Bakgrund: Sepsis är ett allvarligt och snabbt eskalerande tillstånd som kan drabba vem som helst. Dödligheten är hög och många som överlever sepsis drabbas av livslånga komplikationer. Sepsis kan vara svårt att upptäcka på grund av diffusa symtom som kan misstas för andra sjukdomar men tidig upptäckt av sepsis är avgörande. Genom det patientnära arbetet har sjuksköterskor en stor roll i att tidigt upptäcka förändringar hospatienten som kan vara indikation på allvarlig sjukdom. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att upptäcka och vårda patienter med sepsis. Metod: En beskrivande litteraturstudie baserat på 12 vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats, kvantitativ ansats och mixad metod. Artiklarna är inhämtade från databaserna Medline och Cinahl. Data har analyserats i tre steg och sedan sammanställts som kategorier och subkategorier. Huvudresultat: Många sjuksköterskor hade bristande kunskaper om sepsis. Sepsis var svårt att identifiera på grund av dess komplexa symtombild och att vårda patienter med sepsis ansågs vara tids- och resurskrävande. Vid sepsisvård var bemanning, den kliniska blicken och samarbete högt värderat. Slutsats: Resultatet visar på brister i sjuksköterskors kunskaper om sepsis, samt att sjuksköterskor har en stor roll i sepsisvården. Sjuksköterskornas erfarenheter av att upptäcka och vårda patienter med sepsis visar att det är en komplex process vilket bottnar i många olika, påverkbara och icke-påverkbara, faktorer. Sjuksköterskorna understryker ett behov av stöttning, resurser, kunskap och gott samarbete för att kunna ge patienter med sepsis den bästa möjliga vården. / Background: Sepsis is a serious and rapidly escalating condition that can affect anyone. Mortality is high and many who survive sepsis suffer lifelong complications. Sepsis can be difficult to detect due to diffuse symptoms that can be mistaken for other diseases but early detection of sepsis is crucial. Through their close patient care, nurses have a major role in early detecting changes in the patient that may be an indication of serious illness. Aim: To describe nurses experiences of identifying and caring for patients with sepsis. Method: A descriptive literature review based on 12 articles with both qualitative approach, quantitative approach and mixed method. Articles were collected from the databases Medline and Cinahl. The data has been analyzed in three steps and then compiled as categories and subcategories. Result: Many nurses had a lack of knowledge about sepsis. Sepsis was difficult to identify because of its complex symptom picture and caring for patients with sepsis was considered time- and resource-consuming. In sepsis care staffing, clinical intuition and teamwork were highly valued. Conclusion: The result shows deficiencies in the nurses knowledge of sepsis and that nurses has a major role in sepsis care. The nurses' experiences of detecting and caring for patients with sepsis show that it is a complex process, which is rooted in many different, controllable and non-controllable, factors. The nurses underline the need for support, resources, knowledge and good cooperation in order to give patients with sepsis the best possible care.

Bakgrund: En ökad livslängd leder till att flera äldre drabbas av demenssjukdom och därmed ökar deras behov av akutsjukvård för somatiska sjukdomar och andra sjukdomar. Men en akutmiljö kan vara stressigt för både patienter och sjuksköterskor. Det drabbar särskilt patienter med demens på grund av kommunikationsbrister. Det gör att sjuksköterskor inte kan erbjuda en adekvat vård för patienter med demens eftersom de saknar tid och kunskap för att förstå dessa patienters behov.   Syfte: Att undersöka sjuksköterskors erfarenhet av att vårda patienter med demens inom akutsjukvården.   Metod: Litteraturstudie med tio kvalitativa artiklar. Databaserna CINAHL och PubMed användes för sökning. Kvalitativ innehållsanalys användes för att analysera data. Resultat: Två kategorier: Behov av personlig vård och utmaningar i vårdandet. De subkategorierna som framkom är Kommunikation och behandling, Vikten av samverkan, Organisatoriska förutsättningar, Kunskap och känslor. Slutsats: Sjuksköterskor upplever att vårdmiljöer inte är anpassad efter demenspatienter och därför är mötet med dessa patienter en utmaning. Även kunskapsbrist och brist på erfarenhet inom demensvården erkändes som en utmaning i arbetet av sjuksköterskor. Därför krävs mer forskning för att öka förståelsen kring sjuksköterskornas upplevelser och därmed förbättra vårdandet för demenspatienter. / Background: An increased life expectancy leads to more elderly people suffering from dementia and thus their need for emergency care for somatic diseases and other illnesses increases. However, an emergency environment can be stressful for both patients and nurses. It particularly affects patients with dementia due to communication breakdowns between the patients and the nurse. Due to the lack of time and knowledge to understand the patients’ needs, nurses are not able to provide adequate care.  Aim: To investigate nurses´ experience of caring for patients with dementia in emergency care.  Method: Literature study with ten qualitative articles. The databases CINAHL and PubMed has been used for searching. Qualitative content analysis was used to analyse the data.  Results: Two categories: Need for personal care and challenges in care. The subcategories that emerged are Communication and treatment, the importance of cooperation, organizational conditions, knowledge and feelings.  Conclusion: Nurses feel that care environments are not adapted to dementia patients and meeting these patients is a challenge. Lack of knowledge and experience in dementia care recognised as a challenge in the work of nurses. Therefore, more research is required to increase understanding of the nurses´ experiences and improve care for dementia patients.

Background: Dementia is a group of diseases that predominantly affects cognition. The hospital environment is not always adapted to people with dementia, which is challenging since people with dementia might find difficulties expressing their problems and wishes. Informal caregivers of people with dementia experiences care as most optimal when a person-centered perspective is implemented by the staff. People with dementia wish to be treated as a unique individual, beyond their disease. Aim: The aim is to describe nurses’ experiences of caring for people with dementia in a hospital setting. Method: A general literature review was used where analysis of 8 qualitative and 3 quantitative articles where conducted. Results: Four themes were identified: the hospital environment´s effect on caring for people with dementia; person-centered treatment in the caring for people with dementia; inner and outer resources for dementia care and the role of informal caregivers in the care for people with dementia. All themes were associated with nurses’ experiences of dementia care. Conclusions: Nurses need an optimal environment and enough time for caring for people with dementia. Cooperation with informal caregivers and a person-centered approach is key. Nurses wish for more knowledge of caring and treating people with dementia. / Bakgrund: Demenssjukdomar är en sjukdomsgrupp som framför allt påverkar personers kognition. Sjukhusmiljön är inte alltid anpassad för personer med demenssjukdom, vilket skapar utmaningar när de söker vård, särskilt eftersom det kan vara svårt för dem att uttrycka sina behov och problem. Anhöriga till personer med demenssjukdom beskriver att vården fungerar bäst när vårdpersonal använder ett personcentrerat förhållningssätt. Personer med demenssjukdom önskar bli behandlade som en unik individ bortom demenssjukdomen. Syfte: Syftet är att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda personer med demenssjukdom på sjukhus. Metod: En allmän litteraturöversikt användes där analys av 8 kvalitativa och 3 kvantitativa artiklar utfördes. Resultat: Fyra teman framkom: sjukhusmiljöns påverkan på demensvården, personcentrerat bemötande i demensvården, inre och yttre resurser i demensvården och anhörigas roll i demensvården. Alla teman handlar om sjuksköterskors erfarenheter kopplat till olika aspekter av demensvård. Slutsats: Sjuksköterskor behöver en optimal miljö samt tillräckligt med tid för vårdandet av personer med demenssjukdom. Samarbete med anhöriga i vårdandet samt ett personcentrerat förhållningssätt är av stor vikt. Sjuksköterskor önskar mer kunskap inom vårdande och bemötande av personer med demenssjukdom.

Bakgrund: Inom den palliativa vården är närstående ofta en förutsättning för att den anhörige ska kunna vårdas i hemmet, trots hjälp från ett vårdteam. De närstående är en viktig del av vården då de känner den anhörige bäst och kan fungera som ett stöd i anpassningen till en ny situation. Den palliativa vården vilar på fyra hörnstenar där närståendestöd ingår. Det ligger också i sjuksköterskans ansvar att stödja närstående i syfte att främja hälsa och förhindra ohälsa.  Syfte: Syftet var att beskriva närståendes upplevelser av att vårda en anhörig i ett palliativt skede i hemmet.  Metod: Litteraturöversikten baserades på tio vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats, publicerade mellan åren 2003-2011. Artiklarna togs fram via databaserna CINAHL plus with full text och PubMed. Artiklarna analyserades med hjälp av Fribergs analysmetod och det skapades nya teman.     Resultat: Resultatet i studien visade att närstående som vårdar en anhörig i hemmet ofta möts av ett tungt ansvar som följs av negativa upplevelser och känslor. Dock kunde en del närstående uttrycka positiva upplevelser av vårdandet.  Närstående upplevde en fysisk och psykisk utmattning och en tillvaro där deras egna behov åsidosattes. Närstående hade svårt att bevittna den anhöriges försämring och många påtalade att deras vardagsliv hade blivit starkt påverkat. Stödet från hälso- och sjukvården lyftes ofta av närstående där de beskrev sina upplevelser av hur stödet fungerat. Likaså upplevelser av stöd från familj och vänner.  Diskussion: Resultatet har diskuterats mot litteraturöversiktens bakgrund, nya vetenskapliga artiklar och Meleis transitionsteori. I diskussionen lyftes närståendes risk för ohälsa och ett bristande stöd från hälso- och sjukvården. Författarna lyfte också hur sjuksköterskors medvetenhet om transitioner kan vara en hjälp i mötet och stödet av närstående. / Background: In palliative care family often is a prerequisite to make care for a relative at home possible despite support of a medical team. Family is an important part of the care since they are familiar to the needs of the relative and can act as support in adapting to a new situation. Palliative care rests on four cornerstones, including support of families. Moreover, it is the nurse's responsibility to support relatives in order to promote health and prevent illness.  Aim: The aim was to describe families’ experiences of caring for a relative in a palliative stage at home.   Method: The literature review was based on ten scientific articles with a qualitative approach, published between the years 2003-2011. The articles were found in the databases CINAHL plus with full text and PubMed. The articles were analyzed with the help of Friberg’s method of analysis and new themes emerged.      Result: The results of the study showed that families who care for a relative at home often face a heavy responsibility followed by negative experiences and feelings. However, some family members expressed positive experiences as a result of the care. Family members experienced a physical and mental exhaustion and a life where their needs were neglected. Family members found it difficult to witness the relative's deterioration and many complained about their everyday life being strongly affected. The support of health care services was often highlighted by family members, describing their experiences of how the support functioned. In addition, experiences of support from family and friends were expressed.  Discussion: The result has been discussed against the background of the literature review, new scientific articles and Meleis’ transition theory. The discussion highlighted family members being at risk of developing illness and a lack of support from health care services. The authors also emphasized that nurses' awareness of transitions can be of help in the meeting with and support of family members caring for a relative.

Bakgrund: Diabetes typ 2 har ökat bland äldre. Distriktssköterskor har viktiga ansvarsområden i kommunen som t.ex. att tillhandahålla säker vård och förhindra komplikationer hos äldre patienter som bor hemma med diabetes typ 2, samt att ge stöd och samordna med andra vårdgivare. Syfte: syftet med studien var att belysa distriktssköterskors erfarenheter av att vårda patienter med diabetes typ 2 i hemmet. Metod: Sex distriktssköterskor från fem olika kommuner i Sverige deltog i en enkät undersökning. För att analysera data materialet användes en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Distriktssköterskorna upplevde brist på stöd från diabetessköterskan och allmänläkare från primärvård men fick hjälp från sina kollegor i kommunen, de upplevde svårigheter att få tillgång till patientjournaler samt hade hinder vid kompetensutveckling. Patienter saknade motivation och förväntade sig att distriktssköterskan ska ta ansvar för deras situation vilket upplevdes som en utmaning hos distriktssköterskorna. Erfarenhet av att jobba i team och att arbeta självständigt påverkade distriktssköterskorna positivt. Slutsats: Distriktssköterskor har många ansvarsområden och de behöver ett bra samarbete med sina kollegor för att kunna ge patientsäker vård. Forskning om relationen mellan patienten och distriktssköterskan, journal tillgång och patientperspektiv om sjukdomen behövs . / Background: Diabetes type 2 has increased among the elderly. The district nurse has a role by providing safe healthcare treatment and preventing long-term complications among elderly patients’ living at home with diabetes type 2. They even give support and coordinating with other caregivers. Aim: To illuminate district nurse’s experiences of providing home care to elderly patients’ with diabetes type 2. Method: Six district nurses from five different municipalities in Sweden were chosen to do a survey research. Data was analyzed using qualitative content analysis. Findings: The district nurses experienced lack of support from diabetes nurses and general practitioners (GP) from primary care, but received assistance from their colleagues in the municipality, had difficulties accessing patient’s records, and experienced hindrances to further their education. Patients lacked motivation and expected district nurses to take responsibility of their situation. An experience of teamwork and working independently made a positive impact to the district nurses. Conclusion: The district nurses have many areas of responsibility and need good collaboration with other colleagues to offer a quality care. Research on the relationship between the patient and the district nurse, medical record access and patient perspective on the disease is needed.

Bakgrund: I december 2019, upptäcktes ett nytt virus som senare fick gå undernamnet Covid-19. Viruset spred sig snabbt över hela världen och klassades som enpandemi. Viruset drabbar människor olika där en del enbart får mildaförkylningssymtom medan andra blir så sjuka att de kräver intensivvård. Hittills haröver en miljon människor världen över mist sina liv. Senast Sverige drabbades av ettvirus klassat som pandemi i denna skala var 1918 då spanska sjukan bröt ut. Erfarenheten av en pandemi är därför låg bland landets intensivvårdssjuksköterskor. Motiv: Vi vill belysa intensivvårdssjuksköterskors upplevelser av att vårda patientersom har Covid-19 för att ge en djupare förståelse och kunskap inför framtiden. Syfte: Att undersöka intensivvårdssjuksköterskans upplevelse av att vårda patientermed Covid-19. Metod: En kvalitativ semistrukturerad intervjustudie genomfördes medintensivvårdssjuksköterskor. Inklusionskriterierna för deltagare i studien varutbildade intensivvårdssjuksköterskor som arbetat minst fem pass på covid-sal. Intervjuerna analyserades genom innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Upplevelsen av att vårda patienter med Covid-19 varierade och trekategorier kunde identifieras; “Organisatorisk utmaning”, “Ny situation väckerkänslor” och “Utmaning med ny patientgrupp”. Konklusion: Under Covid-19 pandemin uppstod både positiva och negativa känslorhos de intensivvårdssjuksköterskor som intervjuats. I början var negativa känslordominanta som stress, oro och otillräcklighet samt påfrestningar i arbetsmiljön. I ettsenare skede minskade det negativa. Positiva känslor som trygghet och ny kunskapuppstod. Studien öppnar upp för vidare forskning. / Background: In december 2019, a new virus was discovered that was later renamed Covid19. The virus spread rapidly around the world and was classified as a pandemic. The virusaffects people differently, where some only get mild cold symptoms while others become soill that they require intensive care. To date, over one million people worldwide have lost theirlives. The last time Sweden was affected by a virus classified as a pandemic on this scale wasin 1918 when the Spanish flu broke out. The experience of a pandemic is therefore lowamong Sweden´s intensive care nurses. Motive: We want to illustrate intensive care nurses' experiences of caring for patients whohave Covid-19 in order to provide a deeper understanding and knowledge for the future. Aim: To investigate the intensive care nurse's experience of caring for patients with Covid19. Methods: A semi-structured qualitative interview study was conducted with intensive carenurses. The inclusion criteria for participants in the study were trained intensive care nurseswho worked at least five shifts in Covid ward. The interviews were analyzed by contentanalysis with an inductive approach. Result: The experience of caring for patients with Covid-19 varied and three categoriescould be identified; “Organizational challenge”, “New situation evokes emotions” and “Challenge with new patient group”. Conclusion: During the Covid-19 pandemic, both positive and negative emotions aroseamong the intensive care nurses interviewed. In the beginning negative emotions weredominant such as stress, anxiety and inadequacy as well as stress in the work environment.At a later stage the negative emotions decreased. Positive feelings such as safety and newknowledge arose. The study opens up for further research.

Bakgrund: Sjuksköterskor inom ambulansverksamheten utsätts för många olika situationer i arbetsmiljön som riskerar att påverka vårdandet av patienterna. De riskerar att utsättas för både fysiska och psykiska påfrestningar som i vissa fall kan medföra att den patientsäkra vården riskerar att äventyras. Syfte: Syftet med studien var att undersöka sjuksköterskans erfarenheter av hur arbetsmiljön kan påverka vårdandet inom ambulanssjukvården. Metod: Studien var en kvalitativ intervjustudie som byggde på semistrukturerade intervjuer. Det var 15 sjuksköterskors erfarenheter inom ambulansverksamheten som ligger till grund för resultatet. Intervjuerna analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys med en manifest ansats. Resultat: Resultatet belyste att det finns ett flertal faktorer inom arbetsmiljön som enligt ambulanspersonalens erfarenhet påverkar vårdandet inom den prehospitala sjukvården. Analysen av intervjuerna resulterade i fem olika teman, Dygnet runt verksamhet, Otrygg arbetsmiljö, Mötet, Fysiskt arbete samt Kunskap. Dessa teman sammanfattar informanternas erfarenheter av hur arbetsmiljön riskerar att påverka vårdandet. Slutsats: Slutsatsen med studien visar att det är många faktorer med arbetsmiljön som påverkar vårdandet. Faktorer som ansågs viktiga var mötet med sina kollegor, patienter och anhöriga. Kunskap och kunskapsbrist togs upp som en viktig aspekt när det handlar om att det ska vara möjligt att utföra en patientsäker vård. Många upplevde de långa arbetspassen som slitsamma vilket i sin tur riskerar att påverka mötet med alla inblandade. Det som upplevdes som positivt var att i dagens ambulanssjukvård förfinas hjälpmedlen hela tiden vilket innebär mindre lyft vilket ses som positivt både för patienterna och ambulanspersonalen. / Background: Nurses in the ambulance business are exposed to many different situations in the work environment that risk affecting the care of the patients. They risk being subjected to both physical and mental stress, which in some cases can result in the risk of patient-safe care being compromised. Aim: The aim of the study was to investigate the nurse's experiences of how the work environment can affect the care in ambulance care. Method: The study was a qualitative interview study based on semi-structured interviews. It was 15 nurses' experiences in the ambulance business that form the basis for the result. The interviews were analyzed through a qualitative content analysis with a manifest approach. Result: The result highlighted that there are a number of factors in the work environment that, according to the experience of the ambulance staff, affect the care in prehospital care. The analysis of the interviews resulted in five different themes, Round the clock activities, Safe working environment, Meeting, Physical work and Knowledge. These themes summarize the informants' experiences of how the work environment risks affecting care. Conclusion: The conclusion of the study shows that there are many factors with the working environment that affect the care. Factors that were considered important were the meeting with their colleagues, patients and relatives. Knowledge and lack of knowledge were raised as an important aspect when it comes to whether it should be possible to perform patient-safe care. Many experienced the long work passes as tiring, which in turn risks affecting the meeting with everyone involved. What was perceived as positive was that in today's ambulance care, the aids are constantly refined which means less lifting which is seen as positive for both the patients and the ambulance staff.

SAMMANFATTNING Utgångspunkten till detta arbete var akutmottagningen som med sitt komplexa uppdrag och stressande arbetsmiljö är en stor utmaning för att utföra god och säker vård. Det krävs kunskap och erfarenhet av en sjuksköterska för att kunna bedöma och prioritera rätt när det är en hög omsättning av såväl kritiskt som icke kritiskt sjuka patienter som söker vård på en akutmottagning. Utmaningen för ny personal är att arbeta efter rutiner och att lära sig den nya verksamheten. Personalomsättningen i vården är stor, vilket medför en risk att kunskap och färdigheter går förlorade. Detta kan i sin tur medföra att patientvården bli lidande och kvaliteten försämrad. Syftet var att beskriva nyanställda sjuksköterskors förväntningar och upplevelser av att vårda patienter på en akutmottagning. Metoden var en kvalitativ design med induktiv ansats där semistrukturerade intervjuer användes för att samla in data. Sex nyanställda sjuksköterskor från en akutmottagning ingick i urvalet. Manifest innehållsanalys med induktiv ansats användes för att analysera data. I resultatet framkom tre kategorier, faktorer påverkade av förväntningar, formande erfarenheter, möjliga förbättringar. Dessa kategorier delades upp i följande subkategorier: tidigare upplevelser, patientgrupp, sjuksköterskans roll, arbetsmiljö, växande i sjuksköterskerollen, förvärvad kunskap, oväntade och extrema händelser, känsla av otillräcklighet, dimensioner av vård, ökade resurser som höjer kvaliteten och information och utbildning. Slutsatsen från resultatet tyder på att det fanns en viss skillnad mellan förväntningar och erfarenheter av att vårda patienter på en akutmottagning hos nyanställda sjuksköterskor. Patienterna var fler än förväntat och det fanns oväntat många icke kritiskt sjuka patienter. Flertalet patienter stannade kvar på akutmottagningen på grund av platsbrist på sjukhuset vilket skapade ett ökat omvårdnadsansvar. Förväntningarna var att akutmottagningen var en stressande arbetsmiljö som var krävande dock vad arbetet innehöll var inte tydligt innan anställningen. Erfarenhet av arbetet upplevdes som omväxlande dock krävdes flexibilitet och kunskap för att kunna ta hand om såväl basal omvårdnad, oväntade händelser och skapa ett tryggt bemötande för patienterna. Att börja som oerfaren sjuksköterska upplevdes speciellt stressande de första månaderna. Erfarna sjuksköterskor var ett stöd för de nyanställda sjuksköterskorna i processen att växa i sjuksköterskerollen. Nyckelord: akutmottagning, nyanställda sjuksköterskor, vårda patienter, förväntningar och upplevelser.

Bakgrund: Våld i nära relation är ett brott mot kvinnors mänskliga rättigheter och är ett globalt folkhälsoproblem. Våldsutsatta kvinnor som vänder sig till sjukvården är i behov av hjälp och stöttning, vilket gör att sjuksköterskor kan vara den första som påträffar patienten.   Syfte: att beskriva sjuksköterskors erfarenhet av att vårda kvinnliga patienter som har utsatts för våld i nära relation.  Metod:  En kvalitativ design har använts i denna litteraturöversikt, där 14 kvalitativa artiklar har granskats och analyserats. Databaserna Cinahl och Psycinfo användes vid artikelsökningen.  Resultat: Litteraturöversiktens resultat består av två teman och sju sub-teman. Det första temat; Stöd från organisationen hade sub-teman tidsbrist, tillgänglighet till instruktioner, otydliga roller och saknar kunskap. Det andra temat; Emotionell påverkan med sub-teman distansera sig, vara frustrerad och identifiera sig med patienten.  Slutsats: Sjuksköterskor uttrycker en avsaknad av tydliga rutiner och strukturer, vilket ligger till grund för att kunna ge en god vård till våldsutsatta kvinnor. Det råder en brist på kunskap hos sjuksköterskor om hur vården ska utformas, för att kunna hjälpa och stötta våldsutsatta kvinnor. / Background: Intimate partner violence is a crime of women's human rights and is a global public health problem. Women who are victims of violence and seeks health care are in need of help and support, which means that nurses may be the first to encounter the patient.    Objective: To describe nurses' experience of caring for female patients who have been exposed to intimate partner violence. Method: A qualitative design has been used in this literature review, where 14 qualitative articles have been reviewed and analyzed.  The databases Cinahl and Psycinfo were used in the article search.   Results: The results of the literature review consist of two themes and seven sub-themes. The first theme; Support from the organization had sub-themes lack of time, availability of instructions, unclear roles and lack of knowledge. The second theme; Emotional impact with sub-themes distancing, being frustrated and identifying with the patient.   Conclusion: Nurses express a lack of clear routines and structures, which is the basis for providing good care to women exposed to violence. There is a lack of knowledge among nurses about how care should be designed in order to help and support women exposed to violence.

Bakgrund: Våld i nära relation erkänns vara ett stort samhällsproblem och förekommer globalt. Våldshandlingarna kan uttryckas olika och uppträder i samtliga miljöer där majoriteten av de våldsutsatta är kvinnor. Uppskattningsvis drabbas en av tre kvinnor av fysiskt eller sexuellt våld någon gång under livet. Sjuksköterskan är en nyckelperson för att identifiera kvinnor utsatta för våld i nära relation och förser dessa kvinnor med fortsatt vård. Våldsutsatta kvinnor har ofta starka emotionella band till förövaren, vilket leder till svårigheter att bryta relationen. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter att vårda kvinnor utsatta för våld i nära relation. Metod: En deskriptiv litteraturstudie baserad på tio empiriska studier. Huvudresultat: I resultatet framkom sju teman; misstanke om våldsutsatthet, att fråga om våld i nära relation, bygga en förtroendegivande relation, hur sjuksköterskor hanterar våldsutsatta kvinnor, behov av kunskap, personliga hinder och hinder på organisations och samhällsnivå. Slutsats: Resultatet av föreliggande litteraturstudie påvisar sjuksköterskors erfarenheter att vårda kvinnor utsatta för våld i nära relation med avseende på flera aspekter. Om vårdgivare och sjuksköterskor tar sitt ansvar samt har kunskap i omvårdnadsarbetet, kommer kvinnor utsatta för våld i nära relation få tillgång till förbättrad vård. Globalt sett möter sjuksköterskor våldsutsatta kvinnor på flera vårdinrättningar och har en central roll i vårdandet. / Background: Intimate partner violence is recognized as a major societal problem globally. The acts of violence can be expressed differently and occurs in all environments with the majority of victims being women. It is estimated that one in three women experience physical or sexual violence at some point in their lives. Nurses play a key role in identifying women who exposed to intimate partner violence and provides these women with ongoing care. Women who are exposed to violence often have strong emotional ties to the perpetrator, which makes it difficult to break away from the relationship. Aim: To describe nurses ́ experiences in caring for women exposed to intimate partner violence. Method: A descriptive literature study based on ten empirical studies. Main findings: In the result seven themes emerged; suspicion of violence, asking about violence in a close relationship, building a trusting relationship, how nurses deal with women exposed to violence, need for knowledge, personal obstacles and obstacles at organizational and societal level. Conclusion: This literature review highlights nurses ́ experiences in caring for women exposed to intimate partner violence, covering several aspects. If caregivers and nurses take responsibility and have the knowledge to care for women exposed to violence, they will have access to improved care. Globally, nurses meet women exposed to violence in several healthcare settings and play a central role in their care.