I denna kvalitativa intervjustudie undersöker jag om det finns kopplingar mellan psykiskohälsa och konstnärligt skapande. Kan man må bättre av skapande verksamhet? Vilkaföreställningar kring kopplingen mellan psykisk ohälsa och konstnärligt skapande gerinformanterna i studien uttryck för? Jag intervjuar per mail sju konstnärer och tre pedagoger.Syftet med studien består av två delar. Jag vill undersöka om konstnärsinformanternaanvänder konsten som en form av egen terapi för att må bättre. Sedan vill jag få en inblick ihur konstnärliga ledare arbetar med människor med psykiska besvär och om ledarna tillämparnågon särskild pedagogik. I min bearbetning av intervjusvaren har jag utgått från ettsociokulturellt perspektiv och jag har också i viss utsträckning använt mig av diskursanalys,bland annat i tolkningen av informanternas språk.Jag har kommit fram till att konstnärsinformanterna uttrycker att det finns kopplingar mellanderas psykiska ohälsa och deras skapande. Majoriteten av dem anser att deras mående ärsammankopplat med deras konst och att de mår bättre av att hålla på med den. Jag ger härnågra belysande exempel ur intervjuerna. Någon har bilder i huvudet som måste ut, en annanskapar för att komma i ro och balans. En informant skriver att skapandet ger positiv energioch distraktion. Ytterligare en informant håller på med konst för att hen måste, det är ettbehov. Andra informanter talar om en passion för konsten och ett brinnande intresse. I vissafall är skapandet ett sätt att kanalisera och hantera ångest men för någon kan det iställethandla om att göra bruk av en talang samt att göra något meningsfullt av sin tid. Allakonstnärsinformanter utom en säger att deras psykiska ohälsa är en tillgång i skapandet. Enmenar att utan humörsvängningarna hade hen inte målat lika mycket, kanske inte alls. Enannan hade inte velat vara utan sina psykiska problem genom åren, en tredje skapar mer närhen mår dåligt. Pedagogerna arbetar för att stärka deltagarnas självförtroenden och stärkakontakten med deras kreativitet. Avkoppling är också en viktig ingrediens i två av tre fall.Ingen av de tre pedagogerna använder sig av någon särskild pedagogik. En av dem har sinegen pedagogik, en annan arbetar utifrån bildterapeutiska principer och en tredje säger att henhar trettio års erfarenhet och har utvecklat bra metoder för individuellt anpassad undervisningi grupp.

This study is a qualitative literature study that addresses the question of art therapy research in Sweden, what art therapy is and how it is used. In order to look at art therapy research at a deeper level, it will be interpreted and analyzed from an existential perspective. Firstly, art therapy research in Sweden will be presented. Secondly, art therapy will be summarized with eight main points to finally be discussed from an existential perspective. The study shows that art therapy research began in Sweden in the 1970ths and has proceed from that on. The second conclusion is that art therapy with an existential perspective gives us a greater and deeper awareness of our freedom, anxiety and opportunities within our identity, our goals, concerns and further social and self-development. / Den här studien är en kvalitativ litteraturstudie som behandlar frågan om hur bildterapiforskning ser ut i Sverige, vad bildterapi är och på vilket vis den används. För att se på bildterapin på ett djupare plan så kommer bildterapin att tolkas och analyseras ur ett existentiellt perspektiv. Först redogörs för forskningen om bildterapi, vartefter bildterapin sammanfattas med åtta huvudpunkter, vilka slutligen diskuteras från ett existentialistiskt perspektiv. Studien visar att bildterapiforskning började i Sverige på 1970-talet och har fortsatt sen dess. Den andra slutsatsen är att bildterapi med ett existentiellt perspektiv ger en större och djupare medvetenhet om vår frihet, ångest och möjligheter i och med vår identitet, våra mål, farhågor samt en fortsatt social- och självutveckling.

I denna litteraturstudie har fem utvalda studier & avhandlingar kopplade till bildterapi presenteras och analyserats. Med en kvalitativ innehållsanalys har innehållet kondenserats och tematiserats till teman och subteman. Studiens syfte är att undersöka vilket lärande som sker hos deltagare inom bildterapi. Delsyfte för denna studie är att undersöka om det finns möjligheter för den ordinarie bildundervisningen att arbeta inspirerat av bildterapin. Frågeställningarna som har väglett detta arbete har varit: Vilket lärande får deltagarna med sig från bildterapin? Vilka möjligheter finns det för den ordinarie bildundervisningen att inspireras av bildterapin? Vilka likheter finns det mellan kunskaper som erhålls igenom bildämnet enligt kursplanen och kunskaper som erhålls genom bildterapeutiska interventioner Slutsatserna i denna studie är att deltagarna i bildterapin har erhållits många nya insikter och lärdomar. Så som ökad självmedvetenhet och insikt över den egna situationen, egenmakt och insikter om behov. Deltagarens egna skapta bild har fungerat som en visuell representation över deltagarens känslor och upplevelser och fungerat som ett kommunikationsverktyg i dialogen med terapeuten. Studien vittnar även över att det finns många likheter mellan bildterapi och bildpedagogik, men samtidigt finns det mycket som skiljer dem åt. De finns emellertid fler arbetssätt som är möjlig för bildundervisningen att använda sig utav inspirerat ifrån bildterapin bland annat det gemensamma reflekterande kring bilder, då det öppnar upp för breddad förståelse kring bilder.

Syfte Manualbaserad bildterapi har bevisad effekt för vuxna med depression och en pilotstudie har undersökt metoden för ungdomar med depression. Denna studie undersökte bildterapeuters uppfattningar av att arbeta med manualbaserad bildterapi med ungdomar med depression. Metod Delfimetoden användes för att digitalt samla in fyra bildterapeuters uppfattningar av att arbeta med manualbaserad bildterapi med ungdomar. Öppna frågor analyserades med innehållsanalys vilket resulterade i kodad data. Koder sammanställdes till frågor och sedan formulerades påståenden utifrån expertpanelens skattningar. Studien pågick i fyra steg.   Resultat Denna studie visade bildterapeuters uppfattningar av att arbeta med manualbaserad bildterapi inom barn- och ungdomspsykiatri. Studiens expertgrupp omfattade alla experter som har använt manualen i denna kontext. Studien utmynnade i expertskattningar av 26 påstående inom kategorierna: tillfredsställelse, utveckling,struktur, ungdomsanpassning, individcentrering, terapeutens kunskap, flexibilitet, psykisk ohälsa och hälsofrämjande. Expertgruppen instämde helt i att bildterapeutens kompetens som bildterapeut, yrkeserfarenhet av målgruppen och bildövningarna var viktiga för behandlingen. Samtliga instämde också helt i att ungdomarnas självkännedom ökade och att manualen kunde vara användbar i delar. Bildterapeutiska processer och terapeutisk potential presenterades utifrån neurovetenskaplig kunskap. Slutsats Behandlingsutbudet för depression hos ungdomar är begränsad i Sverige. Ur denna studie framträder uppfattningar om manualbaserad bildterapi som metod och uppfattningar om dess lämplighet för andra ungdomar inom barn- och ungdomspsykiatrin. Expertgruppen prioriterade bildterapeutens specifika kompetens. Studiens storlek och behandlingens potential är skäl till att fler studier behövs. / Aims Manual-based art therapy [MBAT] has proven effective for adults with depression and a pilot study has examined it as a treatment för adolescents with depression. This study aims to investigate art therapists’ impressions of using MBAT with adolescents with depression.   Methods The Delphi method was used to digitally collect four art therapists’ impressions of using MBAT with adolescents. Content analysis of open questions resulted in coded data. Codes formed the basis for questions and statements were formulated based on the ratings of the expert panel. The study was conducted in four stages.   Results   This study shows art therapists impressions of MBAT within adolescent psychiatry. The expert panel included all art therapists with relevant experience. The study culminated in ratings of 26 statements within the categories: satisfaction, development, structure, adolescent modifications, individual-centred, therapist expertise, flexibility, mental illness and well-being. The panel consistently recognized that the art therapist’s expertise as an art therapist, experience from working with the patient group, and the art interventions themselves as essential to the treatment. The panel found that adolescents’ self-knowledge improved and considered isolated  components of the manual useful. The therapeutic processes and potential of art therapy are presented based on current neurological understanding. Conclusion Recommended treatments for adolescent depression are limited in Sweden. This study highlights impressions of MBAT and belief in its suitability for other adolescents within adolescent psychiatry. The expert group prioritized the specific expertise of the art therapist. The limited size of the panel and the promise of MBAT are reasons for further study.

Introductions: The aim of the study is to investigate art therapists’ experiences of what is working in the treatment of patients with psychotic disorders.  Issues: What interventions art therapists use in clinical work with patients with psychotic disorders? How is the art therapeutic method significance for the psychotherapeutic treatment?  Method: The study is based on semistructured interviews with five art therapists with experience of treatment with patients in psychotic disorders. The interviews were recorded and then processed using thematic analysis. Result: The result describes five art therapists' experiences of what characterizes the treatment with patients in psychotic disorders. Two main themes emerged in the study with three respectively four subtopic. The interventions applied by the art therapist´s own involvement in the artcreations, it´s supportive interventions ant it´s proposed themes. The other theme is important factors in the treatment; such as visualizing and processing the patients inner experiences, it´s path to verbalization, it´s aid in reality orientation and reliefing effect from psychotic suffering. Discussion: The result is discussed based on the art therapists’ experiences of what is active in the work with patients in psychotic disorders. Interventions and important factors are discussed in relation to different theoretical frameworks of reference. Thoughts on the method are addressed, and that more research is required in the art therapeutic field to consolidate the importance of the method in treatment of patients in psychotic disorders, not least based on requirements for evidence.

Syfte: Att genom en kvalitativ studie undersöka hur bildterapeuter arbetar med barn under 18 år som flytt till Sverige från andra kulturer. Metod: Fem halvstrukturerade intervjuer med utbildade bildterapeuter genomfördes och analyserades med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys. Som teoretisk referensram användes den triangulära modellen för kommunikation inom bildterapi, samt begreppen ”art as therapy” och ”art in psychotherapy”. Resultat: Bildterapeuterna skapar trygghet och förutsägbarhet genom sitt arbetssätt; att arbeta i grupp, med tematiska övningar samt en återkommande struktur på sessionerna. Både slutna och öppna grupper förekommer. Den verbala kommunikationen mellan klient och terapeut kan vara svår, några av bildterapeuterna förlitar sig på den icke-verbala kommunikationen - bilden och kroppsspråket, medan andra använder tolk. Bildterapeuterna arbetar med klientgruppen både utifrån ”art as therapy”, med fokus på kommunikaition mellan klient och bild, och med ”art in psychotherapy”, där tyngdpunkten ligger på kommunikationen mellan klient och terapeut. Några av bildterapeuterna söker aktivt kunskap om klienternas ursprungskultur och nuvarande livssituation medan andra låter klienterna själva berätta genom sina bilder. Samtliga bildterapeuter förhåller sig individuellt till sina klienter även när de ingår i en grupp. Slutsats: Bildterapeuterna anpassar sitt arbetssätt till individens behov i stunden och över tid. När bildterapueten arbetar utifrån ”art as therapy” är kommunikationen främst icke-verbal, och när arbetet  kan beskrivas som ”art in psychotherapy” läggs större vikt på den verbala kommunikationen. Alltså kan både ”art as therapy” och ”art in psychotherapy” tillämpas samtidigt i en och samma grupp. / Aims: To, by means of a qualitative study assess how art therapists work with children below the age of 18 that has taken refuge to Sweden. Methods: Five semi-structured interviews with educated art therapists were conducted and analysed by using a qualitative subject analysis. The triangular model of communication and the concepts of "art as therapy" and "art in psychotherapy" were used as theoretical frames of reference. Results: The art therapists create a feeling of security and predictability through group-work, themed exercises and a recurring structure. Both closed and open therapy groups occur. Communication between client and therapist can be difficult. Some art therapists rely on non-verbal communication, body language and the artwork, while others use an interpreter. The art therapists work with "art as therapy", focusing on the communication between artwork and client, as well as "art in psychotherapy" with emphasis on therapist/client communication. Some therapist actively seek knowledge about the clients’ culture of origin and what their current situation is like, while others let the client express it through the artwork. All therapists approach each client individually even though they work in a group. Conclusion: The art therapists adapt their approach to the needs of the individual client, in the moment and over time. When the art therapist applies the concept of "art as therapy" the communication is mostly non-verbal, while "art in psychotherapy" emphasizes verbal communication. Thus, "art as therapy" as well as "art in psychotherapy" can be applied simultaneously in the same client group.

Denna studie undersöker ett antagande om att konst är bra för hälsan. I Sverige finns en tradition av att använda och producera bilder i vårdsammanhang men ingen traditionsbunden forskning eller utbildning för att utvärdera detta. Vem säger att bildskapandet är hälsosamt, och vilka argument används för att styrka detta?Vad sägs egentligen om bildskapande verksamhet och hälsa, av i första hand pedagogerna själva, men även av verksamheterna i deras informationstexter? Genom att använda diskursanalys som verktyg har jag samlat in och bearbetat material som består av institutionernas publicerade material samt transkriberade intervjuer med tre pedagoger. Mitt syfte är att undersöka talet om hälsoeffekter av konst bland i första hand pedagogerna själva från utvalda institutioner som på olika sätt arbetar hälsofrämjande. Studien är etnografisk kvalitativ. Resultaten visade att pedagogerna beskrev sinsemellan liknande observationer gällande konstens påverkan och klientens reaktioner, kommunicerande och producerande av bilder. Det framgick även att ingen av dess pedagoger eller institutioner medvetet använde sig av en speciell pedagogik, tradition eller forskning för att benämna och placera deras metoder.

I den här kvalitativa intervjustudien undersöker jag med diskurspsykologiska metoder deattityder som bildlärare och bildterapeuter har kring tanken på eventuella införande avbildterapeutiska metoder i skolan och bildundervisningen. Syftet med studien är att utforskatvå olika diskurser, det bildpedagogiska och det bildterapeutiska och dess eventuella plats iskolan. I studien uttrycker yrkeskunniga människor i bildterapi och dels bildpedagogik sinaföreställningar av att använda bildterapeutiska metoder i bildämnet och skolan, samt sinametoder för att främja elevers hälsa i sin undervisning.Utifrån de diskurser som kan utläsas i några bildterapeuters och bildlärares tal om möjlighetenatt tillämpa bildterapeutiska metoder i bildundervisningen och skolan kom jag fram till attsamtliga informanter tar ställning för det bildpedagogiska perspektivet istället för detbildterapeutiska. Vilket innebär att informanterna bygger på det bildpedagogiska perspektivetatt bildterapeutiska metoder inte hör hemma i bildundervisningen utan hos elevhälsansskolkurator. Några bildlärarinformanter presenterar en utopiskola som har en öppenverkstad/ateljérum som påminner om bildterapeutens. Det här rummet tillskrivs som en platsdär eleverna kan skapa kravlöst utan betyg och fritt skapande där en vuxen medmaterialkännedom arbetar. I mitt gestaltande arbete har jag bjudit in människor till ettliknande rum där jag upplevde att en god stämning och avslappnande samtal fick fortgåmedan deltagarna målade, en del behöll tankarna kring sin bildvärld för sig själv medan andravar mer öppna.

Många patienter med cancerdiagnos lider av fysiska symtom såväl som psykologiska såsom ångest, oro och depression. Bildterapi kan bland annat hjälpa patienter att bearbeta känslor och upplevelser knutna till sjukdomen. Arbetets syfte var att undersöka den komplementära behandlingsmetoden bildterapi och självständigt bildskapande och dess effekt vid vård av vuxna patienter med cancersjukdom. En systematisk litteraturstudie utfördes med litteratursökningar i databaserna PubMed och Cinahl/Ebsco. Litteraturstudien baseras på tio vetenskapliga artiklar. Kvalitetsgranskning av artiklarna utfördes av båda författarna, oberoende av varandra, utifrån ett protokoll för kvalitetsbedömning av kvalitativa respektive kvantitativa studier av Willman et al (2006). Resultatet presenteras i form av fem kategorier med tillhörande subkategorier, som belyser olika effekter av bildterapi eller bildskapande: genom engagemang ändra fokus, uttryck av känslor, reducerade psykologiska och fysiska symtom, utvecklande av sociala relationer samt utvecklande av inre styrka och autonomi. Bildterapi och bildskapande har en mängd positiva effekter och kan hjälpa cancerpatienter till ett ökat välbefinnande. Sveriges hälso- och sjukvård behöver bli mer öppen för nya eller komplementära behandlingsformer så att fler patienter med cancersjukdom får möjlighet att ta del av bildterapi. / Patients with cancer often experience psychological distress alongside physical symtoms such as pain and fatigue. Art therapy and art-making provide a way for patients with cancer to express and come to terms with a debilitating array of emotions such as anxiety, fear and depression. The aim of this study was to investigate the field of art therapy and the effects of its application in the care of adults with cancer. The study is a literature review based on qualitative and quantitative research articles retrieved from two databases, PubMed and Cinahl/Ebsco. The articles were screened independently by both authors, using protocols for quality assessment of qualitative and quantitative research studies devised by Willman et al (2006). In-depth analysis and comparison of all 10 research articles resulted in the formulation of five categories (including subcategories) describing and summarizing major aspects of patients’ perceptions of the effects of art therapy and/or art-making: development of an alternative focus through involvement in creative activities, expression of emotions, reduction of psychological and physical symptoms, enhanced social relationships, and development of inner strength and autonomy. The conclusion drawn by the authors of this study is that art therapy and art-making offer a host of benefits to adult patients with cancer who are experiencing various forms of psychological stress. The Swedish health care establishment needs to cultivate a more open- minded approach to new or complementary forms of treatment which have proven beneficial to patients, including making art therapy available to adult cancer patients.

Syftet med studien var att undersöka om och hur bildterapi kan kombineras med familjeterapi samt vad, i så fall, bildterapi kan tillföra. Intervjuer genomfördes med sju psykoterapeuter som kombinerar dessa två terapiformer i arbete med par och familjer. Vid sidan om intervjustudien genomfördes en litteraturstudie för att inventera, för studien, relevant litteratur och forskningsläge. Resultatet av studien visar att bildterapi och familjeterapi kombineras och att bildterapi kan vara ett bra komplement till familjeterapi. Det finns likheter mellan vissa familjeterapeutiska och bildterapeutiska interventioner som gör terapiformerna kompatibla. Övningar som innebär externalisering, gestaltning och omstrukturering är exempel på detta. Bildterapin kan fungera utjämnande mellan vuxna och barn, på så sätt att barn, oftare än vuxna, är vana vid att uttrycka sig i bild och att det verbala övertag de vuxna ofta besitter, vägs upp av barnens rikare tillgång till bildspråk. Bildterapi kan generellt sett hjälpa barn att få sin röst hörd i terapirummet. Bildterapin är till hjälp för synliggörandet av relationella mönster i familjen eller i parrelationen. Såväl psykoterapeut som klienter blir hjälpta av detta. Synliggörandet sker både i bildskapandet och i samtalet om bilden. / The aim of this study was to examine whether and how art therapy is combined with family therapy, as well as what art therapy in such cases can bring. Seven psychotherapists combining these two therapies in their work with couples and families, was interviewed. In addition to the interview study, a literature review was carried out for inventory of relevant literature and research. Results of the study shows that art therapy and family therapy are combined, and that art therapy can be a good complement to family therapy. There are similarities between some family therapy and art therapy interventions that make the therapy forms compatible. Interventions that involve externalization, sculpting and restructuring are examples of this. Art therapy can work balancing between adults and children, as children, more often than adults are accustomed to express themselves in artmaking, and that the verbal advantage of the adults can be balanced by children´s richer access to imagery. Art therapy can generally help children to get their voice heard in the therapy room. Art therapy is helpful for visualization of relational patterns in the family or couple relation. Both psychotherapist and clients are helped by this. The visualization occurs both in image making and in the talk about the picture.