har en särskilt betydelsefull roll i det preventiva arbetet. Därutöver föreligger det en kunskapslucka beträffande de yngsta barnens våldsutsatthet, både i det aktuella forskningsfältet och hos yrkesutövande socionomer. Syftet i denna masteruppsats var att undersöka vilka tecken på våldsutsatthet som socionomer uppfattar att de yngsta barnen uppvisar och vilka förbättringsområden de kan identifiera, inom socialtjänsten, avseende att upptäcka våld mot barn i åldern 0–6 år. Metoden för datainsamlingen var semistrukturerade intervjuer och urvalet utgjordes av sju socionomer från antingen en mottagnings- eller en utredningsenhet. Intervjuerna transkriberades och analyserades sedermera med en kvalitativ innehållsanalys och det resulterade i fem kategorier med två till fyra tillhörande underkategorier. Kategorierna Mer explicita tecken och Mer implicita tecken innehåller en variation av tecken på våld mot de yngsta barnen. Intressanta tecken som framkom i uppsatsen var beteendeförändringar, barns egna berättelser om våldsutsatthet och tecken i kombination med bristfälligt föräldrabeteende. Därutöver visade resultatet att de yngsta barnen ger uttryck för tillbakadraget och utagerande beteende när de utsatts för våld. Vidare resulterade analysen av socionomernas utsagor om identifierbara förbättringsområden i de tre kategorierna Utbildning, Metodutveckling och Arbetsförhållanden. Framstående resultat avseende dessa kategorier var att socionomer är i behov av mer adekvat utbildning och bättre arbetsvillkor samt att människors bristande förtroende för socialtjänstens försvårar socionomers arbete med våldsutsatta barn. Resultaten diskuteras i relation till tidigare forskning och teorier och utifrån ett folkhälsoperspektiv synliggörs det exempelvis att screening kan vara en potentiell nyckel i socionomers arbete med att förebygga våld mot barn. Förslag på framtida forskning innefattar bland annat att undersöka andra professionellas uppfattningar om vilka tecken på våldsutsatthet som de yngsta barnen uppvisar.