Syftet med denna uppsats har varit att klargöra livs- och arbetsförhållandena för barnmorskorna i Falu provinsialläkardistrikt under senare delen av 1800-talet. Det finns forskning som menar att landsortsbarnmorskorna från förra sekelskiftet och bakåt oftast var gifta och/eller hade egna barn, och denna slutsats har inspirerat till föreliggande arbete. Med utgångspunkt i samtliga distriktsbarnmorskors civilstånd, ev. moderskap, ålder och ursprung år 1897, har sedan ett mindre antal valts ut för en djupare granskning. Undersökningen har alltså varit tudelad. Resultatet som helhet visar bl.a. att de flesta barnmorskorna var ogifta och barnlösa år 1897. Den djupare granskningen visar dessutom stor variation i livs- och arbetsvillkor, där exempelvis löner och arbetsbörda var mycket olika. Vidare forskning kring frågor som t. ex. beräkningsgrunderna för kontantlönerna, skulle nyansera bilden ytterligare.

Sammanfattning Bakgrunden beskriver hur barnmorskans arbete ska byggas på vetenskap och beprövad erfarenhet enligt gällande författningar, förordningar, föreskrifter och andra riktlinjer. Det åligger därför barnmorskan att kunna söka, analysera och kritiskt granska relevant kunskap för att kunna delta i utvecklingsarbete eller dess utvärdering. Det finns ett värde i att reflektera över befintliga rutiner och vid behov medverka till en förändring samt implementera ny kunskap. Kliniska riktlinjer har tagits fram för att underlätta det kliniska arbetet och det är därför viktigt att riktlinjerna innehåller evidensbaserad forskning. Syftet med studien var att granska och värdera kvaliteten av lokala behandlingsriktlinjer gällande mödrahälsovårdens basprogram. En kvantitativ metod valdes för att besvara studiens syfte där granskningsinstrumentet AGREE II användes, vilket är framtaget för att kunna bedöma kvalitén angående utvecklingsprocessen av kliniska riktlinjer inom hälso- och sjukvården.  Resultatet från aktuell studie visade att avsnittet mål och syfte innehöll stora variationer gällande hur tydligt formulerat syfte de olika kliniska riktlinjerna hade. Inom berörda intressenters delaktighet framkom bristfällig dokumentation angående vilka yrkeskategorier som varit delaktiga i processen även patienters åsikter saknades. Inom stringens i framställningen erhöll alla kliniska riktlinjer låga poäng, beskrivning av litteratursökningen samt val av metod saknades. Samtliga kliniska riktlinjer i avsnittet tydlighet och framställning saknade eller hade otydliga behandlingsalternativ. Däremot kunde huvudrekommendationerna urskiljas med lätthet i sju av 18 kliniska riktlinjer. I avsnittet tillämpbarhet saknade samtliga kliniska riktlinjer resonemang kring hälsoekonomiska frågor eller angående behovet av eventuella organisatoriska förändringar. Redaktionell självständighet lyftes inte fram i någon av de kliniska riktlinjerna. Ingen klinisk riktlinje fick genomgående bra poäng i helhetsbedömningen enligt AGREE II, vilket gör det svårt att rekommendera någon av de kliniska riktlinjerna utifrån dess nuvarande presentation. Med detta resultat i åtanke anser författarna att de kliniska riktlinjer som granskades i aktuell studie inte har någon påvisbar evidensbaserad grund enligt AGREE II-instrumentet och kan således inte rekommenderas att använda som stöd i det kliniska arbetet. / Abstract The work of the midwife should be based on science and knowledge according to statutes, ordinances, regulations and available guidelines. In order to participate in development work and evaluation of it, it is important for the midwife to search, analyze and critically examine the relevant knowledge. To help the nursing staff in their clinical work and to provide quality proof care to the patients, clinical guidelines have been developed. It is therefore important that the content of the clinical guidelines is based on evidence-based research and easy to understand. The aim of the study was to review and evaluate the quality of local clinical guidelines regarding the basic maternity health care program. A quantitative method was used and the clinical guidelines were reviewed using the instrument AGREE II. The findings revealed that the quality of the clinical guidelines evaluated in this study varied. The result from current study showed that the section scope and aim contained big variations regarding how clearly the purpose was formulated in the different clinical guidelines. Within the section stakeholders involvement inadequate documentations revealed, containing the occupational category the professionals who was involved in the process had, also the patients’ options were missing. Within the rigour of development all clinical guidelines gained low credits, the description of the literature search as well as the choice of method were missing. All the clinical guidelines in the section of clarity and presentation were missing or had unclear assessment alternatives. However the main recommendation could easily be distinguished in seven of the eighteen clinical guidelines. In the section of applicability all of the clinical guidelines were missing argument regarding health economics or the need of possible organizationally changes.  Editorial independence was not highlighted in any of the clinical guidelines. No clinical guideline had consistently good points according to AGREE II in the overall assessment. Therefore it is hard to recommend any of the clinical guidelines as they currently stands. With these results in mind authors of this study believes that the clinical guidelines that were viewed in this study did not, according to AGREE II, have any evidence-based ground demonstrable and can therefore not be recommended to nursing staff to be used as support in their clinical work.

Det är barnmorskans uppgift att upplysa den blivande mamman om hur hon utifrån ett hälsoperspektiv bör äta och motionera. Således är barnmorskans kunskap och uppfattningar om träning under graviditet oerhört viktig eftersom dessa faktorer i vissa situationer kan vara avgörande för gravida kvinnors hälsa. Syftet med studien är således att undersöka barnmorskors träningsrekommendationer som de ger den gravida kvinnan, samt deras uppfattningar och kunskap om träning under graviditet. För att besvara studiens syfte skickades enkäter ut till barnmorskor i södra och mellersta Sverige. 48 enkäter besvarades och analyserades för att identifiera hur faktorer som primär arbetsuppgift, högsta examen, ålder och arbetslängd påverkar skillnader i uppfattningar och kunskap om träning under graviditet. Resultatet visar att de barnmorskor som skattar sin kunskap högst är grupper som utgörs av barnmorskor som arbetar på en mödravårdscentral, de äldre barnmorskorna, de med en kandidatexamen, och de som har arbetat en längre tid inom sitt yrke. Trots att ett flertal respondenter i studien skattat sin kunskap som hög visar resultatet att kunskapen om fysisk aktivitet under graviditet, utifrån FYSS rekommendationer, är bristfällig hos samtliga barnmorskor. Därav dras slutsatsen att det finns ett behov av mer kunskap hos barnmorskorna inom området.

Syfte: Beskriva barnmorskors erfarenheter av att bemöta kvinnor med förlossningsrädsla på förlossningsavdelningar. Metod: En intervjustudie med induktiv ansats. Nio barnmorskor valdes strategiskt ut och intervjuades på tre förlossningsavdelningar i Mellansverige. Kvalitativ innehållsanalys valdes som analysprocess. Resultat: Resultatet är beskrivet utifrån tre kategorier samt tolv subkategorier. Barnmorskorna beskrev erfarenheter av att utöva en vårdande relation utifrån att vara närvarande, lyhörda, tydliga, ge kontroll och att samarbeta med kvinnan.  Det var en personlig utmaning för barnmorskorna att bemöta förlossningsrädsla. Barnmorskorna beskrev att det var stimulerande men samtidigt påfrestande och att den egna attityden påverkade bemötandet. För att skapa ett bra bemötande vid förlossningsrädda var det viktigt med resurser. Det var av betydelse med ett bra samarbete med kollegor, ha tiden att bemöta och att det fanns tillräckligt med bemanning. Det fanns även önskan om ökad kompetens inom detta område. Konklusion: Om barnmorskan enbart har hand om en kvinna i aktivt förlossningsarbete ges större möjligheter att utöva en vårdande relation. För att detta ska vara möjligt krävs det en större bemanning av barnmorskor på förlossningsavdelningar. Genom att ge barnmorskor möjlighet till utbildning inom förlossningsrädsla ökar kompetensen vilket kan ge ytterligare tryggare och kompetenta barnmorskor.

En födsel innebär oftast känslor av glädje och lycka. I de fall då ett par drabbas av intrauterin fosterdöd (IUFD) byts dessa känslor ut mot djup sorg. Även barnmorskan kan påverkas starkt under vårdandet av de drabbade föräldrarna. Känslorna kan kännas överväldigande samtidigt som barnmorskan måste vara ett stöd i denna svåra situation. Det finns begränsat med studier om vad barnmorskan behöver för att hantera uppgiften på bästa sätt. Syftet med studien är att utforska vilka behov barnmorskor inom förlossningsvården har för att kunna ge optimalt stöd till föräldrar som drabbats av intrauterin fosterdöd. Studien är kvalitativ med en induktiv ansats. Sex barnmorskor från två olika förlossningskliniker intervjuades via telefon. Det inspelade datamaterialet transkriberades och analyserades med innehållsanalys vilket resulterade i fyra kategorier med tolv underkategorier. Kategorierna som framkom var Att vara förberedd, Att känna stöd, Att vårda i lugn och ro och Att få återhämtning. Barnmorskor upplever ofta vårdandet som mycket känslomässigt och svårt oavsett erfarenhet i yrket. Barnmorskor bör därför erbjudas stöd i form av handledning eller debriefing på sin arbetsplats. Att endast få vårda det drabbade paret och inte ansvara för andra patienter samtidigt bör eftersträvas då det ger ökad trygghet i vårdandet. Barnmorskor efterlyser mer utbildning om IUFD. Vi föreslår att ämnet ska tas upp under barnmorskeutbildningen eller som återkommande temadag på förlossningskliniker. Om barnmorskans behov uppfylls ökar förutsättningarna för att kunna ge föräldrarna en bättre upplevelse i denna svåra situation.

Bakgrund: Förlossningar med intrauterin fosterdöd kan vara en utmanande uppgift för barnmorskor. Barnmorskor kan känna sig oförberedda och sakna verktyg inför att handha en förlossning med intrauterin fosterdöd. Internationell forskning har visat att barnmorskor efterlyser mer kunskap vad beträffar handhavandet av en förlossning där barnet har dött intrauterint samt psykologiskt stöd från arbetsgivaren. Syfte: Var att beskriva barnmorskors erfarenheter av förlossning med intrauterin fosterdöd Metod: Studien genomfördes genom en gruppintervju och fyra par- intervjuer med totalt elva barnmorskor från en klinik där det insamlade materialet analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet frambringade fyra huvudkategorier med elva underkategorier. Huvudkategorierna var följande: Behov av stöd, Betydelse av utbildning, Barnmorskornas känslomässiga reaktioner och Hantera en förlossning med intrauterin fosterdöd. Barnmorskorna uttryckte att mer utbildning och stöd behövs vad beträffar förlossningar med intrauterin fosterdöd, med fokus på krishantering.  Slutsats: Resultatet visade att det skulle behövas mer resurser för återkommande fortbildning för barnmorskor om intrauterin fosterdöd och psykologiskt omhändertagande av föräldraparet i deras svåra situation / Background: Childbirths with intrauterine fetal death is a challenging task for midwives. Midwives may feel unprepared and that they lack the tools before having a birth with intrauterine fetal death. International research has shown that midwives call for more knowledge regarding the management of a birth where the child has died intrauterine and psychological support from the employer. Method: The study was conducted through a group interview and four pair- interviews with a total of eleven midwives from one clinic, where the collected material was analyzed through a qualitative content analysis. Purpose: Was to describe midwives' experiences of a childbirth with intrauterine fetal death. Result: The results emerged in four main categories with eleven subcategories. The main categories were: Need for support, Importance of education, midwives emotional reactions and managing a birth with intrauterine fetal death. The midwife’s experiences expressed that they needed more training and support regarding births with intrauterine fetal death with focus on crisis management. Conclusion: The result showed that more resources would be needed for recurrent continuing education for the midwives about intrauterine fetal death and psychological care of the parental couple in their difficult situation.

Diss. (sammanfattning) Stockholm : Karol. inst., 2004. / Härtill 5 uppsatser.

Diss. (sammanfattning) Uppsala : Univ., 2002. / Härtill 5 uppsatser.

Diss. (sammanfattning) Stockholm : Karol. inst., 2005. / Härtill 5 uppsatser.

Syfte: att belysa barnmorskors upplevelser och erfarenheter av vårdmötet med förlossningsrädda kvinnor under aktiv förlossning. Design: kvalitativa intervjuer som analyserades med innehållsanalys. Lokalisation: studien utfördes på en mellanstor förlossningsklinik i Norra Sverige.  Deltagare: sex barnmorskor anställda och i aktiv tjänst på förlossningsavdelningen.  Resultat: tre beskrivande kategorier framkom; Att uppfatta och respektfullt bemöta rädsla; Att skapa en tillitsfull relation och Att utvecklas i professionen. Slutsats: Resultatet visade att barnmorskorna betraktade förlossningsrädsla som något normalt och uttryckte att de flesta kvinnor bar på någon form av oro och rädsla. Tillit och närvaro uttrycktes som viktiga grundförutsättningar för ett bra vårdmöte med en förlossningsrädd kvinna, och barnmorskorna efterfrågade forum i verksamheten som kunde främja deras professionella utveckling.  Praktiska implikationer: Resultatet tyder på att barnmorskor saknar regelbunden reflektion och handledning som en möjlighet att utvecklas och stärkas i vårdmötet med den förlossningsrädda kvinnan. / Objective: to highlight midwife's experience of care meeting with women with fear of childbirth. Design: qualitative interviews analyzed using content analysis.  Settings: the study was conducted on a medium sized childbirth clinic in Northern Sweden.  Participants: six midwives employees in active service at the delivery ward. Findings:Three descriptive categories emerged; To perceive and respectful response to fear; To create a trusting relationship and To develop in the profession.  Key conclusion: The results showed that midwives regarded the fear of childbirth as something normal and expressed that most women wore some form of fear. Presence and dialogue emerged as key prerequisites for a trusting relationship with the childbirth scared woman and midwives demanded forums in the business who could promote their professional development. Implications for practice:The results suggest that midwives have no regular reflection and tutoring as an opportunity to develop and strengthen the health care encounter with the woman with fear of childbirth