Bakgrund En ökad globalisering har orsakat ett mer mångkulturellt Sverige. Behovet av sjukvård harökat mer och mer och oavsett var i världen man är född eller vilka språkkunskaper man har såhar alla i Sverige lika stor rätt till sjukvård som inte kan vänta. Detta gäller svenskamedborgare men även turister, asylsökande personer samt irreguljära migranter. När patienteroch vårdpersonal saknar ett gemensamt språk kan språkbarriärer uppstå och orsaka ett hinder idet vårdande mötet. Syfte Att beskriva vuxna patienter upplevelse av språkbarriärer vid ett vårdande möte. Metod En litteraturöversikt med 13 kvalitativa, en kvantitativ och en studie där mixad metod haranvänts. Datainsamling gjordes med hjälp av sökningar i databaserna PubMed och CINAHL.En integrerad analys användes för analys av artiklarna. Resultatet sorterades sedan in i olikateman och underteman.ResultatDet framkom tre huvudteman, vilka var ”Behov av tolkning”, ”Språkbarriärers negativainverkan på informationsutbyte” och ”Upplevelse av diskriminering”. De underteman somframkom var ”Svårigheter att använda professionell tolk” och ”Svårigheter att användaanhöriga som tolk” och otillräcklig information som hinder i att ta hälsobeslut. Slutsats Med kunskap om patienters upplevelse av språkbarriärer vid vårdande möte, kan sjukvårdenutvecklas och bli tryggare för patienter som inte talar det dominerande språket. Detta kan varaviktigt vid vårdande möte mellan patienter och sjuksköterskor. Således bör sjuksköterskorsträva för att övervinna språkbarriärer och därmed öka patientens delaktighet.

Bakgrund: I Sverige lever ungefär 20 procent av befolkningen med långvarig smärta. Långvarig smärta är en vanlig orsak till uppsökande av vård. Långvarig smärta är ett komplext fenomen och orsakar ett stort lidande för den som drabbas. Det är viktigt att sjuksköterskor har förståelse för hur bemötandet kan påverka patienten som lever med långvarig smärta.  Syfte: Syftet med studien var att beskriva hur personer med långvarig smärta upplever bemötandet från vårdpersonalen.  Metod: Studien utgick från en kvalitativ litteraturöversikt baserat på tolv vetenskapliga artiklar. Analysen genomfördes enligt Fribergs fyra steg att genomföra en litteraturöversikt av kvalitativ forskning  Resultat: Tre kategorier och nio underkategorier identifierades. Kategorierna var: Att bli sedd med tillhörande underkategorier: Någon som lyssnar, Få förståelse, En helhetssyn och Information. Gemensamt ansvar med tillhörande underkategorier: Utveckla en bra relation och Bli delaktig i vården. Att bli misstrodd med tillhörande underkategorier: Inte bli lyssnad på, Att inte bli tagen på allvar och Brist på kunskap.  Slutsats(er): Personer med långvarig smärta upplevde både positiva och negativa upplevelser från bemötandet i mötet med vårdpersonal. Det positiva bemötandet kännetecknades av att bli sedd, delaktig och informerad. Det negativa bemötandet kännetecknades av misstro då patienterna inte blev tagna på allvar och kunskapsbrist.

Psykisk ohälsa är ett växande problem och forskning visar på en ökning hos barn och unga. Forskning visar att vårdare som möter barn och unga med självmordstankar uttrycker osäkerhet i mötet och de egna existentiella funderingarna väcks. Inom specialiserad psykiatrisk vård krävs och förväntas att specialistsjuksköterskor som möter barn och unga med denna problematik har tillräcklig kunskap och erfarenhet. Syftet var att beskriva hur sjuksköterskor inom specialiserad psykiatrisk vård erfar vårdande möten med barn och unga som inte längre orkar leva. Då upplevelserna stod i fokus valdes en kvalitativ metod genom tematisk analys. Intervjuerna har varit öppna kvalitativa intervjuer med inriktning mot livsvärldsperspektivet och har genomförts med sex deltagare som alla arbetar inom barn och ungdomspsykiatrin. Analysen resulterade i fem teman som är: Betydelsen av självreflektion, Rädsla skapar osäkerhet, Ansvar och ensamhet, Hopp och bekräftelse, Kompetens och stöd. Resultatet visade att reflektion, handledning och ökad kunskap är delar som är viktiga i arbetet kring barn och unga som inte orkar leva. Känslan av ansvar i kombination med att stå ensam i bedömningar av suicidnära barn kändes tungt och önskvärt var att vara två sjuksköterskor som delar på det ansvaret. Att i det vårdande mötet fokusera på att inge hopp hos barn och unga är av stor vikt för deltagarna. För att öka tryggheten för specialistsjuksköterskor i det vårdande mötet bör möjligheter till reflektion och handledning tillgodoses. Känslan av att vilja ingjuta hopp och bekräfta ungdomen, och dennes känslor, är viktiga beståndsdelar för både specialistsjuksköterskorna som möter ungdomarna men även för ungdomarna som vårdas.

Behovet av organ fortsätter att öka och donationsfrågan är ständigt aktuell. Vårdandet av organdonatorer kan ses som komplext. Idag finns det begränsat med forskning som ger en samlad beskrivning kring upplevelser av vårdandet utifrån intensivvårds-sjuksköterskans perspektiv. Syftet med studien var därför att belysa intensivvårdssjuksköterskans upplevelser av vårdandet under donationsprocessen. Studien är genomförd som en systematisk integrativ litteraturöversikt bestående av 14 artiklar, 13 med kvalitativ ansats och en med kvantitativ ansats. Litteratursökningen genomfördes mellan januari och februari 2022 i databaserna Cinahl och Medline samt kompletterades med manuella sökningar, och genererade totalt 369 träffar. Efter en systematisk urvalsprocess och kvalitetsgranskning ingick 14 artiklar i datamaterialet. Dataanalysen genomfördes med tematisk analys. Resultatet visar att vårdandet kan innebära upplevelser av emotionell påfrestning. Intensivvårdssjuksköterskans professionella roll innebär känslor av ansvar och att vara oförberedd där också interprofessionellt samarbete upplevs betydelsefullt. Vårdandet präglas av övergångar som genomsyras av respekt och värdighet. I övergångarna upplevs det centralt och meningsfullt att stödja familjen. Därtill kan donationsprocessen innebära existentiella utmaningar och ofrivillig avhumanisering. Känslor av otillräcklighet liksom bristande interprofessionellt samarbete kan leda till moralisk stress som ökar lidandet för familjen. Trots ett vårdande präglat av ansvar och emotionella utmaningar kan intensivvårdssjuksköterskan uppleva känslor av mening. Intensivvårdssjuksköterskan innehar en central roll i att stödja familjen genom olika övergångar i vårdandet under donationsprocessen. Ett hinder för en god caritativ vård kan vara avsaknaden av ett fungerande interprofessionellt samarbete mellan involverade vårdare under donationsprocessen.

Bakgrund: Våld mot kvinnor i nära relation ses som ett globalt problem och kan visa sig i olika former. Kvinnor som utsätts för våld har oftast en partnerrelation med våldsutövaren. Sjuksköterskor har till ansvar att värna om patientens självbestämmande, och kan ställas inför ett dilemma när en kvinna visar tydliga tecken på våldsutsatthet och avböjer stöd och hjälp. Med vårdande möte kan förutsättningar skapas för att den våldsutsatta kvinnan ska finna trygghet till sjukvården. Syfte: Att belysa sjuksköterskors erfarenheter och upplevelser av att skapa ett vårdande möte med våldsutsatta kvinnor. Metod: Litteraturstudie som grundade sig i en sammanställning av åtta kvalitativa artiklar inom området och som analyserades med hjälp av en integrerad analysmetod. Resultat: Sjuksköterskor upplevde att det fanns tidsbrist i att bemöta våldsutsatta kvinnor och att tiden är en viktig del i mötet. Vårdmiljön sågs som en viktig faktor i samtalet, dock framkom det en viss problematik i att hitta avskildhet. Sjuksköterskorna behövde ha ett förhållningssätt som gick ut på att visa empati, respekt och vara lyhörd. Slutsats: Sjuksköterskor har en betydande roll i mötet med den våldsutsatta kvinnan. Genom det vårdande mötet skapas förutsättningar att finna trygghet i vården. Sjuksköterskor ansvarar över att värna om hälsa och välbefinnande för sin patient, därav blir förhållningssättet en grundläggande faktor för att skapa ett vårdande möte med den våldsutsatta kvinnan. Sjuksköterskorna kan hitta avskilda platser för att samtala, alltid samtala i enrum och minska stimuli runt den våldsutsatta kvinnan.

Bakgrund: Covid-19 är det senaste coronavirus som upptäckts, de tidigare varianterna är SARS och MERS alla tre virus leder till svår luftvägsinfektion. Covid-19 var det största utbrottet av coronavirusfamiljen och ledde till en pandemi. I en vårdrelation ska patienten kunna känna en gemenskap med sjuksköterskan och medverka i sin egen vård. Patienter uttryckte bland annat oro över brist på kunskap om sjukdomen covid-19 samt att sjuksköterskors visat distans gentemot dem. Syfte: Syftet var att skapa en översikt över sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter som har insjuknat i Covid-19. Metod: En allmän litteraturöversikt med totalt 14 kvalitativa och kvantitativa artiklar som analyserats. Resultat: Resultatet presenteras under tre kategorier: ''Brist på kunskap'' ''Den egna rädslans inverkan'' ''Skyddsutrustningens inverkan''. Det framkom att olika faktorer påverkade sjuksköterskors arbete för att ge den vård som bör ges till patienter som vårdades på sjukhusen. Detta innefattade faktorer som fysisk press, andfåddhet, rädsla för sjukdomen, rädsla för att smitta andra, oro för felagerande, brist på vetenskaplig information om viruset. Slutsats: Klara riktlinjer och vidare forskning krävs för att ha beredskap inför framtida hälsorisker för att erbjuda en god och säker vård. Ledningen bör i framtiden erbjuda utbildningar samt information för att förbereda sjuksköterskor inför framtida utmaningar.

Partnervåld eller våld i nära relationer (IPV) är kostsamt för både individ och samhälle. Våldet tenderar att bli grövre ju längre tiden går och en normaliseringsprocess är påbörjad. Ett lidande uppstår hos den som blir utsatt och tidigare forskning visar att en av sex patienter som utsätts för IPV inte fångas upp av vården. Sjuksköterskan har ett ansvar att ge god vård till sina patienter vilket också innefattar att screena sina patienter för IPV. Hur upplever egentligen patienter att bli screenade för våld i nära relation och hur är deras upplevelse av vården? Syftet med denna studie är att belysa patienters upplevelser hur våld i nära relation bemöts av hälso- och sjukvården. Denna studie är en kvalitativ litteraturöversikt med induktiv ansats som baseras på sju vetenskapliga artiklar. Resultatet presenteras under två teman, Modet att berätta och Omvårdnadens betydelse i mötet med IPV-utsatta. I resultatet framkommer det att patienter ser positivt på att bli tillfrågade och screenade för IPV. Men då vården upplevs nonchalant av IPV-utsatta patienter och att vårdpersonal upplever en tidsbrist kan det också bidra till negativa känslor hos de som är utsatta för IPV. Slutligen diskuteras vikten av att vårdpersonal ger relevant information till IPV-utsatta patienter, för att den inre förberedelsen ska infinna sig och en vårdande relation kan ta vid. För att skapa en vårdande relation behöver patienten känna tillit och förtroende, de vill bli respekterade även om de är IPV-utsatta.

Sjuksköterskor förväntas ge god vård till alla oavsett ålder, men vården av barn och ungdomar är mer komplicerad än vården av vuxna. År 2020 upphöjdes barnkonventionen till lag vilket stärker barn och ungdomars rättigheter i samhället ytterligare och hälso- och sjukvårdslagen är tydlig med att alla oavsett ålder har rätt till god sjukvård. De förväntningar som sjuksköterskor har på sig stämmer väl överens med det vårdvetenskapliga patientperspektivet som lärs ut på sjuksköterskeutbildningen och denna kunskap borde därför prioriteras i både sjuksköterskeutbildningen som i klinisk verksamhet. Vi vill med denna studie belysa sjuksköterskors upplevelser av att vårda barn och ungdomar med cancer genom att genomföra en litteraturöversikt. Studiens resultat baseras på en analys av åtta vetenskapliga artiklar och visar på tre teman, Det behövs tid, Vården påverkas av teamarbete och Komplext vårdande. Sjuksköterskor upplever vården av barn och ungdomar med cancer som komplex och utvecklande över tid där vården bygger på ett samarbete mellan patient, vårdgivare och anhöriga. De behöver också lära sig att handskas med de svåra känslorna de upplever i sitt yrke. Slutligen diskuteras att utbildningens omfattning inte upplevs påverka sjuksköterskors upplevelser av att vårda utan mer att erfarenhet upplevs fungera som en typ av utbildning. Vidare diskuteras att det förväntas av sjuksköterskan att ta hand om och vårda hela familjen när ett barn eller ungdom insjuknar i cancer, då de anhöriga är viktiga för både de som vårdar och den som får vård.

Substansberoende är en folksjukdom som ökar i världen och i Sverige. Människor som lider av substansberoende har ökad risk för fysiska och psykiska besvär samt prematur död. Det kan leda till att de ofta behöver söka vård för sjukdomar som uppstår till följd av substansberoendet och det är sjuksköterskans uppgift att vårda denna patientgrupp på ett respektfullt sätt. Patienter med substansberoende upplever ofta brister i bemötandet när de söker sjukvård. Därmed var det viktigt att ta reda på vilka faktorer som påverkar sjuksköterskan i patientmötet för att kunna få bättre kunskap inom området. Det i sin tur kan leda till bättre hälsa för patienten samt ökad hållbarhet. Syftet med denna litteraturöversikt var att belysa sjuksköterskans upplevelse i mötet med patienter med substansberoende. I litteraturstudien inkluderades nio artiklar, både kvalitativa och kvantitativa studier. Utifrån det kunde två huvudkategorier identifieras. Den ena som belyser sjuksköterskans värderingar och vilja att ge denna patientgrupp god och jämlik vård på samma villkor som andra patienter. Den andra som visar på sjuksköterskornas önskan om ökad kunskap kring substansberoende. Resultatet påvisar faktorer som både hindrar ett värdefullt patientmöte samt upplevelser som bidrar till en vårdande relation. Diskussionen tar upp hur ökad kunskap leder till hållbarare vård och hur sjuksköterskans attityder påverkar patientmötet. Vikten av stöd ifrån kollegor diskuteras också då det bidrar till bättre vård.

Barn är en växande patientgrupp med behov som behöver tillgodoses. På en del akutmottagningar i Sverige vårdas barn och vuxna gemensamt. Till akutsjuksköterskans ansvarsområden hör att främja och återställa hälsa, förebygga sjukdom och lindra lidande. Ett vårdande som inte tillgodoser patientens unika behov kan leda till ett ökat lidande för patienten. Syftet med studien var att beskriva akutsjuksköterskors erfarenheter av att vårda barn på akutmottagningar där barn och vuxna vårdas gemensamt. För att besvara syftet gjordes en integrativ litteraturöversikt enligt Whittemore och Knafl (2005), där steget dataanalys har ersatts med analysmetod enligt Popenoe, Langius-Eklöf, Stenwall & Jervaeus (2021). Resultatet bygger på nio artiklar som valdes ut efter en strukturerad litteratursökning. Dataanalysen av dessa artiklar resulterade i att ett övergripande tema formulerades: Ett annorlunda vårdande jämfört med vuxna. Fyra subteman identifierades: Bemötande av barn och familj, Ett vårdande som väcker känslor, Behov av en barnanpassad miljö och Tidigare erfarenhet av att vårda barn underlättar. Resultatet visar att akutsjuksköterskor upplever att det är annorlunda att vårda barn jämfört med vuxna patienter. Akutsjuksköterskorna beskrev skillnader i bemötandet med barn och dess familj jämfört med vuxna patienter. Akutsjuksköterskorna upplevde att akutmottagningens miljö kunde utgöra ett hinder i vårdandet. När akutsjuksköterskorna vårdade svårt sjuka barn eller när barn dog kunde det väcka svårhanterliga känslor. Akutsjuksköterskorna efterfrågade mer utbildning i vårdande av barn. Utifrån studiens resultat är följande förbättringsområden identifierade: mer barnanpassade miljöer på akutmottagningar, mer stöd till akutsjuksköterskor som vårdar barn i kritiska situationer eller är med om barns död samt mer utbildning inom vård av barn för akutsjuksköterskor. Ytterligare forskning är nödvändig inom ämnet.