I den här uppsatsen resonerar jag kring chefers och ledares yrkeskunnande så som den kommer till uttryck i en universitetsmiljö i Sverige. Universitetet som berörs är ungt och ändå präglas det av liknande spänningar som flera andra lärosäten i landet. Det handlar om spänningsfält som påverkar allas vardag på flera olika sätt. För att kunna handskas med dessa spänningar och för att kunna utföra sitt chefs- och ledaruppdrag i en miljö som är fylld av dilemman måste chefer och ledare visa färdighet, förtrogenhet och omdöme – tre aspekter av yrkeskunnande. En av frågorna som har drivit mig i uppsatsarbetet har berört chefs- och ledarskapsprogram och vilka inslag behövs i sådana kompetensutvecklingsinsatser för att stödja en kontinuerlig utveckling av chefers och ledares yrkeskunnande.

Physics makes use of analogies to explain new phenomena using our understanding of more familiar phenomena. This thesis studies how pairs of university students reason when they encounter problems in physics that require explicit analogical reasoning. I have video recorded three pairs of students engaged in an analogical reasoning task on the topic of electric circuits. The students were asked to provide explanations of the functioning of electric circuits that a non-physicist could understand. The students were encouraged to use analogies in the process. This resulted in students proposing analogies for basic electric circuit elements, such as a conducting wire, resistor, capacitor and inductor, using a so-called hydraulic analogy (water flowing in pipes). In the thesis, I explore how the students translate an electronic problem into a hydraulic problem. Qualitative methods of analysis were applied for data collection, and interpretation. While broad generalizations about how students reason in general cannot be made solely on the findings of this thesis, the findings of this thesis show that proposing concrete mechanical analogies for electric circuits alone may not necessarily help students reason conceptually in productive ways. In one case, I find that the students use of formal and more abstract ideas allows them to more effectively move between the electrical and hydraulic domains. One implication for teaching when making explicit analogical links between the two domains addressed in this thesis is that it is the disciplinary relevant aspects of the domains that needs to be linked and rather than surface features or other disciplinary aspects of the objects. Here, the disciplinary relevant aspect is energy, and in completing the task students focus on this aspect of electric circuits energy perspective that they had potentially not noticed before. When students link two domains it is not necessary that potential energy for instance in domain A corresponds to potential energy in domain B. It is recommended that the teachers emphasize the limitations of such analogical reasoning. Transduction help students to discuss and analyze concepts of different systems.

Analogical reasoning is a key component in our ability to learn and drawn conclusions about novel concepts and phenomena based on the knowledge we have about structurally similar but well-known entities. Analogical reasoning is frequently used within science education thanks to its explanatory possibilities regarding abstract and incomprehensible concepts and phenomena. However, research has found that pupils often find it difficult to understand the teachers’ analogies – they find themselves with the double task of understanding both the source- and the target-domain of the analogy. To approach this difficulty, this report aims to investigate the didactical power of self-generated analogies, where the pupils themselves create the analogical comparison. In a systematic literature review, findings are synthetised from current studies and a few key elements for successful use of analogical reasoning and self-generated analogies within science education is presented. The investigation reveals that self-generated analogies benefit the conceptual understanding but may lead to misconceptions. Apart from extended conceptual understanding, the self-generated analogies 1) helps the pupils to contextualise the content, 2) promotes the ownership of learning, and 3) motivates them to investigate more about the content. To avoid misconceptions when using self-generated analogies, it is crucial that the teacher guides the pupils and points out the weak spots and limits to the analogies. / Analogiskt resonemang är en central kognitiv förmåga som hjälper oss att förstå nya och okända begrepp och fenomen utifrån de kunskaper vi redan har. Analogiska jämförelser används i stor utsträckning inom naturvetenskaplig undervisning eftersom de lämpar sig väl för att förklara abstrakta begrepp och fenomen som inte kan observeras med blotta ögat.                     Traditionellt förklarar läraren det nya och okända (kallat måldomänen) med en analogisk jämförelse till något konkret och välkänt (kallat källdomänen). Forskningen visar dock att eleverna ofta har svårt att förstå och relatera till lärarens källdomäner, och de ställs inför den dubbla uppgiften att avkoda både källdomän och måldomän för att bygga kunskap utifrån det analogiska exemplet. Denna rapport undersöker de didaktiska möjligheter och problem som ryms inom så kallade självgenererade analogier – där eleverna själva väljer källdomäner och utifrån dessa bygger analogiska kopplingar till måldomänen.  Denna rapport består av en systematisk litteraturstudie som syftar till att presentera och problematisera didaktiska aspekter av analogiskt resonemang och självgenererade analogier. Förutom att det gynnar elevernas begreppsförståelse på ett bredare plan så pekar resultatet på att självgenererade analogier 1) hjälper eleverna till ökad begreppsförståelse och att kontextualisera innehållet i undervisningen, 2) stärker det så kallade lärägandet och 3) verkar motiverande och sporrande att söka mer kunskap kring måldomänen. Det största problemet med analogiskt resonemang i allmänhet och självgenererade analogier i synnerhet är dock att det kan leda till att eleverna bygger sin kunskap på missuppfattningar kring de naturvetenskapliga begreppen. För att undvika sådana missuppfattningar bör läraren guida eleverna under skapandet av analogierna, och tydligt lyfta fram exemplens brister och begränsningar.  För lärare i naturvetenskapliga ämnen är alltså analogiskt resonemang och självgenererade analogier ett viktigt verktyg för att öka elevernas begreppsförståelse – samtidigt som pedagogen bör vara medveten om metodens problem.

Analogiskt tänkande är en central kognitiv förmåga som vi använder i vardagslivet, såväl som i mer formella sammanhang, såsom i forskning och undervisning. Föreliggande avhandling behandlar hur analogier och analogiskt tänkande, uppmärksamhet på semantik och förståelse för vetenskaplig modellering kan användas för att hantera utmaningar i naturvetenskapsundervisningen, särskilt inom området termodynamik. Dessutom presenteras ett teoretiskt ramverk över hur analogiskt tänkande förhåller sig till semantik och vetenskaplig modellering, tre ämnesområden som alla utgår ifrån att finna motsvarigheter mellan två olika domäner. Mot denna bakgrund fokuserar avhandlingen på följande forskningsfrågor: I vilken utsträckning används analogier för att koppla olika representationer av ett fenomen till varandra och till det representerade fenomenet? Hur relaterar självgenerade analogier till vetenskaplig modellering? Avhandlingen består av fyra publicerade tidskriftsartiklar och en kappa. Den första artikeln är en semantisk utredning av ordet ’entropi’, den andra artikeln är en empirisk undersökning av synen på vetenskaplig modellering i olika kunskapstraditioner, och de tredje och fjärde artiklarna är empiriska undersökningar av fysiklärarstudenters respektive förstaklassares självgenererade analogier för termiska fenomen. Från ett metodperspektiv utfördes de empiriska studierna i en huvudsakligen kvalitativ tradition, där centrala resonemang exemplifieras genom analys av dialogutdrag. I de två studierna av självgenererade analogier fick deltagarna olika former av stöttning i form av social interaktion med varandra, gemensam erfarenhet av naturfenomen och diskussion kring deras representationer av fenomenen. I kappan utvecklas det teoretiska ramverket och mot den bakgrunden görs en omanalys av artiklarnas resultat. En central ståndpunkt i avhandlingen är att varje fenomen kan representeras på många olika sätt, som alla kan vara lämpliga och användbara i olika sammanhang med tyngdpunkt på olika aspekter av fenomenet. Rörande analogiskt tänkande anförs att elever och studenter kan skapa flera egna analogier för att få en rikare, kompletterande bild av ett fenomen, snarare än att undervisas utifrån en enda förment bästa analogi. Med utgångspunkt från vetenskaplig modellering kan olika representationer eller modeller lyfta fram olika aspekter av ett fenomen, med olika grad av idealisering och inom olika kunskapstraditioner. Slutligen, från ett semantiskt perspektiv kan ett ord svara mot flera, distinkta, men relaterade betydelser – fenomenet polysemi. Dessa tre perspektiv kan erbjuda konstruktivistiska ansatser till begreppsförståelse inom naturvetenskapsundervisningen, genom att elever och studenter uppmuntras att i dialog knyta till sin vardagsföreställning av de begrepp och fenomen de möts av, snarare än att byta ut den mot ett enda, förmodat korrekt vetenskapligt begrepp. Dessutom hävdas att den naturvetenskapsdidaktiska forskningen kan komma långt med ett strukturellt fokus på analogiskt tänkande och vetenskaplig modellering, där man försöker finna motsvarigheter mellan domäners beståndsdelar och deras relationer och helst isomorfism, en perfekt  överensstämmelse, men att beaktande av andra dimensioner, såsom en insikt i kognitionens förankring i kroppen och varseblivningen, de pragmatiska, kontextuella sammanhangen mot vilken bakgrund tänkande sker och språkets särskilda karaktär, krävs för en mer heltäckande bild. / Analogical reasoning is a central cognitive ability that is used in our everyday lives, as well as in formal settings, such as in research and teaching. This dissertation concerns how analogies and analogical reasoning, attention to semantics and insight into scientific modelling may be recruited in order to come to terms with challenges in science education, in particular within the field of thermodynamics. In addition, it provides a theoretical framework of how analogy relates to semantics and the practice of scientific modelling, three fields of study which all strive to map correspondences between two different domains. In particular, the dissertation addresses the following research questions: To what degree is analogy involved in connecting different representations of a phenomenon to each other and to the represented phenomenon? How do students’ selfgenerated analogies relate to the practice of scientific modelling? The dissertation comprises four published journal articles and a cover story. The first article is a semantic investigation of the word ‘entropy’, the second article is an empirical study of the view on scientific modelling in different traditions of knowledge, and the third and fourth articles are empirical studies of self-generated analogies for thermal phenomena among preservice physics teachers and first-graders, respectively. From a methodological point of view, the empirical studies were conducted in a primarily qualitative tradition, where central lines of reasoning are exemplified by analysis of dialogue excerpts. The two studies on self-generated analogies provided the participants with extensive scaffolding in the form of social interaction among peers, interaction with physical phenomena and discussion of their representations of the phenomena. The theoretical framework is developed in the cover story, which provides a background to the individual studies and reanalyses of the findings. A key claim of the dissertation is that any phenomenon can be represented in many different ways, all potentially adequate and useful in different contexts, emphasising different aspects of the phenomenon. Applied to the field of analogical reasoning, it is argued that students can generate several analogies themselves in order to get a richer, complementary view of a phenomenon, as opposed to be provided with a presumed best analogy. As for scientific models, many different representations or models may bring across different aspects of a phenomenon at varying degrees of idealisation and within different traditions of knowledge. Finally, in semantics, one word may correspond to several distinct, yet related, meanings: the phenomenon of polysemy. These three perspectives may provide constructivist approaches to conceptual development in science teaching, in which students are encouraged to connect to and enrich their everyday understanding of encountered concepts and phenomena in dialogue, rather than merely abandoning them for one single, supposedly correct, scientific concept. In addition, science education research can come quite far with structural approaches to analysing analogical reasoning and scientific modelling, establishing correspondences between entities in different domains, ultimately striving for isomorphism, perfect matches, but other dimensions, such as the perceptual, embodied nature of our cognition, the pragmatic, contextual circumstances in which any act of reasoning is performed, and the specificities of language, should also be taken into account for a fuller view.

Ett fåtal tidigare studier har visat att barn med cochleaimplantat (CI) har sämre förmåga till såväl ordflöde som verbalt analogiskt resonerande jämfört med normalhörande barn. Det finns ett förhållande mellan språk och analogiskt resonerande, men förhållandet mellan ordflödesförmåga och förmågan till analogiskt resonerande har inte undersökts tidigare för varken barn med CI eller normalhörande barn, vilket motiverar föreliggande studie. Syftet var att undersöka huruvida det finns skillnader mellan barn med CI och normalhörande barn vad gäller ordflöde och analogiskt resonerande. Studien syftade även till att undersöka förhållandet mellan ordflöde och analogiskt resonerande hos barn med CI respektive normalhörande barn. Nio barn med CI i åldrarna 6;4–8;2 år och en kontrollgrupp av trettio normalhörande barn i åldrarna 6;1–7;1 år medverkade. Ordflödesförmågan undersöktes med det fonologiska ordflödestestet FAS och det semantiska ordflödestestet Djur. Visuellt analogiskt resonerande undersöktes med AnimaLogica och verbalt analogiskt resonerande undersöktes med deltestet Auditiv analogi från Illinois Test of Psycholinguistic Abilities-3 (ITPA-3). I föreliggande studie har barnen med CI sämre ordflödesförmåga och analogiskt resonerande än de normalhörande barnen. Det finns ett samband mellan semantiskt ordflöde och verbalt analogiskt resonerande hos normalhörande barn, med ett liknande mönster hos barn med CI. Förmågan till ordflöde och analogiskt resonerande samt sambandet mellan dessa förmågor har klinisk relevans för logopeden i och med att detta blir ännu en aspekt att ta hänsyn till vid språkliga utredningar och behandlingar hos såväl normalhörande som barn med CI. / Previous studies have shown that children with cochlear implant (CI) have worse word fluency abilities and analogical reasoning abilities compared to normal-hearing children. There is a relationship between language and analogical reasoning. However, a possible relationship between word fluency and analogical reasoning has not been studied before among children with CI or among normal-hearing children. This warrants the present study, which aimed to examine if there are differences between children with CI and normal-hearing children regarding word fluency and analogical reasoning. The study also aimed to examine the relationship between word fluency and analogical reasoning in children with CI and normal-hearing children. The present study involved nine children with CI aged 6;4–8;2 years and thirty normal-hearing children aged 6;1–7;1 years. Word fluency was examined using the phonological word fluency test FAS and the semantic word fluency test Animal. Visual analogical reasoning was examined using AnimaLogica and verbal analogical reasoning using Spoken Analogies from Illinois Test of Psycholinguistic Abilities-3 (ITPA-3). The results of the present study show that the children with CI had poorer word fluency ability and analogical reasoning compared to the normal-hearing children. A relationship between semantic word fluency and verbal analogical reasoning in normal-hearing children was found, with the children with CI showing the same trend. Word fluency ability and analogical reasoning and their relationship has a clinical relevance for speech-language pathologists since this must be considered when investigating and treating language difficulties in children with CI as well as normal-hearing children.

Den här uppsatsen handlar om facilitatorns roll och yrkeskunnande. En roll som är relativt ny och för de flesta fortfarande helt obekant. Facilitatorn anlitas för att underlätta för grupper att föra samtal och dialog, men också för att gemensamt reflektera. Viktiga förutsättningar för att hitta formerna för fruktbara samarbeten, vilket står högt på många organisationers agendor idag.   I uppsatsen redogör jag inledningsvis för den möteskultur som råder inom organisationer idag. En kultur där medarbetare och chefer avsätter mycket tid i möten som vare sig ger dem själva, organisationen eller samhället något av värde. Det är många gånger envägskommunikation eller förmedling av information. I en tidsanda som ställer höga krav på rationaliseringar och effektivseringar har det dessvärre också blivit så, att tiden för samtal och genuina dialoger succesivt har reducerats till förmån för ökad kommunikation i olika digitala kanaler, inte misnt e-mail och sociala medier. Jag vill hävda att vi människor behöver träffas och samtala för att nå en gemensam och fördjupad förståelse för varandra och våra olika sakfrågor. Vad händer på sikt om vi inte ges möjlighet till gemensam reflektion? Hur ska vi kunna samarbeta om vi inte lär känna varandra och de förutsättningar som råder?   I inledningen redogör jag även för delar av den kunskapsteori som finns kopplat till ämnesområdet yrkeskunnande och teknologi, men också för min mission – att återerövra samtalet som en viktig arbetsmetod. Uppsatsen är skriven i essäistisk stil och det empiriska materialet kommer från de texter jag själv har författat under masterutbildnignens två år då dialogseminariemetoden tillämpats, men också från den dialogseminarieserie som jag själv har genomfört med sex andra facilitatorskollegor. Tillsammans har vi börjat utforska vår gemensamma profession och det yrkeskunnande som vi representerar.   Facilitatorns yrkeskunnande är mångfacetterat och svårfångat, men handlar i mångt och mycket om att vara öppen för människors olikheter. Se dem som berikande. Vara krockfrämjande. Bejaka olika perspektiv och infallsvinklar på saker och ting. Inte vara rädd för att konfrontera. Facilitatorn jobbar med olika tempoväxlingar och har en mängd olika metoder och tekniker till sitt förfogande för att möta olika problemställningar. Planerat eller improviserat. Det finns tydliga analogier med teatern, men också med läkar- och läraryrket. Det handlar om att skapa spänningar och väcka känslor hos deltagarna. Och sedan ta hand om och förvalta de känslor som väckts. Som facilitator blir man aldrig fullärd. Alla grupper är olika och varje ny mötessituation bjuder på nya utmaningar.   För mig känns det som att resan mot bättre vetande precis har börjat. I mina texter kan jag skönja en utveckling över tid, men det finns otaliga gator kvar att utforska. Jag är fortsatt nyfiken och jag vet bestämt att jag vil fortsätta att fördjupa mina kunskaper om facilitatorns yrkeskunnande och gärna då med dialogseminariet som fortsatt forskningsmetod. / This thesis explores the role and skills of a professional facilitator. A facilitator is hired to facilitate meetings and other group processes trough dialogue, conversations and active participation, with the purpose of makig reflection and collaboration within and between organisations possible.