Examensarbetet En skola för alla? Hur pedagoger arbetar med de ”snabba” eleverna i svenska är skrivet av Anna Andersson och Lotta Andersson. De elever som har varit snabba inom skolämnen har enligt tidigare forskning inte varit en prioriterad grupp inom den svenska skolan. Enligt tidigare forskning har dessa elever inte fått någon stimulerande undervisning på deras rätta nivå. Syftet med denna undersökning var att belysa hur pedagoger inom årskurs F-3 arbetar med de elever som är snabba inom svenskämnet och hur dessa elever blir stimulerade och motiverade under sin skolgång. Samt belysa vilken form av materiel pedagogerna använder sig av för att ge eleverna den undervisning som de har rätt till. Tre intervjuer och åtta enkäter med verksamma pedagoger i årskurs F-3 genomfördes för att få en bild av hur det ser ut i några skolor. Resultatet från intervjuer och enkäter visade, tvärtemot vad tidigare forskning visar, på en bild av lärare som arbetade för en individanpassad undervisning för att alla elever skulle få känna sig motiverade och stimulerade till sitt arbete i skolan.

No description available.

In this study I have, from a phenomenographic research approach, investigated how teachers perceive they adapt the teaching for students with reading difficulties and teachers' perceptions about how their students are affected by their teachers. The study's empirical evidence consists of previous research and six recorded qualitative interviews with six different teachers that share their experiences and perceptions of how they percieve their role as teachers. In the phenomenographic qualitative analysis a compilation of the social phenomena of how the teachers' perceptions about how they adapt the teaching for students with reading difficulties is presented, and how they perceive the importance of their role as teachers has. The result in this study shows that teachers adapt the teaching for students with reading difficulties based on the student's needs and prerequisites. / I den här studien har jag, utifrån en fenomenografisk forskningsansats, undersökt hur lärare uppfattar att de anpassar undervisningen för elever med lässvårigheter samt lärares uppfatt-ningar om hur deras elever påverkas av sina lärare. Studiens empiriska underlag består av tidigare forskning och sex inspelade kvalitativa intervjuer med sex olika lärarna som berättar om sina erfarenheter och uppfattningar som de upplever i sin roll som lärare.  I den fenomenografiska kvalitativa analysen presenteras en sammanställning av de sociala fenomen om lärarnas uppfattningar om hur de anpassar undervisningen för elever med lässvå-righeter samt hur de uppfattar vilken betydelse deras roll som lärare har. Resultatet i denna studie visar att lärare anpassar undervisningen för elever med lässvårigheter utifrån elevens behov och förutsättningar.

<p>Studiens <em>syfte</em> har varit att undersöka några verksamma trä- och metallslöjdslärares erfarenheter, tankar och upplevelser kring sin undervisning för elever som har någon form av neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, hur denna elevgrupp kan bemötas samt vilka arbetssätt som gynnar denna elevgrupp. <em>Bakgrunden</em> ger en översikt av begreppet <em>en skola för alla</em>. Vidare behandlas de olika diagnoserna med utgångspunkt i medicinska och psykiatriska kriterier. Fokus ligger på hur problembilden ser ut samt på vilka sätt man kan bemöta denna elevgrupp ur ett pedagogiskt perspektiv. Vidare beskrivs synen på diagnoser samt olika förhållningssätt och strategier som kan vara användbart för verksamma trä- och metallslöjdslärare som arbetar med denna elevgrupp. <em>Metoden</em> har varit en kvalitativ<strong> </strong>intervjustudie<strong> </strong>med<strong><em> </em>s</strong>tandardiserade intervjufrågor med öppna frågor och svar.<strong><em> </em></strong><em>Resultatet</em> påvisar behov av mer utbildning kring neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Det finns en brist på kompetens där lärarutbildningen inte lyckats ge sina studenter lämplig utbildning. De deltagare som visar på en stor kompetens har på eget initiativ skapat sig kunskap rörande elevgruppen i fråga. Dessa deltagare ser också lättare personen bakom diagnosen, alltså förmågan att kunna se alla elever för den de är. Resultatet beskriver allt från att några inte gör något utöver det vanliga för att anpassa undervisningen, till deltagare som har en mycket genomtänkt undervisning. Slöjden är rörlig, med mycket ljud och intryck vilket kan innebära problem för elevgruppen i fråga. Samtidigt finns det också fördelar eftersom eleverna får gå runt, prata med varandra, hjälpa varandra och ta pauser när det behövs vilket ger en tillåtande miljö. Studiens deltagare är övervägande positiva gällande inkludering av dessa elever och menar att undervisningens utformning gör skillnad för hur delaktig eleven blir. Mina förväntningar och erfarenheter innan jag startade denna studie var att slöjdlärare hade för lite kompetens att bemöta dessa elever. Delvis har jag fått detta bekräftat, men också bevisat för mig att kompetens och möjligheter finns så att även dessa elever kan erbjudas en kreativ, givande och stimulerande undervisningsmiljö.</p>

<p>Forskarna menar att dyskalkyli är lika vanligt förekommande som dyslexi. För att hjälpa elever med dyskalkyli är det viktigt att upptäcka svårigheterna så tidigt som möjligt. Internationell forskning har genomfört tester för att finna orsaken till dyskalkyli och därmed kunna ställa en tidig diagnos samt sätta in tidig hjälp. Jag har därför undersökt vilken kunskap lärare har för att kunna upptäcka dyskalkyli och anpassa undervisningen för att hjälpa elever med specifika matematiksvårigheter. För detta ändamål genomfördes ett antal intervjuer med lärare som arbetar med matematikundervisning i de tidigare skolåren. I undersökningen har det framkommit att det talas väldigt lite om dyskalkyli och kunskapen om begreppet är enligt informanterna ganska begränsad. Dyskalkyli har inte fått samma uppmärksamhet som dyslexi trots att litteraturen betonar att det är lika viktigt att kunna räkna som att kunna läsa och skriva för att klara sig i dagens samhälle. Å andra sidan visade det sig att elever med matematiksvårigheter får hjälp även om svårigheterna kanske inte fått benämningen dyskalkyli.</p><p>Undersökningsresultatet visade dock tydligt att dyskalkyli endast förekommer sällsynt vilket kan ha sin förklaring i att en säker diagnos inte kan ställas förrän eleverna är äldre. Studien visade också att informanterna vill ha mer kunskap om hur dyskalkyli kan upptäckas och därmed ännu bättre kunna bemöta elever med</p><p>matematiksvårigheter.</p>

<p><strong>Abstrakt</strong></p><p> </p><p>Syftet med undersökningen har varit att undersöka två skolor beträffande sitt arbetssätt med elever i behov av särskilt stöd; tillämpade de segregerad eller integrerad undervisning för dessa elever, hur dessa elevers lärmiljö såg ut, hur fungerade samarbetet mellan hemmen, skola och övriga samhällsfunktioner.</p><p> </p><p>Bakgrunden till undersökningen var dels det egna intresset för att arbeta med elever i behov av särskilt stöd, dels Skolverkets utbildningsinspektions rapport (2007) där de rapporterade att en del kommuner inte följde lagen i sitt arbete med elever i behov av särskilt stöd.</p><p> </p><p>Författaren valde att göra en jämförande fallstudie med enkät och frågeguide som metod för undersökningen. Två skolor jämfördes och tre lärare svarade på enkätfrågorna.</p><p> </p><p>Resultatet av undersökningen visade att båda skolorna hade någon form av segregerad undervisning för de elever som hade det extra svårt och omfattningen ökade i de äldre årskurserna. De vanliga klassrummen var sällan anpassade för utåtagerande elever med koncentrationssvårigheter m.m. I de högre årsklasserna var samarbetet med hemmen, polisen och resursgruppen (socialtjänsten) betydligt intensivare.</p><p>                                                                                                                                   </p><p>Nyckel ord:</p><p>Elever i behov av särskilt stöd,  klassrumsmiljö, segregerad undervisning, integrerad undervisning, anpassad undervisning.</p>

Studiens syfte har varit att undersöka några verksamma trä- och metallslöjdslärares erfarenheter, tankar och upplevelser kring sin undervisning för elever som har någon form av neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, hur denna elevgrupp kan bemötas samt vilka arbetssätt som gynnar denna elevgrupp. Bakgrunden ger en översikt av begreppet en skola för alla. Vidare behandlas de olika diagnoserna med utgångspunkt i medicinska och psykiatriska kriterier. Fokus ligger på hur problembilden ser ut samt på vilka sätt man kan bemöta denna elevgrupp ur ett pedagogiskt perspektiv. Vidare beskrivs synen på diagnoser samt olika förhållningssätt och strategier som kan vara användbart för verksamma trä- och metallslöjdslärare som arbetar med denna elevgrupp. Metoden har varit en kvalitativ intervjustudie med standardiserade intervjufrågor med öppna frågor och svar. Resultatet påvisar behov av mer utbildning kring neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Det finns en brist på kompetens där lärarutbildningen inte lyckats ge sina studenter lämplig utbildning. De deltagare som visar på en stor kompetens har på eget initiativ skapat sig kunskap rörande elevgruppen i fråga. Dessa deltagare ser också lättare personen bakom diagnosen, alltså förmågan att kunna se alla elever för den de är. Resultatet beskriver allt från att några inte gör något utöver det vanliga för att anpassa undervisningen, till deltagare som har en mycket genomtänkt undervisning. Slöjden är rörlig, med mycket ljud och intryck vilket kan innebära problem för elevgruppen i fråga. Samtidigt finns det också fördelar eftersom eleverna får gå runt, prata med varandra, hjälpa varandra och ta pauser när det behövs vilket ger en tillåtande miljö. Studiens deltagare är övervägande positiva gällande inkludering av dessa elever och menar att undervisningens utformning gör skillnad för hur delaktig eleven blir. Mina förväntningar och erfarenheter innan jag startade denna studie var att slöjdlärare hade för lite kompetens att bemöta dessa elever. Delvis har jag fått detta bekräftat, men också bevisat för mig att kompetens och möjligheter finns så att även dessa elever kan erbjudas en kreativ, givande och stimulerande undervisningsmiljö.

Forskarna menar att dyskalkyli är lika vanligt förekommande som dyslexi. För att hjälpa elever med dyskalkyli är det viktigt att upptäcka svårigheterna så tidigt som möjligt. Internationell forskning har genomfört tester för att finna orsaken till dyskalkyli och därmed kunna ställa en tidig diagnos samt sätta in tidig hjälp. Jag har därför undersökt vilken kunskap lärare har för att kunna upptäcka dyskalkyli och anpassa undervisningen för att hjälpa elever med specifika matematiksvårigheter. För detta ändamål genomfördes ett antal intervjuer med lärare som arbetar med matematikundervisning i de tidigare skolåren. I undersökningen har det framkommit att det talas väldigt lite om dyskalkyli och kunskapen om begreppet är enligt informanterna ganska begränsad. Dyskalkyli har inte fått samma uppmärksamhet som dyslexi trots att litteraturen betonar att det är lika viktigt att kunna räkna som att kunna läsa och skriva för att klara sig i dagens samhälle. Å andra sidan visade det sig att elever med matematiksvårigheter får hjälp även om svårigheterna kanske inte fått benämningen dyskalkyli. Undersökningsresultatet visade dock tydligt att dyskalkyli endast förekommer sällsynt vilket kan ha sin förklaring i att en säker diagnos inte kan ställas förrän eleverna är äldre. Studien visade också att informanterna vill ha mer kunskap om hur dyskalkyli kan upptäckas och därmed ännu bättre kunna bemöta elever med matematiksvårigheter.

Abstrakt   Syftet med undersökningen har varit att undersöka två skolor beträffande sitt arbetssätt med elever i behov av särskilt stöd; tillämpade de segregerad eller integrerad undervisning för dessa elever, hur dessa elevers lärmiljö såg ut, hur fungerade samarbetet mellan hemmen, skola och övriga samhällsfunktioner.   Bakgrunden till undersökningen var dels det egna intresset för att arbeta med elever i behov av särskilt stöd, dels Skolverkets utbildningsinspektions rapport (2007) där de rapporterade att en del kommuner inte följde lagen i sitt arbete med elever i behov av särskilt stöd.   Författaren valde att göra en jämförande fallstudie med enkät och frågeguide som metod för undersökningen. Två skolor jämfördes och tre lärare svarade på enkätfrågorna.   Resultatet av undersökningen visade att båda skolorna hade någon form av segregerad undervisning för de elever som hade det extra svårt och omfattningen ökade i de äldre årskurserna. De vanliga klassrummen var sällan anpassade för utåtagerande elever med koncentrationssvårigheter m.m. I de högre årsklasserna var samarbetet med hemmen, polisen och resursgruppen (socialtjänsten) betydligt intensivare.                                                                                                                                     Nyckel ord: Elever i behov av särskilt stöd,  klassrumsmiljö, segregerad undervisning, integrerad undervisning, anpassad undervisning.

Pedagogisk tillgänglighet handlar om att göra anpassningar i pedagogiken så att alla elever kan delta på sina villkor. Denna studie har valt att fokusera på pedagogisk tillgänglighet för fysiskt, psykiskt och intellektuellt funktionsnedsatta elever ur ett lärarperspektiv. Syfte har varit att undersöka lärares uppfattningar om deras kunskapsbas samt pedagogiska anpassningar gällande elever med fysiska, psykiska och intellektuella funktionsnedsättningar. Syfte har dessutom varit att undersöka om dessa uppfattningar skiljer sig åt mellan lärare beroende på yrkeserfarenhet och kön. Syftet låg till grund till tre frågeställningar: (1) Hur ser lärares uppfattade kunskapsbas ut gällande elever med fysisk, psykisk och intellektuell funktionsnedsättning? (2) Finns det skillnader i hur lärarna uppfattar att de anpassar pedagogiken för elever med fysisk, psykisk och intellektuell funktionsnedsättning? Hur ser dessa i så fall ut? (3) Finns det ett samband mellan lärarnas uppfattade kunskapsbas och hur ofta de uppfattar att de anpassar pedagogiken till elever med fysisk, psykisk eller intellektuell funktionsnedsättning? Hur ser detta i så fall ut? En enkätstudie har genomförts på fyra av Uppsala kommuns gymnasieskolor. Totalt 51 lärare deltog i undersökningen. Efter analys av data drogs följande slutsatser: Lärarna uppfattade i genomsnitt att de hade ”ganska bra” kunskap om vilka av deras elever som hade någon funktionsnedsättning. Ingen signifikant skillnad upptäcktes i hur lärarna uppfattade att de anpassade pedagogiken för elever med fysisk, psykisk eller intellektuell funktionsnedsättning. En könsskillnad upptäcktes där kvinnorna uppfattade sig själva göra mer frekventa anpassningar av pedagogiken för elever med psykiska funktionsnedsättningar än vad männen gjorde. Ingen signifikant skillnad upptäcktes mellan lärare beroende på yrkeserfarenhet. Tre positiva korrelationer upptäcktes när samband mellan kunskapsbas och frekvens av anpassningar i pedagogiken undersöktes. Det innebär att ju mer lärarna uppfattade att de visste om elevernas funktionsnedsättningar, desto mer frekvent uppfattade de att de anpassade pedagogiken för eleverna.