Bakgrund: Chefers arbetsdagar är fragmenterade eftersom de ofta avbryts med problem som behöver lösas. I många fall är det medarbetare som förmedlar arbetsrelaterade problem i syfte att förbättra verksamheten. Hur chefer påverkas personligen i det dagliga arbetet läggs ingen större vikt vid utan det är oftare deras arbetsuppgifter som diskuteras. Men eftersom de inte kan styra och påverka alla processer som de är involverade i, kan de känna uppgivenhet. Om chefer får ökad kunskap om hur de kan hantera sin fragmenterade arbetssituation kan både deras och organisationens välbefinnande öka. Syfte: Att bidra med fördjupad kunskap om chefers beteende genom att studera deras känslor och agerande vid arbetsrelaterade problem. Metod: Studiens frågeställning har undersökts med de kvalitativa insamlingsmetoderna dagbok och semistrukturerade intervjuer. Totalt har nio respondenter medverkat i studien. Alla respondenter arbetar som chefer med medarbetaransvar. Resultat/Slutsats: Studiens resultat visar att chefer föredrar att hantera vardagliga arbetsrelaterade problem, som medarbetare förmedlar, genom: vägledning, ge stöd, samverkan, intuition, grundligt agerande, defensivt agerande, ultimatum, i förbifarten och skifta fokus. Resultatet visade även att cheferna såg det som en naturlig del av deras arbetsuppgifter att lyssna på medarbetarnas problem dels för medarbetares välmående, dels för företagets utveckling. / Background: Managers' working days are fragmented because they are often interrupted by problems that need to be solved. In many cases, it is employees who mediate work-related problems in order to improve the business. How managers are personally affected in their daily work is not given much importance, but it is more often their tasks that are discussed. But because they can not control and influence all the processes to which they are involved in, they can feel resigned. If managers gain increased knowledge about how they can deal with their fragmented work situation, both their and the organization's well-being can increase. Purpose: Contribute with deeper knowledge of managers’ behaviors by studying their feelings and actions related to problems at work. Method: The study's question has been investigated with the qualitative collection methods diary and semi-structured interviews. A total of nine respondents participated in the study. All respondents work as managers with employee responsibility. Results/Conclusion: The results of the study show that managers prefer to manage everyday work-related problems, which employees convey, through: guidance, providing support, cooperate, intuition, thorough action, defensive action, ultimatum, in passing and shifting focus. The results also showed that managers considered it a natural part of their job tasks to listen to the employees' problems, partly for the well-being of employees, partly for the company's development.

With the advancement of technology, innovative control measures have been introduced to mitigate the risk of work-related musculoskeletal disorders (WMSDs). Among these measures, wearable passive exoskeletons have emerged as promising solutions for addressing WMSDs. Previous studies have demonstrated the effectiveness of wearable passive exoskeletons for improving awkward postures and reducing muscle workload in tasks involving neck extension, limbs, and back. However, the effectiveness of newly developed industrial exoskeletons designed for neck flexion remains uncertain. This study aimed to evaluate the neck exoskeleton's effects on muscle activities and work postures, by comparing the working conditions of floor workers wearing and not wearing these devices. Six subjects were recruited for field measurements. Muscle activity of the neck extensors, as well as the forward inclination angle of the head and trunk, were assessed during the measurements. Data comparison between wearing and not wearing the neck flexion exoskeleton was conducted using the related samples Wilcoxon signed-rank test. Spearman’s rank correlation coefficient was utilized to analyze the correlation between different parameters while wearing the neck flexion exoskeleton. The results showed that compared to not wearing the exoskeleton, wearing the neck flexion exoskeleton significantly reduced muscular activity at the 10th percentile (p=0.028), 50th percentile (p=0.028), and 90th percentile (p=0.028). Wearing the neck flexion exoskeleton also reduced the 10th percentile (p=0.028) and 90th percentile (p=0.046) of the head angle, and the neck angle at the 50th percentile (p=0.028) and 90th percentile (p=0.028). Additionally, the trunk angle was significantly higher with the exoskeleton at the 50th percentile (p=0.046) and 90th percentile (p=0.027). The correlation analysis when wearing the exoskeleton revealed a negative correlation between neck angle and trunk angle at the 10th percentile (r=-0.829, p=0.021). Additionally, a significant negative correlation was found between neck angle and trunk angle at the 90th percentile (r=-0.943, p=0.002), as well as between head angle and trunk angle at the 90th percentile (r=-0.829, p=0.021). Moreover, a strong negative correlation was observed between RMS and head angle at the 50th percentile (r=-0.771, p=0.036) and 90th percentile (r=-0.829, p=0.021). In conclusion, the results show that wearing neck flexion exoskeletons during actual work tasks among floor layers reduces neck extensor muscle activity, excessive neck flexion, and forward head inclination, and it may lead to an increase in forward trunk inclination, without influencing work efficiency. / trätt som en möjlighet för att minska risken för WMSD. Tidigare studier har visat att bärbara passiva exoskelett är effektiva för att minska belastningen vid besvärliga arbetsställningar och minska muskelbelastningen vid arbetsuppgifter som involverar nackextension, extremiteter och rygg. Dock är effektiviteten av nyligen utvecklade industriella exoskelett designade för nackflexion fortfarande osäker. Denna studie syftade till att undersöka effekten av ett nackflexionsexoskelett, med avseende på muskelbelastning och arbetsställningar hos golvarbetare. Sex försökspersoner rekryterades för fältmätningar. Muskelaktiviteten hos nackextensorerna, samt framåtlutningsvinkeln av huvudet och bålen, mättes under arbetet. Statistisk jämförelse mellan att bära och inte bära nackflexionsexoskelettet utfördes med hjälp av Wilcoxon signed-rank test för relaterade prover. Spearman rangkorrelationskoefficient användes för att analysera korrelationen mellan olika parametrar när nackflexionsexoskelettet bars. Resultaten visade att exoskelettet signifikant minskade muskelaktiviteten ; vid 10:e percentilen (p=0.028), 50:e percentilen (p=0.028) och 90:e percentilen (p=0.028). Vidare minskade även huvudvinkeln signifikant, 10:e percentilen (p=0.028) och 90:e percentilen (p=0.046) av, liksomnackvinkelns 50:e percentilen (p=0.028) och 90:e percentilen (p=0.028). Bålvinkeln, däremot, var signifikant högre med exoskelettet både vid 50:e percentilen (p=0.046) och 90:e percentilen (p=0.027). Korrelationsanalysen avslöjade en negativ korrelation mellan nackvinkel och bålvinkel vid 10:e percentilen (r=-0.829, p=0.021) när exoskelettet bars. Dessutom var det en signifikant negativ korrelation mellan nackvinkel och bålvinkel vid 90:e percentilen (r=-0.943, p=0.002), samt mellan huvudvinkel och bålvinkel vid 90:e percentilen (r=-0.829, p=0.021) när exoskelettet bars. Dessutom observerades en stark negativ korrelation mellan muskelaktivitet och huvudvinkel vid 50:e percentilen av de båda måtten (r=-0.771, p=0.036) och vid 90:e percentilen (r=-0.829, p=0.021) när exoskelettet bars. Sammanfattningsvis visar resultaten att användning av nackflexionsexoskelett under faktiska arbetsuppgifter bland golvläggare minskar nackextensorernas muskelaktivitet, nackflexion och framåtlutning av huvudet, samt ökar framåtlutningen av av bålen utan att påverka arbetseffektiviteten.

Communication is a fundamental process for organizations with meetings as the most important arena. The nonverbal language affects the transfer and the rendering of what is communicated. Digitization has changed the opportunities to communicate, where the possibility of nonverbal communication is limited. The aim of the study is to describe and analyze the technical domestication in meetings at two selected workplaces. The purpose is to contribute to research on digitizing organizations in general and workplace meetings in particular. We intend to achieve the goal and purpose of the survey by examining how the technology is handled and what it is attributed to it by the employees. This survey research the questions from a user perspective.   Data has been gathered through a qualitative research method. 15 interviews have been conducted with public sector employees. The result has been analyzed based on the theoretical framework by Gidden’s structuring theory. Further the theoretical concepts nonverbal communication, digital trust and paralinguistic and expressive linguistic have been used. The results from the study indicates that physical meetings is to prefer before digital meetings. The conclusion is that digital meetings cannot replace physical meetings. However, digital meetings are able to provide a new way of working with meetings in working life. Another conclusion is that the employee's technical domestication is a consequence of a normative approach at the workplace.

Individers upplevelse av den psykosociala arbetsmiljön har visat sig hänga samman med trivsel, hälsa och välbefinnande. I ett långsiktigt perspektiv kan en god psykosocial arbetsmiljö främja kvalitet och produktivitet i organisationer, medan en sämre arbetsmiljö kan resultera i det motsatta. Arbetsgivare, som i Sverige har ett yttersta arbetsmiljöansvar, strävar efter att arbeta förebyggande och systematiskt med fokus på psykosociala arbetsmiljöinsatser. Samtidigt utgör individerna en del av den psykosociala arbetsmiljön och i samband med att de utför sitt arbete bidrar de även till formandet av arbetsmiljön. Med detta som utgångspunkt syftar avhandlingen till att studera psykosociala och personliga faktorer i form av krav och resurser, hälsa och välbefinnande samt ett organisatoriskt förebyggande program för anställda i välfärdssektorn. Detta har gjorts genom att undersöka hur olika krav och resurser i arbetet samt personliga resurser relaterar till olika hälsorelaterade utfall. Vidare har två varianter av ett nyutvecklat interventionsprogram med fokus på psykosociala faktorer och personliga resurser undersökts och utvärderats. En variant av programmet var riktad till både chefer och medarbetare, medan den andra varianten riktades enbart till chefer. Interventionsprogrammen undersöktes utifrån genomförbarhet och utifrån effektutvärdering. Resultaten visar att resurser i arbetet verkar ha mer hälsofrämjande potential än personliga resurser. Vidare visar resultaten att det program som inkluderade medarbetare och chefer accepterades av deltagarna och gick att genomföra praktiskt. Resultaten visar också att effekterna av båda programmen var oklara. Sammantaget visar avhandlingen på vikten av att såväl reducera krav i arbetet som att främja olika resurser, men även på de utmaningar som finns i att utforma, genomföra och utvärdera förebyggande organisatoriska interventioner. / Individuals’ experiences of the psychosocial work environment have been linked to their satisfaction, health, and well-being. In the long run, a favorable psychosocial work environment seems related to organizational quality and productivity, while a poorer psychosocial work environment may relate to the opposite. Employers, who in Sweden have the ultimate responsibility for the work environment, aim for systematic preventive efforts focusing particularly on factors of the psychosocial work environment. Additionally, individuals also form part of the psychosocial work environment, and may, through their own daily work practices contribute to creating the work environment. Based on this, the aim of this thesis is to study how psychosocial factors, in terms of demands and resources, and personal resources at work relate to health and well-being but also to investigate the effects of an organizational preventive intervention program. Specifically, job demands, job resources, and personal resources and their relations with health-related outcomes among employees of the Swedish welfare sector were investigated. Also, two versions of a newly developed intervention program focusing on psychosocial factors and personal resources were examined. This included a feasibility study of one program version offered to both employees and managers and an effect evaluation of another version offered to managers only. The results show that job resources seem to have a stronger health-promoting potential than personal resources. Moreover, the results show that while the program offered to both employees and managers was accepted by participants and found possible to implement practically, its effect were small. Similarly, effects of the program including managers only were also small. Overall, the thesis shows the importance of reducing job demands along with promoting different resources, but emphasizes the challenges in developing, implementing, and evaluating preventive organizational interventions. / <p>At the time of the doctoral defense, the following papers were unpublished and had a status as follows: Paper 1: Manuscript. Paper 3: Manuscript.</p>

The wrist is a body part that can be used during repetitive movements in many work environments. There is a need to measure these movements in order to notice harmful repetitive movements in advance. There are many different ways to measure these movements, such as with the use of a depth camera. The goal of this study is to determine if this can be done with high precision compared to other technologies. In order to determine this, an application was created that used several different technologies and libraries to track and pinpoint the hand’s and forearm’s location in each frame. With these locations, together with timestamps from the frames, the angular velocity of the wrist could be calculated. The recordings were made in several different test cases with factors such as background, clothes and lighting changing in each test. In order to compare the depth cameras values, a golden standard had to be set. The depth camera’s recorded values were compared to the golden standard’s recorded values by displaying the values on a graph and by calculating the root mean squared error as well as the mean absolute error. The results indicated that a depth camera can be used to measure wrist movements relatively accurately, even with more advanced movements relative to this study. The result also showed that the depth camera had problems in some test cases. / Handleden är en kroppsdel som kan användas under repetitiva rörelser i många arbetsmiljöer. Det finns ett behov av att mäta dessa rörelser för att upptäcka skadliga repetitiva rörelser i förväg. Det finns många olika sätt att mäta dessa rörelser, till exempel med hjälp av en djupkamera. Målet med denna studie är att avgöra om detta kan göras med hög precision jämfört med andra teknologier. För att avgöra detta skapades en applikation som använder flera olika teknologier och bibliotek för att spåra och lokalisera handens och underarmens position i varje bildruta. Med hjälp av dessa positioner, tillsammans med tidsstämplar från bildrutorna, kunde vinkelhastigheten för handleden beräknas. Inspelningarna gjordes i flera olika testfall där faktorer som bakgrund, kläder och belysning ändrades i varje test. För att kunna jämföra djupkamerans värden behövdes en referensstandard fastställas. Djupkamerans inspelade värden jämfördes med referensstandardens inspelade värden genom att visa värdena på en graf och beräkna rotmedelkvadratfelet samt medelabsolutfelet. Resultaten indikerade att en djupkamera kan användas för att mäta handledsrörelser relativt noggrant, även med mer avancerade rörelser i förhållande till denna studie. Resultatet visade även att djupkameran hade problem i vissa testfall.

Surgeons have been identified as one of the highest risk groups in healthcare to develop work-related musculoskeletal disorders (WMSDs). Especially the neck and shoulders are found to be at high musculoskeletal risk due to surgeons commonly operating in a static and awkward posture for a prolonged time. Raising ergonomic awareness has been found to favour postural improvement among healthcare professionals. This thesis therefore aimed to design and evaluate an individual ergonomic report as means for risk assessment and ergonomic education for surgeons. Hereby, two surgeons and two ergonomists were included in the design process for early user feedback. Thematic analysis was applied to analyse the user feedback and potential improvements were identified and performed. The final individual ergonomic report was evaluated as a material used in an individual educational session (i.e., the intervention group) and compared against the use of an ergonomic guideline (i.e., the control group). Each group consisted of two surgeons. Both questionnaire and semi-structured interview were used to evaluate the session. The results from the questionnaire showed similarly positive ratings on the user experience of both groups, but higher ratings were given on the perceived impact by the intervention group. The interview results also showed more positive responses by the intervention group in terms of the usability. Furthermore, facilitators and barriers for adopting ergonomic principles were collected from the surgeons. Multiple ways to improve surgical ergonomics as perceived by the surgeons were also identified, e.g., the use of ergonomic equipment, and implementation of stretch breaks in the OR. The results show the potential of an individual ergonomic assessment report as ergonomic intervention for surgeons to raise their awareness and knowledge about ergonomic principles which can contribute to decreasing their risk of developing WMSDs as well as improved surgical performance and patient safety. Future studies can regard further ergonomic risk parameters and incorporate practical instructions on ergonomic principles into educational ergonomic intervention. / Kirurger har identifierats som en av de högsta riskgrupperna inom hälso- och sjukvården att utveckla arbetsrelaterade belastningsskador. Särskilt nacke och axlar har visat sig ha hög risk för belastningsskador på grund av att kirurger ofta arbetar i en statisk och ogynnsam kroppsställning under en längre tid. Att öka den ergonomiska medvetenheten har visat sig gynna en förbättring av arbetsställning bland vårdpersonal. Denna avhandling syftade därför till att utforma och utvärdera en individuell ergonomisk rapport som ett medel för riskbedömning och ergonomisk utbildning bland kirurger. Två kirurger och två ergonomer deltog i designprocessen och tidig användarfeedback samlades. Tematisk analys användes för att analysera användarfeedback och potentiella förbättringar identifierades och genomfördes. Den slutliga individuella ergonomirapporten utvärderades som ett material som användes i en individuell utbildningssession (dvs interventionsgruppen) och jämfördes med användningen av en broschyr på kirurgergonomi (dvs kontrollgruppen). Varje grupp bestod av två kirurger. Både frågeformulär och semistrukturerad intervju användes för att utvärdera utbildningssessionen. Resultaten från frågeformuläret visade lika positiva användarupplevelse betyg från båda grupperna, men högre betyg gavs på den upplevda effekten av interventionsgruppen. Dessutom identifierades faciliteter och barriärer för att anta ergonomiska principer från kirurgerna. Flera sätt att förbättra kirurgisk ergonomi som uppfattades av kirurgerna identifierades också, till exempel användning av ergonomisk utrustning och implementering av sträcknings pausar i operationssalen. Resultaten visar att individuell ergonomisk bedömningsrapport som ergonomisk intervention för kirurger har potential för att öka medvetenhet och kunskap om ergonomiska principer. Detta kan bidra till att minska kirurgers risk att utveckla arbetsrelaterade belastningsskador samt förbättrad kirurgisk prestanda och patientsäkerhet. Framtida studier kan ta hänsyn till ytterligare ergonomiska riskparametrar och införliva praktiska instruktioner om ergonomiska principer i pedagogisk ergonomisk intervention.

Aim: This study aimed to address an important gap in the current state of the literature on adverse childhood experiences and work-related outcomes in adulthood. The research investigates whether childhood adversity is associated with job satisfaction and tenure in adulthood and explores potential mediating factors underlying the association. Method: Utilizing a cross-sectional design, this research draws upon data from the UK Biobank, a large population-based cohort study. The study sample comprised 12,391 participants with an average age of 54.72 years (SD = 5.95), and 52.38% of participants were females, and 90.37% were white. Furthermore, 25.91% had experienced at least one adversity while 1.59% had experienced three or more. Results: Using logistic and gamma regression models adjusted for age, sex, education, and household income, the results confirmed the hypotheses that early adversity is negatively associated with both job satisfaction and tenure in a dose-response fashion. Moreover, neuroticism, social support, avoidant coping, perception of life meaningfulness, and health satisfaction were identified as potential underlying mechanisms. Only neuroticism and social support did not mediate the relationship between adverse childhood experiences and tenure. Conclusion: The findings of this study emphasize the long-term relationships between childhood adversity and work-related outcomes in adulthood and highlights the importance of trauma- informed workplaces to support individuals that has a history of childhood adversity. / Syfte: Denna studie syftade till att undersöka en viktig lucka i den nuvarande forskningen gällande traumatiska barndomsupplevelser och utfall i arbetslivet. De forskningsfrågor som formar denna studie fokuserar på hur barndomstrauman påverkar arbetstillfredsställelse samt anställningstid och huruvida det finns några medierande mekanismer. Metod: Studien använde sig av en tvärsnittsdesign med data från UK Biobank som är en populationsbaserad kohortstudie. Medelåldern för urvalet (12,391 deltagare) i studien var 54,72 år (SD = 5,95), 52,38% av deltagarna var kvinnor, och 90,37% var vita. Dessutom hade 25,91% upplevt minst en traumatisk upplevelse medan endast 1,59% hade upplevt tre eller fler. Resultat: Det användes bland annat en logistisk och gamma regressionsmodell justerade för ålder, kön, utbildning och hushållsinkomst för att bekräfta hypoteserna om att tidiga barndomstrauman är negativt förknippade med arbetstillfredsställelse och anställningstid likt ett dos-responsförhållande. Dessutom visade sig neuroticism, socialt stöd, undvikande coping, uppfattning om livets meningsfullhet och hälsotillfredsställelse ha ett signifikant samband som underliggande mekanismer. Neuroticism och socialt stöd medierade däremot inte förhållandet mellan traumatiska barndomsupplevelser och anställningstid. Med anledning av detta blev hypoteserna om dessa medierande mekanismerna endast delvis bekräftade. Slutsats: Studiens resultat belyser den negativa inverkan barndomstrauman har på arbetsrelaterade utfall samt betonar vikten av att utforma arbetsplatser med ett traumamedvetet bemötande för att stödja individer som har en historia av traumatiska upplevelser.

Organisationer behöver kvalificerad personal för att fungera effektivt och därmed blir rekrytering en viktig aktivitet. Det är också angeläget att ny personal anpassar sig väl till arbetsförhållandena. Syftet med denna avhandling var att tydliggöra möjligheterna att genom urval bidra till en långsiktigt hållbar rekrytering för organisation, individ och samhälle. Avhandlingen omfattar tre delstudier och baseras på data från rekrytering av nya poliser i Sverige. En kohort har följts från urvalet av de sökande till polisutbildningen våren 2008 (N = 1 344) över tre uppföljningstillfällen (N = 717–729), nämligen vid slutet av två års polisutbildning, vid slutet av sex månaders aspirantutbildning och vid slutet av det första anställningsåret. Studie I syftade till att undersöka möjligheterna att välja ut de sökande som är mest lämpade att bli poliser genom att kombinera information från flera urvalsmetoder. Vanligtvis används intervjuer för att i slutet av urvalsprocessen välja ut de mest lämpade kandidaterna. Analyser med flera kriterier på framgångsrik rekrytering (prestation, tillfredsställelse med utbildning respektive arbete, vilja att stanna i yrket och hälsa) vid de tre uppföljningstillfällen, visade att ett alternativt förfarande – att kombinera information från urvalsmetoder som i tidigare steg använts för att sålla bort olämpliga sökande – hade högre prognosförmåga. Det handlade om information från begåvningstest, personlighetstest och konditionstest. Ett sådant förfarande kan också vara mer tillförlitligt och resurseffektivt. Vid urval av poliser bör intervjuer däremot främst ses som ett verktyg för att sålla bort olämpliga kandidater. Studie II syftade till att öka förståelsen för hur resultat från begåvningstest ska tolkas och användas vid urval. För de flesta yrken, inklusive polisyrket, har begåvningstest visats vara en av de urvalsmetoder som bäst predicerar prestation. Det har förklarats med effekter av generell begåvning. Resultaten från Studie II visade dock att utöver generell begåvning kan också en verbal och kunskapsladdad komponent antas viktig för att predicera prestation. Samtidigt gav studien stöd för att vid urval använda en samlad totalpoäng från begåvningstest. Studie III syftade till att undersöka den relativa betydelsen av urvalsfaktorer som personlighet och begåvning respektive den psykosociala arbetsmiljön för nya polisers arbetsrelaterade attityder och hälsa efter det första anställningsåret. Studien visade att arbetsmiljöfaktorer, såsom möjligheter till utveckling och återkoppling i arbetet samt rimlig arbets­belastning, var betydligt viktigare än urvalsfaktorer för nya polisers anpassning till arbetsförhållandena i yrket. Sammanfattningsvis visar föreliggande avhandling att det är meningsfullt att över tid beakta flera kriterier på framgångsrik rekrytering. Den visar också att information från flera urvalsmetoder bör kombineras för att välja ut de mest lämpade kandidaterna. Vidare visar avhandlingen på värdet av att använda verbalt laddade begåvningstest vid urval. Förmågan att predicera framgång i polisyrket med olika urvalsmetoder är dock måttlig. Avhandlingen visar däremot att arbetsförhållandena för ny personal kan ha avgörande betydelse. Det betyder att organisationer som strävar efter hållbar rekrytering bör prioritera både urval och sunda arbetsförhållanden för ny personal. Det gäller inte minst polisorganisationer där kostnaderna för rekrytering är höga. / Organizations need qualified personnel to work effectively. Accordingly recruitment is an important organizational activity. Moreover, to attain sustainability for organizations, individuals, and the society, it is assumed important that new personnel adjust well to their working conditions. The aim of this thesis was to investigate the role of selection for long-term sustainable recruitment. The thesis includes three studies based on data from the recruitment of new police officers in Sweden. A cohort of new police officers was followed from the end of the admittance process to the basic police training program in spring 2008 (N = 1,344) and then at three consecutive follow-ups (N = 717-729), 1) at the end of two years of academy training, 2) at the end of six months of field training, and 3) at the end of the first working year. Study I aimed to further the understanding of how to select suitable police applicants by using combinations of common selection methods. Analyses of several criteria (performance, satisfaction, occupational retention, and health) at the three follow-ups suggest that combining information from cognitive, personality, and physical fitness tests, that in earlier hurdles have been used to screen out unsuitable applicants, would be useful in identifying the most suitable candidates, while interviews may primarily be considered as a tool for screening out any unsuitable ones. Study II focused on how to interpret and make use of results from cognitive tests in applied settings such as selection. In most occupations, including the police, cognitive tests are among the most valid predictors of performance. This has been explained by the influence of general intelligence. However, the results from Study II showed that beyond general intelligence, a verbal and knowledge loaded component can be important in predicting performance. Also, the study supported the use of total scores in selection. Study III aimed to examine the relative importance of selection factors (e.g., personality and general intelligence) and psychosocial working conditions for new police officers’ work-related attitudes and health. The study showed that psychosocial working conditions, such as opportunities for development and feedback as well as a balanced workload, were far more important than selection factors for the new police officers’ adjustment to their occupation. Taken together, the thesis shows the value of considering several time points and several criteria of successful recruitment. Also, it demonstrates the usefulness of combining information from several selection methods to select the most suitable candidates, along with the value of using verbally loaded cognitive tests in selection. Still, the ability to predict success among police officers by using selection methods remains modest. Additionally, the thesis shows that the working conditions for new personnel can be considered crucial if recruitment is seen as a long-term process that also includes the introduction phase. Accordingly, organizations striving for sustainable recruitment need to focus on developing sound selection processes and providing sound working conditions for their new personnel. This is of particular importance for organizations such as the police, where the costs of recruitment are high. / <p>At the time of the doctoral defense, the following papers was unpublished and had a status as follows: Paper 3: Manuscript.</p>