In an era where mens violence against women is increasingly recognized as a growing societal issue, this study focuses on the role of next of kins. These next of kins, often overshadowed by the victims of violence, face daily challenges arising from the violence. The study aims to explore the challenges adult next of kins experience in supporting their abused loved ones, the strain on their well-being, and their experiences and needs for support. Using qualitative interviews with ten adult next of kins and an abductive approach, results were analyzed alongside previous research and theories of secondary and vicarious traumatization, codependency, and social exchange theory. The empirical data yielded three main themes: the next of kins care, external support, and the silent burden, further developed into four analytical themes: conditional support, loss of a relationship, involuntary impact on well-being, and in the shadow of the abused.  The findings reveal significant challenges next of kins face in supporting the abused, especially in adapting support to the victims' wishes. The adaptation by next of kins is examined through codependency theory, highlighting strategies used to manage the situation. The study also indicates the psychological and physical impact on next of kins, with symptoms like anxiety, worry, and sleeplessness. Although some symptoms align with secondary traumatization, they more closely fit vicarious traumatization, emphasizing the personal internal change of helping a traumatized loved one. Furthermore, the study underscores the need for increased societal awareness of violence in intimate relationships and its impact on next of kins. Many relatives do not prioritize seeking help for themselves, focusing instead on the victim, and those who seek support often find it lacking due to misunderstanding or lack of knowledge.          This study aims to deepen the understanding of the challenges next of kins face in supporting their loved ones and how they perceive their own support needs. By doing so, it contributes to a relatively new field of knowledge by providing deeper insights into the experiences of next of kin’s and suggesting areas for improvement. / I en tid där mäns våld mot kvinnor alltmer uppmärksammas som ett växande samhällsproblem, fokuserar denna studie på de anhörigas roll. Dessa anhöriga, som ofta är i skuggan av de våldsutsatta, hanterar dagligen den belastande situationen som uppstår av våldet. Studiens syfte är att utforska vilka utmaningar vuxna anhöriga upplever av att stötta sin våldsutsatta närstående, vilka påfrestningar på måendet anhöriga upplever, samt deras erfarenheter och behov av stöd. Genom kvalitativa intervjuer med tio vuxna anhöriga och en abduktiv forskningsansats har resultaten analyserats tillsammans med tidigare forskning och teorierna sekundär och vikarierande traumatisering, medberoende och sociala utbytesteorin. Studiens empiriska data resulterade i tre huvudteman; den anhöriges omsorg, det utomstående stödet och den tysta bördan, vilka ytterligare utvecklades till fyra analytiska teman; det villkorande stödet, förlusten av en relation, den ofrivilliga påverkan på måendet och i skuggan av den våldsutsatta. Resultaten påvisar att anhöriga ställs inför betydande utmaningar i sitt stöd till de våldsutsatta, särskilt när det gäller att anpassa stödet efter de våldsutsattas önskemål. Anhörigas anpassning till situationen undersöks genom medberoendeteorin, som belyser de strategier anhöriga använder för att hantera situationen. Studien visar också hur anhörigrollen innebär en psykisk och fysisk påverkan, med symptom som ångest, oro och sömnlöshet. Även om anhörigas symtom delvis överensstämmer med sekundär traumatisering, matchar de i större utsträckning kriterierna för vikarierande traumatisering, vilket betonar den inre personliga förändringen av att hjälpa en närstående som upplevt trauma. Vidare framhåller studien vikten av en ökad samhällelig kunskap om våld i nära relationer och dess påverkan på anhöriga. Många anhöriga prioriterar inte att söka hjälp för sig själva, då fokus oftast ligger på den våldsutsatta och de som söker stöd upplever generellt ett bristande stöd i form av oförståelse eller okunskap.  Denna studie syftar till att fördjupa förståelsen om de utmaningar anhöriga möter när de stöttar sina närstående, samt hur de själva upplever behovet av stöd. Med detta bidrar studien till ett relativt nytt kunskapsområde genom att ge en djupare inblick i anhörigas erfarenheter och förslag till förbättringsområden.

Bakgrund: Våld mot kvinnor innebär en kränkning av mänskliga rättigheter och är ett utbrett hälsoproblem. Våldsutsatta kvinnor som söker vård inom olika hälso- och sjukvårdsmiljöer relaterat till olika skador, innebär att vårdpersonal inom olika områden kan komma i kontakt med våldsutsatta kvinnor. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva sjuksköterskors upplevelse av att möta kvinnor utsatta för våld i nära relation. Metod: En litteraturstudie med kvalitativ design och induktiv ansats baserad på 15 vetenskapliga artiklar analyserade med en kvalitativ manifest innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i fem slutgiltiga kategorier: Att nödvändiga förutsättningar saknas, att känslor väcks vilket kräver stöd, att sjuksköterskors könstillhörighet har betydelse, att tecken uppmärksammas olika och att ett specifikt förhållningssätt behövs Slutsats: Genom att synliggöra de upplevelser sjuksköterskor har i mötet och bemöta dessa, kan en bättre vårdmiljö utformas för både sjuksköterskor och kvinnor utsatta för våld i nära relation.

Introduktion: Våld mot kvinnor i nära relation är ett globalt hälsoproblem och utgör en kränkning mot kvinnors mänskliga rättigheter. Vårdpersonal har som ansvar att uppmärksamma våldet samt inneha kunskap om adekvat vård för att hjälpa kvinnorna. Syfte: Syftet var att undersöka hur våldsutsatta kvinnor upplever bemötandet av hälso- och sjukvårdpersonal.  Metod: En beskrivande design med litteraturöversikt som datainsamlingsmetod. Litteratursökningen gjordes i databaserna PubMed och CINAHL. Artiklarna som användes i litteraturöversikten hade en kvalitativ ansats där artiklarnas resultat analyserades med hjälp av Popenoe et al. (2021).  Resultat: Av resultatet framkom tre huvudkategorier. Relationsbyggandet mellan kvinnan och vårdpersonal där kvinnorna tyckte att det var viktigt att etablera en tillitsfull relation till vårdpersonalen. Kvinnorna upplevde en känsla av trygghet när deras situation togs på allvar och de formella rollerna förkastades. Att inte känna sig uppmärksammad eller sedd där kvinnorna upplevde att vårdpersonalen inte lyssnade till dem och bortprioriterade våldet. Kvinnorna upplevde att vårdpersonalen förstärkte deras känslor av skam och skuld. Vårdpersonalens ställningstagande där flertalet kvinnor upplevde att frågan om våldet skulle komma från vårdpersonalen för att de skulle vara villiga att dela med sig. Kvinnorna upplevde också att de inte fick hjälpen som de var i behov av.   Slutsats: Kvinnorna upplevde goda samt bristfälliga bemötanden av vårdpersonal. Flera kvinnor rapporterade om möten där de blev uppmärksammade och respekterade. Tidsbrist och brist på empati från vårdpersonal hindrade kvinnorna från att dela med sig av våldet. Flera av kvinnorna berättade hur de inte fått frågan eller den hjälp som de varit i behov av från vårdpersonal. Det behövs ökad kunskap och förståelse från hälso- och sjukvårdspersonal gällande våld i nära relation för att kunna säkerställa ett gott och tryggt bemötande. / Introduction: Intimate partner violence is a global health issue and constitutes a violation of the human rights of women. Healthcare personnel are responsible for noticing the violence and having knowledge of adequate care to help the women.   Purpose: The aim was to investigate how women exposed to intimate partner violence experience the treatment of healthcare personnel.   Method: A descriptive design with literature review as the data collection method. The literature search was done in the databases PubMed and CINAHL. Articles used in this literature review have a qualitative approach where the results of the articles was analyzed with the help of Popenoe et al. (2021). Results:  The result emerged in three main categories. The relationship building between the women and the healthcare personnel where the women thought it was important to establish a relationship based on trust with the healthcare personnel. The women felt a sense of safety when their situation was taken seriously and the formal roles were reprobated. Not feeling noticed or seen where the women felt that the healthcare personnel was not listening to them and deprioritized the violence. The women then felt that the healthcare personnel reinforced their feeling of shame and guilt. The healthcare personnel stance, where the majority of women felt that the question about the violence should be asked by the healthcare personnel for them to be willing to share their story. The women also felt that they did not get the help they needed.   Conclusion: The women experienced good as well as poor treatment by the healthcare personnel. Multiple women reported having appointments where they felt noticed and respected. Lack of time and lack of empathy from the healthcare personnel prevented the women from sharing their story of violence. Several of the women stated how they had not received the question or the help they needed from the healthcare personnel. There is a desideratum for an increased knowledge and understanding from healthcare personnel regarding intimate partner violence in order to ensure good and safe treatment.

Våld mot kvinnor är ett allvarligt och globalt folkhälsoproblem. Ungefär en tredjedel av kvinnorna i världen har upplevt någon form av våldsutsatthet under sin livstid. Att utsättas för våld kan leda till psykiska, fysiska och sexuella konsekvenser. För sjuksköterskorna är det väsentligt att besitta kunskaper i hur de ska bemöta kvinnorna för att förebygga ohälsa och lindra lidande. Under det vårdande mötet skall sjuksköterskan vara lyhörd och uppmärksamma våldsutsatta kvinnors behov samt främja deras hälsa. Syftet med studien är att belysa sjuksköterskors upplevelser av att möta våldsutsatta kvinnor. Denna studie är litteraturbaserad i form av en integrerande sammanställning med kvalitativ forskning. Elva kvalitativa artiklar valdes ut för att analyseras. Analysen resulterade i två huvudteman och sex subteman som presenteras i resultatet och som svarade på studiens syfte. Sjuksköterskorna upplevde att de kände sig otillräckliga under mötet med de våldsutsatta kvinnorna. Sjuksköterskorna upplevde även att känslor och attityder har en påverkan på dem. Ett vårdande möte med kvinnor som är utsatta för våld påverkas även av kulturella normer där våldet i nära relationer anses vara ett hemligt fenomen. Det finns ett stort behov för sjuksköterskorna att utöka sina kunskaper och erfarenheter. Ur ett hållbarhetsperspektiv kan utbildning och reflektion tillsammans med andra organisationer bidra till en större trygghet i vårdandet. Det kan även bidra till en ökad hälsa globalt när de våldsutsatta kvinnorna mottar en god vård.

Previous researches show that women with substance abuse are more likely to be exposed to domestic violence and that they are having a hard time to get help and support from Social Services. Our study aims to understand how social workers experience both their professional role and organisation when working with women who suffers from domestic violence and abuse ubstances such as drugs and alcohol. This study is qualitative and was done with semi-structed interviews with eight professionals who work in various Social Services in the south of Sweden. The results show that among other things the organization’s economy together with lack of protective houses plays a big part in the professional’s work with these women. We also found that the structure of the Social Services’s organization and the way the professional relate to his work affect these women’s needs av help and support.

Syftet med denna studie är att undersöka om socialarbetare tillämpar genusmedvetenhet i arbetet med personer som är utsatta för våld i nära relationer, och hur det i så fall uttrycker sig i mötet med dessa klienter. För att besvara dessa frågeställningar har en kvalitativ ansats tillämpats, med vinjettintervjuer som metod. Den hypotetiske klienten var för tre av informanterna en våldsutsatt man och för tre informanter en våldsutsatt kvinna. Informanternas svar jämfördes sedan och analyserades med hjälp av tidigare forskning på området samt teorier om genus, stereotyper och institutionalisering. De slutsatser vi kunnat dra genom denna studie är att socialarbetare till viss mån påverkas av könsstereotypa föreställningar och att man gör skillnad mellan könen vad gäller insatser, bedömningar och bemötande. Dock har vi även sett att det alltid finns en vilja att hjälpa klienten om behovet finns, i den mån det är möjligt utifrån bland annat det politiska och ekonomiska läget. / The aim of this essay is to examine if social workers apply gender awareness when meeting individuals exposed to domestic violence and how it is expressed in the meeting. To answer these questions, a qualitative approach has been used, with vignette interviews as method. Three of our informants were given a scenario where the client was a man, and three informants were given the exact same scenario but with a female client. The informant’s answers were compared and analyzed through former research and theories such as gender theory, stereotypes and institutionalization. Our conclusions of this study show that social workers, to some extent, are influenced by gender stereotypes and that they distinguish between men and women regarding treatment, assessments and decisions. However, we have also seen that there is always a will to help the client if needed, if it is possible due to the political and economic situation.

ABSTRAKT Titel: Sjuksköterskans erfarenheter av mötet med kvinnor utsatta för våld i nära relationer. Bakgrund: Våld i nära relationer är idag ett globalt folkhälsoproblem. En tredjedel av världens kvinnor har någon gång utsatts för fysiskt eller sexuellt våld i en nära relation och det är stor sannolikhet att man som sjuksköterska kommer möta dessa våldsutsatta kvinnor. Sjuksköterskan har en viktig roll i mötet med utsatta kvinnor och befinner sig i en unik position när det gäller att identifiera våld i nära relation och för att ge en adekvat omvårdnad.                                                                                                                                                                                                                      Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskans erfarenheter av mötet med kvinnor utsatta för våld i nära relationer.                                                                                                                                                                                Metod: Studien var en litteraturstudie som baserades på en kvalitativ innehållsanalys med 10 artiklar som låg till grund för resultatet.                                                                                                                                                                         Resultat: Tre domäner och nio underkategorier identifierades. Domänerna innefattade: Förhållningssätt i mötet, Känslor som uppstår i mötet och Behov av kunskap och stöd.                                                                                                                                                   Konklusion: Behovet av utbildning tydliggjordes då mer kunskap möjliggör för ett bättre bemötande och bättre hantering av de känslorna som sjuksköterskorna upplevde i mötet med de utsatta kvinnorna och kan därmed möjliggöra för en adekvat vård.  Nyckelord: Våld i nära relationer, Sjuksköterskans erfarenheter, Våldsutsatta kvinnor

Våld i nära relationer är ett stort samhällsproblem och även en kränkning av de mänskliga fri- och rättigheterna. Sverige har ett ansvar att förebygga våld i nära relationer och stödja de som är och har varit utsatta för detta. Det är svårt för brottsoffret på många olika sätt att bli utsatt för våld i nära relation. En viktig del för att klara av denna utsatta situation på bästa sätt kan vara stöd av samhället i olika former till brottsoffret. I denna uppsats undersöker jag hur kvinnorna med erfarenhet av utsatthet för mäns våld mot kvinnor i nära relation upplever anmälningsprocessen och vilka faktorer som är hjälpsamma för att fullfölja en anmälan och eventuellt fullfölja en rättsprocess. Studien baseras på kvalitativa intervjuer. För att uppnå studiens syfte samt svara på frågeställningarna intervjuades fyra personer med erfarenhet av mäns våld mot kvinnor i nära relation. Resultatet från intervjuerna med informanterna visade att bemötande, tillgänglighet, samverkan och kunskap/information är faktorer som utkristalliserar sig som värdefulla faktorer för att kunna fullfölja anmälnings-och rättsprocessen. Studien fann även ett underliggande tema som genomsyrade det empiriska materialet; informanterna hade en önskan att bli en del av en hjälpande plan. Den slutsats som jag kunde dra av studien var att bli utsatt för mäns våld mot kvinnor i nära relation, är en utsatt och svår situation. Det övergripande svaret är att samtliga informanter är enade om att detta är en svår och komplex situation och alla informanterna beskrev att utan stöd och hjälp är det svårt att göra något åt situationen. Informanterna beskrev att det var en trygghet och ett gott stöd, när de kände att det funnits en plan för dem och att det funnits någon person, som de kunde känna sig trygg med och som kunde guida dem, länka dem vidare genom hela processen som det innebär att ha blivit utsatt för våld i nära relation samt att delta i en anmälningsprocess samt eventuell rättsprocess.

No description available.

Våld i nära relationer är ett globalt folkhälsoproblem. Våldsutsatta kvinnor söker sig till ett flertal instanser inom hälso- och sjukvården för att få stöd och hjälp med de symptom som är en följd av våldet. Som en konsekvens är hälso- och sjukvården den samhällsinstans som når flest våldsutsatta kvinnor. Tyvärr visar forskning att hälso- och sjukvården inte lyckas ge våldsutsatta kvinnor den vård de behöver. Många av kvinnorna upplever brister i mötet med hälso- och sjukvården vilket kan innebära att lidandet förstärks. Syftet med studien var att belysa sjuksköterskans upplevelse av att möta våldsutsatta kvinnor. Studien är en analys av kvalitativa artiklar som grundar sig på Fribergs analysmodell. Nio kvalitativa artiklar har granskats för att identifiera sjuksköterskors upplevelser. Resultatet visar att sjuksköterskors upplevelse av de organisatoriska förutsättningarna, de känslomässiga rädslorna och det egna förhållningssättet kan försvåra mötet med våldsutsatta kvinnor. Omständigheterna bidrar till att sjuksköterskor undviker att fråga om våld eller inte ger rätt omvårdnad. Grundläggande kunskap och förståelse för våldets mekanismer är viktigt för sjuksköterskans förhållningssätt i mötet med kvinnorna. Stöd och trygghet som arbetsplatsen erbjuder har betydelse för att sjuksköterskor skall känna sig både fysiskt och känslomässigt trygga att möta och vårda våldsutsatta kvinnor.