Introduktion/Bakgrund: Var tredje kvinna i världen och var fjärde i Sverige är utsatt för våldi nära relationer. Våldet kan vara fysiskt, psykiskt eller sexuellt, vilket orsakar allvarligahälsoproblem. Våldsutsatta kvinnor söker vanligtvis vård på akutmottagningen. Sjuksköterskorhar en viktig roll i att hjälpa kvinnor utsatta för våld och med de hälsoproblem det medför.Djupare kunskap om att vårda kvinnor som utsätts för våld i nära relation behövs.Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda kvinnor som utsatts för våld i närarelationer på akutmottagningen.Metod: Arbetet som gjordes var en litteraturstudie. En adapterad granskningsprocess enligtRosén (2017) användes. Först formulerades syftet samt inklusions- och exklusionskriterier.Därefter gjordes litteraturvalet genom litteratursökning, grovsållning och granskning utifrånrelevans och kvalitet. Fem kvalitativa och två kvantitativa artikar bearbetades genom entematisk analys enligt Braun & Clarke (2006) i sex steg.Resultat: Fyra huvudteman sammanställdes; utmaningar för sjuksköterskor, sjuksköterskorskänslor under vårdandet, stöd i vårdandet och vikten av teamsamverkan.Slutsats: Sjuksköterskor kunde möta känslor och utmaningar i vårdandet, och de kunde användasig av stöd och teamsamverkan. Detta är viktig kunskap för att ge god vård, minska lidande ochöka välbefinnandet. Vidare forskning inom samkönade relationer, strukturering av utbildningenoch i Sverige behövs.

Våld mot barn är ett internationellt och nationellt problem. Antal barn som utsätts för våld i Sverige är svårt att uppskatta då mörkertalet anses vara stort. Att som barn bli utsatt för våld påverkar hälsan negativt på många sätt och kan leda till livslånga konsekvenser. Distriktssköterskan arbetar hälsofrämjande och förebyggande och inom barnhälsovården är det barnets hälsa, utveckling och livssituation som är centralt. Vid kännedom, oro eller misstanke om att ett barn är utsatt för våld har distriktssköterskan anmälningsskyldighet till socialtjänsten. Forskning visar dock att distriktssköterskorna inom barnhälsovården inte anmäler alla misstänkta fall av våld mot barn och underrapportering är ett problem i Sverige. Detta leder till att alla barn inte får sina grundläggande behov tillgodosedda. Syftet med examensarbetet var att belysa distriktssköterskors upplevelser av att möta barn inom barnhälsovården som misstänks- eller blivit utsatta för våld i hemmet. Kvalitativ metod med individuella intervjuer användes för att belysa fenomenet. Sex distriktssköterskor deltog i intervjuerna. Data analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultatet resulterade i följande övergripande tema vilket summerade kategorierna och underkategorierna ”Att se till barnets bästa”. Fyra kategorier identifierades:1) Ett samhällsansvar, 2) Möten med våldsutsatta barn och deras föräldrar, 3) Vårdande möten samt 4) Organisatoriska förutsättningar och samverkan. Resultatet visar vilken roll personliga värderingar spelar i arbetet kring barn och våld. Det belyser också betydelsen av den vårdande relationen till familjen samt behovet av organisatoriska förutsättningar och kollegialt stöd. För att nå framgång i arbetet med våldsutsatta barn behöver också alla som arbetar inom hälso- och sjukvården ta ett gemensamt ansvar.

Bakgrund: Globalt blir var tredje kvinna utsatt för våld under sin livstid. Agenda 2030 är en handlingsplan för FN:s medlemsstater, ett av målen belyser att jämställdhet ska uppnås, delvis genom att avskaffa diskriminering av kvinnor. Våldet kan visa sig på olika sätt och för med sig stora konsekvenser. Stressen som sjuksköterskor kan arbeta under på akutmottagningen skapar svårigheter att hinna se patienten bortom de medicinska behoven. Däremot möter akutmottagningens sjuksköterskor många patienter vilket skapar möjlighet att identifiera fler våldsutsatta kvinnor.   Syfte: Syfte med studien var att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att identifiera våld i nära relation på akutmottagningar.  Metod: Litteraturstudie med integrativ analys av åtta artiklar.   Resultat: Studiens resultat har fem huvudkategorier och nio underkategorier. Resultatet tyder på flertal utmaningar som sjuksköterskan stöter på och måste hantera i mötet med en våldsutsatt kvinna. Dels ses utmaningarna i de egna känslorna som kan uppkomma, dels den svårighet som uppstår vid att koppla ihop diffusa symtom med eventuell våldsutsatthet. Den manliga sjuksköterskan upplever ytterligare en dimension i form av skam över att vara man. Sjuksköterskorna beskriver barriärer som akutmottagningens arbetsmiljö och utformning har i form av brist på privata rum, hög arbetsbelastning som förhindrar tid för varje patient men även avsaknad av utbildning. Sjuksköterskorna eftersöker mer kunskap och en standardiserad arbetsrutin för att identifiera fler våldsutsatta kvinnor.  Slutsats: Sjuksköterskor erfar flertal utmaningar och känslor kring identifieringen av våldsutsatta kvinnor. Mer utbildning och standardiserade arbetsrutiner efterfrågas och behövs för att främja identifieringen.

Background: Violence against women is a global health problem and nurses are in an ideal position to discover and help these women. Research shows that nurses need more knowledge and better routines to support women exposed to violence effectively. Since these women often interact with healthcare, nurses are likely to encounter these situations in their professional roles. Identifying signs of violence requires nurses to have knowledge, time, and established routines. Aim: The aim of the study was to describe nurses’ experiences of meeting women exposed to violence within the healthcare system.Method: A literature study based on analysis of qualitative research. Results: The results were divided into two main themes: organizational shortcomings and prejudices, uncertainty and emotional impact, and six sub-themes: lack of time in the meeting with the woman, lacking routines and responsibility, insufficient knowledge and training, nurses’ preconceived notions, uncertainty among nurses and the emotional impact during the meeting with the woman. Conclusion: Several factors influence how nurses interact with women exposed to violence, creating challenges in their interactions with these women. The authors believe that violence against women requires a bigger part in nursing education, but also further education in the workplace. Furthermore, well-defined routines are necessary, both for asking about violence and determining how follow-ups should take place. / Syftet med detta examensarbete var att redogöra för sjuksköterskors upplevelser av att möta våldsutsatta kvinnor inom hälso- och sjukvården. Våld mot kvinnor är ett globalt folkhälsoproblem och sjuksköterskor är i en optimal position för att upptäcka och hjälpa dessa kvinnor. I resultatet framkom det att sjuksköterskor upplever en brist på tid i mötet med kvinnan, bristande rutiner och ansvar samt otillräcklig kunskap och utbildning. Sjuksköterskorna upplevde att de blev emotionellt påverkade i mötet med kvinnan och kände en osäkerhet kring hur de skulle bemöta och hjälpa kvinnan vidare. Sjuksköterskorna hade även förutfattade meningar om både våld och våldsutsatta kvinnor. En litteraturbaserad studie genomfördes. Tio artiklar analyserades som ledde fram till ett resultat. Resultatet består av två huvudteman och sex underteman. Centrala begrepp som är relevanta för sjuksköterskans område och återkommer under arbetet är lidande och vårdande

Globalt sett drabbas var tredje kvinna av våld i nära relation och traumatisk hjärnskada (Traumatic brain injury [TBI]) är en allvarlig, men ofta förbisedd, konsekvens av våldet. Syftet var att beskriva kunskapsläget om livssituationen för kvinnor med konstaterad eller misstänkt traumatisk hjärnskada till följd av våld i nära relation. En integrerad litteraturstudie genomfördes genom en systematisk litteratursökning av vetenskapliga artiklar i tre olika databaser, kvalitetsgranskning samt analysmetod för integrerad litteraturöversikt enligt Whittemore och Knafl (2005). Analysen resulterade i två kategorier; livssituationen påverkas genom försämrad hälsa och förmåga samt livssituationen påverkas av ökad utsatthet och rädsla. En övergripande slutsats baserat på resultatet var att förändringar till följd av traumatisk hjärnskada skapar en dubbel utsatthet i den våldsutsatta kvinnans livssituation. Det finns implikationer för att se över tryggheten i sjukhusmiljön för våldsutsatta kvinnor med TBI samt kunskapsläget hos vårdpersonal för att säkerställa identifiering och adekvat handläggning. Vidare bör ett personcentrerat förhållningssätt med intersektionellt perspektiv appliceras av sjuksköterskor för att tillgodose de behov och stöttande åtgärder som krävs. Implikationer för framtida forskning är kvalitativa studier gällande våldsutsatta kvinnors upplevelse av TBI i en skandinavisk kontext.

Bakgrund Många kvinnor världen över har någon gång utsatts för eller utsätts för våld av en manlig partner. Kvinnor i alla åldrar och samhällsklasser drabbas och utsätts för så väl fysiskt som psykiskt, socialt och ekonomiskt våld. Dessa kvinnor söker vård inom alla olika instanser inom sjukvården, och som sjuksköterska är det viktigt att kunna bemöta dessa kvinnor och ge dem den vård och hjälp som de behöver. Syfte Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors upplevelser och erfarenheter av att möta kvinnor i hälso- och sjukvården som utsatts för våld av en manlig partner. Metod Denna studie är en strukturerad litteraturöversikt med metodologiska inslag. Tolv artiklar av kvalitativ och kvantitativ sort från databaserna CINAHL och PubMed har valts ut och analyserats. Resultat Av resultatet identifierades två huvudkategorier; Hinder vid identifiering av våld och Faktorer som påverkar det professionella förhållningssättet. I huvudkategorin Hinder vid identifiering av våld identifierades tre underkategorier; Subtila tecken på våld, Bristande resurser och Screening. Andra huvudkategorin Faktorer som påverkar det professionella förhållningssättet innehöll tre underkategorier; Kunskap och erfarenhet, Utbildning ochInterprofessionell samverkan. Slutsats Resultatet visade att det finns ett stort behov hos sjuksköterskor att öka sin kompetens inom ämnet våld i nära relation hos kvinnor. Många sjuksköterskor saknade utbildning inom ämnet men många sjuksköterskor hade stor medvetenhet om att problemet existeraroch olika former av våld som kvinnor utsätts för. Ett närmare samarbete mellan olika yrkesgrupper och tydligare riktlinjer behövs för att hjälpa kvinnor som utsätts för våld i nära relation. Brist på tid hindrar även sjuksköterskor från att bygga tillitsfulla relationer och ge nödvändig hjälp och omvårdnad till kvinnorna. Sjuksköterskor behöver få rätt förutsättningar för att kunna hjälpa och stötta de kvinnor de möter som utsätts för våld i nära relation. / Background Many women around the world have at some point been subjected to or are being subjected to violence by a male partner. Women of all ages and social classes suffer and are exposed to both physical and psychological, social, and economic violence. These women seek care in all different instances within the healthcare system, and as a nurse itis important to be able to respond to these women and give them the care and help, they need. Aim The aim of this study was to describe nurses experiences in meeting women in healthcare who have been subjected to intimate partner violence by a male partner. Method This study is a structured literature review with methodological elements. 12 qualitative and quantitative articles from the databases CINAHL and PubMed have been selected and analyzed. Results From the results, two main categories were identified: Barriers to the identification of violence and Factors affecting the professional approach. Of the main categories, six subcategories were identified; Subtle signs of violence, Lack of resources, Screening, Knowledge and experience, Training, and Interprofessional collaboration. Conclusions The results showed that there is a great need for nurses to increase their competence in the subject of violence in intimate relationships among women. Many nurses lacked training in the subject, but many nurses were aware that the problem exists and the various forms of violence that women are exposed to. Closer cooperation between different professional groups and clearer guidelines are needed to help women who are exposed to intimate partner violence. Lack of time also prevents nurses from building trusting relationships and providing the necessary help and care to women. Nurses need to be given the right conditions to be able to help and support those who are exposed to intimate partner violence.

Bakgrund: Våld i nära relationer är ett stort samhällsproblem där majoriteten av offren är kvinnor. Våld i nära relationer har stor effekt på samhället och individen. Många av de utsatta kvinnorna hamnar inom den somatiska vården hos grundutbildade sjuksköterskor. God omvårdnad är av stor vikt för att kvinnorna ska få stöd och hjälp i sin situation. God omvårdnad kräver en fungerande vårdrelation mellan sjuksköterska och patient. För ett framgångsrikt vårdmöte är kompetens, resurser och empati grundläggande. Detta är också förutsättningar för att arbeta personcentrerat. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att möta kvinnor inom den somatiska vården som blivit utsatta för våld i nära relation. Metod: Studien var en allmän litteraturöversikt med kvalitativ design och induktiv ansats. Studien är baserad på åtta artiklar med kvalitativ metod som analyserades enligt Fribergs analysmetod.    Resultat: Utifrån dataanalysen formulerades tre huvudkategorier som presenterades i resultatet. Dessa var Sjuksköterskans känslor vid mötet, Betydelsen av kompetens och resurser och Förutfattade meningar. Slutsats: Mötet med våldsutsatta kvinnor ger upphov till en stor känslomässig reaktion hos sjuksköterskan. Det finns flera faktorer som upplevs som hinder för sjuksköterskan, bland annat brister i arbetsmiljön, kompetens och resurser. Arbetet med våldsutsatta kvinnor upplevs som meningsfullt, men det kan vara svårt att hantera och bemöta.

Bakgrund och problemformulering: Våld i parrelation är den formen av våld som drabbar kvinnor i störst utsträckning. Våld i parrelation innefattar bland annat fysiskt, sexuellt eller psykiskt våld som sker av en nuvarande partner eller före detta partner. Våldets konsekvenser är stora, både för patienten och samhället. Utbildning om våld i parrelation ingår idag i den svenska sjuksköterskeutbildningen, samt i yrket som sjuksköterska. Det är essentiellt att sjuksköterskan innehar ett öppet och nyfiket förhållningssätt för att uppmärksamma kvinnor som är utsatta för våld i parrelation. Syfte: Syftet är att belysa sjuksköterskors erfarenhet av att möta kvinnor där våldsutsatthet i parrelation kan misstänkas. Metod: I denna studie har en litteraturöversikt använts som inriktas på kvalitativa och mixade artiklar. Cinahl användes som databas för insamling av data. Färgmarkering användes vid analyseringen av resultatet där olika teman växte fram. Dataanalysen resulterade i två huvudteman och fem underteman. Resultat: Kunskap, attityder, rutiner, tid och resurser är faktorer som påverkar mötet med den misstänkt våldsutsatta kvinnan enligt sjuksköterskor, vilket medför att sjuksköterskor upplever känslor av otillräcklighet, vilsenhet, skuld, osäkerhet, rädslor och obekvämhet. Slutsats: Sjuksköterskans upplevelse av att möta misstänkt våldsutsatta kvinnor är ett viktigt perspektiv att uppmärksamma då det skapar förutsättningar för att resurser, utbildning och tid prioriteras till sjuksköterskorna. Det i sin tur medför att patienten uppmärksammas och erhåller vård av god kvalitet.

The awareness of older women being subjected to violence in intimate relationships is increasing. It is a growing national problem, coupled with a higher general life span. Older women can be subjected to violence by a variety of people they depend upon, and are seen as an especially vulnerable group, both because of their age and because of their gender. Knowledge in this area is limited, due to it being a relatively recent area of study.  The aim of this study is to explore how the professionals within their different professions, talk about and understand abuse in women over 65 years of age. In addition to this, the study seeks to analyse how the professionals´ help and support older women subjected to violence. Eight semi structured, qualitative interviews were conducted with professionals within different fields of expertise, who could potentially meet women over 65, that had been subjected to violence in an intimate relationship.  The approach of the study was abductive, and the theories used to analyse the results were Ageism, Intersectionality and Accounts. The analysed data resulted in three main themes: The Professional’s knowledge and prerequisites needed, View of older women in abuse, and The scope of violence.  The result was analysed into two main themes: Against the Wind and Contradictions.  The main result shows how older, abused women are the ones who suffer most with the disparity between knowledge and action. These older, abused women, therefore, become invisible in society. This is highlighted by looking at the professionals´ interpretation of societies view of older women, and how the group themselves view their situation; together with the professionals’ difficulties reaching out to the group and working within their own resources. / Medvetenheten om att äldre kvinnor utsätts för våld i nära relationer har ökat i världen och i takt med en ökad livslängd är detta även ett växande samhällsproblem. Äldre kvinnor kan utsättas för våld från flera olika omsorgspersoner som de står i beroendeställning till och tillhör en särskilt sårbar grupp både utifrån sin ålder och sitt kön. Att äldre kvinnor utsätts för våld i nära relationer, tillhör ett relativt nytt forskningsområde och kunskapen om våld i äldre kvinnors nära relationer är begränsad. Syftet med denna studie är att undersöka hur yrkespersoner från olika professioner talar om och förstår äldre kvinnors våldsutsatthet. Studien avser även att undersöka om, hur och på vilket sätt, de professionella arbetar för att kunna erbjuda stödinsatser till äldre kvinnor som utsatts för våld. Studiens resultat baseras på åtta kvalitativa intervjuer med yrkesverksamma inom olika professioner, vilka kunde tänkas möta äldre våldsutsatta kvinnor.  Studien använde sig av en abduktiv ansats, där resultaten analyserades med hjälp av teorierna Ålderism, Intersektionalitet och Accounts. Empirin resulterade i tre huvudteman: De professionellas kunskap och förutsättningar, Bilden av den äldre våldsutsatta kvinnan och Våldet.  Slutresultatet av studien utmynnade i två analytiska teman: Att arbeta i motvind och Motsägelsefullheten med ett huvudresultat som pekade på hur de äldre utsatta kvinnorna hamnar i kläm mellan kunskap och handling och därav tycks verka som en osynlig grupp. Detta i hur de professionella uppfattar att både samhället och kvinnorna själva talar om äldre kvinnors utsatthet, samt utifrån de professionellas egna svårigheter att nå och arbeta med gruppen.

Bakgrund: Våld kan förekomma genom psykiskt, fysiskt, sexuellt eller latent våld. Många kvinnor som utsätts för våld i nära relationer söker sjukvård för andra åkommor såsom magbesvär eller kronisk smärta. Våldsutsatta kvinnor känner skam för att berätta och är rädda för ytterligare våld. Sjuksköterskor möter våldsutsatta kvinnor i sitt arbete och det är därför angeläget att belysa sjuksköterskors erfarenhet av att bemöta kvinnor utsatta för våld i nära relationer. Syfte: Syftet var att sammanställa sjuksköterskors erfarenheter av att bemöta våldsutsatta kvinnor i nära relationer. Metod: En kvalitativ litteraturöversikt med induktiv ansats baserad på 10 vetenskapliga artiklar. Efter kvalitetsgranskning sammanställdes och analyserades artiklarna utifrån de fyra stegen i Fribergs analysmetod. Resultat: Analysen ledde fram till i två kategorier och sex underkategorier. De två kategorierna är Utmaningar i verksamheter och Varierande förutsättningar. Vidare framkom det att brist på kunskap, rutiner och tid var faktorer som sjuksköterskor hade erfarenheter av i sitt arbete med våldsutsatta kvinnor. Slutsats: Det finns utmaningar och varierande förutsättningar hos sjuksköterskor inom hälso- och sjukvård som gör att omvårdnaden av våldsutsatta kvinnor brister. Genom att implementera fler rutiner eller riktlinjer, erbjuda mer utbildning och genom att belysa attityder och kulturer skulle sjuksköterskors tillvägagångssätt och bemötande förbättras. Detta skulle öka möjligheterna att upptäcka och hjälpa kvinnor utsatta för våld i nära relationer.