Bakgrund: Covid-19 är en pandemi som har pågått sedan slutet av 2019. Viruset har spridit sig över hela världen. Brist på planering, resurser och ledarskap har varit ett enormt problem under pandemin. Detta har lett till högre stress och vårdtyngd för samhället, sjuksköterskor har lidit av fysiska och psykiska utmaningar till följd av Covid-19. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter med Covid-19. Metod: I litteraturstudien används enbart kvalitativa studier. CINAHL, Psycinfo och PubMed har använts som databaser för datainsamling. Med hjälp av inklusionskriterier samt exklusionskriterier valdes tretton studier ut till litteraturstudiens resultatdel. Studierna kvalitetsgranskades vilket ledde till att nio studier bedömdes ha hög kvalité och fyra studier ha medel kvalité. Resultat: I resultatet identifierades två teman med respektive subteman. Teman var ”Fysiska och psykiska utmaningar” samt ”Upplevelser av organisationen”. Konklusion: Resultatet påvisade att sjuksköterskor som vårdade patienter med Covid-19 upplevde negativa känslor och upplevde fysiska och psykiska utmaningar i samband med utförandet av omvårdnadsarbetet. Erfarenhet samt en utökad kunskap kring omvårdnadsarbetet erhölls av sjuksköterskorna vilket upplevdes som positivt. En del av sjuksköterskorna upplevde brist på stöd från organisationer och regeringen, brist på tydliga riktlinjer och information för att utöva säker och personcentrerad vård. Efter att ha arbetat tillsammans under en tid upplevde sjuksköterskorna en bättre teamkänsla samt ett stöd från samhället. Nyckelord: Covid-19, Omvårdnad, Pandemi, Sjuksköterska, Upplevelser. / Background: Covid-19 is an ongoing pandemic since the end of 2019. The virus has spread throughout the world. The lack of planning, resources and leadership has been an enormous problem during the pandemic. This has led to stress and pressure in the health care for the society. The nurses have been suffering physical and mental problems because of Covid-19. Aim: The purpose of this literature study was to describe nurses' experiences of caring for patients with Covid-19. Method: Only qualitative studies were used in the literature study. CINAHL, Psycinfo and PubMed were used as databases for data collection. With the help of inclusion and exclusion criteria, thirteen studies were found and selected for the result of the literature study. Each study that was found was assessed for quality which resulted in nine high quality studies and four medium quality studies. Results: Two themes were found, and each theme had its own subthemes. The themes were “Physical and mental challenges” as well as “Experiences of the organization”. Conclusion: The results showed that nurses who cared for patients with Covid-19 experienced negative emotions, experienced physical and mental challenges in relation to performing various nursing work. The nurses obtained experience and an extended knowledge around various nursing work, which was a positive experience for the nurses. Some nurses experienced a lack of support from the organizations and the government as well as a lack of clear guidelines and information regarding performing safe and person-centered care. After working together for a while, the nurses experienced a better team spirit as well as support from the society. Keywords: Covid-19, Experiences, Nurse, Nursing, Pandemic.

Bakgrund: Äldre personer lever alltmer längre och utgör en stor andel av patienter som besöker akutmottagningar. Äldre personers erfarenhet från tidigare sjukdom påverkar vart äldre personer söker vård. Äldre personer erfar att akutmottagning är ett ställe med kompletta vårdmöjligheter som diagnostik, medicinska och tvärvetenskapliga tjänster tillgängliga på en plats. Att vårda äldre personer på akutmottagning kan vara utmanande för sjuksköterskor eftersom äldre personer ofta har kroniska sjukdomar eller multisjuklighet. Syfte: Att skapa en översikt över sjuksköterskors erfarenhet av att vårda äldre personer på akutmottagning. Metod: Litteraturöversikt med 10 artiklar som består av tre blandad metod, tre kvantitativa artiklar och fyra kvalitativa artiklar. Resultat: I analysen framkom fyra kategorier. Första kategorin handlar om att tidsbrist är ett hinder för att vårda, andra kategorin handlar om att akutmottagning inte motsvarar äldre personers vårdbehov, tredje kategorin handlar om förståelse för äldre personer bidrar till bättre vård och fjärde kategorin handlar om anhöriga som resurs eller hinder. Slutsats: Sjuksköterskors erfarenhet var att det inte finns tillräckligt med tid att vårda äldre personer. Miljön på akutmottagning var inte anpassad för att vårda äldre personer och det behövs kunskap om äldre personers komplexa vårdbehov för att kunna ge optimal vård.

Bakgrund: HIV innebär fortfarande ett stort globalt folkhälsoproblem med störst prevalens i Södra Sahara i Afrika. Idag behandlas HIV-infekterade patienter med antivirala läkemedel i industriländer där tillgång till läkemedel finns. Tidigare forskning har visat på sjuksköterskors negativa attityd till att vårda patienter med en HIV-infektion och bristen på adekvat kunskap gällande HIV. Syfte: Studiens syfte var att belysa vårdpersonalens upplevelser av att vårda HIV-positiva patienter.Metod: Litteraturstudie med en tematisk analys av tio vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats.Resultat: Sjuksköterskor och läkare uppgav att de upplevt utmaningar, stigma, dedikation för arbetet, stress och utbrändhet samt rädsla i vården av HIV-positiva patienter.Konklusion: De flesta upplevelser som vårdpersonalen upplevde pekade åt svårigheterna och följderna av patienternas utsatthet. Trots de negativa upplevelserna så upplevde personalen en passion till deras arbete och en vilja att arbeta med HIV-positiva patienter, dels för den utvecklande kunskapen samt för viljan att vårda en utsatt patientgrupp. / Background: HIV still poses a major public health problem globally with the highest prevalence in the Southern Sahara in Africa. Today HIV-infected patients are treated with antiviral drugs in industrialized countries where they have access to the medications. Previous research has shown nurses' negative attitudes towards caring for patients with HIV infection and the lack of adequate knowledge on HIV. Aim: The aim of this study was to examine health personnel’s experiences of caring for HIV-positive patients.Method: A literature review with thematic analysis of ten scientific articles with qualitative approach was conducted. Results: Nurses and doctors had experienced challenges, stigma, dedication to their work, stress and burnout and fear when caring for HIV-positive patients. Conclusion: Most experiences that health personnel experienced pointed at the difficulties and consequences of the patients' vulnerability. Despite the negative experiences the staff experienced a passion for their work and a willingness to work with HIV-positive patients because of the developing knowledge and the will to care for a vulnerable patient population.

Bakgrund: ALS är en obotlig neurodegenerativ sjukdom som bryter ned motoriska nervceller. Skelettmuskulatur försvagas och övergår i förlamning. Dödsorsaken är ofta andningssvikt. Vården utförs främst av informella vårdgivare, vilket avser personer som vårdar sina närstående. Vårdandet utgörs av intellektuella, emotionella samt praktiska insatser. Sjuksköterskor kan stötta informella vårdgivare på olika sätt.  Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa informella vårdgivares upplevelser av att vårda en närstående med ALS. Metod: Litteraturstudien utgick från en systematisk metod. Litteratursökningen gjordes i databaserna Cinahl och Pubmed. Forsberg och Wengströms (2016) granskningsmallar för kvalitativa- och kvantitativa studier användes vid kvalitetsgranskningen. Totalt inkluderades åtta artiklar i resultatet.  Författarna tillämpade en induktiv analysmetod.  Resultat: Resultatet presenterades i två huvudkategorier; vårdandets påverkan på den informella vårdgivaren och att se sin närstående med ALS. Slutsats: Informella vårdgivare upplever psykisk såväl som fysisk påverkan. Relationer kring de informella vårdgivarna har både förbättrats och försämrats men också upplevts oförändrade. De åsidosätter sina egna liv för prioritet av sin närstående. För att kunna vårda sin närstående i hemmet upplevs stöd som betydande. Olika känslor erhålls relaterat till sjukdomsprogressionen såväl som inför framtiden.

Bakgrund: Alzheimers sjukdom är den vanligaste demenssjukdomen och är en av våra största folksjukdomar. Det är en degenerativ sjukdom som är svårbehandlad. Alzheimers sjuka är i behov av vård och assistans. Anhöriga försöker anpassa sig efter de nya omständigheterna och utmaningar som Alzheimers sjukdom medför.Syftet: Syftet var att beskriva anhörigas erfarenheter av att vårda närstående med Alzheimers sjukdom.Metod: En litteraturstudie med systematisk sökning och deskriptiv design utfördes. Artiklarna söktes fram i databaserna Cinahl, Medline och PsycInfo.Resultat: Anhöriga som var vårdgivare till en anhörig med Alzheimers sjukdom upplevde många påfrestningar. Det är ett stressigt arbete och att bli vårdgivare har förändrat deras liv. Diagnosen skapade även konflikter i relationer eftersom de behövde samarbeta. Vilket kön vårdgivaren har och vilken relation som personer har till vårdtagaren spelar roll i vårdprocessen.Slutsats: Anhöriga erfarenhet att vårda närstående med Alzheimers sjukdom påverkar deras liv mestadels negativt. Det är en svår utmaning för de anhöriga att ta på sig rollen som vårdgivare. Alzheimers sjukdom ökar i världen och det är viktigt att sjuksköterskor och andra professioner inom hälso-och sjukvård kan stödja de anhöriga som är vårdgivare och få en inblick i vad de går igenom.

Bakgrund: I Sverige insjuknar 20000–25000 människor i någon form av demenssjukdom varje år och ungefär lika många där. 150 000 personer lever idag med demenssjukdom i Sverige och av de bor cirka 60% i egen bostad. Demens är en sjukdom som inte drabbar den som är sjuk, utan de anhöriga i personens närhet också drabbas. Därför kallas det ibland de anhörigas sjukdom. Syftet: Att beskriva anhörigas erfarenheter av att leva nära en person med demenssjukdom. Metod: En allmän litteraturöversikt har utförts med hjälp av nio kvalitativa artiklar och en kvantitativ artikel. Resultat: Anhörigas erfarenheter delades i tre teman. Anhöriga beskriver hur de har valt att acceptera sin situation för att underlätta vården av sin anhörighet. Anhöriga tar också upp hur bristen på stöd och hjälp i samhället bidrar till att vårdbördan för anhörigvårdaren till slut blir så stor att en placering på ett boende är en sista utväg. Slutsats: Rätt stöd och hjälp till anhöriga från början är av stor betydelse för hur länge de ska orka försätta med vården av sin anhörighet i det egna hemmet. De anhöriga sparar stora summor pengar åt samhället varje år samtidigt som de minskar sina anhörigas lidande.

Överrapportering innebär överföring av viktig patientinformation och anestesisjuksköterskan ansvarar för den postoperativa överrapporteringen. Det är en riskfylld fas där tydlig kommunikation är nödvändig. Det finns standardiserade modeller för kommunikation som kan minimera brus mellan sändare och mottagare vilket ökar patientsäkerheten och minskar risken för vårdskada. Under den postoperativa överrapporteringen ska anestesisjuksköterskan ha ett vårdande förhållningssätt genom att vaka över patienten och samtidigt överlämna ansvaret för hens psykiska och fysiska säkerhet. Syftet var att belysa hur en standardiserad överrapportering påverkar postoperativ överrapportering. För att besvara syftet valdes en systematisk litteraturöversikt med integrativ design och 18 artiklar inkluderades efter sökningar i CINAHL, PubMed och Scopus. Det framkom tre huvudteman; tydlig information, förändrad arbetssituation och samverkan i team. Genom att standardisera postoperativ överrapportering kan en förbättrad informationsöverföring uppnås samt minska bristande kommunikation. Tidsåtgången efter standardisering varierade och upplevelsen av tidspress och effektivisering kan minska respektive öka. Antal distraktioner i samband med överrapportering kan påverkas och ett signifikant förbättrat teamarbete uppnåddes. Standardiserad postoperativ överrapportering kan generera en ökad tillfredsställelse hos olika professioner. Att använda standardiserade överrapporteringsmodeller som exempelvis SBAR kan ge en kvalitativ och patientsäker informationsöverföring samt förbättrad arbetsmiljö genom minskade distraktioner och tidspress. Teamet kan förbättras genom att ta vara på olika professioners kompetens som tillsammans skapar en bred expertis. Genom att standardisera postoperativ överrapportering ges anestesisjuksköterskan möjligheten till att utföra vårdande handlingar och bedriva patientsäker vård trots hälso- och sjukvårdens ekonomiska effektiviseringar.

Tidigare forskning visar att hot, våld och pågående dödligt våld blir alltmer vanligt i samhället något som ambulanssjuksköterskorna möts av alltmer frekvent i sin yrkesutövning. Den prehospitala vårdmiljön är föränderlig och ambulanssjuksköterskor utsätts för risker i arbetet med att vårda i dessa situationer. Den polisiära närvaron är idag det skydd som erbjuds för ambulanssjuksköterskornas säkerhet. Samhället går mot ett hårdare klimat där skjutvapen och stick/skärvåld hör till vardagen. Syftet med studien var att utforska ambulanssjuksköterskors upplevelser av att vårda med polisiär närvaro som skydd för den egna säkerheten. En kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats tillsammans med Elo och Kyngnäs (2008) modell för innehållsanalys tillämpades för att besvara syftet. Sju semistrukturerade intervjuer genomfördes. I resultatet framkommer fyra huvudkategorier: 1) Professionell ångest, 2) Vill skydda sig själv, 3) Gemensamt ansvar och 4) Behovet av att känna säkerhet och trygghet. Resultatet visar ambulanssjuksköterskornas upplevelser av att vårda i hotfulla situationer som kan väcka en professionell ångest med dels stress, oro och rädsla. De upplever den polisiära närvaron som betydande för deras säkerhet och trygghet i yrkesutövandet. Resursbrister hos polisen lyfts vilket ambulanssjuksköterskorna upplever leder till att de utsätts för fler risker när de tvingas vårda utan skydd för sin säkerhet. Slutsatser i studien visar att dagens ambulanssjukvård är föränderlig i takt med samhällets utveckling och resursbrister påverkar vården. Begreppet vårda skiljer sig från varje patientmöte, vilket ställer krav på ambulanssjuksköterskornas flexibilitet gentemot patient, anhörig, polis och omgivning. Den vårdande vården är situationsbaserad gentemot varje patient där vårdandet inte alltid ser likadant ut.

Bakgrund: Sjuksköterskestudenters erfarenheter av att vårda visar på vikten avverksamhetsförlagd utbildning där sjuksköterskestudenter ges möjlighet att lära sig vårdapersoncentrerat och möta patienter i deras livsvärld. Med handledares stöttning kansjuksköterskestudenter på ett patientsäkert vis omsätta den teoretiska kunskapen i praktiken.Syfte: Syftet var att beskriva patienters erfarenheter av att vårdas av sjuksköterskestudenter.Metod: Allmän litteraturöversikt där åtta kvalitativa, en kvantitativ och två artiklar medmixad metod analyserades. Resultat: I resultatet framkom fyra teman: delaktighetensbetydelse i vårdandet främjar lärande visade på patienters uppskattning av att bliinkluderade. Relationens betydelse i vårdandet visade på det viktiga med tid och dialog förden vårdande relationen. Engagemangets betydelse i vårdandet visade påsjuksköterskestudenters vilja att vårda. Kompetensens betydelse i vårdandet gav patienter enpositiv upplevelse när sjuksköterskestudenter visade på kunskap och tilliten minskade närkompetensen brast. Slutsats: Patienters erfarenheter av att vårdas avsjuksköterskestudenter visar på en uppskattning av sjuksköterskestudenters närvaro ochgenuina intresse. När sjuksköterskestudenter är väl förberedda, ger tid och bemöter patientermed respekt kan en vårdande relation skapas. Handledare är även en viktig del isjuksköterskestudenters lärande och ger patienter en känsla av trygghet.

Syfte. Syftet med studien är att belysa viktiga aspekter i mötet mellan sjuksköterskan och patienter med psykisk ohälsa inom den somatiska slutenvården. Bakgrund. Patienter som lider av psykisk ohälsa vårdas frekvent i den somatiska slutenvården. Sjuksköterskor på medicin och kirurgavdelningar möter och vårdar dessa patienter tillsammans med undersköterskor och läkare, men är de som har omvårdnadsansvaret för patienterna. Design. Kvalitativ intervjustudie. Metod. Åtta legitimerade sjuksköterskor vid kirurg och medicinavdelning med olika långa anställningstid, intervjuades individuellt. Alla sjuksköterskor utom en intervjuades på sin arbetsplats inom arbetstid. Intervjuerna analyserades genom kvalitativ innehållsanalys och analysen resulterade i två kategorier och sju underkategorier. Resultat. Kategorier som formades från det analyserade materialet var; Erfarenheter, reflektioner och information är grundelement för det goda mötet och; Kunskap och samordning underlättar vårdarbete. Resultatet visar att sjuksköterskor i den somatiska slutenvården upplever att de har en önskan och en vilja att bemöta och vårda patienter med psykisk ohälsa på ett bra sätt. Sjuksköterskorna beskriver i stor utsträckning att tidsbrist hos sjuksköterskan och bristen på möjlighet till sekretess mellan patienter med psykisk ohälsa och sjuksköterska är faktorer som påverkar bemötande, vårdkvalitet och arbetsmiljö negativt. Vidare upplever sjuksköterskorna att kunskapsbrist om psykisk ohälsa, stressig vårdmiljö och begränsad möjlighet till konsultation är faktorer som påverkar vården av patienter med psykisk ohälsa. Slutsats. Sjuksköterskorna upplever att tidsbrist påverkar vårdkvalitet och arbetsmiljö negativt. Sjuksköterskorna önskar kompetensutveckling i området psykisk ohälsa och ett utvecklat samarbete kring personer med psykisk ohälsa. Både med yrkesgrupper på avdelning och med psykiatrisk klinik, för ökad vårdkvalitet för personer med psykisk ohälsa.