Bakgrund​: Daglig verksamhet är en LSS-insats för personer i yrkesverksam ålder. Pensionen orsakar ofta minskad delaktighet i aktivitet och få studier relaterar till hur personen bör involveras i sitt pensionsbeslut. Syfte​: Att beskriva hur personer med intellektuell funktionsnedsättning uppfattar sin delaktighet i aktivitet i samband med och efter pension från daglig verksamhet. Metod​: Studien är empirisk med kvalitativ metod som av kombinerat kriterie- och snöbollsurval resulterade i elva intervjuer. Intervjuguiden är teoretiskt förankrad i Model of Human Occupation. Transkriberad data analyserades med systematisk textkondensering. Resultat​: Första temat redovisar positiv och negativ uppfattning av delaktighet vid pension, gemensamt var diffus uppfattning till varför pensionen inföll. Nästkommande tema inbegriper delaktighet i bostaden som förknippades med att självständigt fatta beslut. Tredje temat lyfter att meningsfulla aktiviteter som följt med i pensionsövergången uppfattades främja delaktighet. Avslutande tema utmärker delaktighet i sociala sammanhang som betydelsefullt för välbefinnande och främjar uppfattningen av tillhörighet. Diskussion​: En optimal pensionsövergång bör innefatta individanpassade förberedelser. Beslutsfattandets betydelse kan relateras till erfarenheter från anstaltsvård. Lättillgängliga aktiviteter som samhället erbjöd tillhandahöll omväxling i personens fysiska och sociala miljö. Konklusion​: Förberedelse, successiv övergång, möjligheter att fatta beslut, urval och socialt nätverk var av betydelse för positiv uppfattning av delaktighet i aktivitet efter pension. / Background​: Daily activity centre is an LSS initiative for people of working age. Retirement can often cause reduced participation in activity and few studies relate to how the person should be involved in his own retirement decision. Purpose​: To describe how people with intellectual disabilities perceive occupational participation after and in conjunction with retirement from a daily activity centre. Method​: An empirical study using a qualitative method, with a combined criteria and snowball sampling method resulted in eleven interviews. The interview guide had its theoretical foundation in the Model of Human Occupation. Transcribed data was analysed by systematic text condensation. Result​: The first theme presents positive and negative perceptions of participation in retirement. In general, there was a diffuse perception of why the retirement occurred. The next theme includes participation in the residence that was associated with making independent decisions. The third theme emphasizes that occupational participation was promoted by performing activities that were meaningful before retirement. The final theme distinguishes participation in social contexts as important for well-being and the perception of belonging. Discussion​: In order for the participants to achieve an optimal retirement transition, individualized preparations are required. The importance of decision-making can be related to experience from institutional care. The society provided accessible activities which offered variety in the physical and social environment. Conclusion​: Preparation, successive transition, opportunities to engage in decision-making and join a social network were important to perceptions of occupational participation after retirement.

Att personer med utvecklingsstörning ska ha rätt till utbildning är i dag en självklarhet i både Sverige och Norge. Så har det dock inte alltid varit. Personer med utvecklingsstörning har ansetts vara ”obildbara” och det dröjde till 1960-talet innan det infördes obligatorisk skolgång för personer med utvecklingsstörning i Sverige och Norge. Sverige är ett av få länder i världen som har en egen skolform för elever med utvecklingsstörning, nämligen särskolan. Både FN:s ”standardregler” samt Salamancadeklarationen, talar dock för att personer med utvecklingsstörning ska inkluderas i skolan. Syftet med denna studie är att belysa särskolans vara eller icke vara. Studien belyser hur utbildnigen för elever med utvecklingsstörning ser ut på två svenska och två norska skolor. Teorin som används för studien är variationsteorin, vilken har sitt ursprung från fenomenografin. Variationsteorin vill utveckla lärandet och är således en teoretisering av fenomenografin. Vidare används observation samt intervju som metod för studien. Vid de fyra skolorna där observationer och intervjuer är genomförda är utbildningen upplagd på olika sätt och studien fokuserar på huruvida eleverna blir inkluderade eller exkluderade i undervisningen. Studiens resultat visar att trots att skolor har valt att inkludera elever med utvecklingsstörning i ”vanliga” klasser så exkluderas elever p.g.a. otillräckliga anpassningar. Gällande vad som är den optimala skolgången för elever med utvecklingsstörning går åsikterna isär, av de intervjuade lärarna. Om det i framtiden ska vara möjligt att i Sverige enbart ha en skolform för alla  elever krävs det förändringar inom både grundskolan och grundsärskolan.

Studiens syfte är att studera hur USA skildras genom bilder i svenska läroböcker i ämnet samhällskunskap, samt kritiskt granska huruvida bilderna uppfyller kriterierna för god läsbarhet. Vi avgränsar oss till att studera läroböcker, följaktligen innefattas inte andra läromedel av studien. Vidare är det inte texter i allmänhet som analyseras utan enbart bilder med tillhörande bildtext som skildrar USA. Kritisk granskning och reflektion är viktiga färdigheter som eleverna måste tränas i för att kunna skapa en så tydlig uppfattning av sin omvärld som möjligt. Skolan har en betydelsefull roll genom att tillhandahålla pedagogiska läroböcker vilka tillsammans med pedagogernas professionalism påverkar hur eleverna uppfattar sin omvärld. Problematiken ligger i att bilderna i läroböckerna upptar allt större plats på textutrymmets bekostnad. Det är därför av intresse att studera hur olika länder och fenomen skildras bildmässigt i läroböckerna. För att besvara studiens frågor har vi valt att genomföra en bildanalys. Delar av resultatet är delvis i konsensus med vad tidigare forskning har kommit fram till. Bilderna uppfyller inte de pedagogiska kriterierna relaterade till värdegrundfrågor, samt till föreslagna riktlinjer gällande bildernas form, storlek och placering.

Syftet med föreliggande studie är att undersöka hur sju specialpedagoger, som erbjuder och genomför specialpedagogisk handledning till lärare som undervisar integrerade grundsärskoleelever, upplever och beskriver handledningens syfte, fokus och sin egen roll i handledningssamtalet samt vad specialpedagogerna/speciallärarna upplever att lärarna efterfrågar. För att undersöka detta har vi använt oss av en kvalitativ forskningsmetod i form av strukturerade och semistrukturerade enskilda intervjuer samt fokusgruppintervjuer. Studien grundar sig på material från fem intervjuer med sju informanter; specialpedagoger och/eller speciallärare som handleder lärare som undervisar individintegrerade elever. Resultatet har vi analyserat ur ett fenomenologiskt perspektiv samt med stöd av handledningsteoretiska begrepp. Arbetet ger en översikt över aktuell forskning kring specialpedagogisk handledning, och integrering av elever mottagna i grundsärskola. Resultatet visar att informanterna anser att handledningen är en av deras viktigaste arbetsuppgifter i arbetet med de integrerande lärarna, då många av lärarna upplevs osäkra och med ett stort kunskapsbehov i frågan. Informanternas övergripande syfte med handledningen är att ge den integrerade eleven en bra skolgång och goda utvecklingsmöjligheter. Centralt i handledningen, för lyckad integrering, är även handledarens relationskompetens och förmåga att skapa en positiv inställning hos integrerande lärare och skolledning. Informanterna i studien lyfter även betydelsen av att tid avsätts för handledning samt vikten av att inta olika roller i handledningssamtalen.

Särskolan kritiseras av Skolverket för att vara omsorgsbetonad och formativ bedömning lyfts fram som ett sätt att göra verksamheten mer kunskapsinriktad. Studier visar att det saknas fokus på bedömningsfrågor i särskolan och när det gäller formativ bedömning har det inte skett någon systematisk forskning. Med detta som bakgrund växte syftet till denna studie fram, att beskriva och analysera hur lärare i särskolan arbetar med kärnan i formativ bedömning, nämligen återkoppling. Eftersom återkoppling består av feedback, kamratbedömning samt självvärdering har de fått utgöra underlag för frågeställningarna. Kvalitativa metoder i form av elva semistrukturerade intervjuer samt fyra deltagande observationer användes för att samla in data vilket sedan kopplades ihop med den tidigare forskningen inom området som presenteras i bakgrunden. Resultatet visar att lärarna ser många fördelar med att arbeta formativt med återkoppling. Förutom att lärandet sätts i fokus uppstår sociala och organisatoriska vinster då gemenskapen ökar och lärare avlastas. Muntlig feedback från lärarna är den mest använda formen av återkoppling. Kamratbedömning är svårare att genomföra men när den fungerar lyfts den av lärarna som den bästa formen av återkoppling. Självvärdering anses vara målet, men meningarna bland lärarna går isär om det är en möjlig metod i särskolan. / The special school is criticized by the National Agency for Education in order to focus on caring and formative assessment is highlighted as a way of making the education more knowledge-oriented. Studies show that there is low focus on assessment questions in special schools, and in the case of formative assessment, no systematic research has taken place. With this in mind, the purpose of this study emerged, to describe and analyze how teachers in the school work with the core of formative assessment, namely response. Because responseconsists of feedback, peer assessment and self-evaluation, they have provided the basis for the research questions. Qualitative methods in the form of eleven semi structured interviews and four participatory observations were used to collect data, which then was linked to previous research in the field presented in the background. The result shows that teachers see many advantages of working formally with response. In addition to focus on learning, social and organizational gains arise when the solidarity increases and teachers are relieved. Oral feedback from teachers is the most widely used form of response. It is harder to work with peer assessment, but when it works it is told by the teachers as the best form of feedback. Self-evaluation is considered to be the goal, but the sentences among the teachers disagree if it is a possible method in the school.

Syftet med studien var att undersöka och analysera på vilket sätt lärarna gör den pedagogiska, fysiska och sociala miljön tillgänglig för elever med lätta eller medelsvåra syn- eller hörselnedsättningar i grundsärskolan. Det var betydelsefullt att undersöka dels utifrån att det går många elever med flera funktionsnedsättningar, varav syn- och hörselnedsättningar är vanliga, i grundsärskolan men det finns det lite forskat runt de här elevgrupperna. Dels var det också betydelsefullt att undersöka närmare utifrån att tidigare undersökningar har visat på att skolan glömmer bort att tillrättalägga miljö och metodik för de här elevgrupperna, trots att syn- eller hörselnedsättning i kombination med utvecklingsstörning kan ge stora konsekvenser. Den här studien är kvalitativ och de metoder som genomförts i studien för att på bästa sätt generera data är observationer och intervjuer. Det har genomförts tio observationer i klassrumsmiljö samt tio intervjuer med lärare som arbetar i grundsärskolan. Resultatet i studien visar på att det finns en viss osäkerhet hos lärarna över vilka av eleverna som har en syn- eller hörselnedsättning i klassen. Resultatet visar också på att lärarna gör vissa anpassningar för att den pedagogiska, fysiska och sociala miljön ska bli mer tillgänglig för de här elevgrupperna men att de till största delen gör det utifrån att eleverna har andra funktionsnedsättningar. Det fanns inte någon signifikant skillnad i undervisning eller miljö om det gick elever med syn - eller hörselnedsättning i klassen eller inte.

Detta är en kvalitativ studie med syfte att jämföra hur lärarna främjar elevernas koncentrationsförmågor och utreda eventuella uppkomna dilemman avseende tillämpningen, men även att undersöka vilka skillnader som uppstår i de auditiva och de visuella klassrumsmiljöerna på grundskolor respektive särskolor. Den tidigare forskningen, det systemteoretiska perspektivet och tio halvstrukturerade fenomenologiskt inriktade intervjuer till grund för denna genomförda studie. Den tidigare forskningen innefattar olika aspekter och metoder som hämmar respektive främjar koncentrationsförmågan i de auditiva och de visuella klassrumsmiljöerna. Intervjuerna har utförts tillsammans med lärare från fem särskolor från lågstadiet, mellanstadiet och en gymnasiesärskola och de fem lärarna från grundskolorna är yrkesverksamma på lågstadiet, mellanstadiet och högstadiet. Intervjuernas svar innefattar skillnader mellan de båda skolformerna, uppkomna dilemman och koncentrationsfrämjande metoder i de auditiva och de visuella klassrumsmiljöerna. Resultaten påvisar att metoderna som lärarna använder i de visuella och de auditiva miljöerna i klassrummen avser olika sorters möbleringar med och utan skärmväggar, struktur, att lyssna på musik, tennisbollar på stolsbenen och fysisk aktivitet. Belysningen, förhöjda ljudnivåer, möblerna, möbelinköp, bildstöd och ljudabsorberande klassrum är de aspekter som orsakar olika dilemman avseende elevernas förmåga till koncentration i klassrummen. De skillnader som återfinns mellan de båda skolformerna är elevantalet, möbleringsmetoderna, möblerna, att grundskoleeleverna oftare har bänkgrannar och att särskolans elever har en större handlingsfrihet än vad eleverna i grundskolorna har.

Syftet med studien var att bidra med kunskap om vad elever i gymnasiesärskolan har för syn på sin egen läsning. Särskilt uppmärksammades läsningens betydelse för deras upplevelse av delaktighet i den skriftspråkliga kulturen. Studien tog sin utgångspunkt i följande frågeställningar: Vad innebär det att vara delaktig i en skriftspråkligkultur enligt eleverna? Vilka positiva upplevelser, möjligheter och begränsningar beskriver eleverna när det gäller den egna läsningen? Studien grundar sig på intervjuer med tio elever i gymnasiesärskolan. Intervjuerna genomfördes på tre olika skolor. När intervjuerna var genomförda transkriberades de och en tematisk analys gjordes. Resultatet visar att eleverna har en positiv syn på läsning samtidigt som de har en medvetenhet om begränsningar inom avkodning-och läsförståelse även om de har svårigheter att beskriva dem ytterligarare vilket har med deras metakognitiva förmågor att göra. Inom en för eleverna känd kontext finner de lämpliga strategier för ökad förståelse. Däremot visar studien att eleverna känner en osäkerhet inför kommande arbetsliv för att inte ha kapacitet att klara att läsa information från olika myndigheter och inom kommande arbete. Viktiga aspekter för delaktighet för eleverna är att kunna läsa informativa texter, skyltar och hänvisningar för att känna sig delaktiga i den skriftspråkliga kulturen.

Denna studie har som syfte att undersöka hur väl de med utvecklingsstörning tillgodogör sig den kommunicering som skickas ut vid LSS-beslut. Efter inledningen presenteras utvecklingsstörning, vad det kan innebära för individen samt bedömningskriterier för utvecklingsstörning. Det finns även ett historiskt perspektiv som översiktligt presenterar synsättet på funktionsnedsättningar i Sverige från tidigt 1900-tal fram till inrättandet av LSS. Som teoretiska ramar för studien kommer, för LSS, relevanta lagar och riktlinjer, den medicinska- samt den sociala modellen av funktionshinder presenteras. Studiens resultat grundas på fyra semistrukturerade intervjuer som har analyserats tematiskt. Intervjuerna har genomförts med tre LSS-handläggare samt en god man. Slutligen förs en diskussion kring gode mäns betydelse för de med utvecklingsstörning, mitt fynd när det kommer till kommuniceringsförfarandet samt diskussion utifrån de teoretiska ramarna. Studien avslutas med en slutsats kring att det råder osäkerhet gällande hur väl de med utvecklingsstörning tillgodogör sig kommuniceringen vid LSS-beslut.

Sverige uppmärksammas internationellt som ett föregångsland gällande förskola och inkludering då alla barn i Sverige har rätt till likvärdig utbildning i en ordinarie förskola. Förskolan är första steget i det svenska skolsystemet och då människans hjärna är som mest plastisk i förskoleåldern är en kvalitativ förskoleverksamhet av stor vikt för barnets utveckling. Syftet med studien är att ur ett vårdnadshavarperspektiv undersöka hur förskoletiden fungerar för barn med intellektuell funktionsnedsättning ur inkluderingsynpunkt. Detta undersöktes retrospektivt via en kvantitativ enkätstudie där 76 vårdnadshavares svar tolkades med hjälp av Bronfenbrenners utvecklingsekologiska systemteori. Resultatet visar att vårdnadshavarna upplever att graden av trygghet och trivsel är hög men att graden av inkludering i många fall är låg, att de ser ett behov av kompetensutveckling samt att faktorer kring kompetens ökar graden av nöjdhet inom samtliga undersökta områden.