Bakgrund: Ambulanssjukvården i Sverige saknar nationella kompetenskrav. Detta innebäratt kritiska incidenter förväntas hanteras patientsäkert av ett vårdteam därambulanssjuksköterskans (AS) kollega har lägre, samma, högre eller en annan kompetens.Skillnaderna i vårdteamets kompetens kan ha betydelse för möjlighet att utföra en god ochsäker vård. Syfte: Syftet med studien var att beskriva AS upplevelser av kollegialt stöd vid kritiskaincidenter. Metod: En kvalitativ retrospektiv intervjustudie med en kritisk incident teknik (CIT)användes. Nio kliniskt verksamma AS från fyra olika ambulansregioner intervjuades.Urvalet gjordes med strategiskt och snöbollsurval. Intervjuerna transkriberades ochanalyserades induktivt med en innehållsanalys. Resultat: ledarskap, stöd, förståelse och förtroende beskriver AS vara viktiga upplevdafaktorer som är viktiga för att känna tillit till kollegan. AS upplever sig även vara utsatta ochotillräckliga vilket innebär att vara ensam i vårdmötet vid kritiska incidenter. Diskussion: Kritiska incidenter är vanliga varför intervjuer med en CIT genomfördes. Det ärlevda erfarenheter och upplevelser som är intressant att studera. Kollegialt stöd beskrivs somsärskilt viktigt för oerfarna AS då det krävs ledarskap och kunskap inom de vanligastebeskrivna kritiska incidenterna hjärt- lungräddning eller vård av medvetslösa. Intressant äratt erfarna AS beskriver att det finns utmaningar och svårigheter i att hantera negativakollegor och att undervisa kollegor som saknar kunskap samtidigt som vård skall utföras. Slutsats: Kompetensens betydelse i ambulanssjukvårdens vårdteam är viktigt. Om kolleganär en erfaren specialistsjuksköterska med inriktning mot ambulanssjukvård så upplever ASoftare en högre grad av tillit till kollegan. / <p>2023-10-25</p>

Psykisk ohälsa ökar i Sverige och i världen och personer med psykisk ohälsa är idag en vanlig patientgrupp inom ambulanssjukvården. Vården vid psykisk ohälsa skiljer sig mycket från vården vid somatiska sjukdomar och studier har visat att sjuksköterskor inom ambulanssjukvården upplever en bristande kunskap inom området psykisk ohälsa. Sjuksköterskor inom ambulanssjukvården tenderar att fokusera på patientens fysiska tillstånd och bristande kunskap kan orsaka ett ökat lidande för patienten. Syftet med den här studien var att undersöka hur sjuksköterskor inom ambulanssjukvården skattar sin förmåga att vårda patienter med psykisk ohälsa i en prehospital miljö. Studien är en prospektiv tvärsnittsstudie med kvantitativ ansats. Enkäter med självskattningsskalor skickades ut till alla verksamma sjuksköterskor inom ambulanssjukvården på Södra Älvsborgs Sjukhus och i Region Jönköpings län. Resultatet visade att majoriteten av sjuksköterskorna inom ambulanssjukvården skattade sin förmåga att vårda patienter med psykisk ohälsa som god. Faktorer som påverkade självskattningen var kön, utbildningsnivå och om sjuksköterskan tidigare arbetat inom psykiatrin. Högre ålder och längre erfarenhet som sjuksköterska minskade oron över att vårda patienter med psykisk ohälsa. Sjuksköterskor som ansåg att behandlingsriktlinjerna var tillräcklig hjälp skattade generellt sin förmåga högre. Resultatet indikerar att det finns ett behov av fortbildning i prehospital vård av patienter med psykisk ohälsa. Det framkommer också att det är viktigt med bra behandlingsriktlinjer.

Background: One million emergency cases, which includes any type of ambulance transportation, are handled each year in Sweden. Ambulance personnel are required to have the ability and knowledge to identify all patients’ individual needs in different environments. Therefore, the ambulance nurse holds a great responsibility in the ambulance service whereby incorrect treatment could result in a catastrophic outcome. Aim: To describe how ambulance personnel experience and cope with their work situation. Another purpose was to review the sampling of the studies. Methods: This descriptive literature review is based on twelve scientific articles which was searched through the databases Cinahl and PubMed, and then compiled under three main themes and six sub-categories. Main results: Ambulance personnel use to a large extent their experiences based on prior knowledge and experiences to cope. Ability to interact and co-operate with other was elementary, both before, during and after the encounter with the patient. The ability of maintaining a balance between presence and distance, which is required to nurture the patient in an integrated way, was difficult in demanding situations. Through reflection, especially with the support of others, difficult experiences could be processed, resulting in both professional and personal development. Conclusion: Ambulance personnel meet and take care of their patients based on their previous knowledge and experiences. Therefore, further research should aim at finding how lived experiences could be transformed into valuable knowledge. / Bakgrund:En miljon akutfall, som innefattar någon typ av ambulanstransport, hanteras varje år i Sverige. Ambulanspersonalförutsätts ha förmåga och kunskapatt kunna identifiera alla patienters individuella behov i olika typer av miljöer. Således innehar ambulans-sjuksköterskanett stort ansvar, då felaktiga behandlingsåtgärder kan få katastrofala följder. Syfte:Att beskriva hur ambulanspersonal upplever och hanterar sin arbetssituation. Ytterligare ett syfte varatt granska hur studiernas urval skett. Metod:Den deskriptivt designade litteraturstudien bygger på tolv vetenskapliga artiklar som söktes via databaserna Cinahl och PubMed. Artiklarnasammanställdes under tre huvudteman samt sex subkategorier. Huvudresultat:Ambulanspersonal hanterade i stor utsträckning sina upplevelser utifrån tidigare kunskaper och erfarenheter. Förmåga till interaktion och samarbetemed andra var elementär, både före, under och efter mötet med patienten. Att upprätthålla den balans mellan närhet och distans,som erfordrades för att vårda på ett fullt integrerat sätt,upplevdes svårt i krävande situationer. Genom reflektion, särskilt med stöd av andra, kunde svåra upplevelser bearbetas vilket resulterade i både professionell och personlig utveckling. Slutsats:Ambulanspersonal har setts hantera sina upplevelser och det vårdande mötet med patienten utifrån tidigare kunskaper och erfarenheter, därförär det angeläget att fortsatt forskning syftar till att finna hur levd erfarenhet kan omsättas till värdefull kunskap.

Bakgrund: Kompetensen i ambulansteamet i Sverige skiljer sig åt mellan de olika landstingen. Vissa har grundutbildad sjuksköterska som högsta medicinska kompetens i ambulansen, andra landsting har krav på en specialistsjuksköterska i ambulanserna. Det finns dock inga riktlinjer på vilken specialistutbildning som är önskvärd inom ambulanssjukvården trots att det finns en utbildning till specialistsjuksköterska med inriktning mot ambulanssjukvård. Syfte: Syftet med studien var att beskriva formella kompetensområden för specialistsjuksköterskor som är behöriga att arbeta inom ambulanssjukvård i Sverige. Metod: En summativ innehållsanalys av kompetensbeskrivningar för specialistsjuksköterskor. Resultat: Tolv kompetensbeskrivningar analyserades vilka genererade fyra huvudkategorier vardera. Antal underkategorier och nyckelord varierade. Medicinsk kompetens blev huvudkategori i elva av tolv kompetensbeskrivningar och störst i sju kompetensbeskrivningar. Resultatet visade även att kompetensområdena i de olika kompetensbeskrivningarna till största delen var inriktade mot de vårdområde där de är avsedda att utövas.  Slutsats: De teoretiska formella kompetensområdena skiljer sig mellan de olika kompetensbeskrivningarna. Avsaknad av teoretisk kunskap avsedd för mångfalden av patienter i den prehospitala miljön skulle kunna påverka patientsäkerheten. / Background: The competence of the personal in the ambulance team differ between the county councils. In some counties it has to be a specialist nurse that has the medical responsibility while in other counties it is a registered nurse that has that position. Today there are no guidelines for what specialist education the specialist nurse working within the ambulance care should have, even though there is an education for specialist ambulance nurse. Aim: The aim of this study was to explore the formal competencies of the different specialist nurses that works in ambulance care in Sweden.  Method: A summative content analysis of the documents describing the competencies for the difference specialist nurses was made.  Results: Twelve documents describing the competencies were analyzed which all gave four main categories. Number of subcategories and keywords varied. Medical knowledge was identified as a main category in eleven of twelve documents describing the competencies and was the biggest in seven out of  twelve documents describing the competencies. The result also showed that the competencies described in the documents mainly focused on the care area where they are meant to be practiced.  Conclusion:  The theoretical formal competencies differ between the documents describing the competencies for specialist nurses. Lack of theoretical knowledge designed for the variation of patient in prehospital care could influence patient safety.

Patienter med suicidala tankar och handlingar är en skör patientgrupp som är sårbara på grund av sitt sjukdomstillstånd. Omvårdnaden av dessa patienter är en stor utmaning för ambulanssjuksköterskan som många gånger är patientens första kontakt med vården i det akuta skedet. Vårdandet kräver ett stort personligt engagemang och kan spela stor roll för att förhindra suicid och påverka patientens framtida liv och välbefinnande. Denna studies syfte var att belysa ambulanssjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter med suicidala tankar och handlingar. Kvalitativa djupintervjuer av åtta ambulanssjuksköterskor genomfördes. Dessa analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Analysen resulterade i sexton underkategorier och fyra huvudkategorier. Huvudkategorierna var: Främjande av vårdrelation, Byggande av tryggt vårdrum, Känslomässig påfrestning samt Värdering av patientens önskan att dö. Resultatet visar två tydliga områden i vården av patienter med suicidala tankar och handlingar. Den ena upplevelsen var relaterad till bemötandet och omhändertagandet av patienten för att få fram information om patientens intention med sin handling. Den andra upplevelsen var relaterad till vårdarens egna känslomässiga påfrestning efter att ha vårdat en suicidal patient. Studien visar hur komplicerad och svår vården av suicidnära patienter är och att det ställs höga krav på ambulanssjuksköterskorna som vårdar dessa patienter. Efterfrågan på ökade utbildningsinsatser till ambulanssjuksköterskor gällande patientkategorin samt framtagande av behandlingsriktlinjer/bedömningsinstrument är något som studien påvisar. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot ambulanssjukvård

Antalet ambulansuppdrag ökar i Västra Götalandsregionen i snabbare takt än ambulansresurserna, samtidigt som kraven på ambulanspersonalen blir allt högre. I området Norra Älvsborgs Länssjukhus och Uddevalla sjukhus (NU-sjukvården) har ett beslut fattats sedan juli 2013 att endast de patienter som brådskande måste till sjukhus, alternativt är i behov av vård under transport, ska medfölja ambulansen till vårdinrättning. Övriga patienter ska hänvisas till annat transportsätt. Upplevelsen av att hänvisas till ett annat färdsätt än ambulans sparsamt studerat. Därför görs denna studie, i syfte att undersöka patientens upplevelse av vårdmötet med sjuksköterskor inom ambulanssjukvården i samband med att de hänvisats till annat färdsätt. Nio kvalitativa intervjuer genomfördes med patienter som hänvisats till annat färdsätt av sjuksköterskor inom ambulanssjukvården. Materialet analyserades genom kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Underkategorier framkom som bildade sex kategorier. Resultatet påvisar både nöjdhet och missnöje hos patienterna. Attityden hos sjuksköterskan har spelat stor roll, men även deras förmåga att låta patienten vara delaktig i beslutet samt informera om dess tillstånd och vad som föranleder hänvisningen. Känslor såsom ilska, uppgivenhet och sorg har framkommit, men också glädje, förståelse och tillit. De patienter som känt sig väl bemötta, delaktiga och som har fått information har behållit eller stärkt sitt förtroende för ambulanssjukvården och framhåller att det är en organisation att lita på. De patienter som inte känner sig väl bemötta, delaktiga eller informerade ger i sin tur uttryck för en stark besvikelse över ambulanssjukvården. Tveksamhet till att överhuvudtaget kontakta ambulanssjukvården igen framkommer. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot ambulanssjukvård

Beroende och missbruk av alkohol och narkotika är ett folkhälsoproblem i Sverige. Vården av de skador och sjukdomar som uppkommer till följd av detta upptar en stor del av hälso- och sjukvården, och dessa patienter är något som ambulanspersonal ofta stöter på. Ett bra bemötande kan tyckas vara självklart i arbetet med människor, men studier har visat att de människorna med alkohol eller narkotikaproblem ofta bemöts av fördomar. Sjukvårdspersonal ska bemöta patienter med omtanke och respekt oavsett yttre faktorer och vård skall också ges utifrån människors lika värde. Syftet med arbetet är att beskriva ambulanssjuksköterskans erfarenhet av att möta patienter med missbruksproblematik. Åtta kvalitativa intervjuer genomfördes med ambulanssjuksköterskor där materialet sedan analyserades genom kvalitativ manifest innehållsanalys med en induktiv ansats. Efter analysen framkom sex kategorier vilka var: Maktlöshet, autonomi och respekt inför patienten, se till patientens behov, erfarenhet och kompetens, otrygghet samt relationer. Resultatet gav en viktig inblick i hur ambulanssjuksköterskorna erfarenhet är av att bemöta patienter med missbruksproblematik där ambulanssjuksköterskorna försökte bemöta patienten med respekt och ge lika vård oavsett social status, ålder, kön eller etnicitet. Några områden ansågs vara värda att åskådliggöras extra. Dessa var bland annat maktlösheten av att inte kunna hjälpa patienten med deras grundproblem och ta dem till rätt vårdinstans. Upplevelsen av rädsla för hot och våld. Att det i bemötandet tycks kunna vara en skillnad beroende på om ambulanssjuksköterskan är erfaren eller ej samt att ta med patienten för vård mot dess vilja. Författarna föreslår vidare forskning inom området. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot ambulanssjukvård

Tidigare forskning pekar på att prehospitala hot och våldsituationer är ett vanligt förekommande problem. Däremot saknas väsentlig fakta om bedömning av dessa situationer före vårdmötet. Detta anses viktigt då hot och våld har en negativ inverkan både på patient och vårdare. Genom att klargöra vad det är som bidrar till att kontakt med polis tas ökas kunskapen kring ämnet och den negativa spiral som hotet kan innebära för både vårdare och patient förhindras. Syftet var att undersöka specialistsjuksköterskors erfarenhet av att bedöma en situation som potentiellt hotfull före vårdmötet. Studien har en kvalitativ design med induktiv ansats och innefattar intervjuer av sju specialistsjuksköterskor med varierande specialistutbildning som arbetar inom ambulanssjukvård. De hade vid minst ett tillfälle utsatts för hot och/eller våld alternativt haft misstanke om hot och/eller våld före vårdmöten. Resultatet av studien påvisar att specialistsjuksköterskans erfarenhet av att bedöma en situation som potentiell hotfull före vårdmötet bygger på tolkning av information från larmcentralen, magkänsla samt tolkning av miljön omkring patienten. Tolkning av information är beroende av yrkesmässig erfarenhet, teoretisk kunskap/utbildning, geografisk kännedom, medvetenhet av riskfaktorer, erfarenhet av riskbedömning samt konsekvenstänkande. Magkänslan kommuniceras med kollega, vid osäkerhet inhämtas mer information från larmcentralen och eventuellt beslut om brytpunkt tas. Hot om våld är ett komplext problem som ställer höga krav på både larmoperatör och ambulanspersonal. Risken kan vara svår att förutse och är beroende av larmoperatörens tolkning av situation samt ambulanspersonalens tolkning, magkänsla och tidigare erfarenheter av liknande uppdrag. Att vara först på plats hos patienten innebär en ökad risk för hot om våld. Det är viktigt att förmedla yrkesmässiga erfarenheter av bedömningar av hot och våld till övriga medarbetare genom reflektion, kommunikation och utbildning. / Program: ambul

Patienter med akut koronart syndrom är idag en stor utmaning för svensk ambulanssjukvård. Smärt- och ångestproblematiken är speciellt viktig ur ett vårdvetenskapligt perspektiv. Det är känt att ett bra bemötande från ambulanspersonalen och noggrannhet i den specifika omvårdnaden optimerar patientens upplevelse av given vård. Patienternas upplevelser av väntan på vård och omhändertagandet i ambulansen är därför aspekter som bör studeras ytterligare för att utveckla det prehospitala vårdandet. Syftet med studien var att fördjupa kunskaperna om patienters upplevelser av vårdandet vid akut koronart syndrom i samband med ambulanssjukvårdens omhändertagande. En kvalitativ forskningsmetod har tillämpats. Sex patienter på en hjärtintensivavdelning i Västra Götalandsregionen har intervjuats. Intervjuerna som har bearbetats med innehållsanalys. I resultatet beskrivs domänerna Insjuknande och Omhändertagande. Fem kategorier med tillhörande underkategorier presenteras: Lidande, Skuld, Autonomi, Vårdlidande och Välbefinnande. Detta resultat tolkades till temat: Vara dubbelt drabbad men får tvåfaldig hjälp, både inifrån och utifrån. I diskussionen belyses resultatet utifrån annan forskning och flera likheter lyfts fram, men även vad som är nytt. Patienternas strategier för att på egen hand bemästra smärtan och att i första hand konsulterar en vårdcentral eller någon anhörig, innan de ringer efter en ambulans, diskuteras också. Vidare diskuteras patienternas upplevelse av vårdlidande och hur ett ökat medvetande om patientperspektivet kan utveckla den prehospitala vården. Slutsatsen är att det prehospitala vårdandet kan förebygga och reducera både lidande och vårdlidande. Ytterligare förbättringspotentialer finns genom att stärka patientens autonomi samt genom att öka ambulansens komfort. Dessutom kan den prehospitala smärt- och ångestlindringen förbättras. Slutligen måste patientens kunskaper om akut koronart syndrom förbättras, för att minska skuldkänslan och motivera till att tidigt söka vård. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot ambulanssjukvård

Fåtalet studier beskriver vårdpersonal som patientgrupp. Inga studier är funna som skildrar ambulanspersonals erfarenheter av att vårdas inom det egna yrkesområdet. Därför genomfördes en kvalitativ studie med sju informanter för att besvara frågan: Hur kan ambulanspersonal uppleva att vara patient i ambulanssjukvården? I resultatet beskriver informanterna två roller när de drabbas av akut sjukdom eller skada: en patientroll och en patientroll där yrkesrollen har inflytande. Patienter med yrkeserfarenhet inom ambulanssjukvård fortsätter tänka som vårdare och har därför svårt att komma in i patientrollen. Detta kompliceras ytterligare om vårdaren backar i sin vårdarroll och blir kollega. Det framstår som viktigt att vårdarna ser patienterna som individer och hjälper dem in i patientrollen. Patienterna vill känna sig trygga med att sekretess bibehålls. De upplever behov av att bli delaktiga i vården utan att känna ansvar för den. I vårdandet av dessa patienter framstår det som särskilt viktigt att följa behandlingsriktlinjerna samt känna till hur människor kan agera i chock. Vårdaren behöver också vara medveten om sin möjlighet att ta kontroll över situationen och hjälpa patienten i en situation då denne ibland inte förmår ta välgrundade beslut. Det behövs ett professionellt, medvetet vårdande där sunt förnuft och naturligt vårdande inte är tillräckligt. Studien tillför nya dimensioner om hur patienter som själva arbetar inom ambulanssjukvård kan uppleva patientrollen utifrån sina specifika yrkeskunskaper. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot ambulanssjukvård