<p>Svenska noterade företag har sedan 2005 varit skyldiga att tillämpa den internationella redovisningsstandarden IFRS vilket innebär att noterade företag numera kan tillämpa redovisning till verkligt värde för förvaltningsfastigheter enligt IAS 40. Onoterade företag med förvaltningsfastigheter har däremot valmöjligheten att värdera antingen till anskaffningsvärde enligt RR 24 eller till verkligt värde enligt IAS 40. Redovisningsvalet spelar en betydande roll för företagets redovisade resultat och därmed dess ekonomiska ställning. </p><p>Syftet med uppsatsen är att vi vill förklara vad som påverkar svenska onoterade företags redovisningsval vid värdering av förvaltningsfastigheter. Vår utgångspunkt med studien är att införandet av den nya värderingsmetoden har påverkat företag med förvaltningsfastigheter och vi anser det därför intressant att undersöka fenomenet. </p><p>För att genomföra undersökningen har vi samlat data från 2007 års årsredovisningar som vi hämtat från databasen Affärsdata. Urvalet i undersökningen har varit slumpmässigt med kompletterande data från fastighetsdatabasen Datscha vilket tillsammans gav ett urval på 109 onoterade företag med förvaltningsfastigheter. </p><p>Undersökningen resulterade i att det finns ett positivt samband mellan balansomslutning och verkligt värde samt mellan skuldsättningsgrad och verkligt värde. Utifrån resultatet förs ett resonemang kring hur verkligt värde kan öka balansomslutningen och hur företag med hög skuldsättningsgrad möjligen tillämpar verkligt värde för att sänka skuldsättningsgraden.</p>

Svenska noterade företag har sedan 2005 varit skyldiga att tillämpa den internationella redovisningsstandarden IFRS vilket innebär att noterade företag numera kan tillämpa redovisning till verkligt värde för förvaltningsfastigheter enligt IAS 40. Onoterade företag med förvaltningsfastigheter har däremot valmöjligheten att värdera antingen till anskaffningsvärde enligt RR 24 eller till verkligt värde enligt IAS 40. Redovisningsvalet spelar en betydande roll för företagets redovisade resultat och därmed dess ekonomiska ställning. Syftet med uppsatsen är att vi vill förklara vad som påverkar svenska onoterade företags redovisningsval vid värdering av förvaltningsfastigheter. Vår utgångspunkt med studien är att införandet av den nya värderingsmetoden har påverkat företag med förvaltningsfastigheter och vi anser det därför intressant att undersöka fenomenet. För att genomföra undersökningen har vi samlat data från 2007 års årsredovisningar som vi hämtat från databasen Affärsdata. Urvalet i undersökningen har varit slumpmässigt med kompletterande data från fastighetsdatabasen Datscha vilket tillsammans gav ett urval på 109 onoterade företag med förvaltningsfastigheter. Undersökningen resulterade i att det finns ett positivt samband mellan balansomslutning och verkligt värde samt mellan skuldsättningsgrad och verkligt värde. Utifrån resultatet förs ett resonemang kring hur verkligt värde kan öka balansomslutningen och hur företag med hög skuldsättningsgrad möjligen tillämpar verkligt värde för att sänka skuldsättningsgraden.

No description available.

<p>Från och med 1 januari år 2009 sker en förändring av redovisningsstandarden som innebär att man vid redovisning av nybyggnation av förvaltningsfastigheter fram till färdigställande får välja om man vill redovisa till anskaffningsvärde eller till verkligt värde. Syftet med denna uppsats är attundersöka vilka för- och nackdelar som finns med att värdera nybyggnation avförvaltningsfastigheter till verkligt värde respektive anskaffningsvärde i en stundande lågkonjunktur samt om dessa även gäller för färdigställda förvaltningsfastigheter. Undersökningen i denna uppsats kan vara av värde för fastighetsbolag för att ge en uppfattning om problem och svårigheter som kan komma att uppstå vid val av värderingsmetod. En särskilt stor svårighet medatt värdera nybyggnation visade sig vara bristen på en aktiv marknad. När fastighetsbolag väljer hur de ska värdera sina byggprojekt måste de ta i beaktning hur resultatet kan komma att påverkas av osäkerheterna i värderingsmetoderna för verkligt värde och om relevansen man kan få med verkligt värde uppväger verifierbarheten man får med anskaffningsvärde.</p>

Under lång tid tillbaka har det försökts att hitta en lämplig värderingsmetod som skalltillämpas på tillgångar och skulder för företagen. IASB reglerade att finansiella instrumentenför handel som derivatinstrument (optioner, terminer och swappar) skall värderas till verkligtvärde från anskaffningsvärde från och med 1 januari, 2005 och syftet var att verkligt värdegav relevantare information till marknaden och aktieägarna. En annan målsättning var att gånärmare mot harmonisering av redovisningsreglerna. IFRS innebar en övergång till verkligtvärde-värdering på fler tillgångs- och skuldkategorier. IAS 39 standarden behandlarfinansiella instrument, dess redovisning och klassificering, vilket är ett exempel på enkategori som har övergått till värdering till verkligt värde.Det finns för- och motargument för båda principerna (verkligt- och anskaffningsvärde).Förespråkarna till verkligt värde menar att det är verkligt värde som ska tillämpas förvärdering av finansiella instrumenten eftersom det ger den bästa informationen till aktieägarnaoch marknaden om företagets verkliga värde. En nackdel med verkligt värde är att den befarasbidra till mer variation i resultat och balansräkningen. Anhängare till anskaffningsvärde sägeratt anskaffningsvärde modellen är mest relevant eftersom den bygger på faktiskatransaktioner. Det svåra med anskaffningsvärde är att den bidrar till problem att jämföra olikabolags tillgångar.Uppsatsens syfte är att undersöka effekterna av verkligt värde, varför det föredras kontraanskaffningsvärde och vilka grupper som gynnas av verkligt värde. Vi undersöker ocksåkonsekvenserna kring införandet av verkligt värde för företagen. Avgränsning: Vi haravgränsat oss på IAS 39 och intervjuat personer som är redovisningsansvariga på störreföretag, som är noterade på large-cap OMX Stockholm och OMX NORDIC EXCHANGEsamt revisorer/konsulter och finansiella kontrollanter. Studien kommer att avgränsas tillfinansiella instrument som ska värderas till verkligt värde enligt IAS 39.Arbetets metod följer en kvalitativ ansats och intervjuer har genomförts med noggrant utvaldarespondenter. Intervjuerna består av en mailintevju, en personlig intervju och tretelefonintervjuer. Frågorna som ställdes summeras till vilka finansiella instrument somföretaget har, problem i samband med hanteringen av finansiella instrument och verkligtvärde, jämförelse mellan verkligt värde och anskaffningsvärde och sist en uppfattning omintressenterna.Resultatet: Verkligt värde ger ett bättre beslutsunderlag för aktieägare och marknadeneftersom det visar en rättvisare bild om företagets ekonomiska ställning som tillfredställerintressenterna. Konsekvenserna med verkligt värde är att det påverkar resultat- ochbalansräkning som kan vara missvisande eftersom orealiserade värden redovisas. För mindreinvesterare, som inte är tillräckligt insatta i redovisningens utveckling, kan verkligt värdeförsvåra när olika värderingsprinciper används och tilläggsupplysningar läggs i noterna.Regelverket IAS 39 är dessutom krångligt för företag att tillämpa. / Uppsatsnivå: C

Från och med 1 januari år 2009 sker en förändring av redovisningsstandarden som innebär att man vid redovisning av nybyggnation av förvaltningsfastigheter fram till färdigställande får välja om man vill redovisa till anskaffningsvärde eller till verkligt värde. Syftet med denna uppsats är attundersöka vilka för- och nackdelar som finns med att värdera nybyggnation avförvaltningsfastigheter till verkligt värde respektive anskaffningsvärde i en stundande lågkonjunktur samt om dessa även gäller för färdigställda förvaltningsfastigheter. Undersökningen i denna uppsats kan vara av värde för fastighetsbolag för att ge en uppfattning om problem och svårigheter som kan komma att uppstå vid val av värderingsmetod. En särskilt stor svårighet medatt värdera nybyggnation visade sig vara bristen på en aktiv marknad. När fastighetsbolag väljer hur de ska värdera sina byggprojekt måste de ta i beaktning hur resultatet kan komma att påverkas av osäkerheterna i värderingsmetoderna för verkligt värde och om relevansen man kan få med verkligt värde uppväger verifierbarheten man får med anskaffningsvärde.

Harmonisering av redovisningsprinciper mellan länder inom EU har försökt uppnås under lång tid och från och med 2005 har det blivit obligatoriskt för noterade företag inom EU att tillämpa IFRS och IAS vid årsbokslut. En av IAS standarder är IAS 40 – Förvaltningsfastigheter där företag som innehar förvaltningsfastigheter kan välja att värdera sina fastigheter antingen enligt anskaffningsvärdemetoden eller verkligtvärdemetoden. Dock väljer de flesta företag att följa IFRS rekommendation, att värdera till verkligt värde. När företag väljer att värdera enligt verkligtvärdemetoden kan värdering ske antingen internt inom företaget eller externt med hjälp av externa värderingsmän. Syftet med vår studie är att undersöka hur svenska och brittiska företag värderar sina förvaltningsfastigheter (internt/externt) och om det råder harmonisering mellan länderna och varför de valt att värdera som de gör. Vår studie innefattar 15 svenska företag och 48 brittiska företag som är noterade på respektive börs och redovisar förvaltningsfastigheter i sin årsredovisning. Vi har valt att använda oss utav en metodkombination av både kvantitativa och kvalitativa metoder för att kunna uppfylla vårt syfte. Undersökningen visade att de svenska och brittiska företagen föredrar olika värderingsmetoder när de värderar förvaltningsfastigheter. I Storbritannien var det tydligt att den externa metoden föredras medan i Sverige var både metoderna populära. Detta pekar på att det inte råder harmonisering vid värdering av förvaltningsfastigheterna i Storbritannien och Sverige efter införandet av IAS 40.

Syftet med studien är att identifiera vilken effekt övergången till IFRS 3 och dess förändring från historiskt anskaffningsvärde till verkligt värde har haft på aktiemarknadens aktiepris och utdelningsnivå, för svenska företag noterade på NASDAQ OMX Nordic Stockholm.   Redovisningens syfte är att förse företagets intressenter med information som är användbar för beslutfattande. Värdering av goodwill är problematisk då tydligt beräkningssätt saknas. EU implementerade IFRS 3 för att förbättra redovisning av goodwill genom värdering till verkligt värde istället för historiskt anskaffningsvärde. Verkligt värde leder dock till att företag gör subjektiva bedömningar av goodwillpostens värde, vilket innebär att möjligheter att påverka resultat skapas. Detta leder i sin tur till påverkan på aktiepris och utdelningsnivå.   Studien har en deduktiv forskningsansats och en kvantitativ undersökningsmetod. Utifrån agentteorin testas hur värdering av goodwill till verkligt värde påverkar aktiepris och utdelningsnivå på NASDAQ OMX Nordic Stockholm. Effekter på aktiepris och utdelningsnivå studeras och jämförs över tid. Vidare delas jämförbara företag in i portföljer som jämförs med de hela urvalen för att eliminera risken för tidsaspekters påverkan.   Studien finner inte stöd för antaganden om att värderingsförändringen som implementeringen av IFRS 3 innebär påverkar aktiepris positivt, vilket tidigare litteratur framfört. Stöd kan inte heller finnas för att värderingsförändringen har en negativ effekt på aktiepris, vilket annan tidigare litteratur också har påvisat. Studien påvisar inte heller att värderingsförändringen påverkar utdelningsnivå varken positivt eller negativt, vilket har framförts av tidigare litteratur. Värderingsförändringen av goodwill från historiskt anskaffningsvärde till verkligt värde förefaller inte har någon påvisad effekt.

<p> </p><p>Problem: Dagens höga frekvens av gränsöverskridande handel kräver homogena regelverk inom många olika områden, även inom redovisning. I arbetet med att försöka harmonisera medlemsländernas redovisningsprinciper beslutade Europarådet att alla börsnoterade företag inom Europeiska Unionen från den 1 januari 2005 skall följa IASB: s regelverk, IAS/IFRS, vid upprättandet av koncernredovisningen. Motiven bakom beslutet var att för-söka erhålla en ökad transparens av information och att öka jämförbarheten mellan företag inom unionen, vilket i sig skulle underlätta för investerare och verka för en välfungerande kapitalmarknad. En av skillnaderna med att tillämpa IAS/IFRS istället för de svenska reglerna som blir väldigt tydlig för fastighetsbolagen är att förvaltningsfastigheter ska värderas antingen till verkligt värde enligt IAS 40 alternativt anskaffningsvärde minus komponentav-skrivningar. I det svenska regelverket ska redovisning ske till anskaffningsvärde minus ackumulerade avskrivningar enligt RR 24. Detta kan få stora effekter i företagens koncernredovisningar och påverka hur olika intressenter värderar koncernen.</p><p>Syfte: Studiens syfte är att belysa de effekter en implementering av IAS/IFRS-reglerna för med sig vid värdering av förvaltningsfastigheter i mindre svenska onoterade fastighetskoncerner. Hänsyn ska även tas till de effekter en förändrad redovisning har för revisorer, banker och investerare.</p><p>Avgränsning: Noterade företag kommer inte att behandlas, då det skulle strida mot studiens syfte. Vidare kommer ej internationella företag redogöras för. Företag som inte är fastighetsbolag kommer heller ej att behandlas.</p><p>Metod:Metoden som används är kvalitativ och studien kommer i första hand baseras på primärdata där sådan är möjlig. Studiens ansats är induktiv, då slutsatser kommer att dras från empirin.</p><p>Teoretisk referensram: Studiens referensram är baserad på värderingsteorier samt svenska och internationella redovisningsregler, som behandlar förvaltningsfastigheter och materiella anläggningstillgångar.</p><p>Slutsats: EU:s grundtanke med ett harmoniserat regelverket är god, men leder till oönskade effekter. Studien kommer fram till att ett byte från det svenska regelverket till det internationella skulle innebära en ökad arbetsmängd för företagen och därmed öka kostnaderna. Det blir inte alltid enklare att jämföra företag som värderar enligt verkligt värde, då värderingarna är subjektiva och inte alltid speglar det sanna värdet. IAS 40 erbjuder även andra möjligheter att redovisa, som till exempel anskaffningsvärde. Företagen kommer därför genom att den föregående metoden finns kvar troligtvis ej redovisa till verkligt värde. Därmed faller argumentet att detta regelverk skulle öka jämförbarheten.</p><p> </p>

För att avgöra till vilken utsträckning redovisade finansiella rapporter, enligt International Financial Reporting Standards (IFRS), uppfyller användarnas och brukarnas behov och syn på kvalitativa egenskaper har den här studien ett bidrag till forskningen. Med länders övergång till IFRS får värdering enligt verkligt värde allt större spridning och värdering enligt anskaffningsvärde fått en mindre central position inom redovisning. Syftet med den här uppsatsen är att undersöka skillnaderna i preferenser för tillgångsvärdering utifrån redovisningens kvalitativa egenskaper. De kvalitativa egenskaper som används är begriplighet, relevans, tillförlitlighet och jämförbarhet. Studiens metod har en kvalitativ ansats med intervjuer av analytiker och revisorer. Det gjorda urvalet ska spegla brukare av rådande redovisningsstandard och användare av finansiella rapporter. Resultatet visar att det finns skillnader mellan gruppen analytiker och revisorer gällande vilken värderingsmodell - verkligt värde eller anskaffningsvärde - som anses lämplig. I gruppen analytiker finns stor diversifiering av preferenser för vilka kvalitativa egenskaper som ska ta störst plats vid redovisning. Således påvisades även diversifiering gällande vilken form av värdering som passar analytikernas bedömningar och prognostiseringar. Det fanns även bland analytiker stora skillnader i tillvägagångssätt för att utföra värderingar.