Bakgrund: Kvinnlig könsstympning är en sed som utförs i flera länder i Afrika, längs ekvatorn och delar av Mellanöstern. Invandringen till Sverige från områden där kvinnlig könsstympning utförs ökar. Det innebär att svenska barnmorskor kommer att möta könsstympade kvinnor allt oftare. Riktlinjer och mer och bättre utbildning har efterfrågats för att kunna bemöta kvinnan på ett professionellt sätt. Syfte: Att belysa barnmorskors erfarenheter av möten med kvinnor på ungdomsmottagning som kommer från områden där kvinnlig könsstympning är vanligt förekommande. Metod: Studien genomfördes med kvalitativ metod och en induktiv ansats. Åtta semistrukturerade intervjuer utfördes med barnmorskor på ungdomsmottagningar. Materialet analyserades med konventionell innehållsanalys enligt Hsieh och Shannon. Resultat: Ämnet visade sig beröra barnmorskorna känslomässigt och en oförståelse för traditionen beskrevs. Barnmorskorna framhöll vikten av att inte acceptera traditionen, men underströk betydelsen av att respektera kvinnan och hennes kulturella arv. Ett varsam och lyhört förhållningssätt i mötet betonades, där ett felaktigt förhållningssätt antogs kunna leda till att kvinnan kände sig kränkt.  Konklusion: Möten med könsstympade kvinnor på ungdomsmottagningarna förekom sällan. Barnmorskorna upplevde därför att deras kunskaper var bristfälliga. I dagsläget ansågs inte behovet av riktlinjer vara stort, men en gemensam uppfattning fanns att behovet inom en nära framtid kommer att öka. / Background: Genital mutilation of woman is a custom practiced in several African countries, along the equator and parts of the Middle-East. Immigration from areas where this custom is common is on the rise. Midwives in Sweden are increasingly visited by women who have been victims of genital mutilation.  Guidelines and more and better education have been requested in order to approach the women in a professional way. Purpose: To highlight midwives experiences of meetings at the youth health center with women who come from areas where the practice of genital mutilation is common.  Method: A qualitative approach was chosen. Eight interviews were conducted with midwives at youth health center. Content analysis according to Hsieh and Shannon were used to analyze the material.  Results: The topic affected midwives emotionally. Midwives stressed the importance of not accepting the tradition, but felt it to be important to respect the woman and her cultural heritage. It is considered important to be gentle and responsive during the meeting and to show a good attitude towards the woman where an incorrect approach is perceived to lead to the woman feeling offended. Conclusion: Meetings with genitally mutilated women at youth health center were something that rarely occurred. Midwives knowledge of the subject was incomplete due to the lack of experience. In the current situation guidelines are not needed, but the common perception was that they will be in the future.

Abstrakt Syftet: med studien var att undersöka barnmorskors uppfattningar om unga mäns ansvarstagande och delaktighet vid oönskade eller oplanerade graviditeter samt deras föreställningar om stöd riktat till män ur ett jämställdhetsperspektiv. Metod: Semistrukturerade intervjuer med sju barnmorskor i norra Sverige. Intervjuerna analyserades med innehållsanalys och kritiskt teori perspektiv. Analysen resulterade i elva subkategorier, fyra kategorier och ett övergripande tema. Resultat: Den första kategorin, De exkluderade unga männen: visar barnmorskors inställning rörande att unga kvinnor, samhället och sexuell och reproduktiv- hälsovård tenderade att utestänga unga män när det handlar om mäns frågor. Det är en kvinnovärld: Barnmorskorna såg att deras primära arbete handlade om kvinnorna, där graviditet och preventivmedel överlag var en kvinnosak som bara kvinnor bestämde över. Unga män handlar efter samhällets maskulinitetsnormer: De unga männen uppfattades sällan söka stöd och hjälp kring sin reproduktiva och sexuella hälsa och uppfattades ofta ha ett omoget förhållningssätt till sex. Lång väg kvar innan den sexuella och reproduktiva hälsan är jämställd: Sexualundervisning till unga män skedde i stora grupper och fokuserade ofta på fel saker enligt barnmorskorna. Sexualundervisning borde starta tidigt och gärna med stöd av föräldrar. Barnmorskorna ägde den kunskap de unga männen behövde men delade inte med sig av den rutinmässigt. Temat Jämställt reproduktionsansvar ingen verklighet i praktiken inkluderar samtliga kategorier. Slutsats: Unga män ses som viktiga i teorin men inte i praktiken. De unga männen upplevs frånvarande vid oplanerade graviditeter. Med sin stora kunskap inom sexuell och reproduktiv hälsa ses dock barnmorskorna som idealiska i arbetet med denna grupp. / Abstract Objective: The aim of this study was to investigate midwives perceptions about young men’s responsibility and participation in case of unwanted and unplanned pregnancies and their ideas of support aimed at men, from an equality standpoint. Design: Semi-structured interviews with seven midwives in the north of Sweden. The interviews were analyzed with a qualitative content-analysis and from a Critical theory-perspective. It resulted in eleven sub-categories, four categories and one theme. Result: Four categories as follows, The excluded young men, shows midwives attitudes regarding that young women, the society and sexual and reproductive healthcare tends to exclude young men when it comes to men´s issues. It is a woman’s world: The midwives saw that their primary work was all about the women, where pregnancy and contraceptives overall was a woman´s matter, in which only women made the decisions. Young men acts according to the masculinity norms of the society: The young men were perceived as rarely looking for support and help with their reproductive and sexual health and were often perceived as having an immature approach to sex. Long way until the sexual and reproductive health is equal: Sex education for young men took place in large groups and was - according to the midwives, often focusing on the wrong things. Sex education needs to start early on and preferably with the support of parents. The midwives had the knowledge requested by young men, but were not routinely sharing it. The theme: Equal responsibility for reproduction no reality in practice includes all categories. Conclusion: Young men are considered important in theory but not in practice. The young men are perceived as absent from unplanned pregnancies. With their great knowledge within sexual and reproductive healthcare, midwives are considered ideal working with this group.

Bakgrund: Statistik visar på ökat antal elektiva kejsarsnitt internationellt och nationellt. Ett kejsarsnitt kan rädda liv på mor och barn om komplikationer uppstår, elektivt kejsarsnitt är även liksom andra stora operationer förenat med risker för komplikationer. Antalet elektiva kejsarsnitt på humanitär indikation har ökat i Sverige och cirka 17 % av alla förlossningar sker via kejsarsnitt. Att vårda och stödja kvinnor före, under och efter en förlossning med kejsarsnitt hör till barnmorskans arbete. Syftet med studien var att beskriva barnmorskors uppfattning om indikationer och effekter av förlossning med elektiva kejsarsnitt på humanitär indikation belyst utifrån arbetslivserfarenheter. Metod: kvalitativ metod: semistrukturella intervjuer med nio barnmorskor. Materialet analyserades via fenomenografisk analys i sju steg. Resultat: Fyra beskrivningskategorier framkom, Elektivt kejsarsnitt på humanitär indikation är ett etiskt dilemma, Elektivt kejsarsnitt på humanitär indikation är en stor operation, Elektivt kejsarsnitt på humanitär indikation påverkar organisation och barnmorskans arbetsmiljö och Elektivt kejsarsnitt på humanitär indikation påverkar kvinnans förlossningsupplevelse. Vidare framkom nio kategorier som beskriver barnmorskors uppfattningar. Slutsats Barnmorskor uppfattar elektiva kejsarsnitt som något komplext, att de med sina yrkeskunskaper värnar det naturliga vid kejsarsnitt på humanitär indikation och att de har brist på mandat att stödja och stärka kvinnors informerade val om elektivt kejsarsnitt på humanitär indikation. Klinisk tillämpbarhet: Resultatet kan användas vid undervisning kring barnmorskans stödjande och vårdande arbete i samband med förlossning via kejsarsnitt. Vidare kan resultatet vara underlag till diskussioner inom mödrahälsovård och förlossning i syfte att ge barnmorskor stärkt mandat till sina stödjande och informativa uppgifter. / Background: Statistics show an increased number of elective caesarean section internationally and nationally. A caesarean section can save the life of mother and child if complications arise, elective caesarean section in common with other major surgeries involve risk of complications. The number of elective caesarean sections on humanitarian indication has increased in Sweden and about 17% of all deliveries via caesarean section. To care and support women before, during and after a cesarean is an essential part of midwifery work. Objective: The aim of the study is to describe midwives' perception of indications and effects of childbirth by elective caesarean section on humanitarian indication illuminated on the basis of work experience. Method: A qualitative approach: semi structural interviews with nine midwives, phenomenographic analysis in seven steps was used for analysis of data. Results: Four descriptive categories emerged, elective Caesarean section on humanitarian indication is an ethical dilemma, elective Caesarean section on humanitarian indication is major surgery, elective Caesarean section on humanitarian indication affect the organization and midwives working environment and elective Caesarean section on humanitarian indication affect the woman's birth experience. Further nine categories that describe midwive´s perceptions emerged. Conclusion: Midwives perceived elective ceaserean section as something complex, that with their professional skills they support the natural part in caesarean sections on humanitarian indication and they lacked mandate to support and strengthen women's informed choice regarding elective Caesarean section on humanitarian indication. Clinical applicability: The result can be used in education regarding midwives supportive and caring role in deliveries with caesarean section. In addition the result can be used in discussions at delivery wards and antenatal care units regarding improving midwives mandate for their supportive and informative tasks.

Bakgrund: Prehospitala förlossningar är en sällsynt förekommande händelse, men när så sker är ambulanssjuksköterskor med i 90 % av fallen. Ambulanssjuksköterskor har en begränsad utbildning i förlossningssjukvård och samarbete med barnmorskor förekommer på olika sätt. Syfte: Att beskriva ambulanssjuksköterskors och barnmorskors upplevelse av samarbetet i samband med prehospitala förlossningar. Metod: En kvalitativ studie gjordes vid tre ambulansstationer och två förlossningskliniker. Studien genomfördes genom semistrukturerade intervjuer med totalt 7 sjuksköterskor i ambulans som vid ett eller flera tillfällen samarbetat med barnmorska vid prehospital förlossning samt 6 barnmorskor som vid ett eller flera tillfällen på något sätt varit behjälplig till ambulanssjuksköterska vid prehospital förlossning. Intervjuerna spelades in, transkriberades och analyserades med kvalitativ tematisk innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i två teman med tre kategorier i varje. Första temat var Att samarbete och respekt med patientfokus ger trygghet i ovan situation och kategorierna i temat var; Att samarbeta för föräldrarnas bästa, Att ha respekt för varandras professioner och kunskap och Att känna trygghet. Det andra temat var Att se utvecklingsmöjligheter för ökad kunskap och bättre förutsättningar för samarbete med följande kategorier; Att ha behov av kunskap om förlossning och en vilja att förmedla den, Att ha behov av rutiner och riktlinjer och Att ha behov av teknisk utveckling. Slutsats: Både ambulanssjuksköterskorna och barnmorskorna är positiva till samarbete och vill utveckla detta. Ambulanssjuksköterskorna upplever trygghet och ett stöd i samarbetet med barnmorskorna och vill lära sig mer om förlossningsvård. Barnmorskorna är förstående och vill finnas till hands för ambulanssjuksköterskorna och de välkomnar hospitering. Forskningsimplikationer: I studien beskrivs långa avstånd till förlossningsklinik, relaterat till centralisering. Det framkommer också om förändring av utrustning i ambulanserna. Det skulle behövas mer forskning kring hur detta påverkar upplevelsen för ambulans-sjuksköterskorna, upplevelsen för den födande kvinnan och hur detta påverkar säkerheten för förlossningsvården.

Bakgrund: I arbetet som barnmorska är det viktigt att bemöta alla på samma sätt utifrån deras individuella behov, oavsett deras sexuella läggning och familjekonstellation. Med tanke på den heteronormativitet som genomsyrar samhället kan man tänka sig att det även visar sig inom mödra- och förlossningsvård. Syfte: Syftet med studien var att belysa hur gravida och födande homosexuella kvinnor upplever barnmorskornas bemötande under graviditeten och efter barnafödandet. Metod: En kvalitativ metod och en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats användes, Semistrukturerade intervjuer genomfördes med tolv homosexuella kvinnor som varit eller var gravida. Resultat: I resultatet framkommer det vad homosexuella kvinnor ser som ett gott respektive ett dåligt bemötande. Resultatet behandlar även barnmorskans bemötande gentemot medföräldern. Konklusion: De homosexuella kvinnorna i studien uppgav att ett gott bemötande från barnmorskor kunde vara att de bemöttes med respekt och att barnmorskorna fokuserade på graviditeten istället för på den samkönade relationen. Barnmorskors bemötande uppfattas som bättre om könsneutrala uttryck används. Medförälderns delaktighet i graviditet, förlossning och eftervård är något barnmorskor ska beakta och uppmuntra. / Background: In the work as a midwife it’s important to respond to everyone the same way based on their individual needs, regardless their sexual orientation and family constellation. Given the heteronormativity that permeates society, one can imagine that it also proves to maternity and obstetric care. Purpose: The purpose of the study was to explore how pregnant and birthing lesbian women experience midwifes response during pregnancy and after childbirth. Method: A qualitative approach and content analysis with inductive approach was used, semi-structured interviews were conducted with twelve lesbian women who had been or where pregnant. Results: The result shows what lesbian women see as a good or a bad response. The result also addresses the midwife’s attitude towards the co-parent. Conclusion: The lesbian women in the study said that a good response could be that they where responded to with respect and that midwifes are focused on the pregnancy, instead of the same-sex relationship. Midwifes response is perceived as better if gender-neutral terms are used. The co-parents involvement in pregnancy, childbirth and postnatal care is something midwifes should consider and encourage.

Efterbördsskedet är förlossningens sista och mest riskfyllda stadie på grund av riskenför postpartumblödning. Ett aktivt handläggande av efterbördsskedet rekommenderas för att förebygga postpartumblödningar och har visats kunna förebygga detta med upp till 60 %. Barnmorskan utgör ett viktigt stöd för kvinnan under efterbördsskedet och haren viktig roll i att förebygga postpartumblödningar och därmed förebygga lidande för kvinnan. Syftet med studien är att undersöka barnmorskors erfarenheter av att handlägga efterbördsskedet. Kvalitativ forskningsintervju valdes som metod ochintervjuer genomfördes med åtta barnmorskor verksamma inom förlossningsvården.Intervjuerna analyserades med kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Underanalysprocessen togs tre kategorier fram; “Vaksam blick”, “Barnmorskansvetenskapliga kunskap och beprövad erfarenhet” samt “Bevara det normala normalt”.Dessa kategorier mynnade tillsammans ut i temat för studien; “Barnmorskans förmågaatt se till helheten utifrån vetenskaplig evidens och beprövad erfarenhet”. Resultatetvisar att barnmorskorna har olika sätt att handlägga efterbördsskedet men ett gemensamtmål om att få ut en hel placenta och undvika större blödning. De har stor respekt förblödning och är följsamma till klinikens riktlinjer för att förebygga detta. De följer dockinte riktlinjerna okritiskt utan litar också på sin egen erfarenhet och strävar efter attbevara det normala normalt så långt det går. Konklusion av studien är attbarnmorskorna strävar efter en balans mellan att tillämpa beprövad erfarenhet ochevidensbaserad forskning i sitt handläggande av efterbördsskedet. Barnmorskornahandlägger efterbördsskedet genom att se till helheten, riktlinjer, vetenskaplig kunskap, beprövad erfarenhet och intuition. / Program: Barnmorskeutbildning

Alla gravida kvinnor i Sverige erbjuds idag ett rutinultraljud kring gestationsvecka 15-20. Trots att teknik inom fosterdiagnostik har utvecklats upptäcks inte alla missbildningar. Cirka 20 % av alla missbildningar upptäcks först i samband med förlossningen. Forskning kring barnmorskors erfarenhet av att möta föräldrar vars barn fötts med synlig oväntad missbildning är knapphändig. Syftet med denna studie var att beskriva barnmorskors erfarenhet av vårdmöten med föräldrar vid förlossningen, när deras barn fötts med synlig oväntad missbildning. Metoden var en kvalitativ intervjustudie med semistrukturerade intervjuer. Sju intervjuer gjordes med barnmorskor på en förlossningsavdelning i västra Sverige. Textmaterialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. I resultatet framkom tre huvudkategorier med tillhörande nio underkategorier. Huvudkategorierna är; Olika strategier hjälper barnmorskor att hantera en oväntad förlossningssituation, Föräldrar är oförberedda på att resultat från fosterdiagnostik inte stämmer och Barnmorskor har insikt om begränsningar i sin egen roll och att föräldrars feedback är utvecklande för dem. Barnmorskor använder sig av olika strategier för att bemöta olika människor och dess olika behov. De upplever att föräldrarna blir invaggade i falsk trygghet på grund av fosterdiagnostik och övriga kontroller. Föräldrars livserfarenhet har betydelse för hur de hanterar förlossningssituationen. Barnmorskor uttrycker en osäkerhet kring hanteringen av förlossningssituationerna då de inte vet om de agerat rätt eller fel. De önskar feedback och professionell handledning för att utvecklas inför kommande oväntade händelser. Erfarenhet ger dem insikter om sin profession som barnmorska. / Program: Barnmorskeutbildning

I barnmorskans profession ingår det att förhindra lidande och skapa förutsättningar för välbefinnande. Då efterbördsskedet är det mest riskfyllda delen av förlossningen sett till kvinnan pga risken för postpartumblödning bör barnmorskan vara lyhörd för kvinnan samt se till det medicinska för att minimera risken för komplikationer i efterbördsskedet och på så vis minska vårdlidandet. Syftet är att undersöka barnmorskors erfarenhet av att handlägga efterbördsskedet. Intervjuer gjordes med sju barnmorskor som är verksamma inom förlossningsvården. Materialet analyserades utefter en kvalitativ innehållsanalys och det framkom åtta underkategorier, tre kategorier ”Är följsamma och handlägger efter riktlinjer och beprövad erfarenhet”, ”Följsamhet för att främja den naturliga processen” och ”Den kliniska vaksamma blicken”. Ett genomgående tema framkom ”Barnmorskors följsamhet och vaksamhet”. Resultatet visar att barnmorskor utför flera olika åtgärder för att underlätta placentans avgång, utifrån både evidens och beprövad erfarenhet. Barnmorskorna utför åtgärderna utifrån riktlinjer, erfarenhet, intuition och den unika kvinnan. Följsamhet för att främja den naturliga processen av efterbördsskedet är framträdande i resultatet där barnmorskorna talar om att ge kvinnan möjlighet till återhämtning och få kontakt med sitt nyfödda barn. Konklusion av studien är att barnmorskorna är följsamma till klinikens riktlinjer och kvinnan, är följsamma i den naturliga processen samt är vaksamma på blödning i efterbördsskedet. De försöker ligga ett steg före och litar på sin erfarenhet. De ser till hela kvinnan med alla faktorer som kan ha betydelse för efterbördsskedet och handlade utifrån det. Förslag till framtid forskning är att intervjua nyexaminerade barnmorskor och jämföra med erfarna barnmorskor som arbetar på förlossningsklinik för att se om skillnader finns i handläggandet av efterbördsskedet. Intervjuer med nyförlösta kvinnor om efterbördsskedet vore också värdefullt för att ta del av deras upplevelser för att kunna förbättra vården och bemötandet. / Program: Barnmorskeutbildning

Bakgrund: Forskning har visat att ungdomarna är missnöjda med den sex- och samlevnadsundervisning som idag finns att tillgå. Det sexuella beteendet har förändrats genom tiderna och det har visat sig vara tidskrävande samt svårt att bedriva undervisningen på grund av bristen på barnmorskor. Syfte: Att belysa ungdomsmottagnings-barnmorskornas erfarenheter av sex- och samlevnadsundervisning till ungdomar. Metod: I studien genomfördes intervjuer med sex barnmorskor verksamma på olika ungdomsmottagningar i Västra Götaland. Datamaterialet analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I resultatet framkom fyra teman och åtta subteman; Främja en positiv syn på sexualiteten bland ungdomarna; Ungdomarnas okunskap kan leda till ett riskbeteende; Grundskolans sex- och samlevnadsundervisning möter inte ungdomarnas behov; Betydelsen av utåtriktat arbete. Konklusion: Resultatet visar att den sex- och samlevnadsundervisning som idag erbjuds till ungdomarna är bristande. Barnmorskorna ger tydliga förslag på hur sex och samlevnadsundervisningen kan integreras i grundämnena. Genom att ungdomarna får tillgång till den undervisning de är i behov ökar deras kunskap vilket genererar i en positiv sexualitet.

<p>Förlossningsvårdens processer har vanligen utvärderats med jämförelsetal samt statistik över bakgrundsfaktorer och interventioner. Utvärderingarna har använts som argument för att likna vården vid normal förlossning med den som krävs vid komplicerade förhållanden. WHO (1996) rekommenderade och kategoriserade vård vid normal förlossning. Ett instrument fanns utvecklat som använts i ett kvalitetsutvecklingsarbete för att kartlägga förlossningsvård i förhållande till WHO: s rekommendationer. Studiens syfte var att kartlägga barnmorskors dokumenterade vård enligt WHO: s rekommendationer om vård vid normal förlossning tre år efter föregående kartläggning. Studien var prospektiv och genomfördes på en medelstor svensk förlossningsavdelning. Det ovan beskrivna instrumentet användes för att granska barnmorskors dokumentation av medicinska och omvårdnadsmässiga ställningstaganden i 200 förlossningsjournaler. Resultatet består av data som beskrivs med deskriptiv statistik.</p><p>Resultatet visade att barnmorskorna använde vårdinsatser inom samtliga av WHO: s kategorier och att WHO: s rekommendationer följdes delvis. Barnmorskorna gjorde riskbedömning av kvinnorna vid ankomsten till förlossningen men anpassade sedan bara delvis vården utifrån denna riskbedömning. Medicinska interventioner exempelvis CTG, farmakologisk smärtlindring och oxytocinstimulering var ofta dokumenterade trots att de flesta kvinnorna bedömts som lågrisk vid ankomst. Basal övervakning av kvinnans fysiska välbefinnande exempelvis puls, blodtryck och temp dokumenterades sporadiskt och omvårdnadsmässiga variabler som exempelvis stöd var bara dokumenterat i enstaka journaler. Jämfört med de tidigare mätningarna och i förhållande till WHO: s rekommendationer har ett antal variabler fortsatt att utvecklas i positiv riktning och några har återgått efter att ha förändrats under kvalitetsutvecklingsarbetet. Några variabler har försämrats efter att kvalitetsutvecklingsarbetet avslutades.</p> / <p>Childbirth and the delivery process have traditionally been evaluated using descriptive statistics to describe background factors and interventions. These evaluations have been used as an argument to liken care in normal birth with the care necessary for women with complications related to pregnancy and childbirth. WHO (1996) classified the practices common in the conduct of normal childbirth in to four categories. An audit instrument intended to measure midwifery care in relation to these four categories was found. The instrument had been used within a quality improvement program.</p><p>The aim of the study was to describe documented intrapartal care in relation to WHO recommendations for care in normal birth, three years subsequent to the last auditing. The design was prospective and descriptive and the study was conducted in a middle sized Swed-ish maternity unit. The instrument was used to study midwifes´ documented care in 200 delivery records.</p><p>The results of the study showed that the midwives uses care and interventions from WHO´s four categories and that the recommendations from WHO were only partly adhered to. Midwives conducted risk assessments of the women on admission to the mater-nity unit, but they did not adjust the care to the result of the risk assessments. Medical interventions such as electronic fetal monitoring, use of pharmacological pain relief and oxytocin augmentation were frequently documented in spite of the fact that 82 % of the women were considered lowrisk. Physiological items such as pulse, blood-pressure and temperature were sparingly documented and caring variables for example support were scantily documented. Comparisons with previos audits and the relation to WHO´s recom-mendations shows that some variables developed positively, some changed during the quality improvement program and has now reverted to the state previous from the program. Some of the variables deteriorated.</p>