In the society of today there is a gender power order where men are parent of women. This superiority tends to permeate and affect institutions and organizations of the society. The responsibility of abused women in Sweden lies with the social services and is controlled by the social services act. Together with the national guidelines and common advice of the social board the idea is for the business to form strategies and actions to provide help and support for abused women. The purpose of our investigation is to see how social workers are working to reintegrate women who live with protected personal data in the society based on the right to be self sufficient and independent. A qualitative study using semi-structured interviews were conducted. The empirical data, based on six social secretary experience, evaluated through a thematic analysis and linked to previous research and theoretical perspectives SOC and gender power. The conclusions we have reached are that the work is affected by both experience, way of work, as well as guidelines and limitations in the legislation. The activities offered are helping women in the acute phase but the long termed work have several limitations mainly for protected women. / I dagens samhälle råder en könsmaktsordning där män är överordnade kvinnor. Överordningen tenderar även att genomsyra samhällets institutioner och organisationer. Ansvaret för våldsutsatta kvinnor i Sverige ligger på socialtjänsten och regleras i socialtjänstlagen. Tillsammans med Socialstyrelsens nationella riktlinjer och allmänna råd utformas strategier och insatser för att ge hjälp och stöd till våldsutsatta kvinnor. Syftet med undersökning var att titta på hur socialsekreterare arbetar för att återintegrera kvinnor med skyddade uppgifter i samhället, utifrån rätten att vara självförsörjande och självständig. En kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer genomfördes. Det empiriska materialet, baserat på sex socialsekreterares erfarenheter, utvärderades genom en tematiskanalys och kopplades till tidigare forskning och de teoretiska perspektiven KASAM och könsmaktsordningen. Våra slutsatser är att socialsekreterarnas arbete påverkas av såväl erfarenhet, arbetsformer, riktlinjer samt begränsningar i lagstiftningen. Erbjudna insatser hjälper de våldsutsatta kvinnorna i den akuta fasen men i det långsiktiga arbetet återfinns åtskilliga begränsningar främst för skyddade kvinnor.

Around the world, male violence against women is a major challenge for public health. Social workers often meet women exposed to domestic violence and therefore need qualified knowledge in how to treat and meet these women in the best way possible. Empowerment for preventing violence against women is an approach to support the victims in order to reduce risks of further domestic violence. The aim of the study is to get an enhanced knowledge of empowerment as an evaluative assessment, as used in social work with women objected to domestic violence. Problems and possibilities for change, in applying the model, are examined as relating to the different backgrounds of the women. This study is a systematic analysis of literature and social science articles on the topic, and the analysis applies to empowerment a theory. The result of the study shows that abused women´s possibilities to enforce empowerment through this model is affected by their individual basic conditions and circumstances. Some factors that contribute, to success or failure using the model, are religion, education, financial resources, residence and social context. Evaluating the empowerment model in preventing violence against women through a systems theory approach present a number of shortcomings from using the method. The models are often effective only in a specific setting and applied mostly through individually adapted support. Its usefulness for support of women around the world, affected by violence, is limited whereas background and living conditions differ. Men are not being included in the efforts for change. Another key aspect is rigid and entrenched structures of culture, religion and societal norms that present obstacles. Without support from family, friends and the community it becomes even more difficult for women to change their lives.

In the society of today there is a gender power order where men are parent of women. This superiority tends to permeate and affect institutions and organizations of the society. The responsibility of abused women in Sweden lies with the social services and is controlled by the social services act. Together with the national guidelines and common advice of the social board the idea is for the business to form strategies and actions to provide help and support for abused women. The purpose of our investigation is to see how social workers are working to reintegrate women who live with protected personal data in the society based on the right to be self sufficient and independent. A qualitative study using semi-structured interviews were conducted. The empirical data, based on six social secretary experience, evaluated through a thematic analysis and linked to previous research and theoretical perspectives SOC and gender power. The conclusions we have reached are that the work is affected by both experience, way of work, as well as guidelines and limitations in the legislation. The activities offered are helping women in the acute phase but the long termed work have several limitations mainly for protected women. / I dagens samhälle råder en könsmaktsordning där män är överordnade kvinnor. Överordningen tenderar även att genomsyra samhällets institutioner och organisationer. Ansvaret för våldsutsatta kvinnor i Sverige ligger på socialtjänsten och regleras i socialtjänstlagen. Tillsammans med Socialstyrelsens nationella riktlinjer och allmänna råd utformas strategier och insatser för att ge hjälp och stöd till våldsutsatta kvinnor. Syftet med undersökning var att titta på hur socialsekreterare arbetar för att återintegrera kvinnor med skyddade uppgifter i samhället, utifrån rätten att vara självförsörjande och självständig. En kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer genomfördes. Det empiriska materialet, baserat på sex socialsekreterares erfarenheter, utvärderades genom en tematiskanalys och kopplades till tidigare forskning och de teoretiska perspektiven KASAM och könsmaktsordningen. Våra slutsatser är att socialsekreterarnas arbete påverkas av såväl erfarenhet, arbetsformer, riktlinjer samt begränsningar i lagstiftningen. Erbjudna insatser hjälper de våldsutsatta kvinnorna i den akuta fasen men i det långsiktiga arbetet återfinns åtskilliga begränsningar främst för skyddade kvinnor.

The aim of this study is to understand what type of experience the social workers in child protection, in the children and family unit at the social services, have of working with fathers and their children exposed to domestic violence and identify construction of genders bias to the social workers in child protections work. I intend to analyze the experiences of the social workers in child protection had with working with battered fathers and children by Johnssons (1995) and Isdal (2017) psychological strategies that’s been used in strategies in practices of abuse, situational abuse, systematic abuse, the theories of gender and masculinities and Nils Christies theory of the ideal victim. Further on I tried to find out how the social workers in child protection understand women/mother’s abuse towards fathers. Finally, I wanted to know which help and support the battered fathers and their children are given. To find the answers of the study’s aim and approach to the problems, I have used a qualitative study where I have interviewed nine social workers in child protection in the children and family unit at the social services in three different cities. My empirical material shows different experiences of working with battered fathers and their children. Seven out of nine social workers in child protection had no experience of working with fathers that have had been exposed to sexual abuse by their children’s mother. Six out of nine social workers in child protection had experience of working with fathers that had been subject of physical abuse. Working with fathers that had been exposed of psychological abuse by their children’s mother seven out of nine social workers in child protection had experience of. Two out of nine social workers in child protection had met fathers that had been exposed to financial abuse by their children’s mother. None of the social workers in child protection had experience of working with fathers that have been exposed to negligence from their children’s mother. Eight out of nine social workers in child protection stated that battered men might be ashamed of being abused and find it hard to talk about it. Social workers in child protection contemplated that men are ashamed of being abused because they are stronger and physical bigger than the women. The majority of the social workers in child protection advised that battered fathers get the same protection, help and support that as if it was a battered mother. Some examples of what help an abused father can get is protected living, therapy and there is a domestic violence hotline for men. A few social workers in child protection argue that the battered fathers and their children get less help compared to battered mothers and their children. The majority of the social workers in child protection stated that it is easier to ii observe and pay attention to battered mothers and their children compared to battered fathers and their children.

Bakgrund: Våldsutsatta kvinnor söker sig vid flera tillfällen till hälso- och sjukvården för att få hjälp. Tidigare studier belyser att sjuksköterskor och hälso- och sjukvården brister i att tillgodose våldsutsatta kvinnors behov. Våld i nära relationer kan uttryckas på olika sätt såsom fysiskt, psykiskt, sexuellt och materiellt våld. Det uppkommer att det finns ett stort mörkertal på grund att många kvinnor inte väljer att anmäla våldet. Även en bristande jämlikhet mellan könen och att våld i nära relationer är tabubelagt i samhället belyses. Syfte: Syftet med studien var att belysa sjuksköterskors erfarenheter av mötet med kvinnor som utsätts för våld i nära relationer.Metod: Litteraturstudien har en kvalitativ ansats och är baserad på 12 vetenskapliga artiklar från databaserna PubMED och Cinahl complete. Artiklarna har analyserats genom en induktiv innehållsanalys med manifest metod. De vetenskapliga artiklarna granskades utifrån en granskningsmall för kvalitativa studier. Resultat: Från analysen uppkom det fem teman:“Sjuksköterskors erfarenheter av sina egna känslor i mötet”, “Sjuksköterskors erfarenheter om vad som försvårar mötet med våldsutsatta kvinnor “, “Sjuksköterskors erfarenheter av identifiering av våldet”, “Ett strategiskt möte med kvinnorna” och “Behovet av kunskapsutveckling”. Diskussion: Studiens centrala fynd var brister i egna resurser i form av förutfattade meningar samt rädsla osäkerhet och maktlöshet. Brister i verksamhetens resurser såsom brist på utbildning, tidsbrist, behov av vägledning för sjuksköterskor och patientutbildning. Brister i samhällets resurser bestående av brister mellan sjuksköterskor och andra yrkesbefattningar.

Våld mot kvinnor är ett allvarligt samhällsproblem och enligt socialtjänstlagen skall dessa kvinnor särskilt beaktas. I den tidigare forskning vi har tagit del av finns det bristande underlag kring vilka insatser som våldsutsatta kvinnor är i behov av. Det finns även brist på forskning som undersöker kvinnornas egna upplevelser av de insatser som erbjuds. Syftet med vår studie är att genom kvalitativa intervjuer med kvinnor som varit utsatta för våld skapa en ökad förståelse för vilken betydelse det har haft för dem att delta i en gruppverksamhet genom att lyfta kvinnornas subjektiva upplevelser. Vi har använt oss av semistrukturerade intervjuer och intervjuat fyra kvinnor som har deltagit i en gruppverksamhet. Vi hoppas att vår studie kan lyfta våldsutsatta kvinnors upplevelser av att delta i en gruppverksamhet ur ett brukarperspektiv då vi upplever att detta saknas i tidigare forskning. Vår studie har en abduktiv ansats vilket innebär att vi inte utgått från teori när vi formulerat forskningsfrågan utan i stället valt en teori kring erkännande efter att vi började bearbeta vårt resultat. Vårt intervjumaterial har analyserats med hjälp av tidigare forskning på området och Axel Honneths teori om erkännande. I vår studie kom vi fram till att kvinnorna upplevde gruppen som lyhörd och förstående. De upplevde gruppen som trygg i och med att det var en kvinnogrupp där alla hade liknande erfarenhet. Detta bidrog även till att de kände sig förstådda och mindre ensamma om sin situation. Kvinnorna uppgav även att det fått ökad förståelse för sig själva och det som skett och att denna förståelse varit viktig för att kunna bearbeta och läka från sina erfarenheter. Vi kan konstatera att våldsutsatta kvinnor är en heterogen grupp med skiftande behov. Vissa hade haft nytta av ytterligare insatser både innan och efter gruppen.

Syfte: Att undersöka vårdpersonalens känslor i mötet med våldsutsatta kvinnor inom akutsjukvården. Metod: Kvalitativ studie med halvstrukturerad intervjumetod. Tretton sjuksköterskor och undersköterskor inom akutsjukvården blev intervjuade om mötet med våldsutsatta kvinnor genom tio halvstrukturerade frågor. Resultat: Vårdpersonalen saknade kunskap om våld i nära relationer och kände sig inte beredda att möta en kvinna utsatt för våld trots framtagna riktlinjer och handlingsplaner. Mötet med våldsutsatta kvinnor väckte många starka känslor som ilska och frustration, men också medkänsla och empati. Frågan om våldsutsatthet upplevdes som komplicerad att ställa av vårdpersonalen. Faktorer som tidsbrist och bristen på avskildhet försvårade arbetet. Vårdpersonalen ansåg att det var akutsjukvårdens ansvar att ställa frågan, men det var oklart vem som bar det yttersta ansvaret. Slutsats: För att kvinnor utsatta för våld ska få ett gott omhändertagande behöver vårdpersonalen inom akutsjukvården mer utbildning och tid. Det är av betydelse att arbetsledningen eftersträvar ett öppet klimat för diskussion kring dessa frågor och markerar att våld i nära relationer är en lika viktig fråga som andra medicinska tillstånd inom akutsjukvården. / Objective: To investigate health care professionals’ emotions in the meeting with women who experience intimate partner violence within emergency care. Methods: Qualitative study with semi-structured interview methodology. Thirteen nurses and nursing assistants within the emergency care shared their thoughts in interviews about the meeting with abused women through 10 semi-structured questions. Results: Health care professionals lacked knowledge about intimate partner violence and did not feel prepared to meet an abused woman despite developed guidelines and instructions. The meeting induced many strong emotions such as anger and frustration, but also compassion and empathy. The issue was perceived as complicated by the health care professionals. Factors such as lack of time and privacy hampered their work. They felt that it was the emergency care’s responsibility to address the issue, but with different views about whose obligation it was to raise the question. Conclusion: To provide good care for abused women, the health care professionals in the emergency care need more training and time. It is important that management encourages discussion and clarifies that intimate partner violence is just as essential as any other medical issues in the emergency care.

Background: In 2015, 17,000 reports were made of about assault cases in Sweden. In 46% of the reports the perpetrator was in a close relationship with the victim. When the victims of violence seek care, healthcare staff lacks routines and resources to pay attention to and respond to women adequately, despite the fact that the healthcare system has legal responsibility to prevent, detect and identify violence. Hence the interest in how healthcare professionals meet these women and what routines and resources are available in health care to support women with violence. Aim: The literature review’s aims was to map the encounter of women who are exposed to violence in close relationships with a male partner. Method: A general literature review based on qualitative and quantitative articles. Result: Healthcare professionals pay attention to and rarely respond to vulnerable women in healthcare due to lack of knowledge and education. Lack of routines and resources prevents healthcare professionals from responding to and providing adequate support to women with violence. Conclusions: The conclusion that can be drawn is that the predominantly affected person's lack of treatment and the lack of routines and resources of the healthcare system is the woman who is the victim of violence. Suggestions for Continuing Research: To research how healthcare is working with the shortcomings that presents in the encounter of women who experience intimate partner violence / Bakgrund: År 2015 gjordes 17 000 anmälningar om misshandelsbrott i Sverige. I 46% av anmälningarna var gärningsmannen i en nära relation med offret. När de våldsutsatta kvinnorna söker vård saknar vårdpersonal rutiner och resurser för att uppmärksamma och bemöta kvinnorna på adekvat sätt, trots att hälso- och sjukvården har lagstadgat ansvar att förebygga, upptäcka och identifiera våld. Därav intresset för hur vårdpersonal bemöter dessa kvinnor och vilka rutiner och resurser som finns inom hälso- och sjukvården att ge stöd till våldsutsatta kvinnor. Syfte: Litteraturöversikten syftade till att kartlägga hälso- och sjukvårdens bemötande av kvinnor som utsätts för våld i nära relation av en manlig partner. Metod: En allmän litteraturöversikt baserad på kvalitativa och kvantitativa artiklar. Resultat: Vårdpersonal inom hälso- och sjukvården uppmärksammade och bemötte sällan våldsutsatta kvinnor i vården på grund av bristande kunskap och utbildning. Brister i rutiner och resurser hindra vårdpersonalen från att bemöta och ge adekvat stöd till våldsutsatta kvinnor. Slutsatser: Slutsatsen som kan dras är att den som främst drabbas av vårdpersonalens bristande bemötande samt hälso- och sjukvårdens bristande rutiner och resurser, är den våldsutsatta kvinnan. Förslag på fortsatt forskning: Efterforska vidare hur hälso- och sjukvården arbetar med bristerna som framkommer i bemötandet med våldsutsatta kvinnor.

Studiens syfte var att, utifrån kvalitativa intervjuer, studera hur kvinnor, som utsatts för våld i nära relation, upplevde stödet som de fick då de sökte hjälp. Detta gjordes utifrån en narrativ ansats med våldets normaliseringsprocess som teoretisk tolkningsmodell. Utifrån resultatet konstaterades att merparten av intervjupersonerna inte var tillfredsställda med stödet de tillhandahölls. Detta framkom genom att de gav uttryck för att ha bemötts med misstro och oförståelse för relationsvåldets komplexitet. Oavsett hur intervjupersonerna upplevde stödet, framställdes det dock av alla som oerhört viktigt, dels för att orka med uppbrottsprocessen som till exempel kunde innebära vårdnadstvister och polisutredningar, dels för att komma vidare och hitta sig själv igen när allt praktiskt var klart. Genom studien framkom att det finns ett behov av att synliggöra relationsvåldets omfattning samt sprida kunskap gällande dess komplexitet, då det skulle kunna bidra till ett bättre stöd till våldsutsatta kvinnor. / The purpose of this study was to, by qualitative interviews, examine how women subjected to domestic violence experienced the support they were given when they reached for help. This was examined through a narrative view, with the “process of normalisation of violence” as a theoretical perspective. The results of the study showed that the majority of the interviewed women were unsatisfied with the support they received. This emerged through their expressions of how they perceived a response characterised by mistrust and misunderstanding regarding the complexity of domestic violence. Regardless of how the interviewed women perceived the help, they all expressed the importance of support to endure the different processes that a break up could entail and to be able to move on by finding their identity again. The study found that there is a need to visualise the extent of domestic violence and broaden knowledge about its complexity, as it could contribute to better support for women subjected to domestic violence.

The aim of this study is to investigate and understand how social workers in social services work with abused women in intimate partner relationships in order to accommodate housing and how they are limited in their efforts to arrange accommodation for these women. The study is conducted through semistructured interviews and I have interviewed six social workers which belongs to four equal municipalities around middle Sweden. Each social worker work with abused women but it may differ in how they work with these women depending on the organization structure. Interest has been in describing restrictions and contradictions that the social workers encounter when providing accommodation to abused women in intimate partner relationships. The result was analyzed on the basis of previous research, Michael Lipsky ́s and Johansson Roine ́s theory of street-level bureaucrats and Svensson, Johnsson & Laanemets concept of discretion. The result shows that the social workers' scope of action is limited by various factors, for instance the organizational limitations, laws and housing shortages.