Samverkan mellan sjuksköterskan inom ambulanssjukvård och sjuksköterskan på akutmottagning är en viktig del i det dagliga arbetet på en akutklinik. Felaktigheter i samverkan vid överlämning kan få konsekvenser och följa patienten genom hela vårdförloppet. Syftet var att beskriva samverkan mellan sjuksköterskor inom ambulanssjukvård och mottagande sjuksköterska vid överlämning av patient till akutmottagning. I examensarbetet användes en kvalitativ deskriptiv metod med induktiv ansats. Tio semistrukturerade intervjuer har genomförts för att samla in data, fem intervjuer med sjuksköterskor inom ambulanssjukvård samt fem intervjuer med sjuksköterskor vilka arbetar på en akutmottagning. Tematisk analys har använts vid granskning av data. Ur analysen framkom tre huvudteman: “Att utbyta information”, “Möta en engagerad samverkanspartner” och “Att skapa ett gemensamt helhetsintryck”, med respektive subteman. Samverkan fungerar till stor del bra, men vissa brister fanns vid överlämning av patient. Betydelsen av att använda sig av och förmedla information utifrån den givna strukturen SBAR var stor. Vidare framkom olika aspekter i hur information förmedlas via tal och skrift. Engagemang, attityder och förståelse för varandras verksamhet var andra aspekter som var av betydelse i samverkan. Det var också vanligt förekommande att sjuksköterskornas uppmärksamhet blev störd av distraherande brus, denna distraktion fick i sin tur konsekvenser för informationsöverföringen. En önskan om att skapa ett gemensamt helhetsintryck i samband med samverkan var framträdande. Att lyssna in patienten och att föra fram patientens berättelse kunde bidra till att sjuksköterskorna gemensamt kunde skapa detta helhetsintryck.

Ambulansverksamheten skiljer sig från andra organisationer där sjuksköterskor arbetar. Varje bil skall bemannas med minst en sjuksköterska som vanligen har högst medicinskkompetens och således ansvarar för vården av patienten. Sjuksköterskan i ambulanssjukvården ställer höga krav på sig och måste agera smart och effektivt för att hjälpa patienten och dess anhöriga. Arbetsmiljöverkets författningssamlingar som reglerar verksamheten kan ibland vara svårtillämpad då andra lagar gäller samtidigt och vanligen prioriteras patientsäkerheten först. Arbetsmiljön påverkar personalen fysiskt och psykiskt. Patienter påverkas negativt av dålig arbetsmiljö. Feedback, återhämtning mellan uppdragen och samtal om dilemman som ambulanspersonalen ställs inför anses av vikt för att arbetet ska kunna fortskrida. Syftet är att undersöka arbetsmiljön hos sjuksköterskor/specialistsjuksköterskor inom ambulanssjukvården och eventuella skillnader mellan ambulansstationer, ålder och erfarenhet, kön och utbildningsnivå. En Kvantitativ metod användes och en prospektiv tvärsnittsstudie genomfördes. Datainsamling skedde via webbaserade anonyma enkäter besvarade av sjuksköterskor inom ambulansverksamheten i Göteborg. Resultatet analyserades i Statistical Package for the Social Sciences (SPSS) och visade att där Mann-Whitney U-test, variansanalys (ANOVA), Post Hoc Turkey test och Spearman’s rangkorrelationstest (rho). personalen skattade sin arbetsmiljö som ganska bra. Det som fanns statistisk signifikant skillnad för var ålder, erfarenhet och examensår som sjuksköterska där äldre var mindre spända och nervösa i sitt arbete. Ingen statistisk signifikant skillnad återfanns mellan könen eller mellan de olika ambulansstationerna. Det anses vara av vikt att arbeta med teamet och teambuilding ses som stärkande av teamet vilket ger ett effektivare patientarbete och en bättre vård. För att fortsätta bibehålla ett gott arbetsklimat krävs arbete ifrån ledingen som stöttar, engagerar och intresserar sig för sin personal och deras arbetsmiljö.

No description available.

No description available.

För att på bästa sätt utnyttja sjukvårdens resurser bör vård ges på den vårdnivå som är mest ändamålsenlig utifrån patientens behov. Ambulanssjukvården i Sverige har hög kompetens med specialistutbildade ambulanssjuksköterskor som kan utföra avancerade bedömningar för att patienten skall kunna erhålla vård på rätt vårdnivå. Denna bedömning görs enligt RETTS (Rapid Emergency Triage and Treatment System), ett bedömningsunderlag för prioritering och identifiering av patienters tillstånd. Studiens syfte är att undersöka tre vårdkedjor för patienter med primärvårdsbehov gällande ambulanssjuksköterskans bedömning med speciellt fokus på patientsäkerhet och jämställd vård. Studiens design är kvantitativ och explorativ baserad på en retrospektiv granskning av patientjournaler. Data som studien baseras på samlades in mellan januari och december 2017 i en ambulansorganisation i Sydvästra Sverige. Totalt inkluderades 639 patientjournaler. Studien visar att 69 % av patienterna (n=442) fick vård på plats (VIPP). Det var 10 % (n=62) av patienterna som fick vård på vårdcentral och 13 % (n=82) fick hjälp med annat transportsätt till en vårdinrättning. Inga signifikanta skillnader i bedömningar mellan män (n=278) och kvinnor (n=308) identifierades (p=0.120). En sekundärtransport redovisades. Patienter som bedömdes ha primärvårdsbehov var efter samråd med distriktsläkaren välkomna till vårdcentralerna oavsett ESS-kod eller färg på vitalparametrar. Samverkan mellan ambulanssjukvård och primärvård ger mer information om patienten, vilket i sin tur bidrar till en säkrare bedömning. För att den här typen av vårdkedjor skall uppfylla kraven på patientsäkerhet krävs en noggrann implementering. Brister beträffande jämställd vård som påvisats i tidigare studier har inte bekräftats i föreliggande studie. Fortsatt forskning angående patientsäkerhet och jämställd vård i samband med bedömning och identifiering av patienter med primärvårdsbehov är nödvändig.

I Sverige används begreppet ”single responder” som beskrivning på en sjuksköterska som ensam bemannar en utryckningsregistrerad personbil, utrustad som en ambulans men utan bår. Uppgiften är dels att vara tillgänglig för akutuppdrag genom att vara strategiskt utplacerade geografiskt, och dels för att avlasta de traditionella akutambulanserna genom att utföra bedömningar av patienter där exempelvis larmoperatören har svårt att avgöra hjälpbehovet. Att bedöma patientens tillstånd och vårdbehov kräver både kunskap och erfarenhet. I ett ambulansteam kan det upplevas som en trygghet att ha en kollega som stöd vid medicinska beslut men också för att kunna vara behjälplig med olika praktiska moment. Som single responder arbetar dock sjuksköterskan ensam. Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskans upplevelse av att arbeta som single responder. Studien var en kvalitativ intervjustudie med åtta sjuksköterskor som innehar tjänster som single responders. Ansatsen var induktiv med ostrukturerade öppna frågor. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visar att single responders hamnar i situationer där de bland annat kan sakna möjligheten att diskutera medicinska beslut med en erfaren kollega. Denna situation uppstår oftast då sjuksköterskan ska göra en bedömning av patientens vårdbehov för att kunna erbjuda patienten rätt vårdnivå. Då patienten befinner sig i ett livshotande tillstånd, eller då patienten är akut sjuk upplever sjuksköterskan inte samma behov av kollegialt stöd. Erfarenhet och rutin att arbeta enligt A-E-konceptet gör att sjuksköterskan känner sig trygg. Vissa praktiska moment under tiden fram till patienten kan upplevas som stressande. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot ambulanssjukvård

Under senare år har ambulanssjukvården i Sverige genomgått stora förändringar. Kunskaps och kompetensnivån har ökat, framför allt efter 2005, då alla akutambulanser skulle bemannas med minst en sjuksköterska. Denna kunskapsnivå i samband med ett ökat tryck på sjukhusens akutmottagningar skulle kunna ligga till grund för ett förändrat arbetssätt vad det gäller bedömning och prioritering av patient. En möjlighet skulle vara att ambulanssjukvårdpersonal får möjlighet att bedöma vårdnivå hos vissa patientgrupper redan på plats. Syftet med studien var att belysa vad allmänheten har för uppfattning och förväntningar på ambulanssjukvård, samt att få en uppfattning om deras tankar vid eventuell hänvisning till annan vårdnivå samt annat färdsätt än ambulans. Studien genomfördes i enkätform och målgruppen var en yngre och en äldre åldersgrupp (n = 51). Enkäten innefattade slutna frågor med en demografisk del samt frågeformuleringarna om respondenternas uppfattning samt förväntningar av ambulanssjukvård. Enkäten avslutades med en öppen fråga gällande deras inställning till att bli hänvisade till annan vård än sjukhus. Resultatet visade att åldersgruppernas åsikter skilde sig åt på olika punkter. Vad det gäller frågan om hänvisning så svarade övervägande del yngre att de kunde tänka sig att bli hänvisade till annan vårdinstans än sjukhus, medan så inte var fallet i kategorin äldre. De flesta ansåg att ambulanspersonalen kunde göra en första kvalificerad insats redan på plats. Trots att man visat förtroende för ambulanspersonalen infinner sig en tveksamhet när det gäller att bli ifrågasatt. Denna undersökning visar att behovet av information om vad ambulanssjukvård är till för är stort och eftersatt. / <p>Program: Fristående kurs</p><p>Uppsatsnivå: C</p>

I Sverige har ambulanssjukvården de senaste åren utvecklats från att vara en ren transportorganisation till att vara avancerad prehospital akutsjukvård. Kompetensen i dagens ambulanser är mycket högre än för bara några år sedan. Känner allmänheten till denna utveckling? Används ambulanssjukvården till det som den är tänkt till? Undersökningar visar att ambulanspersonal anser att ambulansen ofta utnyttjas på fel sätt. Det saknas forskning om vad allmänheten tror att ambulansen är till för. Vårt syfte med denna uppsats var att undersöka allmänhetens uppfattningar och förväntningar på ambulanssjukvården. Som metod valdes en enkät för att på så vis nå ut till en större population. Ett stratifierat urval gjordes där femhundra personer ur fem olika åldersgrupper i tre kommuner i södra Sverige tillfrågades om medverkan. Data analyserades med Chi-2 test. Tvåhundranittiofyra personer (59 %) besvarade enkäten. Resultaten visade att äldre kvinnor och äldre män med lägre utbildningsnivå anser att ambulans i första hand är ett transportmedel (p=0.005). Både männen och kvinnorna trodde också att de fortare skulle få träffa en läkare om de kom till sjukhuset med ambulans (p=0.05). / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot ambulanssjukvård

Resultat från olika studier av ambulanstransporterade patienter visar ett allt större behov av att kunna selektera patienter utifrån behov av vårdinsats. I nuvarande sjukvårdsorganisation saknas information samt verktyg för att kunna göra denna selektering ur ett patientsäkerhetsperspektiv. Prio 3 är en av ambulanssjukvårdens larmkriterier vilket innebär att patienten misstänks vara akut sjuk men ej vara i behov av omedelbar akutsjukvård. Denna studie beskriver de patienter vilka transporterades in av ambulans som prio 3 uppdrag men som bedömdes inte ha behov av att kvarstanna för vård efter att ha träffat läkare eller annan sjukvårdspersonal på akutmottagning. För att kunna selektera patienter till annan vårdnivå, skulle man hitta dessa i prioriteringsgrupp 3 vad det gäller bedömning samt behandling på akutsjukhus?Studien baseras på en retrospektiv journalgranskning av ambulansjournalsystemet AmbuLink samt patientjournalsystemet MELIOR. Data som analyserats beskriver patienter ur olika aspekter utifrån uppgifter såsom ålder, kön, symptom, bedömning, behandling, tid på dygnet med flera.Resultatet ger en viss hänvisning om symptomdiagnoser vilka skulle kunna ge en fingervisning om olika patientgrupper som skulle kunna få den vård som krävs utan att behöva belasta akutsjukhusets resurser. Nivåer för sådan vård och behandling skulle kunna vara inom kommunsjukvård, primärvård samt framtida ambulanssjukvårdsorganisation. Studien visar även att stora delar av patienterna har behov av att kunna göra utvidgade bedömningar vilka endast kan ges på akutsjukhus. Men med bra bedömningsverktyg, utbildning samt befogenhet skulle ambulanspersonal kunna stå för stora delar av den initiala patientstyrningen.

SAMMANFATTNING Bakgrund: Hypotermi definieras som en kroppstemperatur &lt;35grader Celsius. Dödsfall uppstår varje år på grund av hypotermi. Bästa sättet att förhindra och behandla patienter med hypotermi är att aktivt tillföra värme, till exempel genom ett värmande täcke. Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter och upplevelser av att förebygga hypotermi och behandla patienter med hypotermi prehospitalt. Metod: Datainsamlingen skedde genom två fokusgruppsintervjuer med totalt åtta sjuksköterskor. Inklusionskriterierna var sjuksköterskor som arbetat inom prehopital vård minst ett år. Data analyserades med manifest och latent innehållsanalys Resultat: Analysen resulterade i ett övergripande tema, Hypotermi - det förbisedda ämnet. Detta tema beskrev att hypotermi ofta sågs som en sekundär del av patientens åkomma och delar av dokumentationen utelämnades och rapporterades istället muntligt. Deltagarna ansåg att materialtillgången i ambulanserna hade brister och det material som funnits användes sällan. Sjuksköterskorna saknade bland annat ett värmetäcke. En osäkerhet fanns hos deltagarna och tog då hjälp av läkare för att besluta om att inleda hjärt- och lungräddning. RETTS gav stöd i när en patient räknades som hypoterm. Faktorer som påverkade omhändertagandet av patienten var bland annat närheten till sjukhuset. Konklusion: Patienter med hypotermi påträffades oftare än vad många trodde, men sjuksköterskorna prioriterade oftast behandlingen av patientens andra åkommor. Hypotermi är ett ämne som inte får en stor roll under utbildningar och i arbetslivet, men är en av de tre delarna i dödens triad. Denna studie har det lett till ökad kunskap om vilka brister som finns. Detta leder till en förbättrad omvårdnad av patienten. Vidare forskning behövs inom den prehospitala vården för att aktualisera ämnet och minska lidande hos patienten.   Nyckelord: Hypotermi, Prehospital vård, Sjuksköterskor, Ambulanssjuksköterskor, Ambulanssjukvård, Erfarenheter, Upplevelser   Keywords: Hypothermia, Prehospital care, Nurses, Ambulance nurses, Ambulance, Knowledge, Experiences