Bakgrund: Spinning Babies beskrivs som ett verktyg för att främja normal fysiologisk förlossning genom smärtlindring, avslappning och positioner som främjar optimal passage av barnet genom förlossningskanalen. Syfte: Att belysa barnmorskors erfarenheter av att tillämpa Spinning Babies vid förlossning. Metod: Studien genomfördes med en kvalitativ design. Datainsamlingen genomfördes genom tre fokusgruppsintervjuer med totalt 12 barnmorskor. Datamaterialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet presenteras i tre huvudkategorier med underkategorier: Ett verktyg för att främja det normala, Tillfredsställelse med att utöva och utvecklas i sin barnmorskekonst, Ett nytt perspektiv på födandet. Barnmorskornas erfarenhet är att Spinning Babies ger förutsättningar för att främja normal förlossning, att utövandet upplevs som stimulerande samt att tillämpningen av Spinning Babies ger upphov till ny förståelse. Slutsats: Barnmorskors förutsättningar att främja normal förlossning kan underlättas om de har konkreta verktyg. Spinning Babies kan användas för att förbättra förlossningsutfall och bidra till en positiv förlossningsupplevelse. När barnmorskor arbetar tillsammans för att stödja den födande kvinnan och partnern upplevs förlossningsarbetet även mer stimulerande. / Background: Spinning Babies is described as a tool to promote physiological birth process through pain relief, relaxation and positioning for optimal passage of the baby through the birth canal. Aim: To describe midwives experiences of applying Spinning Babies during childbirth. Method: The study was conducted with a qualitative design with three focus group interviews. 12 midwives participated. The data was systematically analysed with qualitative content analysis. Result: The result was presented in three main categories with subcategories: A tool for promoting the normal, Satisfaction with exercising and developing in one's midwifery art, A new perspective on childbirth. The midwives' experience that Spinning Babies provide conditions for promoting normal childbirth. The practice is viewed as stimulating and generates a new understanding of child birth. Conclusion: Midwives' ability to promote normal childbirth can be facilitated if they have concrete tools. Spinning Babies can be used to improve childbirth outcomes and contribute to a positive childbirth experience. When midwives work together to support the woman giving birth and her partner, their work is also experienced as more stimulating.

Bakgrund: I Sverige rekommenderas induktion i vecka 42+0, detta för att undvika överburenhet. Förlossningsvården i Sverige är i ständig förändring och sedan 1994 ses det en ökning av induktioner. En trolig orsak till det är att förlossningskliniker väljer att inducera förlossningar redan innan 42 fullgångna graviditetsveckor uppnåtts. Syfte: Att beskriva förlossningsbarnmorskors uppfattning om induktion i graviditetsvecka 41 respektive graviditetsvecka 42 vid normal okomplicerad graviditet.Metod: En kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats baserad på åtta semistrukturerade intervjuer - analyserade - med innehållsanalys. Resultat: Analysen genererade - fyra huvudkategorier: kroppen är inte redo, barnmorskeprofessionen hotas, otydlighet i samhället kring induktioner och bristande evidens. Barnmorskorna uppfattar risker och konsekvenser med en omogen cervix vid en induktion. De uppfattar att det normala försvinner i förlossningsvården och blir mer läkarstyrd vård som leder till ökad arbetsbelastning. Barnmorskorna uppfattar även bristande evidens och okunskap i samhället gällande induktioner. Slutsats: Induktion är bra när behovet finns och när det finns medicinska indikationer för det, men barnmorskorna anser och önskar att kvinnohälsovården ska ta ett steg tillbaka och börja våga lita på kvinnokroppen igen. / Background: In Sweden today, there is recommended induction in week 42+0, in order to avoid overbearing. Maternity care in Sweden is constantly changing and since 1994 there has been an increase in inductions. A probable reason for this is that maternity clinics choose to induce childbirth even before 42 full weeks of pregnancy have been reached. Aim: To describe the delivery midwifes perception of induction in pregnancy week 41 and pregnancy week 42, during a normal uncomplicated pregnancy.Method: A qualitative interview study with an inductive approach based on eight semi-structured interviews - analyzed - with content analysis. Results: The analysis generated in four main categories: the body is not ready, the midwifery profession is threatened, ambiguity in society about inductions and lack of evidence. Midwives perceive risks and consequences with an immature cervix during induction. They perceive that the normal disappears in maternity care and becomes more physician-directed care that leads to an increased workload. Midwives also perceive a lack of evidence and ignorance in society regarding inductions. Conclusion: Induction is good when needed and when there are medical indications for it, but the midwifes believe and want the women’s healthcare to take a step back and start daring to trust the female body again.

Vårdande av nyblivna mammor med amningssvårigheter är en central del av arbetet på en BB-avdelning. Antalet kvinnor som ammar sina barn i den grad som World Health Organization (WHO) rekommenderar har minskat de senaste åren och som orsak till detta nämns ofta amningssvårigheter. Flertalet nyblivna mammor påbörjar dock amning under den tid de är inskrivna på BB-avdelningen. Tidigare forskning har undersökt kvinnors upplevelser av styrkor och brister i vården vid amningsstarten. Barnmorskornas upplevelser är dock mindre studerade. För att utveckla vården är det angeläget med fler studier inom detta område. Studiens syfte är därför att beskriva fenomenet vårdande av nyblivna mammor med amningssvårigheter som det upplevs av barnmorskor på BB. Detta har gjorts med hjälp av sex livsvärldsintervjuer som analyserats utifrån en fenomenologisk innebördsanalys. Den essentiella innebörden av fenomenet är: en strävan att främja välbefinnande i den unika amningssituationen vilken får sin näring genom önskan att lyckas och risken att misslyckas, och har resulterat i fem innebördselement: en strävan att med sin kunskap möjliggöra unika vård, ett gemensamt och personligt ansvar som både möjliggör och hindrar, en kamp för att räcka till, att arbeta i motvind och ömsesidig glädje ger motivation att vårda. Diskussionen tar fasta på barnmorskornas önskan att lyckas och risk att misslyckas i strävan att ge god vård. Detta diskuteras både i relation till barnmorskorna själva och till de aspekter som kvinnan och kollegorna bidrar med. Slutligen ges förslag på kliniska implikationer och fortsatt forskning.

Bakgrund: Under graviditet genomgår kvinnan fysiologiska, psykologiska och hormonella förändringar. Att drabbas av psykisk ohälsa i samband med graviditet och tiden efter barnets födelse är inte annorlunda än att drabbas av psykisk ohälsa under andra perioder i livet men psykisk ohälsa under den perinatala perioden kan påverka bindningen till barnet och barnets anknytning till sin mamma. Psykisk ohälsa kan leda till att kvinnor ifrågasätter sin modersroll och barn till mödrar med psykisk ohälsa kan påverkas negativt genom emotionella-, kognitiva- och beteendemässiga svårigheter som kan bli långvariga. Barnmorskan har i uppgift att upptäcka och identifiera kvinnor med risk för psykisk ohälsa, tidiga insatser är av vikt. Barnmorskan kan remittera kvinnan till adekvat vård inom och utanför professionen. Det är av vikt att barnmorskan skapar förtroendefulla relationer, vården ska ges med värdighet och vara personcentrerad samt möjliggöra kontinuitet. Dock visar forskning att kvinnor upplevt att bemötande och vård inte tillgodoses vilket leder till att den psykiska ohälsan inte uppmärksammas. Syfte: Att, utifrån barnmorskors erfarenheter och upplevelser, belysa vad som påverkar bemötandet och vården gentemot kvinnor i relation till psykisk ohälsa i samband med graviditet och tiden närmast efter barnets födelse, så kallad perinatal psykisk ohälsa. Metod: Litteraturöversikt med kvalitativa och kvantitativa artiklar som analyserades med integrativ metod. Resultat: Barnmorskor ansåg att relationsskapandet var viktigt i avseendet att främja den psykiska hälsan och för att identifiera psykisk ohälsa. Barnmorskorna upplevde inte att stödet alltid räckte till, varken för att skapa förtroendefull relation eller för att erbjuda lämplig vård till kvinnor som drabbats av psykisk ohälsa. Helhetsperspektivet var bristande, en del barnmorskor ansåg att perinatal psykisk ohälsa var deras ansvar, medan ansvarsrollen upplevdes som otydlig av andra barnmorskor. Barnmorskor tillfrågade inte kvinnor om den psykisk hälsan under graviditeten och de kände sig mer bekväma att prata om fysiska besvär och frågor specifikt riktade mot graviditeten och dess fortskridande. Det framkom också negativa attityder och stigma kopplade till psykisk ohälsa, och att vården och bemötandet påverkades av tidsbrist. Barnmorskor upplevde kompetensbrist och otydlighet gällande remittering, vilket bidrog till osäkerhet och oro. Det visade sig att flertalet barnmorskor hade kunskapsbrister angående perinatal psykisk ohälsa. Slutsats: Bemötande och vård påverkas av förtroendefulla relationer, kontinuitet och kunskapsbrist. Genom att synliggöra betydelsen av förtroendefulla relationer skulle det möjliggöra att barnmorskor skulle kunna förebygga perinatal psykisk ohälsa och därmed kunna skydda, kanske den viktigaste relationen i livet, mammans bindning till sitt barn och barnets anknytning till sin mamma. / Background: During pregnancy, the woman undergoes physiological, psychological, and hormonal changes. Suffering from mental illness in context to pregnancy; before, during and the time after child’s birth, is no different than suffering from mental illness during other periods in life. But mental illness during the perinatal period can have a negative impact on the attachment to the child and the child´s attachment to the mother. Mental illness can lead to women´s questioning their role as mothers and children of mothers with mental illness can be negatively affected by emotional, cognitive, and behavioral difficulties that can be long-lasting. The midwife has the task of discovering and identifying women at risk of mental illness and early intervention is important. The midwife can refer the woman to adequate care within and outside the profession. It is important that the midwife creates trusting relationships, enable continuity and the care must be given with dignity and be person-centered. However, research shows that women have experienced that treatment and care are not provided, which leads to perinatal mental illness not being noticed.  Purpose: To, based on midwife’s view´s and experience, shed light on what affect the treatment and care towards women in relation to mental illness in connection with pregnancy and the time immediately after the child´s birth, so-called perinatal mental illness. Method: Literature review with qualitative and quantitative articles that were analyzed with an integrative method. Results: Midwives considered that building a relationship was important in promoting mental health and in identifying mental illness. The midwives did not feel that their support was always sufficient, neither to create a trusting relationship nor to offer appropriate care to women who have suffered from mental illness. The holistic perspective was lacking, some midwives considered that perinatal mental illness was their responsibility, while the role of responsibility was perceived as unclear by other midwives. Midwives did not ask women about their mental health during pregnancy, and midwives felt more comfortable talking about physical ailment and issues specifically related to pregnancy and its progression. There were also negative attitudes and stigmas associated with perinatal mental illness, and that care and treatment were affected negatively by lack of time. Midwives experienced a lack of skills and uncertainty regarding referral, which contributed to doubt and concern. It turned out that most midwives had a lack of knowledge regarding perinatal mental illness. Conclusion: Treatment and care are affected by trusting relationships, continuity, and lack of knowledge. By highlighting the importance of trusting relationships, it would enable midwives to prevent perinatal mental illness and thus protect, perhaps the most important relationship in life, the mother´s attachment to her child and the child´s attachment to the mother.

Bakgrund: Graviditet och förlossning är en naturlig process i vilken barnmorskan är den primära vårdgivaren. Forskning visar att blivande föräldrar gynnas av att få stöd av en barnmorska under barnafödandet men förlossningsklinikerna i Sverige är underbemannade. Barnmorskor lämnar och det beror troligtvis på den rådande arbetsmiljön.   Syfte: Syftet med studien var att undersöka barnmorskors tankar och upplevelser kring varför de lämnat sitt yrke som barnmorska inom förlossningsvården. Ett ytterligare syfte var att undersöka vilka faktorer som skulle kunna medverka till att de återvänder till förlossningsvården.   Metod: Studien hade en kvalitativ ansats. Nio informanter intervjuades utifrån en semistrukturerad intervjuguide. Informanterna var alla barnmorskor som alla arbetat inom förlossningsvården men som sedermera lämnat. Data analyserades utifrån en kvalitativ innehållsanalys.   Resultat: Två teman tydliggjordes: ” Barnmorskors negativa tankar och upplevelser av förlossningsvården” och ”Om barnmorskor själva fick diktera sina villkor”. Arbetsklimatet, låg bemanning, stress och förändringar i barnmorskans yrkesroll bidrog till att barnmorskor lämnar. Barnmorskor saknar valmöjligheter, exempelvis caseload-midwifery och flexibla scheman med chans till adekvat återhämtning. Barnmorskor saknar också utvecklingsmöjligheter inom kompetensområdet.   Slutsats: Barnmorskorna har upplevt att förlossningsvården förändrats – medikaliserats och hur låg bemanning, ett tufft arbetsklimat samt organisatoriska problem föranlett utbrändhet och sjukskrivningar. Barnmorskorna önskar mer flexibla scheman och större möjligheter till utveckling inom kompetensområdet. Barnmorskorna önskar också, både för sig själva och för de födande kvinnorna, barnmorskeledda kliniker, caseload-modell och statligt finansierade hemförlossningar för att öka valfriheten. / Background: Pregnancy and childbirth is a natural process in which the midwife is the primary care provider. Research show that prospective parents benefit from being supported by a midwife during childbirth. However, the birth clinics in Sweden are understaffed. Midwives leave and this is probably due the prevailing working environment.   Aim: The aim of the study was to examine midwives' thoughts and experiences regarding reasons why they left their profession as a midwife in childbirth care. Another aim was to investigate which factors could help them return to childbirth care.   Methods: The study had a qualitative approach in which nine informants were interviewed based on a semi-structured interview guide. The informants were all midwives who all worked in childbirth care but who subsequently left. Data was analysed by a qualitative content analysis.   Results: Two themes were made clear: "Midwives negative thoughts and experiences of work at the maternity ward" and "If midwives themselves had to dictate their conditions". The working climate, low staffing, stress and changes in the midwife's professional role contribute to midwives leaving. Midwives lack options, such as caseload-midwifery and flexible schedules with the chance to recover properly. Midwives also lack development opportunities in their own field of work.   Conclusions: The midwives have experienced that childbirth care has changed and how low staffing, a tough working climate and organisational problems caused burnout and sick leave. Midwives want more flexible schedules and greater opportunities for development in the field of competence. The midwives also want, both for themselves and for the women they care for, midwife-led clinics, caseload midwifery and state-funded home delivery to increase freedom of choice.

Undersökningen  har  ämnat  undersöka  och  belysa  de  moraliska  konflikter  barnmorskor  kan behöva hantera i sitt arbete vid förskrivning av preventivmedel till flickor under 15 år. Genom kvalitativa  intervjuer  med  åtta  barnmorskor  verksamma  på  ungdomsmottagningar  runt  om  i Sverige har studien genom tematisk analys fått fram tre teman. Temana presenterade moraliska konflikter   som   barnmorskor   hanterar   vid   förskrivning,   dessa   var 1)   mognads-och riskbedömning,  där  rollkonflikter  uppstår  då  informanternas  personliga  önskemål  går  emot deras yrkesroll2) föräldrars delaktighet, då det finns en önskan om föräldrars delaktighet vid förskrivning men detta är  inte  alltid  möjligt vilket kan skapa rollkonflikter, samt 3) ofrivillig graviditet, där det  finns  en  konflikt  mellan  barnmorskors  riktlinje  i  att  förhindra  ofrivilliga graviditeter  och  huruvida  sexualbrottslagen  ska  tolkas  som  ett  förbud  mot  förskrivning  av preventivmedel till flickorunder 15 år.Barnmorskorna hanterar oftast konflikterna genom att prioritera den enskilde patientens behov, i enlighet med ungdomsmottagningens riktlinjer kring förskrivning. Förslag på vidare forskning inom ämnet presenterades bland annat kunna vara att ta hänsyn till andras perspektiv, till exempel de som ställer sig emot barnmorskors handlande i att förskriva preventivmedel till flickor under 15 år.

Syfte: att kartlägga barnmorskors stödjande roll för den gravida kvinnan på barnmorskemottagning under covid-19 pandemin. Metod: kvantitativ tvärsnittsstudie. Data samlades in via webbenkäter och analyserades med deskriptiv statistik.   Resultat: Sextiofyra enkäter besvarades. Under covid-19 har tillräckligt med tid och information funnits för att stödja gravida kvinnor. Kollegialt och chefsstöd var viktigt för att erbjuda gravida kvinnor stöd. Samma kvalitet hölls på vården trots att vissa barnmorskebesök var digitala. Föräldrastöd i grupp kunde inte genomföras, alternativt genomfördes digitalt. Ogynnsamma förhållanden för kvinnor har varit svårare att uppmärksamma vid digital vård. Gravida kvinnor hade endast i undantagsfall möjlighet till en stödjande person närvarande på barnmorskemottagning, vilket ökade den stödjande rollen för barnmorskorna. Gravida kvinnor upplevde oro, men uppskattade besöken på barnmorskemottagning även under covid-19 pandemin. Barnmorskorna var oroliga att inte tillgodose gravida kvinnors behov av stöd.  Slutsatser: barnmorskornas stödjande roll påverkades av covid-19 pandemin. Huruvida digital vård underlättar för gravida kvinnor rådde delade meningar om. Kvinnor i utsatta situationer uppmärksammades inte i samma utsträckning. Adekvat vård och stöd för gravida kvinnor var en utmaning att tillgodose, men ombesörjts av barnmorskorna. Trygghet hade funnits i den stödjande rollen och barnmorskorna var överlag nöjda med arbetsinsatserna under covid-19 pandemin. / Aim: to survey the supportive role of midwives for the pregnant woman in antenatal care during the covid-19 pandemic. Method: quantitative cross-sectional study. Data were collected through a web-based survey and analyzed with descriptive statistics. Result: sixtyfour questionnaires were answered. There has been a sufficient amount of time and information to support pregnant women. Collegial and managerial support were important to support women. Some midwife visits had been replaced with digital care. Parental support in groups was not implemented during covid-19, alternatively implemented digitally. Adverse conditions for women have been more difficult to observe in digital care. Pregnant women could bring one person to the midwife's clinic in exceptional cases, which led to an increased supporting role for the midwives. Pregnant women expressed worry, but still appreciated visits to the midwife clinic during the covid-19 pandemic. The midwives were worried about not meeting the needs of support for pregnant women. Conclusions: the supportive role of midwives has been affected by covid-19. There are divided opinions about whether digital care facilitates maternal care for pregnant women. The midwives states that adequate care has been provided for the pregnant women. Midwives experienced confidence in the supportive role.

Bakgrund: Epiduralbedövning är idag en vanlig och effektiv smärtlindringsmetod som används vid nästan hälften av alla förlossningar i Sverige. Det är inte klargjort om epiduralbedövningen ingår i det normala förlossningsförloppet trots att forskning visar att den kan ha betydelse för förlossningsförloppets utfall.  Syfte: Att belysa barnmorskors erfarenheter av epiduralbedövning i samband med förlossningsarbetet. Metod: Studien genomfördes genom två fokusgruppsintervjuer med totalt tio barnmorskor där datamaterialet sedan analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet presenteras i tre huvudkategorier med tre underkategorier vardera. Huvudkategorierna är: Epiduralbedövningens betydelse för barnmorskans arbete, epiduralbedövningens betydelse för den födande kvinnan och epiduralbedövningens betydelse för förlossningsförloppet. Barnmorskorna upplevde att det både fanns för- och nackdelar med att använda en epiduralbedövning under förlossningen. Slutsats: Barnmorskor har en betydande och viktig roll i att kunna hjälpa och stötta den födande kvinnan och på så vis kunna bidra till en positiv förlossningsupplevelse. Fokus bör ligga på att främja en normal förlossning trots användning av epidural, tydligare riktlinjer hade kunnat hjälpa barnmorskor i deras handläggande. / Background: Epidural anesthesia is today a common and effective pain relief method used in almost half of all births in Sweden. It is not clear whether epidural anesthesia is part of the normal course of labor, despite research showing that the epidural may be important for the outcome of the course of labor. Aim: To describe midwives experiences of epidural anesthesia in connection with the birth process. Method: The study was conducted through two focus group interviews with a total of ten midwives where the data material was then analyzed with qualitative content analysis. Result: The results are presented in three main categories with three subcategories each: the importance of epidural anesthesia for the midwife's work, the importance of epidural anesthesia for the woman giving birth and the importance of epidural anesthesia for the birth process. The midwives experienced that there were both advantages and disadvantages to using an epidural anesthesia during childbirth. Conclusion: Midwives have a significant and important role in being able to help and support the woman giving birth and thus be able to contribute to a more positive birth experience. The focus should be on promoting a normal birth despite the use of an epidural, clearer guidelines could have helped midwives in their handling.

SAMMANFATTNING Abort kan vara spontan, eller inducerad som innebär att en abort framkallas. Aborten kan ske antingen medicinskt eller kirurgiskt. Förr i tiden var abort straffbart i Sverige och kunde innebära döden för den som utförde aborten. Den nuvarande svenska abortlagen som trädde i kraft år 1975, ger kvinnan rätt att bestämma fram till vecka 18 + 0. Därefter krävs ett tillstånd från Socialstyrelsen. I Sverige skedde år 2015 ca 38 000 aborter hos kvinnor i åldrarna 15–44. Det flesta aborter sker före graviditetsvecka 12 och kallas då tidig abort. Efter vecka 12 räknas aborten som sen. En oönskad graviditet är globalt sett ett hotande tillstånd för kvinnors hälsa och liv, då aborten utförs illegalt under osäkra förhållanden och av outbildad personal. En halv miljon kvinnor dör varje år i världen i samband med graviditet och förlossning och där hälften dör av konsekvenser efter illegal abort. Det kan finnas många skäl till att en kvinna väljer att genomföra en abort. Några skäl kan vara problem i relationen, försämrad ekonomi, ålder och karriären. Även när det finns missbildningar hos fostret kan det vara en anledning till avbrytande av graviditeten. Oftast handlar det om att kvinnan vill ha ett planerat föräldraskap och beslutet är oftast taget redan vid konstaterad graviditet. Även om kvinnan är säker på sitt beslut kan detta resultera i blandade känslor som lättnad och skuld. Under aborten så ska barnmorskan vara öppen för kvinnans behov och se till att kvinnans önskemål tillgodoses. Barnmorskan ska ha en humanistisk människosyn där kvinnans autonomi, integritet och värdighet respekteras.   Syftet med denna studie var att belysa hur barnmorskor och sjuksköterskor upplever att ge vård till kvinnor som genomgått sen inducerad abort. En allmän litteraturöversikt genomfördes som metod, med 15 vetenskapliga artiklar som grund vilka besvarade studiens syfte. Dessa artiklar var <10 år gamla, peer-reviewed och hade fått tillstånd från etiska kommittéer. Datainsamling genomfördes i databaserna PubMed, CINAHL och PsycINFO. Resultatet genererade två stora teman, Upplevelser och erfarenheter i samband med abort och Behov. Barnmorskorna/sjuksköterskorna upplevde det som emotionellt påfrestande att arbeta med abort men upplevde ändå att de gjorde något bra för kvinnan. Detta kunde leda till inre konflikter hos barnmorskan/sjuksköterskan. I arbetet var de professionella och uteslöt egna värderingar. Barnmorskorna/sjuksköterskorna med längre arbetslivserfarenhet fann det enklare att arbeta med abort men stötte ändå på emotionella hinder. I resultatet framkom även att kvinnors abortbeslut stöttades men att abortpersonal fann missnöje i att kvinnor gjorde upprepade aborter. Den svåraste aspekten var hanteringen av fostren och det var framförallt när fostren visade livstecken. Det var lättare att hantera aborten om fostret hade en missbildning som inte var förenat med liv.  Som slutsats i denna studie framgår att barnmorskorna/sjuksköterskorna upplever i de flesta fall en tung känslomässig börda vid vårdandet av kvinnor som genomgått sen inducerad abort. Trots detta uppgav barnmorskorna/sjuksköterskorna att de kände sig stolta och såg det som ett bidrag för samhället och kvinnan. Barnmorskan bör vara flexibel, lyhörd och se abort som en del av sin profession. Ett stort behov av att prata öppet om sitt arbete med kollegor, bekanta och familjen var ett betydande fynd men även att mer forskning behovs för att tillhandahålla en god och säker abortvård.

Fostrets rörelser kan vara en indikator på den intrauterina miljön, där avtagande fosterrörelser kan tyda på att moderkakan inte fungerar optimalt. När fostret får för lite syre och näring spar fostret energi genom att röra sig mindre. Det finns olika räknemetoder för att registrera fosterrörelser. Metoderna har utvecklats för att identifiera ett foster som är under risk, där förlossningen måste tidigareläggas för att rädda barnets liv. Evidens för räknemetodernas effektivitet diskuteras i en pågående internationell diskurs. Mindfetalness är en ny metod för att observera fostrets rörelser, där fokus är att registrera rörelsernas styrka, kvalité och karaktär utan att räkna varje enskild rörelse.   Syftet var att undersöka barnmorskors upplevelse av att arbeta med Mindfetalness på barnmorskemottagning.   I december 2017 genomfördes en datainsamling, med hjälp av ett webb-baserat frågeformulär, till barnmorskor som arbetar på en mottagning som lottats att dela ut en broschyr till gravida kvinnor. Svaren analyserades med hjälp av en innehållsanalys med induktiv ansats.   Majoriteten av barnmorskorna upplevde att broschyren var lätthanterlig, stödjande och den kompletterade deras muntliga information om fosterrörelser. Barnmorskorna upplevde att kvinnorna var nöjda och kände sig trygga med att få broschyren. I några få fall upplevde barnmorskorna att kvinnorna blev oroliga. Barnmorskorna förmedlade att informationen om Mindfetalness underlättade kvinnornas anknytning till sitt ofödda barn. Att informera om fosterrörelser var enligt barnmorskorna svårt men samtidigt viktigt och betydelsefullt.   Mindfetalness kan vara en lämplig metod för barnmorskor att använda då de informerar och samtalar om fostrets rörelser med gravida kvinnor. Fler studier behövs om metodens effektivitet avseende att identifiera foster under risk. / Fetal movements can be an indicator of the intrauterine environment, where reduced fetal movements may interpret a placenta deficiency. When a shortage of oxygen and nutrition occurs the fetus saves energy by moving less frequently. There are a variety of methods for recording fetal movements. The methods have been created to identify a fetus at risk and the delivery might be put in advance to save the fetus’s life. There is an on-going international discussion whether the counting methods carries enough evidence. Mindfetalness is a new method to observe fetal movements, where the main focus is to record the strength, quality and characteristic of the movements without counting each and every movement.   The purpose was to observe midwives experience working with Mindfetalness at midwifery clinics.   In December 2017 data collection was conducted via a web-based questionnaire including midwives practicing at antenatal clinics, which were randomized to hand out brochures to pregnant women. The responses were analysed based on a content analysis with inductive approaches.   A majority of the midwives experienced the brochure manageable, supporting and complemented the verbal information about fetal movements. The midwives experienced that the women perceived satisfaction and felt secure receiving the brochure. A few women experienced anxiety according to the midwives. The midwives conveyed the information of Mindfetalness facilitate the women’s attachment to their unborn child. To inform about fetal movements was according to the midwives difficult but at same time important and meaningful.   Mindfetalness can be an appropriate method for midwives when informing and talking about fetal movements to pregnant women. Further research focused on the methods efficacy to identify a fetus at risk is necessary.