Avsikten med studien är att utforska vilken syn på krishantering och krisberedskap för skolor som kommer till uttryck inom forskningsbaserad litteratur i ämnet samt att utröna något om lärares känslor och uppfattningar kring begreppen. För att ta reda på hur en förskola och en skola ser på begreppet kris och hur de arbetar med krisberedskap skickade vi ut en kvalitativ och semistrukturerad så kallad inkät som kompletterades med muntliga intervjuer. Resultatet från inkäterna jämfördes med aktuell forskning. I studien framkom det att beredskapsplaner anses som en viktig förberedelse för en eventuell kris. Vidare påpekas vikten av att lägga lärarrollen och undervisningen åt sidan och finnas där som medmänniska för till exempel en sörjande elev. Det har framkommit i studien att det inte går att ta över en färdig handlingsplan. Det är den mentala förberedelsen som tycks vara den viktigaste delen för att en kris skall hanteras på ett fördelaktigt sätt.

<p>Detta arbete handlar om hur man som lärare kan agera i en situation där en elev har förlorat en förälder eller då läraren har förlorat en kollega. Undersökningen bygger på en litteraturstudie och intervjuer med fyra lärare som har varit med om dödsfall i skolan. Lärarna i intervjuerna har berättat om sina egna erfarenheter, hur de har känt, tänkt och gått tillväga. Genom att ta reda på hur elever i olika åldrar reagerar på döden får man en viss beredskap för hur man som lärare kan bemöta dem. Litteraturgenomgången och intervjuerna ger bra exempel på hur man kan eller bör agera i en sorgesituation. Det är däremot inte en mall eftersom varje situation är unik och bör behandlas därefter.</p>

<p>Nazismen och rasismen har blivit allt mer tydligare i dagens samhälle. Hur kan vi inom skolan arbeta för att stoppa dess framfart? Syftet med mitt arbete är att se hur skolorna tolkar och omsätter styrdokumentens riktlinjer angående rasism och nazism. Jag vill också undersöka hur nazisterna går till väga när de rekryterar barn/ungdomar och vilka barn/ungdomar som ligger i farozonen för deras rekrytering. Genom litteraturstudier och en enkätundersökning har jag kommit fram till att det krävs betydligt mer engagemang och kunskap hos lärare för att kunna förebygga rasism och nazism. Jag hoppas att skolorna i framtiden arbetar mer aktivt och följer de riktlinjer som finns i styrdokumenten för att motverka rasism och nazism.</p>

Detta arbete handlar om hur man som lärare kan agera i en situation där en elev har förlorat en förälder eller då läraren har förlorat en kollega. Undersökningen bygger på en litteraturstudie och intervjuer med fyra lärare som har varit med om dödsfall i skolan. Lärarna i intervjuerna har berättat om sina egna erfarenheter, hur de har känt, tänkt och gått tillväga. Genom att ta reda på hur elever i olika åldrar reagerar på döden får man en viss beredskap för hur man som lärare kan bemöta dem. Litteraturgenomgången och intervjuerna ger bra exempel på hur man kan eller bör agera i en sorgesituation. Det är däremot inte en mall eftersom varje situation är unik och bör behandlas därefter.

Nazismen och rasismen har blivit allt mer tydligare i dagens samhälle. Hur kan vi inom skolan arbeta för att stoppa dess framfart? Syftet med mitt arbete är att se hur skolorna tolkar och omsätter styrdokumentens riktlinjer angående rasism och nazism. Jag vill också undersöka hur nazisterna går till väga när de rekryterar barn/ungdomar och vilka barn/ungdomar som ligger i farozonen för deras rekrytering. Genom litteraturstudier och en enkätundersökning har jag kommit fram till att det krävs betydligt mer engagemang och kunskap hos lärare för att kunna förebygga rasism och nazism. Jag hoppas att skolorna i framtiden arbetar mer aktivt och följer de riktlinjer som finns i styrdokumenten för att motverka rasism och nazism.

Syftet med studien är att öka kunskapen kring skolans möjlighet och ansvar gällande bemötande till barn i sorg.  Studien är kvalitativ och har en hermeneutisk ansats, samt ett salutogent perspektiv, vilket visar sig genom en tolkning av människors upplevelser, med fokus på vad som varit stödjande och positivt i det bemötandet som getts från skolan och förskolan. Metoden för studien är semistrukturerade, kvalitativa intervjuer i två steg med fyra informanter. Tvåstegsmetoden innebär att samma informant intervjuades vid två tillfällen. Mellan intervjutillfällena hade de alla samtalat med sina barn om det stöd som erhållits, detta för att även få ta del av barnens upplevelser. Informanterna är fyra kvinnor med barn i förskole-och skolålder, vars män hastigt avlidit. Informanterna har i intervjuerna, vilka varit av en djupare och mer samtalslik karaktär, berättat om det stöd som erhållits från skola och förskola, och vad som varit viktigt för barnen för bearbetningen av sorgen. Kvinnorna har även gett sina åsikter kring vad som kunde gjorts bättre. Empirin har tolkats utifrån en vald teori, Antonovskys KASAM-teori, och som hjälp har en analysmodell utifrån denna teori använts. De tre centrala begreppen i KASAM-teorin; Hanterbarhet, Begriplighet och Meningsfullhet, har använts som analysredskap.  I Antonovskys teori är dessa begrepp de tre centrala komponenterna för att kunna skapa en känsla av sammanhang, vilket är avgörande för hur man klarar sig igenom en kris på bästa sätt, med största möjliga välmående. De huvudsakliga resultaten av studien skulle kunna sammanfattas som att både behov, reaktioner och det stöd som krävs är individuellt. En flexibilitet kring krishanteringen är viktig. Beredskapen för kris och även bemötandet till de drabbade barnen har huvudsakligen varit bristfälligt, men informanterna menar att det viktigaste ändå varit att det funnits engagemang från någon som mött barnet. Det genomgående temat i kvinnornas berättelser, både utifrån vad som uppskattats och vad som saknats gällande stödet, är en fungerande dialog mellan skola och hem. Genom dialog kan skolan få det familjeperspektiv, och den helhetsbild av barnet som krävs, för att kunna upprätta ett fungerande och stödjande förhållningssätt till den enskilda eleven.  Gällande KASAM-teorin och dess huvudkomponenters betydelse för bearbetningen av sorgen ses det som viktigt med begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet.  Att skapa en känsla av sammanhang genom ett adekvat bemötande till barn sorg lyfts som betydelsefullt.

Bakgrund: För att följderna av en allvarlig händelse i samhället ska minimeras åligger det varje region att ta fram en katastrofmedicinsk beredskapsplan och planera sjukvården så att katastrofmedicinsk beredskap upprätthålls. Vid en allvarlig händelse aktiveras en lokal katastrofmedicinska beredskapsplanen för respektive sjukhus. Ledningsansvarig sjuksköterskapå akutmottagningen är ofta den som tar emot larmet om en allvarlig händelse och aktiverar katastrofplanen.  Syfte: Granska och jämföra svenska regioners katastrofplaner för att belysa vilken roll den ledningsansvariga sjuksköterskan på akutmottagningen kommer få vid en allvarlig händelse. Metod: Deskriptiv tvärsnittsstudie med kvantitativ ansats. Insamling av enkät och styrdokument från den största akutmottagningen i varje region.  Resultat: Majoriteten av akutmottagningarna (60%) hade inga formella krav på tidigareerfarenhet och utbildning för ledningsansvarig sjuksköterska. Utbildning och övning i ledarskap och katastrofberedskap för den ledningsansvariga sjuksköterskan gavs, men i en begränsad omfattning. Vid en allvarlig händelse delges den ledningsansvariga sjuksköterskanmånga betydelsefulla arbetsuppgifter och ansvarsområden utifrån akutmottagningarnas lokalakatastrofplaner. Endast 10% av de regionala katastrofplanerna ger en utförlig beskrivning av den ledningsansvariga sjuksköterskans funktion.  Slutsats: Ledningsansvarig sjuksköterska utgör en central funktion vid en allvarlig händelse. Det bör ställas höga krav på kompetens och funktionen behöver lyftas fram i regionernas katastrofplaner, vilket i nuläget brister i många regioner. Ledningsansvarig sjuksköterska utan tillräcklig utbildning och erfarenhet riskerar att bli en svag länk i systemet kring hela hanteringen av en katastrofhändelse. Något som kan ge konsekvenser i form av en icke fungerande akutmottagning vilket i sin tur kan påverka resten av vårdkedjan och utgöra en belastning på andra samhällsbärande funktioner. / Background: To minimize the consequences of a major accident or disaster, every region has to develop an Emergency Operations Plan and ensure the health care system is able to provide high-quality care during all circumstances. In case of a major accident or disaster, a local emergency response plan is activated at each hospital. The charge nurse is usually the person who receives the alarm call and activates the local emergency plan in the event of a disaster.  Aim: To review and compare Emergency Operation Plans in Swedish regions to highlight the role of the charge nurse in the event of a disaster.  Study design: The study was performed as a quantitative cross sectional study, using questionnaires and a collection of regulatory documents as a data collection method, and descriptive statistics for analyzing the data.  Results: A majority (60%) of the emergency departments did not express any formal requirements in the form of higher education or previous experience for a charge nurse. Education and exercise in leadership and disaster management was provided, but to a limited extent. In the event of a disaster, many important tasks and areas of responsibility are assigned to the charge nurse, according to the local emergency plans. Only 10% of the regional Emergency Operation Plans provide a detailed explanation of the charge nurse function. Conclusion: The charge nurse plays a pivotal role at the emergency department in the event of a disaster. The requirements for the position should be high and the position needs to be highlighted in the regional Emergency Operation Plans. A charge nurse lacking enough education and experience may become a weak link in the chain of disaster management. This may result in ramifications in form of a dysfunctional emergency department affecting otherparts of the hospital and society.