Bakgrund: I slutet av år 2019 upptäcktes ett nytt coronavirus, SARS-CoV-2 och sedan dess har det spridit sig över världen och lett till COVID-19 pandemin. Detta har ställt höga krav på intensivvården och dess organisation, oerfaren personal har fått arbeta inom intensivvården för att möta upp det ökade patientflödet. Tidigare studier visar hur teamarbetet skall fungera och vad som krävs för att det ska fungera optimalt för att uppnå god patientsäkerhet. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva intensivvårdssjuksköterskors upplevelse av teamarbete under COVID-19 pandemi. Metod: Designen som valdes var en kvalitativ intervjustudie, Urvalet som användes var ett ändamålsenligt urval och åtta intensivvårdssjuksköterskor intervjuades med hjälp av semistrukturerade intervjuer. Data analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Fyra kategorier framkom; En extraordinär och svår utmaning, Genom utmaningar utvecklas man som team och individ, Alla bidrar med sin kompetens för patientens bästa samt Nya relationer, funktioner och personer i teamet. I resultatet framkom det att intensivvårdssjuksköterskorna upplevt utmaningar och utvecklingar inom teamarbetet,o erfarna har fått en mer etablerad plats och nya rutiner har förbättrat teamarbetet. Första tiden var mycket påfrestande men utveckling har skett. Diskussion: Tidigare forskning visar på att teamarbetet har mycket utmaningar att övervinna för att fungera optimalt, men det finns tillvägagångssätt för att underlätta när läget väl är skarpt. Slutsats: Det finns möjligheter för att öka beredskapen genom utbildning, men ytterligare forskning om pandemins effekter på teamarbete är något som författarna anser vara av stor vikt.

Background: Mechanical ventilation and sedation are common in intensive care and can be stressful for the patient as many experience physical and mental complications such as delirium. Nurses in intensive care play an important role in assessing the need for pain relief and sedation. The care environment and communication opportunities are also factors that affect patients' experiences. Aim: The aim of the study was to make patients' experiences of having been mechanically ventilated and/or sedated in an intensive care unit visible. Method: A literature study was chosen to get a picture of the current state of knowledge. Based on a thematic analysis method 15 articles were analyzed. Results: The analysis resulted in the following themes: physical and mental reactions with the subtheme fear/anxiety and pain, the importance of the environment with the subtheme security and communication and memories with the subtheme confusion and dreams. Conclusion: It is a difficult experience to be mechanically ventilated and/or sedated in an intensive care unit. Communication difficulties were a prominent experience that affected many patients. Continued research: Continued research is necessary in the subject matter of the study. There is also a need for research on the care environment and communication aids for intensive care patients. / Bakgrund: Mekanisk ventilation och sedering är vanligt förekommande inom intensivvården och kan vara påfrestande för patienten då många upplever fysiska och psykiska komplikationer som till exempel delirium. Specialistsjuksköterskor inom intensivvård har en viktig roll vid bedömning av behov av smärtlindring och sedering. Även vårdmiljö och kommunikationsmöjligheter är faktorer som påverkar patienters upplevelser. Syfte: Syftet med studien var att synliggöra patienters upplevelser av att ha varit mekaniskt ventilerade och/eller sederade på en intensivvårdsavdelning. Metod: En litteraturstudie valdes för att få en bild av det aktuella kunskapsläget. Utifrån tematisk analysmetod analyserades 15 artiklar. Resultat: Analysen resulterade i följande teman: fysiska och psykiska reaktioner med subtema rädsla/ångest och smärta, omgivningens betydelse med subtema trygghet och kommunikation samt minnen med subtema förvirring och drömmar. Slutsats: Det är en svår upplevelse att vara mekaniskt ventilerad och/eller sederad på en intensivvårdsavdelning. Kommunikationssvårigheter var en framträdande upplevelse som påverkade många patienter. Fortsatt forskning: Fortsatt forskning är nödvändig inom ämnet som studien berör. Det finns även behov av forskning kring vårdmiljön samt kommunikationshjälpmedel för intensivvårdspatienter.

Bakgrund: Rädsla och oro inför en operation och inför generell anestesi förekommer i högre grad hos kvinnor än hos män. Dessutom beskrivs ofta litotomipositionen som en otrygg upplevelse av kvinnor vid vaginala undersökningar. Vid vaginala operationer ligger kvinnor i denna position och det är rimligt att anta att det även i denna situation kan påverka trygghetsupplevelsen. Det finns många fördelar med att genomföra gynekologiska operationer vaginalt jämfört med abdominella eller laparoskopiska operationer och blir alltmer en vanligare operationsmetod. Det är av betydelse att kvinnor känner trygghet och välbefinnande inför operationen, inte minst för att de ska kunna återhämta sig optimalt postoperativt. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva kvinnors perioperativa upplevelser av trygghet vid vaginala operationer under generell anestesi. Metod: Kvinnor intervjuades genom semistrukturerade intervjuer som sedan analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet består av tre stycken kategorier: Att ha någon närvarande som ser en genom operationens alla delar; Att någon berättar vad som ska ske och att få tillräckligt med information; och Att få känna sig skyld och påklädd då man är i en utsatt situation. Slutsats: Kvinnor upplevde både trygghet och otrygghet perioperativt vid vaginala operationer under generell anestesi. Ögonkontakt och beröring samt att informera kvinnor vad som ska ske ökade trygghetskänslan. Att inte få tillräckligt med information både pre-, intra- och post-operativt uppfattades som otryggt. Gynställningen upplevdes som ett orosmoment och skapade otrygghet hos kvinnor där de påtalade vikten av att bli sövd innan positionering

Bakgrund: Generell anestesi och operation kan skapa oro för familjen. Förståelsen för familjens upplevelser under sitt barns anestesi är essentiell för att den anestesiologiska omvårdnaden skall kännas trygg för hela familjen. Barnet verkar känna oro över den okända miljön och osäkerheten den kan bidra till, trygghet för barnet verkar grunda sig i att ha familjemedlemmar närvarande. Familjemedlemmar har således sannolikt en stor inverkan på barns sjukvård och med rätt förutsättningar kan de skapa en trygghet i en annars otrygg och steril miljö, för barnet och för varandra. Syfte: Syftet med studien var att beskriva familjens upplevelser i samband med barns anestesi. Metod: Studien är en systematisk litteraturstudie med familjefokuserad omvårdnad (FFO) som teoretisk referensram. Analysen är gjord enligt Bettany-Saltikov och McSherrys metod. Tolv artiklar inkluderades efter kvalitetsgranskning. Resultat: Faktorer som delaktighet, information innan och under operation, väntetiden och anestesisjuksköterskans förmåga att anpassa miljön och informationen till familjen var starkt kopplade till upplevelsen av anestesi. Information om vad som ska hända, när och hur ter sig vara viktigt för en ökad trygghetskänsla för familjen. Slutsats: Studien gav ökad förståelse för familjens betydelse för varandra och familjens betydelse för den anestesiologiska omvårdnaden. En fördjupad insikt i eventuella förbättringsmöjligheter för att vården skall bli så bra som möjligt. Anestesisjuksköterskor bör se familjen som en självklar del i den anestesiologiska omvårdnaden. / Background: General anesthesia and surgery can create a concern for the family Understanding the family's experiences during their child's anesthesia is essential so that the anesthesiologic care feel safe for both the whole family. The child seems to worry about the unknown and the uncertainty it contributes to. The child’s sense of security often seems to be based on having members of the family present. Family members are therefore likely to have a major impact on children's healthcare and with the right conditions, the family can create a security in an otherwise unsafe and sterile environment. Purpose: The purpose of the study was to describe the family's experiences in connection with children's anesthesia. Method: The study is a systematic literature review with family-focused nursing (FFO) as a theoretical frame of reference. The analysis is done according to Bettany-Saltikov and McSherry's method. Twelve articles were included after quality appraisal. Result: Factors such as participation, information before and during surgery, the waiting time and the ability of the anesthesiologist to adapt the environment and information to the family were strongly linked to the experience of anesthesia. Information about what will happen, when and how seems important for an increased sense of security for the family. Conclusion: The study gave a deeper understanding of the importance of the family for each other and the importance of the family for the health care system. An in-depth insight into possible improvement opportunities to make the care as good as possible. The anesthetist should include the family as a natural part of anesthesiologic care.

Bakgrund: Perioperativ oro hos barn förekommer hos upp uppemot sextio procent av alla barn som genomgår anestesi. Oron kan påverkas utifrån livssituation, fantasier, tankar och tidigare upplevelser i samband med sjukhusvård. Genom att kartlägga omvårdnadsinterventioner som minskar perioperativ oro hos barn, kan det förhoppningsvis bidra till en reflektion kring vård av barn i perioperativ miljö. Syfte: Att kartlägga omvårdnadsinterventioner som anestesisjuksköterskan kan använda sig av för att minska barns upplevelser av oro i samband med perioperativ vård. Metod: Deskriptiv litteraturstudie med induktiv ansats. Tjugofem artiklar analyserades med hjälp av Whittemore & Knafls (2005) analysmetod. Resultat: Att i den perioperativa vården använda omvårdnadsinterventioner för att minska barns oro är av stor vikt. Genom att låta barn bekanta sig med vårdmiljön eller låta dem distraheras med spel eller musik gav förutsättningar för att minska deras oro. Slutsats: Ett flertal omvårdnadsinterventioner har identifierats kunna minska barns upplevelse av perioperativ oro. Barn är individer och omvårdnadsinterventionerna behöver anpassas utifrån barnets aktuella behov och situation. / Background: Perioperative anxiety in children occurs in sixty percent of all children who undergoes anaesthesia. Anxiety can be affected by lives situations, fantasies, thoughts and earlier experiences from hospital care. By mapping nursing interventions that reduce perioperative anxiety in children, it can hopefully contribute to a reflection on he care of children in perioperative environments. Purpose: To map nursing interventions that the anaesthetic nurse can use to contribute to children's experience of reduced anxiety associated with perioperative care. Method: Descriptive literature study with an inductive approach. Twenty five articles were analysed using Whittemore & Knafl`s (2005) method of analysis. Results: Using nursing interventions in perioperative care to reduce children's concerns is of great importance. By letting children get acquainted with the care environment or letting them be distracted by games or music provided conditions to reduce their worries. Conclusion: A number of nursing interventions have been identified to reduce children's experience of perioperative anxiety. Children are individuals and nursing interventions need to be adapted based on the child's current needs and situation.

Bakgrund: Personer som upplever rädsla och oro inför att genomgå generell anestesi är vanligt förekommande. Preoperativ rädsla och oro kan ha en negativ inverkan på patientens perioperativa process, både psykiskt och fysiskt. Det krävs utarbetade strategier och riktlinjer för hantering av rädsla och oro men forskning och dokumentation om strategier vid omvårdnad av patienter med rädsla och oro är sparsam. Syfte: Syftet med studien var att identifiera anestesisjuksköterskans strategier vid omvårdnad av patienter med rädsla och oro inför att genomgå generell anestesi. Design: Studien har genomförts med en kvalitativ och deskriptiv ansats. Metod: Data samlades in genom femton semistrukturerade individuella intervjuer. Data analyserades med kritisk incident teknik (CIT). CIT är en metod som används för att analysera beteenden eller handlingar i särskilda situationer som är avgörande för ett visst resultat. Dessa beteenden eller handlingar kallas för kritiska incidenter och analyseras i syfte att förbättra praktiska ageranden och lösa praktiska problem. Resultat: Sex viktiga strategier vid omvårdnad av patienter med rädsla och oro inför att genomgå generell anestesi identifierades. Dessa strategier var att beskriva förloppet och att samtala med patienten om dennes oro, att vara inkännande och anpassa vården, att balansera delaktighet och vägledning, att uppträda lugnt, planera och skapa en lugn miljö, att skapa en lättsam stämning och att sätta infart och ge läkemedel vid behov. Slutsats: Detta resultat kan bidra till att utveckla, öka och sprida kunskapen om strategier som kan användas vid omvårdnad av patienter med rädsla och oro inför att genomgå generell anestesi, vilket ökar möjligheten till att skapa en så god upplevelse som möjligt för patienten.

Abstrakt Introduktion: Intensivvårdssjuksköterskor möter i sin yrkesroll många individer och en vård som bedrivs i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet skall erbjudas till såväl patienter som anhöriga. Upplevelsen av vården bygger på intensivvårdssjuksköterskans förmåga att utveckla en trygg och pålitlig relation. Studier visar att när intensivvårdssjuksköterskor konfronteras med etiska dilemman, leder de inre konflikterna till osäkerhet i hur situationen ska hanteras vilket i sin tur påverkar vården och upplevelsen av mötet med patienter och anhöriga. Syfte: Att beskriva intensivvårdssjuksköterskors upplevelser av att vårda eller möta patienter eller anhöriga som de har en relation till. Metod: Studien genomfördes med kvalitativ metod. Ändamålsenligt urval användes där inklusionskriterierna var sjuksköterskor med en specialistutbildning inom intensivvård, att de i sin roll som intensivvårdssjuksköterskor mött eller vårdat en patient eller anhörig som de hade en relation till samt att de hade en nuvarande anställning på en intensivvårdsavdelning. Datainsamlingen genomfördes med ostrukturerade intervjuer, dessa transkriberades och analyserades genom kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Resultatet presenteras med fem huvudkategorier och elva subkategorier. Resultatet visar att intensivvårdssjuksköterskorna vill undvika att vårda någon de har en relation till, men under vissa omständigheter kan de känna sig tvungna att vårda även fast de inte vill. Intensivvårdssjuksköterskorna poängterar vikten av att värna om patientens integritet i vården och mötet. Att möta eller vårda någon de har en relation till skapar starka känslor oavsett hur nära relationen är, ett bra stöd på arbetsplatsen underlättar i dessa situationer. Intensivvårdssjuksköterskorna beskriver att de upplever press för att vården ska bli bra och anstränger sig därför mer i situationer som involverar någon de har en relation till. Det kan vara en positiv upplevelse för anhöriga att den som vårdar är någon de har en relation till, då de upplever mer tillit och trygghet i situationen. Intensivvårdssjuksköterskorna upplever också en inre konflikt mellan att vara vän eller personal och de beskriver ett behov av att distansera sig fysiskt och känslomässigt för att klara av situationen. Slutsats: Intensivvårdssjuksköterskorna upplever det svårt och påfrestande att vårda eller möta någon de har en relation till men relationens karaktär påverkar upplevelsen. Det finns en stark oro och ovilja över att behöva ställas emot detta, men när det inträffar så underlättas situationen av ett bra stöd på arbetsplatsen. Det är därför viktigt med bra och utförliga rutiner för hanteringen av dessa situationer.

Bakgrund: Omläggning av brännskador är förenat med stort lidande för patienten i form av smärta och ångest. Det finns forskning som belyser enskilda strategier för att lindra detta lidande men det saknas forskning som sammanställer strategierna.    Syfte: Uppsatsens syfte var att sammanställa och värdera olika strategier, som kan användas av specialistsjuksköterskan inom intensivvård, för att lindra smärta och ångest hos brännskadade patienter vid såromläggning.  Metod: Uppsatsen var en deskriptiv litteraturöversikt som inkluderade 20 kvantitativa artiklar. Artikelgranskningen utfördes med hjälp av mallar från SBU och GRADE. Katie Erikssons teori om lidande var uppsatsens teoretiska utgångspunkt.    Resultat: I resultatet framkom olika kategorier för lindring av smärta, ångest och smärtrelaterad ångest vid omläggning av brännskador. Dessa var komplementära och medicinska strategier. Komplementära strategier var den kategori som visade på störst potential att minska smärta, ångest och smärtrelaterad ångest.   Slutsats: Komplementära och vissa medicinska strategier lindrar signifikant lidande i kombination med opioider och uppnår största möjliga lindring när den upprepas flera dagar i följd. För att lindra lidande vid omläggning av brännskador behöver specialistsjuksköterskan inom intensivvård anpassa vården efter patientens behov och önskemål. / Background: Burn wound dressing is associated with great suffering for the patient in the form of pain and anxiety. There is research that investigates strategies to alleviate this suffering, however there is a lack of research compiles these strategies.   Purpose: The purpose of the essay was to compile and evaluate different strategies, which can be used by specialist nurses in intensive care to relieve pain and anxiety in burn patients during wound dressing.   Method: The essay was a descriptive literature review that included 20 quantitative articles. Article review was performed using templates from SBU and GRADE. Katie Eriksson’s theory of suffering was the essay’s theoretical outset.   Results: Different categories for the relief of pain, anxiety and pain-related anxiety during dressing change of burn wounds emerged. These were complementary and medicinal strategies. Complementary strategies was the category that showed the greatest potential to reduce pain, anxiety and pain-related anxiety.   Conclusion: Complementary and certain medical strategies significantly alleviate suffering in combination with opioids and achieve the greatest possible relief when repeated over several consecutive days. In order to alleviate suffering when performing dressing changes of burn wounds, the specialist nurse in intensive care needs to adapt the care to the patient's needs and wishes.

Bakgrund: Inför generell anestesi upplever många patienter en känsla av oro och rädsla. Anestesisjuksköterskan har ett viktigt ansvar i mötet med patienter för att skapa tillit, förtroende och trygghet mellan patient och anestesisjuksköterska. Syfte: Syftet med denna systematiska litteraturstudie var att beskriva vad patienter känner oro för inför generell anestesi med utgångspunkt från två frågeställningar. Vad är det patienter oroar sig för inför generell anestesi? Och vilka faktorer påverkar risken att uppleva oro inför generell anestesi? Metod: Utifrån syftet och dess frågeställningar utfördes en systematisk litteraturstudie där litteratursökningen gjordes i PubMed och Cinahl. Utifrån sökningen inkluderades 18 vetenskapliga artiklar, av både kvantitativ och kvalitativ design. Dessa analyserades i fyra steg som innebar reduktion av data, att skapa en översikt, att göra jämförelser samt att dra slutsatser och verifiera. Resultat: Oro och rädsla är vanliga känslor som förekommer inför generell anestesi. Patienterna var främst oroliga för att dö under anestesin, att vakna upp under anestesi, att uppleva smärta samt att förlora kontrollen. Riskfaktorer för oro som identifierades var kvinnligt kön, ålder under 45 år, lägre utbildningsnivå samt långa väntetider och operationstid sent på dagen. Tidigare erfarenheter av operationer visade sig vara en skyddande faktor.  Slutsats: Studien visar att de flesta patienter upplever oro och rädsla inför generell anestesi. För att minska känslan av otrygghet är det viktigt att patienten känner att anestesipersonalen har sitt fokus på patienten. Detta skapar tillit, förtroende och trygghet hos patienten. Information är en viktig del av omhändertagande och genom att se till att ha välinformerade patienter skapas förutsättningar för att patienterna upplever mindre oro och rädsla. För att minska graden av oro och rädsla inför generell anestesi bör anestesisjuksköterskan visa på ett genuint sätt att de finns där för patienten och att patienten får känna att de är i personalens fokus hela tiden.

Ungdomar befinner sig i ett komplext stadie av utveckling fysiskt, psykiskt och socialt. Det gör att deras upplevelser och behov av den perioperativa vårdmiljön kan skilja sig från barn och vuxna. Emellertid har den perioperativa vården ingen särskild inriktning på ungdomar. Anestesisjuksköterskan möter i sitt dagliga arbete patienter i alla åldrar, men det saknas ofta utbildning för hur den perioperativa vården till ungdomar bör vara. Det finns forskning på barn i den perioperativa vårdmiljön, men begränsat med forskning på just ungdomar. Syftet med studien var att beskriva ungdomars upplevelser och behov i den perioperativa vårdmiljön. Studien genomfördes som en systematisk litteraturöversikt med kvalitativ design som metod. En litteratursökning genomfördes i databaserna Cinahl och Pubmed. Efter en urvalsprocess utifrån bestämda kriterier och kvalitetsgranskning genererade datainsamlingen totalt nio kvalitativa artiklar som analyserades med stöd av Bettany Saltikovs nio steg för extrahering av data för att få fram subteman och huvudteman. Resultatet visar att ungdomar upplever oro, rädsla, smärta och obehag, samt känsla av förlorad autonomi och integritet, vilket ledde till en ovan situation. De uttryckte ett behov av att få information, känna sig sedda och hörda, samt ett behov av stöd från föräldrar, vårdpersonal och jämnåriga. Oro och rädsla var genomgående under hela den perioperativa vårdmiljön, samtidigt som de har ett behov av information och delaktighet. Personcentrerad vård i kombination med utbildning i ungdomars specifika behov, kan vara ett sätt att minska oro och rädsla. Detta kan främja välbefinnande i den perioperativa vårdmiljön. / The physical, psychological and social state of development in adolescents separates their experiences and needs in the perioperative care from those of younger children and adults. The perioperative care does not have a particular orientation towards the care of adolescents, and as a consequence, the nurse anesthetist will meet adolescents both in the perioperative care for children, as well as in the perioperative care for adults. However, they often lack knowledge about how to provide care for adolescents in the perioperative environment. The aim was to describe the experiences and needs of adolescents in the perioperative caring environment. The study was conducted as a systematic literature review with a qualitative design as a method. A literature search was performed. After a process of selection and review of quality, the data collection generated in total, nine qualitative articles. The data was then analyzed through the nine steps of data analysis by Bettany Saltikov to form subthemes and themes. The results show that adolescents experience anxiety, fear, pain and discomfort, together with a sense of lost autonomy and integrity, this constitutes a new and unaccustomed feeling. The adolescents expressed a need for receiving information, being involved, and receive support from parents, healthcare personal and peers. Feelings of anxiety and fear was experienced throughout the whole period in the perioperative caring environment. Person centered care in combination with education about the specific needs of adolescents, could be a way to reduce feelings of anxiety and fear, and to increase wellbeing of adolescents.