Bakgrund: För att kunna ge en tydlig beskrivning av patientperspektivet gällande erfarenheter av bemötandet inom ambulanssjukvården och på akutmottagning är det viktigt att ta hänsyn till människors förväntningar på bemötande inom ambulanssjukvården. En ambulanssjuksköterska måste kunna visa engagemang och empati och kunna tolka och förutse patienters olika behov. Syfte: Att beskriva patienters erfarenheter av bemötande inom ambulanssjukvården och på akutmottagning. Metod: En litteraturstudie med systematisk ansats där studier (n=20) med kvalitativ metod inkluderats. Artikelsökningarna gjordes i databaserna CINAHL och PUBMED. Resultat: I resultatet framkommer tre teman; "det första upplevda bemötandet på akutmottagningen". Slutsats: Vid ett behov av akutsjukvård är ambulanssjukvården och akutmottagningen på ett sjukhus de första vårdinstanser som patienter kommer i kontakt med. Hur patienterna upplever bemötandet inom dessa instanser är avgörande för hur deras förtroende påverkas för deras fortsatta vård. / Background: In order to provide a clear description from the patients' perspective regarding their experiences in the ambulance care and at the emergency department, it is important to consider their expectations of this service. An ambulance nurse must be able to show engagement and empathy, as well as the ability to interpret and predict patients' various needs. Objective: To describe patients' experiences of interactions and relationships in the ambulance care and in the emergency department. Methods: A litterature review with a systematic approach in which studies (n=20) with qualitative methods are included. The searches of the articles were made in the databases CINAHL and PUBMED. Results: The results are divided into three sections: firstly, the initial perceived response of the ambulance crew, secondly more than transportation in an emergency vehicle and finally how people are treated in the emergency department. Conclusion: When there is a need for emergency care, the ambulance service and emergency department of a hospital are the first instances patients come in contact with. The patient's experience of treatment and hospitality in these instances are crucial to, and affects how trust is developed for their continued care.

Problemformulering: Upprepade traumatiska upplevelser, oförutsägbara situationer, oregelbundna arbetstimmar, tidspress samt otillräcklig tid för återhämtning är bara några få anledningar som bidrar till att ambulanssjuksköterskor lider av stor risk att drabbas av psykisk ohälsa. Långa sjukskrivningar kan bli resultatet av den psykiska ohälsan. I dagsläget används flera metoder för att minska den arbetsrelaterade psykiska stressen men ändå är det ett stort problem. Genom att låta ambulanssjuksköterskorna själva berätta om vad de anser kan vara en möjlig metod för stressreducering kan problemet minska. Metod: En kvalitativ metod användes för att få en djupare förståelse inom det aktuella ämnet. Sex ambulanssjuksköterskor intervjuades, med hjälp av semistrukturerade intervjuer, där de fick berätta om vilka möjliga åtgärder de ansåg kunde minska den arbetsrelaterade psykiska stressen. Intervjuerna transkriberades och analyserades därefter med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys. Där togs teman fram som sedan användes i resultatet. Resultat: Respondenterna ansåg att det fanns flera områden där möjliga åtgärder kunde bidra till att minska den arbetsrelaterade psykiska stressen. Sociala relationer, bra ledarskap, kontroll över schema, utbildning, erfarenhet och fritid var de områden där respondenterna ansåg att det fanns möjlighet till potentiella åtgärder. I vissa fall var det nya åtgärder som kunde implementeras och i andra fall var det redan aktuella åtgärder som behövde förbättras eller användas mer frekvent. Slutsats: Det finns flera åtgärder som kan visa sig vara effektiva för att minska den arbetsrelaterade psykiska stressen. Ett bra ledarskap i samband med gemensamt ansvar är essentiellt för att skapa en bra arbetsmiljö. Möjligheten till att eliminera all psykisk stress från arbetet ses som väldigt svårt, men genom möjliga åtgärder kan den minskas eller hanteras. Mer kvalitativ forskning kring detta ämne kan leda till fler svar. / Problem: Mental illness is common in ambulance nurses due to traumatic events, irregular working hours, pressure and lack of time for recovery. The result of these factors can be long-term sick leave. There are som actions already taken in todays ambulance service but the problem with work-related mental stress is still present. Method: Six ambulance nurses were interviewed to see what actions they thought could be used to reduce the work-related mental stress. The interviews were then analyzed by using a qualitative content analysis. Several themes were revealed that then were used in the result. Result: Several possible actions where was considered as useful to reduce the work-related mental stress. Social relationships, a good leadership, control over scheduling, education, experience and leisure time activities were areas where possible actions could be taken. In som cases there were new methods to reduce stress and in others there were already existing ones that could be expanded. Conclusion: Work related mental stress in ambulance nurses is something that will not disappear. But this study showed that there are possible methods that could help reduce and manage the mental stress. A good leadership seemed essential to create a good working environment were work-related mental stress was not common. More qualatative studies needs to be done regarding this subject and then there is a possibility to learn more methods wich can help ambulance nurses deal with the problem of work-related mental stress.

<p>Att framföra ett utryckningsfordon skiljer sig från att framföra en vanlig bil bland annat för de större friheter gällande trafikregler utryckningsförarna har. Dessa inkluderar både rätten att köra i högre hastigheter än annan trafik, men även möjligheten att kräva fri väg från andra trafikanter. Detta skapar en speciell interaktion mellan trafikanterna i trafiken där utryckningsfordonet kan ses som en lagligt olaglig agent. Avsaknaden på restriktioner gör dock körningen helt beroende på de enskilda utryckningsförarnas bedömning kring körbeteende. Trots det finns det inga nationella riktlinjer i Sverige fällande utbildning av utryckningsförare.</p><p>Den här studien undersökte normer och värderingar kring trafiksäkerhet hos operativ personal inom en ambulansorganisation. Semistrukturerade intervjuer genomfördes vilka var fokuserade på ett antal faktorer som förväntades kunna påverka trafiksäkerheten.</p><p>En tendens att se andra trafikanter som skyldiga för farliga situationer observerades, så väl som effekten olika uppdrag har på körningen, ett fenomen tidigare identifierat som ”red mist” (Dorn & Brown, 2003). Körningen ansågs vara ett känsligt ämne att kritisera och kollegors körstil sågs delvis bero på individuella skillnader. En påverkan på körningen av SOS Alarm påvisas samt att förarutbildningar nedprioriterats inom organisationen. En positiv attityd mot nationella riktlinjer som ett sätt att garantera förarutbildning observerades. Studien öppnar upp för ett flertal framtida studier vilka diskuteras.</p> / <p>Drivers of emergency vehicles (EV) are agents in the traffic system that by law are permitted to perform actions which are illegal for other road users. Not only can EV drivers legally drive above the speed limit, but they can also demand right of way by the use of warning lights and sirens. The lack of restrictions leaves the driving solely dependent on the judgment of each EV driver. Thus, the drivers should be well trained not just in driving skills but specifically in terms of risk assessment and self-assessment. However, there are no national guidelines in Sweden on training of EV drivers.</p><p>This study investigated the traffic safety norms among some ambulance drivers in Sweden. Semi-structured interviews were conducted focused on factors deemed important for traffic safety.</p><p>A tendency to attribute the reasons for risky situation to other drivers was found, as well as the presence of the condition dubbed “red mist” (Dorn & Brown, 2003). Driving was considered a sensitive matter in terms of critiquing and driving behaviour is partly attributed to individual differences. A positive attitude towards national guidelines was observed, as a way to ensure the sufficient EV driver training quality. A broader view of patient safety during pre-hospital health care is proposed to include EV transportation requirements.</p>

<p><strong>Introduktion:</strong> För att en räddningsinsats på olycksplats skall lyckas är en väl fungerande kommunikation nödvändig. Kommunikationen har visat sig vara ett vanligt problem vid utvärderingar av allvarliga händelser. Patientsäkerheten kan äventyras om det brister i informationsflödet mellan aktörerna i vårdkedjan. <strong>Syfte: </strong>Syftet med studien var att undersöka ambulanspersonalens uppfattningar av informationsöverföringen mellan sjukvårdens personal på olycksplats. Studien gjordes för undersöka om det fanns omständigheter som försvårar respektive underlättar informationsöverföringen. <strong>Metod: </strong>Enkätstudie bland ambulanspersonal (n= 103). <strong>Resultat: </strong>Tolv procent  ansåg att informationsöverföringen på olycksplats fungerade helt tillfredsställande. Av respondenterna var det 16,5 % som kände sig tillräckligt utbildade för att leda sjukvården på olycksplats, män kände sig signifikant oftare tillräckligt väl utbildade än kvinnor (p= < 0,02). Det var också fler män än kvinnor som kände sig säkra i rollen som sjukvårdsledning (p=< 0,01).  Det framkom att både mänskliga och tekniska faktorer påverkar kommunikationen samt att olycksplatsens geografiska läge, storlek och typ också hade påverkan. <strong>Konklusion:</strong> Faktorer som försvårar kommunikationen är låg tillit till en del av den tekniska utrustningen samt känslan av att vara otrygg i rollen som sjukvårdsledare. Erfaren personal samt erfarenhet av sjukvårdsledning anses vara faktorer som underlättar kommunikationen.  Fler studier behövs om  kommunikationen på olycksplats och även validerade skalor som mäter kommunikation bör utvecklas. <strong></strong></p> / <p><strong>Introduction: </strong>Well-functioning communication is essential for the success of rescue efforts at the scene of an accident. Problems in communication have proved to be a common occurrence in evaluations of serious incidents. Security of the patient might be adventured if there are problems in the flow of information between the actors in the chain of care. <strong>Purpose:</strong> The purpose of this study was to investigate paramedics’ experiences of the exchange of information within the medical service at the scene of accidents. The study was carried out to investigate if there were circumstances that aggravate or help the transfer of information. <strong>Method:</strong> A survey study among paramedics (n = 103). <strong>Result:</strong> Twelve percent perceived that communication of information worked completely satisfactorily. A total of 16.5 % of respondents felt well enough trained to lead the medical service at an accident scene and men felt significantly more often than women that they were well trained enough for the task (p= < 0,02). There were also significantly more men who felt confident in the roll as leader of the medical service(p=< 0,01).   <strong>Conclusion:</strong> Factors which make communication difficult included diminished trust in technical equipment and feelings of uncertainty in the roll of leader. Experienced personnel and leaders are seen as factors which positively affect communication. More studies concerning communication at accident scenes are needed and also validated scales for the measurement of communication skills.</p>

Introduktion: För att en räddningsinsats på olycksplats skall lyckas är en väl fungerande kommunikation nödvändig. Kommunikationen har visat sig vara ett vanligt problem vid utvärderingar av allvarliga händelser. Patientsäkerheten kan äventyras om det brister i informationsflödet mellan aktörerna i vårdkedjan. Syfte: Syftet med studien var att undersöka ambulanspersonalens uppfattningar av informationsöverföringen mellan sjukvårdens personal på olycksplats. Studien gjordes för undersöka om det fanns omständigheter som försvårar respektive underlättar informationsöverföringen. Metod: Enkätstudie bland ambulanspersonal (n= 103). Resultat: Tolv procent  ansåg att informationsöverföringen på olycksplats fungerade helt tillfredsställande. Av respondenterna var det 16,5 % som kände sig tillräckligt utbildade för att leda sjukvården på olycksplats, män kände sig signifikant oftare tillräckligt väl utbildade än kvinnor (p= &lt; 0,02). Det var också fler män än kvinnor som kände sig säkra i rollen som sjukvårdsledning (p=&lt; 0,01).  Det framkom att både mänskliga och tekniska faktorer påverkar kommunikationen samt att olycksplatsens geografiska läge, storlek och typ också hade påverkan. Konklusion: Faktorer som försvårar kommunikationen är låg tillit till en del av den tekniska utrustningen samt känslan av att vara otrygg i rollen som sjukvårdsledare. Erfaren personal samt erfarenhet av sjukvårdsledning anses vara faktorer som underlättar kommunikationen.  Fler studier behövs om  kommunikationen på olycksplats och även validerade skalor som mäter kommunikation bör utvecklas. / Introduction: Well-functioning communication is essential for the success of rescue efforts at the scene of an accident. Problems in communication have proved to be a common occurrence in evaluations of serious incidents. Security of the patient might be adventured if there are problems in the flow of information between the actors in the chain of care. Purpose: The purpose of this study was to investigate paramedics’ experiences of the exchange of information within the medical service at the scene of accidents. The study was carried out to investigate if there were circumstances that aggravate or help the transfer of information. Method: A survey study among paramedics (n = 103). Result: Twelve percent perceived that communication of information worked completely satisfactorily. A total of 16.5 % of respondents felt well enough trained to lead the medical service at an accident scene and men felt significantly more often than women that they were well trained enough for the task (p= &lt; 0,02). There were also significantly more men who felt confident in the roll as leader of the medical service(p=&lt; 0,01).   Conclusion: Factors which make communication difficult included diminished trust in technical equipment and feelings of uncertainty in the roll of leader. Experienced personnel and leaders are seen as factors which positively affect communication. More studies concerning communication at accident scenes are needed and also validated scales for the measurement of communication skills.

ABSTRACT   Introduction: During the past 40 years the ambulance service in Sweden has evolved from mainly being a source of transport to today’s high-tech caring facilities that enable qualified care to start already in the patient’s home. This first level of care is now provided by registered nurses and registered nurses with specialist training in pre hospital care. At the same time as the care provided is becoming more advanced, results from studies demonstrate that the amount of dispatches to patients that lack the need for ambulance care and transport is increasing. Nurses in pre-hospital care possess the knowledge, training and authority to perform an initial assessment of patients and also treat patients according to local and national guidelines. After the treatment it would sometimes be possible for the patients to remain at home without having to use ambulance transport to an emergency department or in other cases find other means of transport to hospital. Today this is, in Sweden, an accepted standard for by district nurses who are mandated to refer, even after only telephone consulting, the patients to self-care. Ambulance nurses lack this according to present guidelines. If a patient is to remain on-scene or home, a strict protocol of documentation has to be filled-in as well as the ambulance crew being in contact with a doctor. In this study, the authors visualize what patient categories stay on-scene or home, what types of examinations was performed and if the patient safety is ensured.   Objective: The aim of this study was to visualize patient safety when the patient is not transported to hospital by ambulance.   Method: A quantitative, descriptive and retrospective design and analysis of 137 ambulance medical records where the patient was left at home after the initial assessment.   Results: The results demonstrate that the patients who wish to remain on-scene have various different conditions. The majority stayed home at their own request and without any further treatment being performed by the pre hospital care provider. In 28 per cent the patients received some kind of treatment, and in some of the cases patients refused ambulance transport even when the ambulance nurse strongly recommended this. This study also demonstrated that, in many cases, the patients´ history as well as the patients´ status were incomplete documented. The ambulance nurse performed, in median, four different examinations on the patients. In more than half of the cases the nurses had documented that the patient had some kind of attendance. Counseling was given both to patients and sometimes to the patients’ family member.  A lack of sufficient documentation in the patients’ medical record was found and also that consultation of a doctor only has been completed in 15 per cent. Of a total of 137 patients there were three patients who called for an ambulance within the following 24 hours. One of these became aggressive during the first time of visit, and therefore the nurse wasn´t able to examine her thoroughly.  The two other patients do not differ regarding the extent of the examination compared to those who didn´t call for ambulance again.   Conclusion:  Although this paper demonstrates that patients´ safety has not been compromised in the examined records, the authors recommend further studies on patient safety when patient remain on-scene. There is also a need for more specific and valid indicators. Documentation and adherence to guidelines were, however, in this study found to be insufficient.  Key words: patient safety, ambulance, patient, specialist nurse in pre hospital care science, nurse, transport, journal.

SAMMANFATTNING Ambulanssjukvårdens utveckling gällande medicinsk teknik och medicinsk kompetens har skapat möjlighet för ambulanssjuksköterskan att kunna vårda patienterna på en mycket avancerad nivå. Samtidigt har möjlighet skapats att triagera, prioritera och styra patienterna mot rätt vårdinstans till skillnad från tidigare då alla ambulansuppdrag resulterade i ett besök på en akutmottagning. Detta är en möjlighet som hanteras olika beroende på var i Sverige ambulanssjuksköterskan arbetar. Syftet med studien var att belysa vård på plats i samband med ambulansuppdrag inom ett specifikt sjukvårdsområde. Studien utgick från en kvantitativ ansats och var en journalstudie där ambulansjournaler granskades. Resultatet visar att det finns månadsfluktuationer över ett helårsperspektiv men att dessa är små och svårtolkade. Störst skillnad är det mellan november, 15,3 procent (n=489) och maj 11,6 procent (n=386). När dygnsfördelningen av eftersökta uppdrag analyserades framkom det att natten (22.00–05.00) är den tid då de flesta uppdragen relativt sett resulterar i att patienten inte transporteras vidare med ambulans. Skillnaden åskådliggörs genom att jämföra tiden mellan 09.00–10.00 då endast 6,5 procent (n=149) av ambulansuppdragen resulterade i att patienten inte behövde transporteras med ambulans och tiden mellan 01.00–02.00 då 26,4 procent (n=222) hanterades på samma sätt. Studieområdets sammanlagt nio stationer undersöktes i jämförande syfte och resultatet påvisar att det kan finnas skillnader mellan dessa stationers sätt att arbeta. Vad som ytterligare framkom vid jämförelse mellan dessa stationer var att satellitstationer som är knutna till en huvudstation arbetar mer generöst med att låta patienter vara kvar på hämtplats eller få ett annat transportsätt. Detta trots att samma personal bemannar dessa två ihopkopplade stationer. Skillnaden mellan högst relativ frekvens och lägst relativ frekvens var mellan station 2 med 22,8 procent (n=336) och station 7 med 8,6 procent (n=689). Resultatet visar när det gäller uppdragstid att ett uppdrag som resulterat i vård på plats eller hänvisning med annat transportsätt tar i mediantid 28 minuter mindre att utföra än andra uppdrag. Fluktuationerna över ett helt år är svårtolkade och skulle behöva ytterligare och djupare studier för att ordentliga slutsatser ska kunna dras. Dygnsfördelningen av uppdragen som inte resulterat i patienttransport pekar på att det finns ett behov av tillgång till primärvård även under jourtid. Den effekt som vård på plats kan ha skulle kunna innebära att området får en ökad beredskap vilket i förlängningen kan leda till kortare väntetider för akut sjuka patienter. / ABSTRACT Ambulance care developments regarding medical technology and medical expertise have created the opportunity for ambulance nurse to care for patients at a very advanced level. It has also created the opportunity to triage, prioritize and steer patients towards the most suitable medical care unlike before when all ambulance missions resulted in a visit to an emergency room. This is a possibility that is handled differently depending on where in Sweden the ambulance nurse is working. The objective of this study was to elucidate care on site in conjunction with ambulance missions within a specific hospital area. The study was based on a quantitative approach and was a journal study where ambulance medical records were reviewed. The results show that there are monthly fluctuations over a full year perspective, but these are small and difficult to interpret. The biggest difference is between November, 15,3 percent (n=489) and May 11,6 percent (n=386). When the day distribution of the sought after assignment was analyzed it was found that the night (22.00 to 05.00) is the time when most of the missions, relatively, are resulting in a non-transportation of the patient by ambulance. The difference is illustrated by comparing the time between 09.00 to 10.00 when only 6,5 percent (n=149) of the ambulance assignments resulted in that the patient did not have to be transported by ambulance and with the time between 01.00 to 02.00 when 26,4 percent (n=222) were handled in the same way. The study area's total of nine stations was examined for comparative purposes and the results indicate that there might be differences between these stations ways of working. What has further emerged from the comparison of these stations was that the satellite stations that are linked to a master station operates more generously with allowing patients to remain on pick up location or to get referring to an alternative way of transport. This despite the fact that it is the same staff that is manning these two connected stations. The difference between the highest relative frequency and the lowest relative frequency was between station 2 with 22,8 percent (n=336) and station 7 by 8,6 percent (n=689). The result shows in terms of assignment time that an assignments that results in care on site or referring to an alternative way of transport takes the median time of 28 minutes less to perform than other assignments. The fluctuations over a year are difficult to interpret and would need further and deeper studies for proper conclusions to be drawn. The daily distribution of non-transport assignments, points out that there is a need for access to primary care even during on-call hours. The effect that care on site may have could mean that the area may benefit from increased preparedness, which ultimately can lead to shorter waiting times for acutely ill patients.

Bakgrund: Personal inom ambulanssjukvård utsätts dagligen för stress och hög arbetsbe- lastning. Detta leder till ökad risk för hälsoproblem hos ambulanspersonal och riskerar att kunna påverka omvårdnaden.
 Syfte: Syftet med studien var att belysa ambulanspersonalens upplevelser av återhämt- ning mellan uppdragen.
 Deltagare: I studien medverkade tio anställda inom ambulanssjukvården vid två medel- stora städer i Sverige och närliggande glesbygd.
 Metod: Studien baserades på tio semistrukturerade intervjuer utförda december 2014. In- tervjuerna spelades in och analyserades med kvalitativ innehållsanalys.
 Resultat: Fyra kategorier framkom: Förutsättningar för återhämtning, Omständigheter som ger återhämtning, Omständigheter som motverkar återhämtning och Konsekvenser av bristande återhämtning. Till de fyra kategorierna skapades 14 underkategorier. De fak- torer som bedömdes som viktigast för god återhämtning var dagtid måltider och social umgänge. Under nattetid har sömn beskrivits som mest elementärt. Det påpekades att det är svårt att planera för vila och återhämtning dels pga arbetsbelastningen, dels pga oviss- heten om arbetspassets fortskridande.
 Slutsats: Resultatet av studien visar att ambulanspersonal upplever att den viktigaste återhämtningen sker genom sömn, måltider och socialt umgänge. Förutsättningar för vila och återhämtning har en fundamental roll. Det som kan försämra återhämtning upplevs vara; brist på adekvat krishantering, kort tid för återhämtning samt dåligt kollegialt stöd, vilket kan leda till försämrad omvårdnad och risk för negativa hälsoeffekter. / Background: Ambulance personnel face daily stress and high workload. This leads to increased risk of health problems among ambulance personnel and risk to affect care. Purpose: The purpose of this study was to elucidate the ambulance personnel experiences of recovery between missions. Participants: In the study contributed ten employees in prehospital care at two mid-sized cities in Sweden and surrounding rural areas. Method: The study was based on ten semi-structured interviews conducted in December 2014. The interviews were recorded and analyzed using qualitative content analysis. Results: Four categories emerged: Prerequisites for recovery, Circumstances that provides recovery, Circumstances that impairs recovery and Consequences of lack of recovery. To the four categories 14 subcategories were created. The factors that were considered most important for good recovery is daytime, meals and social interaction. During nighttime sleep was described as the most elementary. It was pointed out that it is difficult to plan for rest and recovery, partly because the workload, partly because of uncertainty about the workshifts progression. Conclusion: The result of the study shows that ambulance personnel feel that the most important recovery occurs through sleep, meals and socializing. Prerequisites for rest and recovery has a fundamental role. What may limit the recovery is perceived to be; lack of adequate crisis management, short time for recovery and poor peer support. Which can lead to impaired care and risk of adverse health effects.

Bakgrund: Ambulanssjuksköterskans roll innebär bland annat att bedöma en patients tillstånd. I bakgrunden presenteras bedömningsprocessen ur ett psykiatriskt, prehospitalt och kombinationen prehospitalt/psykiatriskt perspektiv. Syfte: Syftet är att belysa på vilka grunder ambulanssjuksköterskor gör sina bedömningar i mötet med personer som kan antas lida av akut psykisk ohälsa. Metod: Studien grundar sig på en kvalitativ forskningsansats. Data har insamlats genom semistrukturerade intervjuer och har analyserats med hjälp av kvalitativa innehållsanalys som Granheim och Lundman beskriver den. Resultat: Utgörs av tre huvudkategorier; Patienten i fokus för bedömningen, Omgivningens roll samt Vårdarens tillvägagångssätt Diskussion: Resultatet har diskuterats utifrån andra studerade arbetssätt och tankeprocesser bakom en bedömning. Vidare lyfts reflektioner kring den teoretiska referensramens huvudbegrepp; Miljö, Hälsa, Människosyn och mötet med patienten. / Background: One of the ambulance nurses many responsibilities is assessing the patients’ current health situation. The background presents how this process may manifest itself in the nursing field of pre-hospital care, psychiatry and the combination of pre-hospital and psychiatry.  Aim: The present study aims to illuminate on what basis the ambulance nurse make their assessing decisions in the encounter with patients that might suffer from an acute psychiatric event Methods: Data was collected through semi-structured interviews and have been analysed using the qualitative content analysis as described by Graneheim and Lundman. Results: Three main categories emerged: Assessing the patient, The role of the environment and The nurses approach. Discussions: The results have been discussed comparing other known assessment situations and cognitive models. Reflections from the result, seen through the perspective of the theoretical frameworks, are also presented.

Sammanfattning Bakgrund: Antalet transporter mellan sjukhus, som kräver medföljande anestesipersonal, har ökat i region Jönköpings län från 135 stycken 2015 till 247 transporter 2016. Anestesisjuksköterskans arbetsuppgifter är bland annat att övervaka, observera, dokumentera och följa upp patientens ventilation, cirkulation, anestesidjup och temperatur. Att vårda patienter i ambulans är en stor utmaning eftersom situationen är komplex och oförutsägbar. Syfte: Syftet är att beskriva anestesisjuksköterskors erfarenheter och agerande i samband med kritisk händelse under ambulanstransport av svårt sjuk patient. Metod: Kvalitativ design med hjälp av intervjuer utfördes med Critical Incident Technique (CIT). En incident liknas vid en situation, ett dilemma eller enskild händelse som i efterhand betraktas som kritisk. Kritiska händelser definieras i  denna studie som händelser eller specifik situation med positiv eller negativ utgång. Resultat: Tre huvudområden söktes i resultatet, trygghet, kontroll och utsatthet. Anestesisjuksköterskorna upplevde att transportsituationen var en utsatt uppgift, trots flera år som anestesisjuksköterskor och mångårig yrkeserfarenhet utöver det. Det beskrevs som det värsta med jobbet och var inget som någon längtade efter. Slutsats: Anestesisjuksköterskor känner sig ofta otrygga, utsatta och har svårt att behålla kontrollen över situationen under ambulanstransporten.