Enhet och helhet Av : Marcelo Rovira Torres Var börjar man när ett badhus blir till? Var började badhuset? Kanske var det vid havet, när höstkylan gjorde att vattnet blev för kallt och människor sökte sig till en plats där de kunde simma oberoende av klimatet. Tre badhus som uppfördes under folkhemsbygget under 1900-talets första hälft analyserades i tre svenska städer, Göteborg, Malmö och Luleå. Där framgick det tydligt att fokus låg på motionen och simbanan är byggnadens självklara mittpunkt. Bastun och tvagningen får sett till utformningen en sekundär roll, men funktionen är likväl viktig. Mitt projekt har handlat om att destillera mötet mellan badhusets två huvudsakliga funktioner, motion och tvagning, att skala bort allt överflöd och hitta en arkitektur som kommer så nära byggnadens kärna som möjligt. / Unit and Unity  By: Marcelo Rovira Torres Where does one begin when a bathhouse is in the works? Where did bathhouses originate? Perhaps it was by the sea, when the autumn chill made the water unbearable and people searched for a place where they could swim no matter the climate. Three bathing houses in three Swedish cities, Gothenburg, Malmö and Luleå built during ‘Folkhemsbygget’ in the first half of the 20th century were analysed. There, it was clear that the main focus lay on exercise and the swimming pool for aquatic sports was the buildings undeniable centerpiece. The sauna and ablution seem to have a secondary role, but the function is just as important. This project is about distilling the meeting between the bathhouse’s two main functions, exercise and ablution, to peel away all the excess and find architecture that comes as close to the buildings core as possible.

Mitt förslag till det nya badhuset i Västertorp inkluderar och programmerar parken, och gör den till en plats som är tillgänglig och välkomnande, och som på samma gång skyddar mot ljud och buller från motorvägen. Ett bullerskydd i form av en jordvägg reser sig bredvid det befintliga cykelstråket som går parallellt med E4:an. Norr om denna breder sig ett taklandskap med växtlighet ut, med möjlighet för fotgängare att korsa platsen hur man vill, i alla riktningar. En basketplan och ett utomhusgym förväntas ge mer liv till parken, tillsammans med gröna ytor för picknick och fika med skydd från bullret. I landskapet höjer sig anonyma volymer med fasader av träpanel. Volymerna skapar rum i taklandskapet som besökare rör sig emellan. De kan användas till att luta sig emot, användas som bollplank, ryggstöd men de väcker också nyfikenhet och frågor kring vad som finns därinne. Den glasade fasaden på en av byggnaderna välkomnar besökaren till ett café, och det är också entrén från taket till badhuset.   Badhuset är delvis nedgrävt och ansluter till den gångbana som ligger bakom byggnaden, då byggnaden följer de befintliga höjdkurvorna kommer gångbanan längst norr att hamna i samma nivå som byggnaden.  Detta skapar en koppling mellan skogen, taklandskapet och till sist den befintliga parken. Detta stråk går tvärs över byggnaden.   Under marken i den södra delen av byggnaden finns två idrottshallar, med mindre omklädningsrum, gym och en sal för gruppträning. Badhuset har en 25-metersbassäng för tävlings-, och träningssimning. Det finns även en undervisningsbassäng, en motionssimningsbassäng samt en spaavdelning med pooler inspirerade av turkiska bad, hammam, som erhåller olika temperaturer. Samt karbad som skapar en privat del om så önskas.   Det befintliga utomhusbadet kopplas samman med det nya badhuset genom en trätrall som går ut från byggnaden och ut till bassängen. Byggnaden inhyser även omklädningsrum i bottenplan särskilt tilltänkta för utomhusbadets gäster.   Tre av de volymer som höjer sig ur taklandskapet har formen av de tre största bassängerna. Förhoppningen är att om man som besökare på badhuset har badat i bassängerna, ska känna till de volymer som har dess form. Detta ger en igenkänning av var man befinner sig i badhuset fast man står i taklandskapet. De rum som bassängerna är placerade i har dubbel takhöjd precis ovanför bassängen. I taket är takfönster placerade för att leda in dagsljus, och skapa en skillnad i vart det är en bassäng och inte. Det finns en öppning till i taket, och det är en oas som inleder spaavdelningen. Även takfönster i en del av idrottshallarna leder ner dagsljus i dessa. / My suggestion to the new bathhouse in Västertorp, Stockholm, is to partly bury it in the park to give the park the possibility to continue to be a place where pedestrians and bikers can continue to pass by the park without being stopped and irritated by a building. Even though it is partly buried, it connects with a path, which is important today in this area, to combine the beginning of the park with the connecting Telefonplan. The volumes, which rise from the park, create spaces to hang out in, and makes people want to know what is in there. The building embodies two big halls for sports, together with changing rooms and a smaller hall for a gym. The bathhouse features a 25-meter swimming pool for training and competitions, a pool for education, and one for slower exercise swimming. There are also a section for spa and sauna. The existing outdoor pool is connected with a wooden deck from the new building, and it contains the new changing rooms for the outdoor pool.   The three pools inside the new building under the park have double ceiling height above the pools. For a visitor the wish is to get them to recognize the volumes from outside to reflect on where they are located on the roof. These volumes also have glass in the roof, which leads the daylight in the spaces where the pools are located.

Deciphering the Inherent   Looks at how vernacular timber architecture can be looked at as not merely a traditional means of constructing spaces in timber.   But rather focusing on expanding the possibilities that it capacitates, exploring the material itself and timbering techniques as formwork for casting in concrete.   Material refinement, architectural heritage and environmental context has been investigated in relation to a contemporary intervention at the site of an 18th century sawmill in Sweden.   Parallel to the investigative process of construction techniques the project intends to create an altered building vocabulary that relates to the vernacular in an indirect and abstracted way.   A vocabulary that is an 21th century offspring of its vernacular ancestors. A vocabulary that welcomes the contemporary building to be deciphered by its visitors. Where traces from the construction process and material refinement are clues. Evoking questions of heritage, relation to the environment and context. In doing so enriching the spatial experience through interpretation. / Avkoda arvet Undersöker hur traditionell timringstekniken kan omformuleras från att enbart skapa rum av timmer, till att expandera potentialen i timringstekniken till att utforska ämnet som gjutformar för betong. Materialraffinering, arkitektonisk arv samt geografisk kontext har parallellt med de materilamässiga undersökandet utforskats vid platsen av ett före detta vattendrivet sågverk från 1800-talet. Projektet ämnar att parallellt med undersökandet av material och gjuttekniker utveckla ett alternerat byggnadsvokabulär som härstammar och relaterar till det historiska på ett abstrakt och indirekt maner. Ett vokabulär som är en 2000 talets ättling till sina historiska släktingar. Ett vokabulär som välkomnar den kontemporära byggnaden att bli avkodad och tolkad av sina besökare. Där spår av byggnadsprocessen och materialiteten är ledtrådar som väcker frågor kring historiskt arv, vikten av miljön för arkitektur samt kontext. Genom denna översättning och tolkning berikas och förhöjs den rumsliga upplevelsen.

Public Bath House / Badhus

Who is welcome in the public swimming pool? What makes different spaces and rooms more comfortable and accessible than others? The empirical material of this study is built on four interviews with people who have a non-normative body. Their experiences and emotions concerning the public swimming pool are studied through an intersectional and phenomenological perspective. With these perspectives’ assumptions, emotions and approaches concerning swimming pools in relation to bodynormativity have become noticeable. Specific viewpoints have been centered on ableism, gender and body size. One observation has been made in a public swimming pool with the intention to raise awareness of my own body in the specific context. With that insight I can relate my observation to the statements that were reached through the interviews. Generally, bodynormativity is something that we are all aware of and likely adapted to. Dressing rooms and spaces where naked bodies meet are tending to bring awareness to your own body. The main conclusions of this study are that changing the design of dressing rooms and developing a private space to change and shower in will make the situation safer. Onward highlighting a public dialogue to question stigmas related to non-normative bodies will in the end benefit non-normative bodies to feel more welcome in places like public swimming pools.

Mitt i gränsen mellan stadsdelarna Västertorp och Hägerstensåsen i Stockholm ligger den avlånga Mellanbergsparken. I det norra kortändan hittar man Hägerstensåsens tunnelbanestation och i den söndra går den mycket trafikerade motorleden E4an. Det är en platt park med få träd så den är starkt bullerstörd från E4an. I den söndra ändan finns ett utomhusbad som är välbesökt varma sommardagar, men  motorvägens närvaro går inte att ignorera, så badupplevelsen blir inte fullt så avslappnande som den skulle kunna önskas. Västertorps parkbadhus är tänkt att ligga i det sydvästra hörnet och då fungerar som skydd mot bullret. De högsta delarna i byggnaden hamnar närmast motorvägen för så stor bullerdämpning som möjligt, och för att minimera skuggningen av parken och utomhusbadet. Hela byggnaden är dessutom täckt med ett spaljésystem där klätterväxter kan slingra sig, och de tillsammans med den skog som planteras på markplätten som lämnats mellan byggnaden och motorvägen, bidrar ytterligare till bullerdämpning, samt till luftrening från alla avgaser. Entrén till parkbadhuset och dess tillhörande sporthallar är belägen i en gångtunnel som går genom byggnaden från den nuvarande gångtunneln under Personnevägen. För upplivning av tunneln och förståelse av byggnadens funktion finns här fönster in den djupa hoppbassängen. Själva simhallen är sammansatt av tre volymer som har olika takhöjd och nivå på golven som skapar flera typer av rumsligheter i ett och samma rum. Mellan de tre delarna finns dessutom höga pelare med metallstag emellan som stabiliserar den stora hallen. Längs dessa växer klätterväxter som tar in parkupplevelsen även inomhus. I den minsta volymen, ägnat främst barnen, finns också stora träd planerade som skapar nya rum mellan dem samtidigt som de förbättrar luftkvaliteten. / Amid the border between the districts Västertorp and Hägerstensåsen in Stockholm is the elongated park "Mellanbergsparken" situated. In the northern short end of the park you find Hägerstensåsen subway station and in the southern end is the highly trafficked freeway E4. The park is a flat landscape with few trees so the loud noise from the E4 is much disturbing. In the southern end is an outdoor swimming pool that is frequented hot summer days, but the presence of the motorway can't be ignore, so the experience of bathing will not be quite as relaxing as desired. The Park Bathhouse in Västertorp is supposed to be located in the southwest corner and then acts as noise protection against the motorway. The highest parts of the building are closest to the freeway for as much noise reduction as possible, and also to minimize shading of the park and outdoor bath. The entire building is additionally covered with a trellis system where vines can wriggle, and they, together with the forest planted on the land between the building and the highway, further contributes to noise reduction as well as air purification from all exhaust. The entrance to the park bathhouse and its associated sports halls are situated in a pedestrian tunnel that goes through the building from the existing underpass under Personnevägen. For understanding of the building's function there will be windows that go in to the deep diving pool. The swimming pool hall is composed of three volumes that have different height and level the floors, creating several types of spatial features within a single room. Between the three components is also high pillars with metal rods between which stabilizes the large hall. Along these wriggle vines that take the park experience indoors. In the smallest volume, devoted mainly to children, there are large trees planted, creating new rooms between them while improving air quality.

The aim of this study is to explore the relationship between apotropaic decorations, here termed as apotropaic devices, and the architectural layout of an average Roman bathhouse. Moreover, to argue for the hypothesis that there was an apotropaic decorative program, i.e. an intentional plan for the placement of apotropaic devices within a Roman bathhouse. A sample of decorations are analysed, specifically 16 mosaics which constitute the main material, which is divided into three categories, namely, labyrinth, geometric/grid and Gorgon mosaics. Along with these there is supplementary material, namely, three freestanding sculptures (one hunchback and two herms) and two mosaics with inscriptions (One Greek and one Latin, both with a phallus symbol). The material is analysed with a modified phenomenological framework in mind, focusing on the experience which a bather might have had of the decoration itself and the room/space in which it was placed. Moreover, in order to argue for this hypothetical decorative program, this study constructs a hypothetical plan/map of an average Roman bathhouse based on the analysed material. The results gained from the analysis reveal patterns that seem to indicate a deeper intentionality than mere aesthetic appeal, and in turn these patterns seem to indicate, when viewed via our conceptual plan/map, some sort of apotropaic defence of Roman bathhouses. Thus, these results seem to lend credence to the hypothesis of an apotropaic decorative program. / Syftet med denna studie är att undersöka förhållandet mellan apotropeiska dekorationer, här kallade apotropeiska anordningar, och den arkitektoniska utformningen av ett genomsnittligt romerskt badhus. Vidare syftar studien till att argumentera för hypotesen att det fanns ett apotropaiskt dekorativt program, det vill säga en avsiktlig plan för placeringen av apotropeiska anordningar i ett romerskt badhus. Ett urval av dekorationer analyseras i studien, närmare bestämt 16 mosaiker som utgör huvudmaterialet, som är indelat i tre kategorier, nämligen labyrint, geometrisk/rutnät och Gorgon mosaik. Utöver dessa analyseras kompletterande material såsom tre fristående skulpturer (en puckelrygg och två hermer) och två mosaiker med inskriptioner (en grekisk och en latinsk, båda med fallossymbol). Materialet analyseras med en modifierad fenomenologisk ram i åtanke, med fokus på den upplevelse som en badgäst kan ha haft av själva utsmyckningen och rummet/utrymmet där den placerades. I syfte att argumentera för detta hypotetiska dekorativa program konstruerar denna studie en hypotetisk plan/karta över ett genomsnittligt romerskt badhus baserat på det analyserade materialet. Resultaten från analysen avslöjar mönster som tycks indikera en djupare intentionalitet än enbart estetiskt tilltalande. I sin tur verkar dessa mönster indikera, när de ses via studiens konceptuella plan/karta, något slags apotropeiskt försvar av romerska badhus. Således verkar dessa resultat ge trovärdighet åt hypotesen om ett apotropeiskt dekorativt program.

Badhus – Industrilandskapet i Norrköping Norrköping har behov av ett nytt badhus. Centralt i staden, längs Motala ström, finns Industrilandskapet som till stor del består av kulturell och vetenskaplig verksamhet men har en lång historia av textilindustri. Det nya badhuset är placerat i detta område; på ett befintligt vattenkraftverk. Syftet med projektet är att tillvarata Industrilandskapets kontrastrika själ, förstärka de rum och potentiella mötesplatser som finns samt ge Norrköping en möjlighet till friskvård och sportutövande. Målet är att visa hur en ny byggnadskropp relaterar och anpassar sig till den kulturella, platsspecifika och historiska kontexten. Byggnaden intar formen av en rektangel som skjuter upp ur slänten, likt en bergsrygg som sluter platsen. Byggnadskroppen aktiverar befintliga kvalitéer såsom den gamla stenbelagda trappan i väster och universitetsparken vid vattnet i söder. Byggnadens norra sida syftar till att ta emot och avsluta rutnätstaden i skala och uttryck. Den södra sidan av byggnaden tillsluter och definierar strömrummet med sin långsträckta fasad. Byggnadens interiör vänder sig utåt mot strömrummet så att det inifrån skapas en öppenhet åt söder gör industrilandskapet till en del av byggnaden. På entrévåningen ligger bassängerna vars vattenytor är visuellt kopplade till Motala ström i flera nivåer. Sutterängplanet inhyser omklädningsrum, det befintliga kraftverket samt fysioterapiavdelning med motionssal. / Public Bath – The Industrial Landscape in Norrköping   Norrköping is in need of a new public bath. In the centre of the city, along Motala ström, the industrial landscape is located. This area hosts cultural and scientific activities but has a long history of textile industry. The new public bath is located in this area on an existing water power plant. The aim of the project is to maintain the contrasty soul, enhance the spaces and potential venues that already exist and give Norrköping a possibility for wellness and exercising. The goal is to show how a new building adjusts and relates to the site specific and historical context. The building is shaped as a rectangle rising from the slope. It activates existing qualities such as the old stone stairs in the west. The north side of the building aims to receive and end the grid city in scale and expression. The south side with the long façade defines the river space. The interior faces the river and creates openness towards the south. Thereby the industrial landscape becomes part of the building. The swimming pools are located on the entrance floor and the surfaces of the water are visually linked to the river. The changing rooms, the power plant and the physiotherapy are placed in the basement.

This thesis explores constructions of meaning, or frames, surrounding the policy of women’s hours in public debates and municipal settings, using newspaper articles and municipal documents as main empirical sources. Departing from the puzzle of how women’s hours are depicted as both gender equitable and gender inequitable in the debate, the thesis draws on previous research of how gender equality and multiculturalism relates to each other, potentially producing tensions in policymaking and discourse. Although Sweden has often been noted for its exceptionality in both dimensions, research suggests that multiculturalism has lost its favorable status in Sweden. To understand the impact framing may have on institutions, analysis is grounded feminist discursive institutionalism. The analysis is realized in two steps. First, the analysis identifies four frames, two supporting and two opposing, most prominently used to construct and depict women’s hours in public debate. Second, the analysis zooms in on the three municipalities Västerås, Haninge and Västervik, exploring the relationship between framing and outcomes. The thesis finds that the frames of women’s hours are often involved in culturalist language, depicting women’s hours as a Muslim policy, or, implicitly, depicting women’s hours as a gender equal policy by connecting it to other women than Muslim. In relation to institutional outcomes, the thesis finds that if the policy is constructed in a Muslim-culturalist language - that is, diagnosed as a Muslim practice - it leads to disapproval. If the policy is constructed as a gender equal policy beneficial to “all” women, it seems more accessible to keep. In line with previous research, the findings are suggestive of how the idea of multiculturalism as a problem seems to have become salient while gender equality remains a highly attractive master frame, contributing to how the policy of women’s hours is adopted only if successfully connected to other groups of women than Muslim.

Många av Sveriges badhus byggda i slutet av 1900-talet börjar idag visa tecken på kraftiga fuktskador på grund av extrema inomhusklimat. Denna rapport förklarar den allmänna problematiken kring högt fuktbelastade byggnader och berör det fuktskadade badhuset Aquarena i Katrineholm.  Extrem noggrannhet krävs vid montering av ångspärr i en konstruktion, speciellt vid högt invändigt fukttillskott. Optimal placering av fuktspärren i konstruktionens varmare del innebär att fukt aldrig tillåts kondensera och därmed minimeras risken för fuktskador och negativa konsekvenser. Verkligheten visar också att om kunskaper om fukt och fuktskador prioriteras redan i ett tidigt stadium under projektering kan många hundratusentals kronor sparas. Beräkningar av fukttransport har gjorts för tidigare ytterväggskonstruktion i Aquarena (den som drabbats av skador) och nybyggd ytterväggskonstruktion (nyframtagen till återuppbyggnaden) i datorprogrammet WUFI Pro 4.2 och analyserats i WUFI Bio 3.0.  Beräkningarna visar att den tidigare väggkonstruktionen får de skador som undersökningar av den visat och att skadorna hade kunnat undgås om genomförningar i ångspärren hade utförts på ett korrekt sätt.  Vi har med beräkningar inte kunnat bevisa att alla delar i den nybyggda ytterväggskonstruktionen kommer fungera perfekt. Främst beror osäkerheten i beräkningar utförda i WUFI på att beräkningsmodellen inte är färdigutvecklad. Osäkerheter beror också på otillräcklig kännedom av egenskaper hos de simulerade materialen. Beräkningar för den nyframtagna väggkonstruktionen visar dock entydigt på bättre resultat än för den tidigare väggkonstruktionen. Det finns därför anledning att vidare utreda vilka värden på fukt och temperatur som kommer att råda över de närmaste åren. Detta bland annat för att senare kunna korrigera beräkningsmodellen efter verkligheten. / Many of Sweden's public indoor swimming pools built in the late 1900’s are beginning to show signs of excessive moisture damage due to extreme indoor climate. This report explains the general problem of high moisture-loaded buildings and involves the moisture-damaged public indoor swimming pool Aquarena in Katrineholm. Extreme care is required when assembling the moisture barrier in a structure, especially with high internal moisture content. Optimal placement of the moisture barrier in the warmer parts of the construction means that moisture is never allowed to condense, thus minimizing the risk of moisture damage and negative consequences. Reality also shows that if risks of moisture and moisture damages are assessed early in the planning process, amounts in the range of hundreds of thousands of Swedish crowns can be saved. Calculations of moisture transport have been made for the previous exterior wall structure (the one that suffered damage) and new exterior wall structure the (new design for the reconstruction) using the computer program WUFI Pro 4.2 and analyzed in WUFI Bio 3.0. Calculations show that the old exterior wall structure in Aquarena would have been able to withstand moisture damage and damages due to moisture if joints and transitions in the moisture barrier had been correctly performed.  Calculations have not proven that all elements of the newly built wall design will work perfectly. The main reason for uncertainty in calculations when using WUFI is that the calculation model is not fully developed. Uncertainty is also due to insufficient knowledge of properties of the simulated materials. However, calculations show unambiguously better results than the previous wall construction. It is therefore necessary to further investigate what values of humidity and temperature will exist over the next few years to be able to later on correct the calculation model after reality.