Syfte: Syftet med studien var att undersöka tidshantering hos personer med lindrig utvecklingsstörning som bor i kommunalt boende med särskilt service. Frågeställningar; Hur hanterar denna målgrupp sin tid? Om målgruppen hanterar sin tid självständigt gör de det med säkerhet eller osäkerhet? Metod: En kvantitativ studie genomfördes i form av en enkätundersökning. Studien genomfördes i ett län i Mellansverige och riktades sig direkt till personer med lindrig utvecklingsstörning som bor i kommunalt boende med särskild service. Enkäten bestod av fem frågor med fem svarsalternativ. Frågorna behandlade olika aspekter som berör tidshantering i vardagen. Resultatet illustrerades i form av stapeldiagram.   Resultat: Totalt deltog 79 personer i studien. Resultatet, baserat på samtliga frågor, visade att 47 % av deltagarna hanterar sin tid med osäkerhet, 45 % av deltagarna känner en säkerhet över sin tidshantering och endast 2 % av deltagarna använder sig av tidshjälpmedel. Den återstående andelen hanterar sin tid på annat sätt eller valde att inte svara. Slutsats: Utifrån resultatet från denna studie samt tidigare forskning kopplad till studien anses att fler personer med lindrig utvecklingsstörning är i behov av tidshjälpmedel för ökad självständighet. För att gå djupare in i frågeställningen om personerna hanterar sin tid med säkerhet eller osäkerhet rekommenderas vidare forskning kring detta i form av en intervjustudie.

The last 1½ decade young people with intellectual disabilities have been a part of my life. My now 13 year old son and several pupils I have taught as a teacher in the compulsory school. Their future and what will affect their lives has always been interesting to me. How do I affect them, why do I do the things I do and think the way I think?  This study springs out of that curiosity. The purpose is to get hold of the dreams and ideas about the future that young people with intellectual disabilities have. How are the dreams and ideas affected by the idea of the disability in the society as a large and by the youngsters themselves? In analysing the ideas and dreams the young men and women present the different models of disabilities and theories about role taking and identity has been used.  The result shows that the dreams and ideas both are similar and different to these of young people without intellectual disabilities. The goals are often the same though the means to get there differ. The participants in this study describe their disability as an advantage that will give them privileges making it easier to enter an adult lift.

Bakgrund: Hörselskador är ofta förkommande hos personer med utvecklingsstörning, autism och inom autismliknande tillstånd, både medfödda och åldersrelaterade hörselskador. Ofta förblir de oupptäckta då dessa personer kan ha flera funktionsnedsättningar eller svårigheter att uttrycka sig. Dessa personer kan bo på en bostad med särskild service, och personal på dessa boenden behöver ha kunskap i hörselrelaterade ämnen för att de boendes behov ska tillgodoses. Syfte: Att belysa praktisk och teoretisk kunskap i ämnen som hörsel, hörselnedsättning, vissa hörhjälpmedel och kommunikation hos personal som arbetar på bostad med särskild service. Metod: För att belysa kunskapen hos personal i Karlskoga och Lindesbergs kommun användes en postenkät som mätinstrument i denna kvantitativa undersökning. Resultat: Personalen hade störst kunskap inom området kommunikation och vilken påverkan hörselnedsättningar kan ge. Sämre kunskap fanns att se inom området hörseltekniska hjälpmedel och hörapparater och om hur vanligt förekommande hörselnedsättningar är. Slutsats: Resultatet tyder på att det finns vissa brister i personalens kunskap, främst inom de områden som handlar om hörsel, hörselnedsättning och vissa hörhjälpmedel. Även om majoriteten av personalen hade bättre kunskap om kommunikation fanns det vissa brister även där. Utifrån detta resultat kan slutsatsen dras att personalen kan vara i behov av information och utbildning inom hörselrelaterade ämnen.

Intresseområdet i detta examensarbete är särskoleelever som befinner sig på en tidig utvecklingsnivå och saknar förmåga att tala. Dessa elever behöver ett alternativt kommunikationssätt för att kunna samspela med andra människor och för att kunna delge sina tankar och känslor. Särskolan har uppdraget att arbeta för att alla elever ska ha ett fungerande kommunikationssätt. Syftet med detta arbete är att ta reda på hur några lärare på särskolor och hur en logoped vid en barn- och ungdomshabilitering gör för att bedöma vilket alternativt kommunikationssätt varje barn och ungdom de arbetar med ska använda. Den teoretiska utgångspunkten är begreppet kommunikation samt forskning om kommunikation kopplat till utvecklingsstörning och andra funktionshinder. Studien är kvalitativ med intervjuer av lärare som arbetar på särskolor samt intervju med en logoped vid en barn- och ungdomshabilitering. Resultatet visar att de intervjuade lärarna vid särskolorna prövar sig fram genom observationer och använder tidigare erfarenheter för att bedöma vilket alternativt kommunikationssätt deras elever ska använda. Logopeden använder ett frågeformulär vid bedömningen. Vidare framkommer att samverkan i arbetslaget är viktig vid bedömning av elevernas kommunikationsnivå och i arbetet med att utveckla elevernas kommunikation.

Syftet med uppsatsen är att undersöka lindrigt utvecklingsstördas föräldraförmåga och vilka stöd- och hjälpinsatser samhället har att erbjuda dessa föräldrar. Den teoretiska bakgrunden redogör för begreppen handikappmedvetande och normaliseringsprincipen, samt att föräldraskapet för lindrigt utvecklingsstörda föräldrar kan innebära svårigheter att tillfredsställa barns behov. Genom kvalitativa intervjuer med en socialsekreterare, en kurator på vuxenhabiliteringen samt två socionomer på en öppenvårdsverksamhet har undersökningen kommit fram till att lindrigt utvecklingsstörda föräldrar på olika sätt brister i sin föräldraförmåga. Detta innebär att det krävs kontinuerliga stöd- och hjälpinsatser från samhället. För att följa normaliseringsprincipen krävs det att samhället också ställer upp med ekonomiska resurser.

<p>Intresseområdet i detta examensarbete är särskoleelever som befinner sig på en tidig utvecklingsnivå och saknar förmåga att tala. Dessa elever behöver ett alternativt kommunikationssätt för att kunna samspela med andra människor och för att kunna delge sina tankar och känslor. Särskolan har uppdraget att arbeta för att alla elever ska ha ett fungerande kommunikationssätt. Syftet med detta arbete är att ta reda på hur några lärare på särskolor och hur en logoped vid en barn- och ungdomshabilitering gör för att bedöma vilket alternativt kommunikationssätt varje barn och ungdom de arbetar med ska använda.</p><p>Den teoretiska utgångspunkten är begreppet kommunikation samt forskning om kommunikation kopplat till utvecklingsstörning och andra funktionshinder. Studien är kvalitativ med intervjuer av lärare som arbetar på särskolor samt intervju med en logoped vid en barn- och ungdomshabilitering.</p><p>Resultatet visar att de intervjuade lärarna vid särskolorna prövar sig fram genom observationer och använder tidigare erfarenheter för att bedöma vilket alternativt kommunikationssätt deras elever ska använda. Logopeden använder ett frågeformulär vid bedömningen. Vidare framkommer att samverkan i arbetslaget är viktig vid bedömning av elevernas kommunikationsnivå och i arbetet med att utveckla elevernas kommunikation.</p>

Bakgrund: Personer som har en utvecklingsstörning är i hög grad utsatta för ohälsa där otillräcklig fysisk aktivitet är en bidragande orsak. Fysisk aktivitet på recept (FaR) är en effektiv metod för att främja fysisk aktivitet, men det saknas kunskap om hur den fungerar för personer som har en utvecklingsstörning. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva erfarenheter hos sjukgymnaster inom habiliteringsverksamheter i Sverige av att använda FaR för vuxna personer som har en utvecklingsstörning på lindrig eller måttlig nivå samt hur tillvägagångssättet såg ut vid en förskrivning av FaR. Metod: Studiens design var explorativ med en kvalitativ ansats. Tolv intervjuer utfördes och materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i tre kategorier och elva subkategorier. De tre kategorierna var Att ha rutiner för förskrivning, Att ta hänsyn till patientens förutsättningar inför en förskrivning och Att uppnå följsamhet. Informanternas beskrivning av tillgång till rutiner och struktur i arbetssättet varierade. De beskrev vikten av att göra en noggrann kartläggning av patientens förutsättningar för att avgöra vilken form av fysisk aktivitet som var lämplig. Tilläggsdiagnoser, nätverkets storlek och motivation liksom den ekonomiska aspekten var viktiga omständigheter att ta hänsyn till. Utbudet inom friskvården avgjorde om möjlighet till organiserad träning fanns. Inte bara den fysiska tillgängligheten eller tillgången till anpassade träningspass var viktigt utan också bemötandet. FaR beskrevs som ett sätt att ge tyngd till sin rekommendation liksom att tydliggöra den och det fanns erfarenheten av att följsamheten kunde öka genom ett FaR. Viktiga faktorer för att nå följsamhet var regelbunden uppföljning, att introducera patienten på plats liksom att arbeta nätverksbaserat. Man beskrev positiva bieffekter av träning utanför sjukvården. Det fanns också upplevelsen av att FaR inte gjorde någon skillnad, då det ofta var svårt för patienterna att förstå receptet och att arbetssättet var detsamma med eller utan ett FaR. FaR kunde inte påverka hinder som fanns för patienterna som den ekonomiska aspekten, det begränsade utbudet inom friskvården och avsaknad av personligt stöd. Konklusion: Erfarenheterna av och tillvägagångssättet vid en FaR-förskrivning till personer med utvecklingsstörning varierade liksom tillgång till rutiner och struktur för förskrivningen. Det framkom positiva erfarenheter av arbetet med FaR, men det framkom också en upplevelse av att FaR inte kunde påverka de hinder för fysisk aktivitet som fanns för patientgruppen.

Syftet med denna studie är att undersöka, beskriva och analysera olika aspekter på skolbytesprocessen i fem fall där en elev flyttat över från grundskolans till grundsärskolans verksamhet efter att de undervisats i grundskolan minst tre år. Studien har kvalitativ forskningsansats då den bygger på semistrukturerade intervjuer utifrån en intervjuguide. Insamlade intervjudata analyserades och tolkades utifrån Ad hoc metoden. Resultatet i vår studie utgår från Bronfenbrenners systemteori som innebär att vi har grupperat aspekterna i mikro-, meso-, exo- och makrosystem. Studien har tre olika teman utifrån frågeställningarna. Temana är anpassningar i grundskolan, förklaringar till skolbytet samt beslutet om skolbytet. Genom intervjuerna har det framkommit en bild av att Bronfenbrenners system finns representerade i alla teman. Det har framkommit att skolan som organisation brister i stödet till dessa elever och att skolproblemen ofta läggs på eleven. Ingen av informantgrupperna lyfter fram lärarna som bristfälliga i utformandet av en anpassad skolgång. Slutsatserna i denna studie är att samtliga elever har uppmärksammats i skolan för någon svårighet innan de blivit utredda för utvecklingsstörning. Lärarna har arbetat med anpassningar och har visat sig positiva till inkludering. Däremot gör kommunernas brist på tillskott av resurser det svårt för lärarna att skapa förutsättningar för eleverna och därför lever de inte upp till Barnkonventionen eller Salamancadeklarationen.

Syftet med examensarbetet är att undersöka hur några speciallärare och specialpedagoger ser på arbete med musik, språk och kommunikation för elever på tidig utvecklingsnivå. Fokuseringen är hur de ser på att använda musik för att nå språkliga och kommunikativa mål för elever i gymnasiesärskolan. Som metod i studien har kvalitativa intervjuer använts då den undersöker upplevelser. Datainsamlingsmaterialet har analyserats enligt fenomenologisk forskningsmetod. Sammanlagt har sex speciallärare och specialpedagoger intervjuats. Resultatet visar att speciallärarna och specialpedagogerna ser flera gemensamma nämnare i musik som medel att nå kommunikativa mål. Musik ses som ett mångsidigt och flexibelt medel som utvidgar till språkliga och kommunikativa sammanhang. Det beskrivs i motivationshöjande aktiviteter som genererar sociala möten. Musiken sociala forum ses som särskilt betydelsefull då det annars arbetas mycket på individuell nivå. Möjligheter beskrivs i att variera metoder där hela kroppen används utifrån en här- och nusituation. Musiksammanhang beskrivs också i att locka eleverna till något mer utmanande. Även den ordlösa kommunikationen som finns i musiken tas upp, en slags kommunikation men utan ord. Det ordlösa som finns i musiken ger utrymme för återhämtning i en kravlös gemenskap för dem som annars har svårt att utrycka sig i talat språk. Där blir eleverna deltagare i en passiv kommunikation genom att följa med i texten till en känd sång eller genom att bara lyssna på musikens uttryck.

Syftet med studien är att undersöka hur verksamma pedagoger inom grundsärskolan arbetar med formativa bedömningsprocesser. Frågeställningen handlar om hur pedagogerna synliggör kunskapskraven för elever som har en utvecklingsstörning, hur de följer upp elevernas lärprocesser samt vilka verktyg de använder i det formativa arbetet med eleverna. Jag har genom semistrukturerade intervjuer undersökt hur verksamma pedagoger tänker kring kunskapsbedömningen i grundsärskolan, hur de utmanar eleverna och vilka förutsättningar eleverna ges för att utveckla sina förmågor. För att finna svar på studiens frågeställning har jag tagit del av litteratur kring formativa arbetsprocesser samt intervjuat fyra pedagoger inom grundsärskolan som alla har en lång erfarenhet inom skolans värld.   Studiens resultat visar att det arbetas på ett formativt sätt där elever på olika sätt får vara en del i sin kunskapsinhämtning men vad det gäller att analysera resultat, utvärdera och förändra undervisningen var det ingen pedagog som använde sig av detta för att förändra sin undervisning. Resultatet visar också att rektor och huvudman har en stor del i hur det arbetas i grundsärskolan kring formativa bedömningsprocesser. Hur rektorer organiserar sin verksamhet för att det ska ges förutsättningar för kollegialt lärande och samsyn avspeglar sig på pedagogernas syn på delaktighet för eleverna.   Min uppfattning är att för att arbeta formativt med elever på grundsärskolan behöver pedagogerna få en större förståelse för att hur de kan använda alla sina goda exempel och insamlat material kring eleverna på ett mer effektivt sätt genom att analysera dessa, ta hjälp av kollegor och genom att tillsammans reflektera för att därutifrån förändra undervisningen. Detta gör att det kan hittas nya vägar att få elever med en utvecklingsstörning mer delaktiga i sin kunskapsinhämtning. / The purpose of this study is to investigate how educators in the special school use formative assessment processes. The research question is about how teachers reveal the Syllabus for students who have learning disabilities, how they follow up the students´ learning processes, and which tools they use in the formative work with the pupils. Through semi-structured interviews this study investigate the educators views of assessment in special schools, how they challenge students, and what prerequisites the students are given to develop their abilities. To answer the research question, I have studied the literature on formative work processes and interviewed four educators in special school who all have long experiences of teaching.    The findings show that formative assessment is used and the students are involved in their learning processes in different ways. However, none of the interviewed used formative assessments when it came to analyzing results, evaluate, and change their teaching. Additionally, the result reveals the importance of the principal and the headmaster regarding how formative assessment is used in special school. The teachers’ point of view about pupils´ involvement is affected by how the principal manages the organization to peer learning.   My opinion is that teachers working formatively with students at special school need better understanding of how they may use examples and collected information. This may be done more efficiently by analyzing these, collaborate with colleagues, and together reflect on opportunities to develop the education. Thus, new ways to make students with development disabilities more involved in their learning processes can be found.