Överflyttning av patienter från intensivvård till vårdavdelning är en komplex process som är förknippad med vissa svårigheter och risker. För att överflyttningsprocessen ska bli  patientsäker är det av stor vikt att både intensivvårdssjuksköterskan och avdelningssjuksköterskan har tid för förberedelser. Idag sker många överflyttningar hastigt och oplanerat. Ett väl fungerande samarbete mellan intensivvårdssjuksköterskan och avdelningssjuksköterskan är också viktigt, men studier har visat att detta inte alltid fungerar optimalt. Många intensivvårdssjuksköterskor upplever sin roll i samband med överflyttningsprocessen som oklar. Studiens syfte var att undersöka intensivvårdssjuksköterskors tillvägagångssätt och erfarenheter av överflyttning av patienter från intensivvårdsavdelning till en allmän vårdavdelning. Studien utfördes som en fallstudie på en intensivvårdsavdelning i Göteborg. Datainsamlingen skedde genom både observationer och intervjuer med intensivvårdssjuksköterskor som var ansvariga för patienter som överflyttades från IVA till vårdavdelning. Resultatet analyserades och intervjuerna bearbetades med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet från studien visar att överflyttningsprocessen består av många olika förberedelser och moment som utförs av intensivvårdssjuksköterskan. Flera intensivvårdssjuksköterskor kände sig stressade över att hinna rapportera över sin patient till avdelningssjuksköterskan. Samarbetet med avdelningssjuksköterskan fungerade väl och intensivvårdssjuksköterskorna kände sig nöjda med överflyttningsprocesserna. Studien har också belyst att överflyttningen av en patient från intensivvård till vårdavdelning kan vara en utdragen process som ofta ligger till grund i platsbrist på mottagande enhet. För att överflyttningen skall bli mer strukturerad kan utarbetade rutiner bidra till en mer patientsäker och effektiv överflyttningsprocess.

De patienter som har högst morbiditet och minst marginaler för överlevnad utan sjukvård vårdas på en intensivvårdsavdelning. När en sådan patient förbättras ska hen förflyttas till en vårdavdelning där vården fortsätter. Förflyttningen kräver en fungerande process i flera steg som enligt forskningen innebär flera olika problem och risker. En intensivvårdssjuksköterska ställs här inför flera utmaningar där hänsyn måste tas till patienten, närstående, mottagande vårdavdelning, lagar och bestämmelser. Syftet med examensarbetet var att beskriva intensivvårdssjuksköterskans strategier vid förflyttningsprocessen av patienter från IVA till vårdavdelning. Öppna forskningsintervjuer har genomförts med tio intensivvårdssjuksköterskor på två intensivvårdsavdelningar med olika inriktning. Intervjuerna analyserades därefter utifrån kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats enligt Elo och Kyngäs (2008) beskrivning. I resultatet har strategier för att vårda framträtt som en huvudkategori. Där inkluderas tre allmänna kategorier: att vårda relationer, att anpassa vårdandet och att vårda patientsäkert. Kategorierna berör varandra på olika nivåer och utgör strategier som intensivvårdssjuksköterskan använder i sin strävan att genomföra en säker förflyttningsprocess. Vilka strategier som används vid vilken tidpunkt skiljer sig dock åt mellan olika situationer och en klar koppling kan dras till platssituation och tidstillgång. De individuellt utvecklade strategierna har i många fall vuxit fram ur organisationens struktur. Patientens säkerhet och välbefinnande samt intensivvårdssjuksköterskans känsla av kontroll över processen är centrala element i dessa strategier. I de fall processen av någon anledning inte fungerade var det just dessa element som riskerades. Det uppenbara gapet mellan IVA och vårdavdelning som har påvisats skulle kunna överbryggas med hjälp av en samverkanssjuksköterska vilket är en lösning som utomlands haft positiva resultat.

No description available.

Bakgrund: Isoleringsvård är idag vanligt förekommande på infektionsavdelningar och andra somatiska vårdavdelningar. Det finns olika former av isoleringsvård, då det kan vara att man är bärare av en resistent bakterie och behöver vårdas i isolering för att skydda andra eller i form av skyddsisolering vid exempelvis nedsatt immunförsvar. Oavsett anledning är det en vård som innebär strikta restriktioner gällande hygien och där patienten är bunden till att vara inne på rummet, i isolering. Kontakt med andra kan därför reduceras, då onödig brytning av isolering bör minimeras. Syfte: Syftet var att belysa patienternas erfarenhet av vårdpersonal vid isoleringsvård på en somatisk vårdavdelning. Metod: En systematisk litteraturöversikt gjordes baserat på 15 artiklar med både kvalitativ och kvantitativ ansats. Analysen gjordes med sin grund i Friberg, (2012). Resultat: Flertalet av patienterna hade erfarenheter kring hur viktiga vårdpersonalen var under deras isoleringsvård. Det belystes många brister hos vårdpersonal gällande information, kommunikation och bemötande. För att isoleringsvården skulle vara hanterbar för patienterna var kontinuerlig kontakt med vårdpersonal betydelsefull och ständig uppdatering gällande sin behandling av stor vikt. Slutsats: Vårdpersonal bör ägna mer tid till de isolerade patienterna, uppdatera dem med adekvat information och bemöta dem med respekt och värdighet. Arbeta på ett sådant sätt att vårdlidande inte skapas och kommunicera väl. Mer information och kunskap om varför isoleringsvård är nödvändig och mer kunskap till patienterna om deras sjukdomstillstånd för att skapa förståelse och minska den oro och rädsla som ofta uppkommer vid isoleringsvård.

No description available.

Bakgrund   Sömn är livsnödvändigt och påverkar hela människans hälsotillstånd både fysiskt och psykiskt samt på kort och lång sikt. Sömnbrist hämmar läkningsprocesser och kan leda till följdsjukdomar. Då sömn är så viktig för en såväl frisk som sjuk människa är det av stor vikt att belysa påverkansfaktorer vid sömn på vårdavdelning för att främja en god hälsa. Syfte  Syftet är att belysa patienters upplevelse av att sova på vårdavdelning samt de faktorer som kan påverka sömnen och hur omvårdnad kan bidra till att främja sömnen.  Metod  Syftet besvaras genom metoden litteraturöversikt. Litteraturöversikten inkluderade 15 vetenskapliga artiklar publicerade mellan år 2009-2019. Artiklarna insamlades från databaserna Cinahl Complete och PubMed. Resultatet analyserades genom integrerad analys.  Resultat Litteraturöversikten visar att upplevelsen av att sova på vårdavdelning är övergripande negativ. Det framkom att faktorer inom fysiska- och psykiska aspekter, omvårdnads- och medicinska aspekter samt faktorer relaterade till vårdmiljö begränsade patienters möjligheter till god sömn.  Slutsats Den här litteraturöversikten innehåller en sammanställning av forskning som visar på vad patienter upplever vid sömn på sjukhus och vilka faktorer som påverkar deras sömn. Det framkom av litteraturöversikten att patienters sömn mestadels påverkas negativt. Detta innefattade påverkansfaktorer inom vårdmiljön såsom ljud och ljus, psykiska faktorer såsom oro och ångest, fysiska faktorer såsom smärta samt omvårdnadsmoment såsom provtagning och administrering av läkemedel. Vidare framkom i litteraturöversikten att sömnbrist har påvisats ha negativa konsekvenser på människors hälsa vilket kan leda till en rad olika följdsjukdomar. Slutsatsen är att det behövs vidare forskning inom ämnet samt att det behöver tas fram strategier för att hälso- och sjukvården ska kunna arbeta personcentrerat för att främja en god sömn.

Bakgrund: Under omvårdnad ingår hälsofrämjande arbete att förebygga sjukdomar och främja hälsa men även ta hand om dem som drabbats av sjukdom. En legitimerad sjuksköterskas huvudfokus ligger i evidensbaserad omvårdnad, samt kunskaper om medicin som är av relevans för patientens omvårdnad och behandling. Missad omvårdnad är ett begrepp som tagits fram för att benämna omvårdnadsåtgärder som missas eller uteblir på grund av olika faktorer.  Bemanning inom ramen för sjuksköterskor innebär att antalet sjuksköterskor ska anpassas efter vårdtyngden och hur arbetsbördan ser ut på den enskilda avdelningen.  Syfte: Syftet med studien var att undersöka sambandet mellan bemanning på vårdavdelningar och missad omvårdnad  Metod: Litteraturstudien utgick från en beskrivning av systematisk litteraturöversikt av Rosén (2017). Litteratursökningen genomfördes i databaserna Cinahl och Pubmed. Granskningsmall av Forsberg & Wengström (2015) användes för att bedöma kvalitén av inkluderade artiklar. Totalt inkluderades 7 kvantitativa artiklar till resultatet. Induktiv analys genomfördes vid bearbetning av resultatet.  Resultat: Resultatet beskrivs utifrån två kategorier och två tabeller; övervägande positivt samband mellan bemanning och missad omvårdnad och omvårdnadsåtgärder som missas Slutsats: Underbemanning ledde till ökad arbetsbelastning för sjuksköterskorna vilket ledde till ökad risk för missad omvårdnad.

Bakgrund: Demenssjukdom är en degenerativ sjukdom vilket innebär att personens kognitiva förmåga blir sämre med tiden. Behovet av hjälp från omgivningen, för att kunna upprätthålla en fungerande vardag, blir allt större ju längre sjukdomen framskrider. Närstående har en viktig roll i omsorgen av en familjemedlem som drabbas av demenssjukdom. Syftet. Syftet med studien var att beskriva närståendes behov av stöd och deras erfarenheter av det dagliga livet efter att anhörig med demenssjukdom vårdats på geriatrisk neuropsykiatrisk avdelning. Metod. Studien hade en beskrivande design med kvalitativ ansats. Totalt sex individuella semistrukturerade intervjuer genomfördes. Insamlade materialet har analyserats med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultat. Det framkom att närståendes erfarenhet var att det inte bara var praktiskt stöd som var viktigt utan också stöd i form av information och kontakt med olika professionerna. Närståendes erfarenheter av professionell kontakt vid utskrivning upplevdes ofta som bristfällig. Det framkom även att behovet av stöd var individuellt för att få en fungerande vardag. Närstående som hade stöd i form av avlastning, dagvård eller hemtjänst upplevde att de fick anpassa sig efter hemtjänsten men att dessa stöd gav en viss frihet. Vidare framkom det i studien att en del närstående försökte leva som vanligt, genom att fortsätta med sina aktiviteter som innan familjemedlemmens diagnos.  Slutsats. Studien visar vikten av bra information och kontakt mellan specialistsjuksköterskan, närstående och övriga personal för att ge stöd till närstående och underlätta dennes vardag. Studien belyste även närstående som var nöjda med det stöd och den kontakt som de fick, samt de närstående som valde att ta vara på livet genom att fortsätta med livet och aktiviteter som innan den anhörig drabbades av demenssjukdom.

En stor utmaning för hälso- och sjukvården är att på bästa sätt hantera den stora mängd svårt sjuka patienter som är inneliggande på sjukhus. Mobila Intensivvårdsgrupper arbetar på många sjukhus runt om i Sverige med att hjälpa avdelningspersonal att bedöma och stabilisera patienter på plats samt att identifiera patienter som eventuellt kan komma behöva vårdas på en högre vårdnivå. För att identifiera dessa patienter behövs ett gott samarbete med vårdavdelningspersonalen. Med hjälp av olika bedömningskriterier kan vårdavdelningspersonalen tidigt notera signaler på att patienten försämras. Tidigare forskning har belyst att ett gott samarbete kan stärka de involverade i vårdandet, få dem att känna sig delaktiga och ge ett snabbare omhändertagande av patienten vid försämring. Syftet med studien var att undersöka och jämföra hur intensivvårdssjuksköterskor och avdelningssjuksköterskor upplever samarbete och delaktighet vid MIG-konsultation. En kvantitativ metod har valts utformad som en surveyundersökning med webbenkäter. Studien visar att upplevelsen av MIG skattas som generellt mycket god. De flesta upplever att MIG-konsultationer ökar deras kunskap om diagnostik och åtgärder vid akuta försämringar hos patienter. Resultatet i studien tyder på att ju större erfarenhet avdelningssjuksköterskor har i yrket och av MIG-konsultationer desto mer positiv var deras upplevelse och desto säkrare och mer delaktiga kände de sig. Intensivvårdssjuksköterskor upplever sig generellt mer delaktiga än avdelningssjuksköterskor i beslutsfattande frågor. Lägst delaktighet upplevde avdelningssjuksköterskor i fråga om vårdnivå hos patienten. Samarbetet tycks för det mesta fungera bra. För att förbättra samarbetet föreslås teamöverskridande dialog kring de olika personalkategoriernas funktioner, förmågor och arbetssituationer. Studien skulle kunna användas som ett underlag för vidare diskussion kring dessa frågor för att ytterligare förbättra teamarbetet vid MIG och därmed öka patientsäkerheten.

Intensivvård är en vårdnivå som innebär tillgång till avancerad behandling och noggrann övervakning av svårt sjuka patienter. Att vårdas på en intensivvårdsavdelning (IVA) kan upplevas som en traumatisk livshändelse, då hot för att förlora livet föreligger. Tidigare forskning visar att den nära relation som skapats till personalen är betydelsefull för patientens känsla av säkerhet och trygghet. När behovet av intensivvård inte längre bedöms föreligga förflyttas patienten till annan lägre vårdnivå, dvs. till vårdavdelning. Utskrivning kan ske planerat, oplanerat eller akut. Konsekvenser av bristande förberedelser, som utebliven information och stöd till patienten, kan leda till ännu mer oro och stress i den fortsatta vården på vårdavdelning samt tiden efter sjukhusvistelsen. Syftet med denna uppsats är att beskriva vad som påverkar patienters upplevelser av att flyttas från intensivvård till vårdavdelning. Litteraturstudie valdes som metod med begränsning på åtta artiklar med både kvalitativ och kvantitativ ansats. Resultatet visar att patienter upplevde rädsla och oro inför överflyttning till vårdavdelning på grund av bristfälliga förberedelser från IVA och vårdavdelningarna. Skillnad i vårdnivå upplevdes som en betydande aspekt för patienten. Rädsla för skillnader i kompetens, mellan IVA och vårdavdelning, kunde medföra att personal på vårdavdelningen inte hade förståelse eller kunskap över att patienterna varit kritiskt sjuka och vad det innebar i efterförloppet på vårdavdelningen. Samtidigt uppkom positiva känslor över att vara på bättringsvägen trots att de försvagats betydligt under IVA vistelsen. Författarna diskuterar olika faktorer där sjuksköterskors olika kompetens mellan IVA och vårdavdelningar har betydelse för patienters upplevelser av att byta vårdnivå. God kommunikationen mellan IVA och vårdavdelning är betydelsefullt för att utskrivningen från IVA ska bli optimal för patienten. / Program: Fristående kurs