Sjuksköterskeprofessionen har ur ett historiskt perspektiv varit ett kvinnoyrke. Kvinnor till skillnad från män tillskrivs vårdande som egenskap, då stereotypa föreställningar och attityder finns om att kvinnor är mer omsorgsfulla än män. Manliga sjuksköterskor tenderer att söka sig bort från omvårdnadsområden med nära omvårdnad till omvårdnadsområden som kräver medicinteknisk kunskap och fysisk styrka. Manliga och kvinnliga sjuksköterskor har olika förutsättningar i vårdandet som orsakas av deras könstillhörighet. Syftet var att belysa om och i så fall hur manliga sjuksköterskor upplever svårigheter i vårdandet relaterat till deras könstillhörighet. Litteraturstudie har använts som metod. Studien baseras på 11 vetenskapliga artiklar hämtade från databaserna CINAHL plus with full text och PubMed. Artiklarna bearbetades med hjälp av innehållsanalys. I resultatet framkom tre huvudteman med subteman. Det första huvudtemat, I Att vara man i vården, beskriver vad manliga sjuksköterskor har upplevt i sin profession som sjuksköterska. Det andra temat, II Sexualisering, beskriver manliga sjuksköterskors erfarenheter av att bli sexualiserade av patienter och samhället. Det tredje temat, III Att använda strategier i omvårdnadsarbetet, beskriver strategier manliga sjuksköterskor utvecklat för att hantera problem som uppstått i omvårdnadsarbetet. Resultatet diskuteras utifrån Connells teori om maskuliniteter. Diskussion förs om genusordning och hegemoniskt maskulinitetsideal inom sjuksköterskeprofessionen samt om hur könsstereotypa föreställningar och förväntningar påverkar manliga sjuksköterskor i vårdandet.

Syfte: Är att beskriva hur sjuksköterskan upplevelser att vårda barn med cancer. Metod: En beskrivande litteraturstudie som baserats på elva vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats och en med både kvalitativ och kvantitativ ansats. Litteratursökningen genomfördes i databaserna Cinahl och Pubmed.   Huvudresultat: Att tillgodose barnet och föräldrarnas behov, sjuksköterskans upplevelse av den egna förmågan att vårda barn med cancer, sjuksköterskans relation till barnet samt hur sjuksköterskan upplever att vårda barnet i det palliativa skedet var fyra teman som identifierades. Några viktiga aspekter som framkom var att barnet och föräldrarna skulle involveras i barnet omvårdnad, sjuksköterskan tankar kring sitt agerande, att sjuksköterskan inger hopp till barnet och att sjuksköterskan kan känna hjälplöshet och maktlöshet när barnet befinner sig i det palliativa skedet. Slutsats: Sjuksköterskan som möter barn med cancer har ett psykiskt och känslomässigt påfrestande arbete. Varje dag utsätts sjuksköterskan för olika utmaningar i mötet av barnen, sjuksköterskan har som roll att försöka inkluderade både föräldrarna och barnet i sjukdoms förlopp. Samtidigt som det är viktigt för sjuksköterskan att kunna ta avstånd och inte involveras för mycket i varje barns fall. Det var viktigt för sjuksköterskan att kunna ha en relation till barnet där det lämnades utrymme för barnet att kunna ställa frågor kring sitt tillstånd och få ärliga svar.

Bröstcancer är en av de vanligaste sjukdomarna bland kvinnor i Sverige. Varje dag får 15-20 kvinnor diagnosen bröstcancer. Syftet med denna studie var att belysa kvinnors upplevelser av att leva med och vårdas för bröstcancer. En litteraturstudie har använts och självbiografier har analyserats för att få en kvalitativ ansats. Analysen resulterade i fem kategorier vilka representerar de erfarenheter som framkom bland kvinnorna. Dessa teman benämns; En förändrad livssituation, Att kroppsligt förändras, Att själsligt förändras, Möten med sjukvården samt En oviss framtid. Kvinnorna berättade hur deras liv förändrades drastiskt av bröstcancerdiagnosen. En god relation med sjuksköterskorna och läkarna var viktig då de var ett stort stöd under sjukdomsperioden. Denna relation skapades av förtroende och trygghet. Taktil beröring var en viktig del i vårdandet. Det är en central del i vårdpersonalens roll att skapa en god relation med patienten där en mellanmänsklig relation står i fokus. Under sjukdomstiden förändrades kvinnorna såväl kroppsligt som själsligt och upplevde att livet aldrig blev detsamma igen efter sjukdomen. Det var vanligt att kvinnorna upplevde en känsla av ensamhet efter avslutad behandling och saknade kontakten med sjukvården. Genom att skapa en rutin för eftervården kan många kvinnors avsaknad av kontakt med sjukvården minskas. / Breast cancer is one of the most common diseases among women in Sweden. Every day, 15-20 women are newly diagnosed. The aim of the study was to describe women´s experiences of living with and being treated for breast cancer. A literature study has been conducted and autobiographies have been analysed using a qualitative approach. The analysis resulted in five categories which represents common experiences that emerged among the women. These themes termed; A changed life, A bodily change, A spiritual change, Meetings with healthcare and An uncertain future. The women experienced that their life changed drastically when they received the cancer diagnosis. The women emphasised the importance of having a good relationship with the healthcare professionals as they were seen to be a great support during the time of the illness. The physical/tactile touch is an important part. It is the duty of the healthcare professionals to establish a good relation where the nurse-patient relationship is in focus. During the illness the women changed both physically and mentally but also spiritually and they experienced that their life was not the same as before the diagnosis. It can be seen as an important part of the nurses roll to establish a good relationship with the patient. It emerged that many of the women experienced loneliness after the treatment and missed the close contact with the healthcareprofessionals.

Den palliativa vården i hemmet är olika organiserad i olika delar av landet, men möjligheten att få dö i sitt hem är ett val som alla har rätt till. Vård i hemmet ökar ständigt, dels på grund av en allt äldre befolkning, men även på grund av att fler väljer att dö i hemmet. Palliativ vård är inriktad på att lindra lidande och öka livskvaliteten och de vårdande sjuksköterskorna har en nyckelroll i detta. En god relation mellan patienter och sjuksköterskor är av största vikt för vårdens kvalitet. Att som sjuksköterska arbeta med palliativ vård beskrivs som komplext och känslosamt. Syftet med denna litteraturöversikt är att beskriva sjuksköterskors upplevelser av palliativ vård i hemmet. Metoden som använts var en allmän litteraturöversikt. Tio kvalitativa artiklar granskades och analyserades enligt Friberg (2012, ss. 133-144) och resultatet sammanfördes till fyra huvudteman och elva underteman. Resultatet visar att sjuksköterskor upplever den palliativa vården i hemmet som komplex och utmanande. Relationer till såväl patienter som kollegor är viktiga liksom stöd och utbyte av kunskap. Trots att sjuksköterskorna påverkas känslomässigt vid dödsfall känner de ändå mening och tillfredsställelse i arbetet. Specialistutbildning tillför kunskap och ger en större säkerhet i vårdandet. Brist på specialistutbildade sjuksköterskor leder till att grundutbildade sjuksköterskor anställs, detta ökar kraven på att utbyte av kunskap prioriteras. För att inte känna sig otillräckliga är det viktigt att sjuksköterskor får stöd i att möta människor i existentiell kris. De kan då stödja patienterna i livets slut. Sjuksköterskor känner sig beroende av läkarna och ibland frustrerade om detta samarbete inte fungerar väl vilket kan leda till ett vårdlidande för patienterna.

Bakgrund: Begreppet hemlöshet innefattar flera situationer. Det är svårt att veta hur många hemlösa personer som befinner sig i Sverige då hemlöshet även innefattar de som lever utan uppehållstillstånd, papperslösa och asylsökande. Hemlösa personer löper en högre risk av att drabbas av både fysisk och psykisk ohälsa och dåliga erfarenheter av vården kombinerat med en begränsad ekonomi och oklarheter vart i vården de ska vända sig kan göra att hemlösa inte uppsöker vården. Sedan 2013 har både asylsökande och papperslösa rätt till vård som inte kan anstå och enligt hälso-sjukvårds lagen ska vården ges med respekt på lika villkor. Trots detta sker det att papperlösa och asylsökande nekas vård. Syfte: Att beskriva sjukvårdspersonals upplevelse av att vårda patienter som lever i hemlöshet. Metod: Litteraturöversikt med nio vetenskapliga artiklar som valdes ut från databasen Cinahl Complete, Swepub, Pubmed, PsycINFO och Academic Search Complete. Åtta var av kvalitativ karaktär och en använde kvantitativ metod. Dessa analyserades och sammanställdes till tre huvudkategorier och fem underkategorier. Resultat: Litteraturöversikten innefattar följande kategorier: Vårdpersonalens känslor inför hemlösa patienter, Utmaningar av att vårda hemlösa patienter, Hinder i vårdandet, Hinder vid kommunikation och dokumentation, Hinder och utmaningar inför hantering av komplexa vårdbehov, Förhållningsätt i mötet med hemlösa patienter, Ett öppet sinne och en vilja att vårda och Att skapa en vårdrelation med hemlösa patienter. Resultatet visar att vårdpersonalen kan ha både positiva och negativa känslor inför den hemlösa patienten och att det uppkommer hinder i vården av hemlösa. Vårdpersonalen förhållningsätt i vården av hemlösa och skapandet av en vårdrelation kan vara svårt men anses viktigt.  Diskussion: Här diskuteras delar av alla kategorier ifrån resultatet i relation till forskning och Katie Erikssons teori om att ansa, leka och lära och konsensusbegreppet vårdande.

No description available.

Bakgrund: Kronisk obstruktiv sjukdom (KOL) är en irreversibel sjukdom där lungornas kapacitet för syreupptagning succesivt försämras. Världshälsoorganisationen (WHO 2015) räknar med att KOL kommer inom de närmsta fem åren bli den tredje vanligaste dödsorsaken i världen. Sjukdomen är idag klassat som en folksjukdom i Sverige och patienter med KOL är en utspridd grupp inom hälso- och sjukvården. Största riskfaktorn för att utveckla KOL är rökning vilket korrelerar sjukdomen med de drabbade patienternas livsstil. Syfte: Studiens syfte var att beskriva patienters upplevelse av att leva med kronisk obstruktiv lungsjukdom. Metod: Elva vetenskapliga artiklar hämtades från databaserna PudMed och Cinahl. Författarna gjorde där efter en systematisk litteraturöversikt av de elva artiklarna.   Resultat: KOL har ett starkt samband med livsstil och påverkar hela individen. Detta presenteras i studien som huvudkategorierna: relationen till rökning, upplevd andnöd, upplevd ensamhet & isolering, upplevt bemötande från omgivning och sjukvård samt upplevd autonomi. Majoriteten av dem som utvecklat KOL är personer som röker vilket gav upphov till känslor av skuld och skam. Vid kontakt med sjukvården upplever många patienter att de inte blir tagna på allvar och möts av bristande empati. Patienter upplever att livskvalitén påverkas negativt som resulterar i ett ökat lidande.                          Slutsats: Att leva med diagnosen KOL påverkar patienter inom flera dimensioner, både fysiskt, psykiskt och socialt. Det är av betydelse att sjukvården har den kunskap som krävs för att främja hälsan och minska lidandet för patienter med KOL.

Bakgrund: Alltfler vårdas idag i hemmet och omvårdnaden blir alltmer avancerad. Detta ställer ökade krav på sjuksköterskans kompetens. Sjuksköterskorna beskriver sitt dagliga arbete i hemsjukvården som en komplex sammansmältning av hela yrkesområdet. Ensamarbete var vanligt förekommande vilket upplevdes som påfrestande Den nyutbildade sjuksköterskan ska i teorin ha samma kunskaper och kompetenser som den erfarna. De nyutbildade vittnar dock om att de inte alltid känner sig redo eller tillräckligt kompetenta. Syfte: Syftet var att undersöka nyutbildade sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter i hemmet. Metod: En kvalitativ intervjustudie genomfördes. Sex intervjuer med nyutbildade sjuksköterskor låg till grund för studiens resultat. Intervjuerna analyserades enligt Graneheim och Lundmans (2012) kvalitativa innehållsanalys. Resultat: Tre olika huvudkategorier framkom när intervjuerna hade analyserats. Den första kategorin tog upp hur den fysiska vårdmiljön i hemmet påverkade sjuksköterskan med underkategorierna: Avsaknad av en ergonomiskt anpassad arbetsmiljö samt Bristande vårdhygien. Huvudkategori två belyste hur den vårdande relationen upplevdes vara i hemmet, underkategorierna blev: Att lära känna patienten, Att känna sig behövd, Att inte räcka till och Mötet med de anhöriga. Den tredje huvudkategorin beskrev viktiga komponenter i den nyutbildade sjuksköterskas professionella roll. Underkategorierna blev: Anpassning till patienten, Balans mellan närhet och distans samt Vikten av kollegialt stöd. Slutsats: Arbetet med att vårda patienter i hemmet är en komplex och mångfacetterad upplevelse som uppskattas av de nyutbildade sjuksköterskorna. Kollegor är avgörande för att kunna bedriva en god vård och känna sig säker i sin nya yrkesroll. Den fysiska arbetsmiljön upplevs ibland utgöra ett hinder för att utföra vården av patienten på ett tillfredställande sätt.

Bakgrund: Varje år rapporteras över 800 000 dödsfall av suicid i världen och ännu fler begår suicidförsök. Orsaken till detta kan bland annat vara fattigdom, psykisk ohälsa, livskriser så som stressrelaterade förhållanden, ekonomiska problem, våld och missbruk. De som drabbas mest är ungdomar, flyktingar, invandrare, äldre personer över 70 år samt hbtq-personer. Sjuksköterskan är den som, i vårdsituationen, står närmast patienten och har möjlighet att ingripa och förhindra suicid. För att detta ska vara möjligt behöver en vårdande relation mellan sjuksköterskan och patienten upprätthållas. Detta ställer krav på sjuksköterskans medvetenhet om sina upplevelser och attityder gentemot den suicidnära patienten. Syfte: Syftet med litteraturöversikten var att belysa sjuksköterskans upplevelser och attityder i möte med suicidala patienter i vården. Metod: En allmän litteraturöversikt gjordes i enlighet med Friberg (2012). Litteraturöversikten baserades på tio vårdvetenskapliga studier från databaserna Cinahl Complete, MEDLINE, PubMed, Psycinfo samt en manuell sökning. Sökorden Nurses experiences, nurses, attitudes, suicide, suicidal patients, nurse attitude, suicide attempted, attitude of health personnell och self-harm användes i olika kombinationer för att få fram relevanta studier. Resultatets diskuterades mot Travelbees (1971) teori om mellanmänskliga relationer samt konsensusbegreppet vårdande. Resultat: Litteraturöversikten visade att sjuksköterskornas upplevelser och attityder mot suicidala patienter varierade mellan positiva och negativa beroende på en rad olika faktorer. Sjuksköterskor med högre utbildning och erfarenhet av vård av suicidala patienter uppvisade positivare attityder och var säkra i sin roll och i den vård som de erbjöd patienten. Negativa förhållningssätt framkom främst bland äldre sjuksköterskor, de som hade fördomar eller utövade en viss religiös tro. Olika känslor i samband med att ha vårdat suicidala patienter har tagits upp, bland annat maktlöshet, oro, tvivel på sig själv och sina förmågor, frustration och rädsla. Även känslor av sympati och empati var ofta förekommande. Sjuksköterskor påpekade brister i kunskaper och färdigheter men även brist i organisation och ledning som påverkade vårdande. Diskussion: Travelbees teori om mellanmänskliga relationer samt begreppet vårdande har används som teoretisk referensram för att diskutera resultaten. Författarna har kommit fram till att det krävs mer omfattande utbildning för studenter och sjuksköterskor för att öka förståelse och eliminera de negativa upplevelser och attityder hos sjuksköterskan.

Hjärtstopp hos barn i åldrarna 0-16 år är ett ovanligt tillstånd och drabbar cirka 100 barn årligen i Sverige. Den främsta orsaken till hjärtstopp hos barn är drunkning, trauma, luftvägsstopp, lungsjukdom och plötsligt spädbarnsdöd. Syftet med studien är att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda barn 0-16 år med hjärtstopp prehospitalt. Genom ostrukturerade öppna intervjuer med en kvalitativ forskningsmetod där en induktiv ansats valts var avsikten att undersöka sjuksköterskors upplevelser och erfarenhet av vårdandet av barn med hjärtstopp. Åtta sjuksköterskor deltog. De arbetar eller har arbetat inom ambulanssjukvården och vårdat minst ett barn med hjärtstopp i åldrarna 0-16 år. Antal år i tjänst, utbildning, kön och ålder skiljde deltagarna åt. Genom kvalitativ innehållsanalys analyserades insamlad data till kategorier och resulterade i När det blir övermäktigt och overkligt, Samtal som riskerar att utebli och En händelse som aldrig glöms. Studiens resultat visar att sjuksköterskor som arbetar i ambulansverksamhet kan få uppdrag som upplevs som övermäktiga. Ett sådant uppdrag innebär att ta beslut som är livsgörande för kritiskt sjuka barn samtidigt som de egna känslorna måste sättas åt sidan. Att arbeta med kompetent personal speciellt om kollegan var högre utbildad, skapade trygghet och en känsla av att kunna dela på ansvaret. För att lättare kunna hantera strömmen av känslor framkom det ett behov av att erbjudas samtal efter avslutat uppdrag samtidig med ett behov av att bli tagen ur tjänst under pågående pass. Önskvärt var också utvidgade utbildningsmöjligheter för att utvecklas inom vårdandet av kritiskt sjuka barn. Vidare påvisar resultatet att det finns ett behov av bekräftelse för att känna sig nöjd med sin egen insats. Därför upplevdes det viktigt att veta att omhändertagandet av barnet varit bra. Detta skapar även trygghet och självsäkerhet inför kommande och liknande situationer.