Anderson, L. (1998). Elever med hörselnedsättning i särskolan - en kart-läggningsstudie ur klasslärares perspektiv [Students with hearing impair-ment in special schools for the intellectually handicapped] (Pedagogisk-psykologiska problem, 642). Malmö: Lärarhögskolan.Studiens fokus är särskolan och klasslärares beskrivning av skolsituationen för elever med hörselnedsättning. En viktig del av studien är att uppmärk-samma och belysa den komplexitet och problematik som föreligger för en elevgrupp med flera funktionshinder. Studien belyser också huruvida ele-verna får det stöd som funktionshindret kräver samt i vilken utsträckning specifik kompetens finns. Stor vikt läggs dessutom vid hur klasslärare be-skriver och möter de kommunikativa svårigheter som föranleds av elever-nas kombinerade funktionshinder. Studien har genomförts med hjälp av enkäter till klasslärare i två län. Resultatet visar att det är mindre förekom-mande att elev med hörselnedsättning undervisas tillsammans med andra elever med hörselnedsättning samt att hörselnedsättningen sällan ses som orsak till elevens eventuella svårigheter. Drygt hälften av eleverna får till-räckligt stöd i undervisningen. Mindre än hälften av lärarna anser sig få till-räckligt stöd för att undervisa. En liten andel av lärarna har genomgått spe-cifik fortbildning. En stor andel av lärarna uppger att de i liten utsträckning förstår vad eleverna förmedlar samt att eleverna sällan inleder kommunika-tion med kamrater. En slutsats som kan dras av studien är att kunskap om såväl hörselnedsättning och dess konsekvenser som kommunikation måste tillföras samt att de kommunikativa betingelser som råder för elevgruppen i särskolan närmare måste studeras.Nyckelord: Flera funktionshinder, hörselnedsättning, kommunikation, stödinsats, särskola, utvecklingsstörning

Helene Karlsson (2017). ”Det sitter i kroppen” En intervjustudie om kunskapsbedömning i gymnasiesärskolans yrkesprogram, hotell, restaurang- och bageriutbildning.Speciallärarprogrammet, Institutionen för Skolutveckling och ledarskap, Fakulteten för Lärande och samhälle, Malmö högskola. / ”Fingertip assessment” An Interview Study about Assessment of Curriculum for Pupils Studying at Upper Secondary School for Pupils with Learning Disabilities.

Gullberg, Linda (2014). Bland delfinsim och batterier. Möjligheter till lärande i träningsskola. (Among dolphin swimming and batteries. Learning possibilities in special school.). Speciallärarprogrammet inriktning utvecklingsstörning, Institution: Skolutveckling och ledarskap, Fakultet: Lärande och samhälle, Malmö högskola. Detta examensarbete undersöker interaktionsmönster i en träningsskoleklass och problematiserar dessa utifrån ett sociokulturellt perspektiv. Bakgrunden till studiens frågeställningar bygger på att det riktats kritik från Skolinspektionen (2010) och Skolverket (2009) mot att särskolan är alltför omsorgbetonad på bekostnad av elevernas kunskapsutveckling. Utifrån de brister som påpekas menar Skolverket att det finns anledning att ifrågasätta de föreställningar särskolans personal har kring elevernas möjligheter till lärande. Få studier har gjorts av särskolans pedagogiska praktik enligt Emanuelsson m fl (2001). Dock visar forskning av Anderson (2002) och Östlund (2012) att relationer mellan lärare och elever i särskolan att kännetecknas av vertikala relationer och vuxencentrerad kommunikation.Syftet med studien är att undersöka interaktionen mellan författaren, i rollen som lärare, och elever i en träningsskoleklass. Arbetet har följande frågeställningar:•Hur kan interaktionsmönster som framträder i undervisningssituationer i en träningsskoleklass förstås ur ett sociokulturellt perspektiv?•Hur kan interaktionen tolkas med avseende på aspekter ur barn- respektive vuxencentrerad kommunikation?Studien har en hermeneutisk, kvalitativ inriktning. Genom observationer och analyser av videoinspelningar från undervisningssituationer synliggörs och tolkas interaktionen mellan författaren i lärarrollen och eleverna i en träningsskoleklass. Tolkningarna relateras till ett sociokulturellt perspektiv som utgår från att lärande sker i interaktion.Studiens resultat visar att den observerade undervisningen mestadels sker i gruppgemensamma aktiviteter vilket, ur ett sociokulturellt perspektiv, ger förutsättningar till mediering och möjliggör på så sätt lärande. Det ges utrymme för interaktion och dialoger mellan lärare och elever istället för att läraren intar en traditionell kunskapsförmedlande lärarroll. Kommunikationen är dock varierande utifrån barn- respektive vuxencentrerat perspektiv. Det finns tillfällen av horisontella relationer och ömsesidigt samspel vilket utifrån ett sociokulturellt perspktiv är en förutsättning för lärande. Vid andra tillfällen visar iakttagelser att läraren är styrande och uppgiftsorienterad vilket leder till en vuxencentrerad kommunikation och vertikala relationer. Det finns också indikationer i interaktionsmönstren som visar på att läraren har ett individinriktat perspektiv på elevernas möjligheter till kunskapsutveckling. Ur ett sociokulturellt perspektiv ses lärande som ett resultat av samspel mellan individen och omgivningen. Ett individinriktad synsätt på elevernas möjligheter till utveckling kan leda till att miljöns betydelse för elevernas utveckling förbises.Studiens kunskapsbidrag utgörs av de insikter som ges genom att författaren studerat den egna lärarrollen och undervisningen. Ett exempel är undervisningsformerna med realistiska händelser och problemlösing som präglas av dialoger och samspel vilket ur ett sociokulturellt perspektiv anses främja lärandet. Andra exempel är att undervisningen stundtals sker i en vuxencentrerad kommunikation med vertikala relationer samt att lärarens förhållningssätt vid vissa tillfällen kan förklaras med ett individuellt synsätt. Studien pekar också på att interaktionen styrs av traditionsbundna mönster som råder inom särskolan och att såväl lärare som elever antas ha formats i den pedagogiska praktikens historia. Sammanfattningsvis pekar iakttagelserna mot att det finns skäl att starta en reflektionsprocess för att utveckla såväl den egna professionen som särskolans pedagogiska praktik.

SammanfattningUddling, Christin (2013). Betyg i grundsärskolan belyst ur ett elevperspektiv (Grades in special schools from a student perspective). Speciallärarprogrammet inriktning utvecklingsstörning, Institution: Skolutveckling och ledarskap, Fakultet: Lärande och samhälle, Malmö högskolaNyckelord: betyg, bedömning, grundsärskolan, kunskap, lärande, utvecklingsstörning.Problemområde: Bedömning och betygsättning i grundsärskolan är ett relativt outfors-kat område och den forskning som har gjorts har i liten utsträckning fokuserat på det pedagogiska arbetet (Berthén, 2007). I stället har utmaningen med integrering samt särskoleelevers samspel med varandra studerats (ibid.). Det finns forskningsrapporter och examensarbeten som belyser bedömning och betygsättning i grundsärskolan och grundskolan, men dessa är belysta ur pedagogernas perspektiv.Syfte: Studiens syfte är att undersöka hur elever i grundsärskolan upplever betyg och vilken betydelse betygen har, belyst ur elevernas perspektiv.Metod: I studien har jag utgått från ett kvalitativt perspektiv. Jag intervjuade sex elever som jag har varit lärare för när de gick på högstadiet i grundsärskolan. De har fått betyg i grundsärskolan och jag ville undersöka hur de upplevde betygen. Jag använde mig av kvalitativa intervjuer. Jag ville förstå världen från undersökningspersonernas synvinkel och utveckla mening ur deras erfarenheter.Resultat med analys: Enligt resultaten i undersökningen handlar bedömning om att stötta och underlätta för eleverna i deras lärande. Eleverna i undersökningen ansåg att betyg kunde sporra dem och att de då kunde prestera bättre. Samtidigt tyder resultaten på att eleverna var rädda för att misslyckas och därför kunde betyg och bedömning inverka negativt på eleven.Konklusion: Som speciallärare gäller det att skapa miljöer där eleverna kan känna del-aktighet. Eleverna i min undersökning ville få betyg som alla andra och vara en del av helheten. Betyg i grundsärskolan är enligt intervjupersonerna både positivt och negativt. De upplevde att de blev positivt sporrade av betygen och det negativa var att de upplevde utanförskap då de inte fick betyg på samma villkor som andra. Det är viktigt att det finns tydliga syften och mål för eleven och resultaten av denna studie kan ha betydelse för professionen som speciallärare i grundsärskolan, eftersom målet är att stötta eleven och få dem att känna samhörighet i skolan.Implementering: Speciallärare i grundsärskolan strävar efter att ha en helhetssyn där kunskap, omsorg och fostran integreras. Detta kan uppnås genom inkludering, likvär-dighet, jämlikhet och delaktighet.

Cancelli, Mirko (2017). Att växa tillsammans - En studie av samarbetet eleverna emellan på gymnasiesärskolans nationella program. Specialpedagogikprogrammet, Skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö Högskola, 90 hp.Förväntat kunskapsbidrag: Denna studie har som målsättning att beskriva hur tre pedagoger på gymnasiesärskolans nationella program uppfattar att samarbetet eleverna emellan ser ut. Pedagogernas upplevelser kommer att kompletteras med mina observationer i klassrummet för att få en bild av hur samarbetet som arbetssätt gestaltas under lektionens gång. Studien ger även en inblick i hur dagens nationella program på gymnasiesärskolan förbereder eleverna inför vuxenlivet.Syfte: Studiens syfte är att öka kunskapen om hur samarbetet eleverna emellan sker på gymnasiesärskolans nationella program. En strävan efter demokrati, och ett samhälle som alltmer kräver en samarbetsförmåga hos individen gör att samarbete i skolan har blivit alltmer viktigt och centralt. Detta uttrycks även i skollagen och i andra styrdokument. Ordet samarbete kommer då att vara centralt i denna studie.Frågeställningar:•Hur ser samarbetet eleverna emellan ut på gymnasiesärskolans nationella program?•Vilken erfarenhet har pedagogerna som arbetar på gymnasiesärskolans nationella program av samarbete eleverna emellan? Teori: Den teoretiska utgångspunkten i denna uppsats är det sociokulturella perspektivet med Vygotsky som dess främsta företrädare. I det sociokulturella perspektivet ses samspel och kommunikation som viktigt för barns lärande. Vygotsky ansåg att människan är i en ständig utveckling. Att erövra nya tankesätt är en förutsättning för att få nya färdigheter i interaktionen med andra. Denna utgångspunkt är ett av Vygotskys mest kända begrepp, som kallas för den närmaste utvecklingszonen. Metod: Jag har valt att använda mig av kvalitativa intervjuer samt observationer. Mina informanter var tre pedagoger som arbetar på gymnasiesärskolans nationella program. Intervjuerna var semistrukturella och blev inspelade och transkriberade med informanternas samtycke.Jag tog stöd av hermeneutiken för att analysera informanternas svar. I analysen av dessa svar försökte jag att se skillnader i informanternas upplevelser och tankar kring samarbete eleverna emellan med hjälp av fenomenografi. Resultat: Resultatet visar att, trots att alla informanter tycker att samarbete är viktigt för elevernas utveckling, upplevs ofta denna arbetsmetod som svår att genomföra i klassrummet. En möjlig orsak som man kan utläsa i svaren är elevernas olika förutsättningar som gör att samarbete kan bli komplicerat att organisera under lektionens gång. Dock tyckte informanterna att elevsamarbete fungerade bättre i de praktiska momenten. År 2013 gick gymnasiesärskolan igenom en reform som ledde till att en ny läroplan, Gys 13, infördes. Några informanter upplever att eleverna som nu går på de nationella programmen utgör en mer heterogen grupp än innan reformen. Alla pedagoger är överens om att ett av gymnasiesärskolans mål är att förbereda elever inför ett kommande yrkes- och samhällsliv.Specialpedagogiska implikationer: En rapport som utfördes av Skolverket lyfter fram behovet av att förstärka lärarnas pedagogiska kompetens för att se till så att eleverna får den kunskap de har rätt till. Jag har utifrån mina informanters berättelser, i vissa fall, märkt en tendens att se elevernas förutsättningar som ett hinder för samarbete som arbetsform. I en sådan kontext kan specialpedagogiska kompentenser i särskolan vara en tillgång och ett stöd för pedagogerna. Att bedriva ett förändringsarbete kan vara ett exempel på hur specialpedagogiska kompetenser kan bidra till en bättre verksamhet på särskolan.

Arbetets art: C – uppsats i Barndoms – och ungdomsvetenskapSidantal: 49Titel: Tankar kring barn med utvecklingsstörda föräldrar – utifrån lärares, socialsekreterares och kuratorers perspektivFörfattare: Maria Hansson & Malin LarssonHandledare: Ann- Sofi RåstamDatum: 2005-12-15Bakgrund: Det förekommer idag att några få elever i förskola/skola har utvecklingsstörda eller svagt begåvade föräldrar. Vi ville uppmärksamma detta, eftersom det är viktigt att få kunskap om hur man som pedagog bemöter de föräldrar som har en utvecklingsstörning och de barn, som har utvecklingsstörda föräldrar. Hur är det egentligen att vara barn och växa upp med en utvecklingsstörd förälder? Syfte: Syftet med detta arbete är att få en inblick i hur det kan vara att ha utvecklingsstörd förälder/föräldrar. Hur hanterar dessa föräldrar sitt föräldraskap och hur påverkas deras barn? Hur bemöts föräldrarna och deras barn ute i verksamheten?Metod: Vi har valt att använda oss av kvalitativa intervjuer. De personer som vi intervjuat är följande: två lärare, en förälder, två kuratorer och en socialsekreterare. Resultat: Samtliga personer i vår studie, förutom den utvecklingsstörda föräldern, betonade att föräldrar med utvecklingsstörning har svårigheter i vissa situationer, som att stimulera sitt barn intellektuellt, men att man emotionellt har förmågan att vara en god förälder. Detta dock under förutsättning att föräldrarna får mycket stöd från omgivningen och att de får hjälp från anhöriga eller myndigheter. En lärare i vår studie påpekade även att barnet/barnen oftast är i behov av stödfamiljer för att få uppleva och se annat än enbart sin egen omvärld och för att få en egen uppfattning om sin situation. Diskussion: Det är viktigt att veta att de föräldrar som har en utvecklingsstörning älskar sina barn och att de verkligen försöker göra allt för dem, efter sin förmåga. Vi frågar oss dock om detta räcker. Kommunikationen med lärare, socialsekreterare och kuratorer kan ibland vara problemfylld.Nyckelord: Föräldrar, barn, utvecklingsstörning, pedagog, skola, föräldraskap / Arbetets art: C – uppsats i Barndoms – och ungdomsvetenskapSidantal: 49Titel: Tankar kring barn med utvecklingsstörda föräldrar – utifrån lärares, socialsekreterares och kuratorers perspektivFörfattare: Maria Hansson & Malin LarssonHandledare: Ann- Sofi RåstamDatum: 2005-12-15Bakgrund: Det förekommer idag att några få elever i förskola/skola har utvecklingsstörda eller svagt begåvade föräldrar. Vi ville uppmärksamma detta, eftersom det är viktigt att få kunskap om hur man som pedagog bemöter de föräldrar som har en utvecklingsstörning och de barn, som har utvecklingsstörda föräldrar. Hur är det egentligen att vara barn och växa upp med en utvecklingsstörd förälder? Syfte: Syftet med detta arbete är att få en inblick i hur det kan vara att ha utvecklingsstörd förälder/föräldrar. Hur hanterar dessa föräldrar sitt föräldraskap och hur påverkas deras barn? Hur bemöts föräldrarna och deras barn ute i verksamheten?Metod: Vi har valt att använda oss av kvalitativa intervjuer. De personer som vi intervjuat är följande: två lärare, en förälder, två kuratorer och en socialsekreterare. Resultat: Samtliga personer i vår studie, förutom den utvecklingsstörda föräldern, betonade att föräldrar med utvecklingsstörning har svårigheter i vissa situationer, som att stimulera sitt barn intellektuellt, men att man emotionellt har förmågan att vara en god förälder. Detta dock under förutsättning att föräldrarna får mycket stöd från omgivningen och att de får hjälp från anhöriga eller myndigheter. En lärare i vår studie påpekade även att barnet/barnen oftast är i behov av stödfamiljer för att få uppleva och se annat än enbart sin egen omvärld och för att få en egen uppfattning om sin situation. Diskussion: Det är viktigt att veta att de föräldrar som har en utvecklingsstörning älskar sina barn och att de verkligen försöker göra allt för dem, efter sin förmåga. Vi frågar oss dock om detta räcker. Kommunikationen med lärare, socialsekreterare och kuratorer kan ibland vara problemfylld.Nyckelord: Föräldrar, barn, utvecklingsstörning, pedagog, skola, föräldraskap

Sammanfattning Britta Kaleta (2014)Elevassistenters arbete i en utmanande skolmiljö och elever med utvecklingsstörning och autism. (Student Assistants work in a challenging school environment and students with learning disabilities and autism). Speciallärarprogrammet inriktning utvecklingsstörning, Lärande och samhälle, Skolutveckling och ledarskap, Malmö HögskolaBakgrund: Utifrån egna erfarenheter av att ha arbetat inom gymnasiesärskolans individuella program med inriktning autism har specialpedagogiska frågeställningar uppstått kring elev-assistenter och deras yrkesroll. Frågeställningar som väckt mitt intresse är bland annat vilka arbetsuppgifter, faktiska metoder och teoretiska kunskaper har elevassistenter som arbetar i en utmanande miljö? Att arbeta som elevassistent inom gymnasiesärksolans individuella program med inriktning autism innebär en annorlunda arbetssituation än att vara elevassistent inom en ”vanlig klass”. Elevassistenter och lärare ställs inför ”här och nu” situationer. Vidolika incidenter inom verksamheten kan både lärare och elevassistenter utsättas för slag, spark, skallning, rivning, bett, kastande föremål av elever med exempelvis utvecklingsstörning och autism.Syfte: Syftet med mitt arbete är att bidra med kunskaper om elevassistenternas roll och arbete i gymnasiesärskolans individuella program som riktar sig till elever med autism. Vad innebär deras yrkesroll? Hur upplever elevassistenterna utmaningen i skolmiljön? Studien har haft som syfte att undersöka elevassistenters arbetsuppgifter, teoretiska kunskaper, faktiska metoder samt om elevassistenters fritid påverkas av deras arbetsdag. Att arbeta som elevassistent innebär en yrkesroll som kan var väldigt varierande beroende på vilken skolform de arbetar i. De intervjuade elevassistenterna arbetar inom gymnasiesärskolans värld med elever som har autism och utvecklingsstörning. Elevgruppen som helhet är en heterogen grupp och verksamheten har inslag av utmanande beteende i form av utagerande beteende mot personal samt destruktivt beteende. Att ha utvecklingsstörning och autism har en korrelationsfaktor med just tendens till utmanande beteende. Metod: Studien är en kvalitativ studie som har ett hermeneutiskt förhållningsätt i samspel med systemteoretiskt perspektiv. Som metod har halvstrukturerad intervjuform använts. Totalt åtta intervjuer genomfördes varav en intervju var pilotintervju. Pilotintervjun ingår inte i studien. Resultat: Elevassistenter som ingått i studien visar att samtliga har blivit utsatta för bland annat sparkar och slag vid flera tillfällen. Det framkommer även i studien att elev¬assistenter påvisar kunskaper över de metoder som finns att tillgå för personal som arbetar i en utmanande miljö. Elevassistenternas utsagor visar på kunskaper inom affektsmitta och låg-affektivt bemötande samt att elevassistenter förstår betydelsen av elevens aktuella dagsform och behov av att vid en del tillfällen ändra elevens schema. I studien framkommer även elevassistenters kunskaper till elevens målutveckling samt kunskaper om att det finns handlingsplaner. I studien framtonas elevassistenters arbetsuppgifter vara av två olika karaktärer. En del moment av elevassistenters arbetsuppgifter var skolrelaterade medan andra moment av elevassistentens arbetsuppgifter var mer omsorgspräglad med bland annat hjälp till elever i olika hygiensituationer. Elevassistenter har fått tillgång till kurs inom Studio III som är en tredagarskurs där man både får teoretisk samt praktiska kunskaper med sig för arbete i en ut¬manande miljö. Det framkom i studien att elevassistenters fritid påverkats och detta berodde på hur dagen på arbetet varit samt vilken elev de arbetat med just den aktuella dagen. Resultat och analys: Elevassistentes yrkesroll har växt fram sedan 1960-talet och blivit en allt mer en växande och betydande yrkesgrupp och som ingår yrkesgrupp inom skolans organisation. Gadler (1997) definierade en elevassistent som en individ med olika personliga egenskaper, värderinga och attityder med varierande teoretiska och praktiska kunskaper. En definition som gör gällande även idag och som även tonade sig fram i denna studie. Att som elevassistent arbeta inom en utmanande skolmiljö med elever som har utmanande beteende ställer stora krav på empati och förståelse för den personalgrupp som arbetar inom verksamheten. I förlängningen borde detta leda till att kommuner ser över sin rekryteringshantering så att elevassistentyrkets kvalifikationskrav överensstämmer med de kvalifikationer som den aktuella verksamheten behöver. Nyckelord: Autism, elevassistent utmanande beteende, utmanande miljö, samt utvecklings-störning.

SammanfattningI egenskap av speciallärare i grundsärskolan möter vi dagligen barn och ungdomar med funktionsnedsättningen utvecklingsstörning. Förhoppningen är att de i vuxen ålder ska få ett avlönat arbete och bli delaktiga på en arbetsplats. Tyvärr har inte unga vuxna med funktionsnedsättningen utvecklingsstörning samma valmöjligheter till eftergymnasiala studier eller för avlönat arbete som unga vuxna utan funktionsnedsättningen. Syfte och preciserade frågeställningarSyftet med studien är att genom en fenomenologisk inspirerad kvalitativ undersökning lyfta fram hur nio unga vuxna med lindrig utvecklingsstörning upplever arbetslivet. Speciellt intressant är de unga vuxnas tankar kring delaktighet på arbetsplatsen samt deras tankar kring hur skoltiden har förberett dem för arbetslivet. Följande frågeställningar är centrala i vår studie: •Hur upplever de unga vuxna sitt arbete utifrån trivsel, ansvar och yrkestillhörighet? •På vilka sätt upplever de unga vuxna sig vara delaktiga på arbetsplatsen? •Vilka tankar har de unga vuxna kring hur den egna skoltiden förberett dem för arbetslivet?Teoretisk ramEmpirin analyserades utifrån Specialpedagogiska skolmyndighetens delaktighetsmodell, Molins delaktighetsmodell (2004), Goffmans stigmatiseringsteori (2014) samt normaliseringsprincipen (Nirje, 2003).Metod Vi har valt en kvalitativ metod för vår studie där vi genomför semistrukturerade intervjuer med nio unga vuxna för att lyfta fram deras inifrånperspektiv. Alla informanter hade genomgått gymnasiesärskola och hade under intervjuperioden ett avlönat arbete med eller utan utvecklingsanställning, trygghetsanställning eller lönebidrag.Resultat med analysStudiens resultat visar att åtta av nio informanter trivs, känner sig trygga med sina arbetsuppgifter och sina ansvarsområden samt upplever sig vara delaktiga på arbetsplatserna. Åtta av nio informanter upplever att de får uttrycka sina åsikter och att de blir lyssnade på. Samtliga informanter belyser praktiken som positiv och hade önskat mer praktik under sista gymnasieåret. Informanterna menar att de lär sig mer i en verklig kontext än i skolan. Vi anser därför att vi lärare måste bli bättre på att tydliggöra meningen med lärandet i skolan. Det vill säga ge eleverna större möjlighet till att förstå kopplingen mellan skolkontexten och deras framtida arbetsliv.KunskapsbidragTidigare forskning har visat att individer med funktionsnedsättningen utvecklingsstörning har en önskan att skapa sig en identitet av att vara ”normal”. Att delta i arbetslivet och få en meningsfull sysselsättning bidrar till en ökad delaktighet och deltagande i samhället för dessa individer. Skolan bör arbeta för en verksamhet där normaliseringstanken råder. Detta för att minska klyftorna mellan skolformerna och skapa en bred normalitet genom att förändra elevernas attityder till varandra. I egenskap av speciallärare ska vi verka för att arbetslaget skapar en gemensam syn i värdegrundsarbetet samt arbeta för ett gemensamt förhållningssätt till våra elever. Ledningens ansvar i detta värdegrundsarbete är viktigt att belysa. Specialpedagogiska implikationerInformanterna i studien uttrycker att de lärt sig mer på praktikplatser än i skolan. Vi tror att detta beror på att de har svårigheter med att se kopplingen mellan lärandet i skolan och arbetslivet. Vi menar därför att vi lärare behöver bli bättre på att lyfta fram meningen med lärandet i skolan. Vi menar också att samverkan med arbetsplatser, studie- och yrkesvägledare och arbetsförmedlingen ska inledas i ett tidigare skede. Praktiken bör ske kontinuerligt under en längre tid och behövs följas upp, gärna tillsammans med andra elever.

Syftet med denna C-uppsats har varit att undersöka hur personalen i två olika gruppbostäder upplever ramarna för delaktighet och självbestämmande i vardagliga sysslor för personer med utvecklingsstörningar. Utifrån studiens upplägg formulerades följande frågor: Vilka möjligheter och hinder fanns det för brukarens delaktighet och självbestämmande i gruppbostaden. Vilka faktorer kunde öka möjligheten till delaktighet och självbestämmande för brukaren i gruppbostad. Denna studie bygger på en kvalitativ metod och forskningsmaterialet har samlats genom intervjuer med personal på respektive gruppbostad. Författarna till studien har i sin kvalitativa analys inspirerats av Grounded Theory vilket innebär att arbeta induktivt från data till teori. Vid analysarbetet har forskningsmaterialet kopplats till empowermentteorin. Vid analys av forskningsmaterialet framkom att fasta rutiner, brist på resurser, personalens olika kvalité i arbetet, brukarnas funktionsnedsättning och kommunikationssvårigheter kan utgöra hinder för delaktighet och självbestämmande. Detta tolkas inte som personalens maktutövning utan ses som personalens välvilja gentemot brukarna. I denna studie framkom att personalen var medvetna om brukarnas rätt till självbestämmande och delaktighet och försökte förverkliga dessa rättigheter genom att låta brukarna bestämma utifrån sina förmågor. Sammanfattningsvis tyder resultatet i denna studie på att i båda gruppbostäder hade brukarna inskränkningar till självbestämmande och delaktighet. Men i vissa anseende hade brukarna dessa rättigheter i det mån de kunde. Skillnaden mellan de två gruppbostäder var att i den ena gruppbostaden kunde brukarna utnyttja sina rättigheter i högre utsträckning i jämförelse med den andra gruppbostaden. Detta kan förklaras med att ju mindre funktionsnedsättning individen har desto mer inflytande har den enskilde.

No description available.