<p>Det finns olika tekniker för att lära sig få klardrömmar. Man kan gå från vakenhet till medvetenhet i dröm eller bli medveten när man är i drömmen. Ytterligare en metod är att skapa cues med yttre stimuli. I denna studie jämfördes effektiviteten i att få klardrömmar mellan kritiskt reflekterande och en intentionsteknik. 60 personer i tre grupper, en för respektive teknik och en kontrollgrupp, fick i 4 dagar under 2 veckor följa sin grupps instruktioner och notera antal klardrömmar. Resultatet från en chi-två-analys visade inte på något samband mellan olika metoder och antal ihågkomna klardrömmar (Chi-två 1=1,23, n.s.). Detta kan bero på att en enskild teknik inte är tillräckligt effektfull, för få försöksdagar, för få undersökningsdeltagare eller på att det finns skillnader i personligheten hos individerna. I framtida studier kan man t.ex. notera försökspersonernas kontrollbehov som en aspekt då man bedömer resultatet av olika tekniker.</p>

I psykiatrisk vård är handledning i olika former etablerat med syfte att vårdare därmed ska kunna ge patienten en god vård. Reflekterande team i den form som beskrivs i denna studie är ännu en relativt ny företeelse i psykiatrisk vård. Gemensamma nämnare för båda dessa är reflektion och utveckling. Syftet med denna studie har varit att undersöka vårdares uppfattningar av skillnad mellan handledning och reflekterande team i psykiatrisk vård. Detta har gjorts genom en empirisk studie där vårdare med erfarenhet av både reflekterande team och handledning intervjuats. Intervjuerna analyserades enligt fenomenografisk metod. Skillnaderna kunde indelas i tre kategorier: Olika fokus, olika kompetenser, samt olika relation mellan bekräftelse och krav. Diskussionen berör betydelsen av bekräftelse som en faktor för vårdares upplevelse samt behovet av implementering av forskning i den kliniska psykiatriska vården. Slutsatserna är att handledning och reflekterande team kan komplettera varandra och öka vårdares förutsättningar att ge bättre vård med olika fokus och därmed olika utvecklingsområden.

Det finns olika tekniker för att lära sig få klardrömmar. Man kan gå från vakenhet till medvetenhet i dröm eller bli medveten när man är i drömmen. Ytterligare en metod är att skapa cues med yttre stimuli. I denna studie jämfördes effektiviteten i att få klardrömmar mellan kritiskt reflekterande och en intentionsteknik. 60 personer i tre grupper, en för respektive teknik och en kontrollgrupp, fick i 4 dagar under 2 veckor följa sin grupps instruktioner och notera antal klardrömmar. Resultatet från en chi-två-analys visade inte på något samband mellan olika metoder och antal ihågkomna klardrömmar (Chi-två 1=1,23, n.s.). Detta kan bero på att en enskild teknik inte är tillräckligt effektfull, för få försöksdagar, för få undersökningsdeltagare eller på att det finns skillnader i personligheten hos individerna. I framtida studier kan man t.ex. notera försökspersonernas kontrollbehov som en aspekt då man bedömer resultatet av olika tekniker.

No description available.

Inom dramapedagogiken bedrivs ofta samtal och reflektion i samband med övningar, för att delge upplevelser och fundera kring egna och andras erfarenheter. Syftet med studien är att undersöka och problematisera samtal och reflektion med barn i samband med dramapedagogiska övningar. Övergripande frågeställningar handlar om hur pedagogens förhållningssätt påverkar samtal och reflektion. Den centrala frågeställningen är: Hur formas deltagarnas utsagor och förmedling av sina upplevelser i förhållande till hur vi som pedagoger leder samtalet? Deltagande observationer har gjorts under arbete med tre förskolegrupper vid åtta tillfällen. Barnens utsagor undersöks i förhållande till det egna pedagogiska förhållningssättet. I uppsatsen redovisas två av dramapassen, vilka utgör empiri för en djupgående analys. En hermeneutisk ansats ligger till grund för tolkningsprocessen och teorier kring pedagogik, kulturpsykologi, samtal med barn samt tidigare forskning om den estetiska kulturens möte med pedagogiken diskuteras i relation till resultatet. I analysen har två skilda pedagogiska positioner blivit synliga, vilka utmynnat i två samtalsformer; ett berättande samtal och ett reflekterande samtal. Barnens förmedling av sina upplevelser utfaller på olika sätt inom de två olika samtalsformerna och det pedagogiska förhållningssättet diskuteras i relation till detta.

Syftet med studien är att undersöka och synliggöra faktorer som kan påverka  dansmatteundervisnings relevans för elevers lärande i matematikämnet, detta i grundskolans tidigare år. Två kvalitativa insamlingsmetoder, i form av semistrukturerade intervjuer och observationer, har använts i undersökningen. Resultatet antyder att dansmatteundervisning kan vara relevant i och med att arbetssättet innebär en förståelseinriktad undervisning, där ett reflekterande arbetssätt med gemensamma samtal om matematiskt innehåll genomsyrar undervisningen. Att kommunikationen ökar, genom att både verbal och kinestetisk kommunikation samspelar i dansmatteundervisning, kan också bidra till att arbetssättet kan vara relevant. Pedagogens möjlighet till direkt återkoppling till elever anses som en styrka i dansmatteundervisning. De mest kritiska och avgörande faktorerna som kan påverka eller begränsa dansmatteundervisnings relevans antyder resultaten vara pedagogens ämnesspecifika kompetens, genomförande av samplanering mellan involverade pedagoger, samt tidsplaneringen med mängden avsatt tid för genomförandet av dansmatteundervisning. Dessa faktorer kan påverka eller begränsa dansmatteundervisnings relevans för elevers lärande. Slutsatser som gjorts i studien är att dansmatteundervisning är relevant för elevers lärande i matematikämnet ur aspekter som elevers möjlighet till djupinlärning, ökad kommunikation i undervisningen, ökad konceptuell undervisning, förståelseinriktad undervisning samt att elever upplever variationen som motivationshöjande. Dansmatteundervisning kan både vara inkluderande och exkluderande för elever, vilket påverkar dansmatteundervisningens relevans.

Syfte: är att undersöka handledning som specialpedagogisk insats i en förskolekontext på två förskolor i en mellanstor kommun, utifrån handledningsmodellen "verksamhetsbesök med reflekterande samtal". Studien avser undersöka vad handledningsmodellen kan innebära utifrån pedagoger, förskolechefer och specialpedagogers beskrivningar, hur verksamhetsbesök med reflekterande samtal kan upplevas av de samma, samt vilken utveckling pedagoger, förskolechefer och specialpedagoger upplever har skett i förskolans verksamhet. Litteraturgenomgång: redogör för specialpedagogiska perspektiv, handledning och reflektion, tre olika perspektiv på handledning samt relationers betydelse. Tidigare forskning: redogör för forskning som gjorts om handledning i förskola och skola. Teori: Systemteori beskrivs som modell i studien för att se på sociala samband och påverkansprocesser mellan människor för att skapa förståelse för hur allting hänger samman. Metod: En kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer både enskilt och i grupp, där undersökningsgruppen består av fem pedagoger, fyra specialpedagoger och två förskolechefer. Analys och tolkningsförfarandet har inspirerats av hermeneutiken, vilket innebär att tolkning och förståelse skapar kunskap av innehållet i sin helhet och delar och pendlar däremellan. Studiens resultat redogörs under rubrikerna. Verksamhetsbesök med reflekterande samtal. Från reaktiv till proaktiv. Utveckling utifrån verksamhetsbesök med reflekterande samtal. Under denna rubrik redovisas den utveckling som framkommit under rubriker med samma namn. Helhetsperspektiv och perspektivbyte, Professionsutveckling, Tillit och trygghet, Minskad stress och Trivsel och arbetsglädje. Resultat: indikerar att handledningsmodellen "verksamhetsbesök med reflekterande samtal" som handledningsmodell upplevs som värdefull och att den prioriteras högt. Relationen mellan specialpedagog och pedagoger ses som mycket viktig, utifrån förtroendet och tryggheten som utvecklas genom relationen skapas möjlighet till utveckling av verksamheten. Den utveckling som skett har lett till att pedagoger har ett helhetsperspektiv på verksamheten, man ser på helheten, på lärmiljön och sig själva som en del av den. Tidigare såg pedagoger mer utifrån ett verksamhetsperspektiv, perspektivskiftet har lett till ett ökat barnperspektiv med det relationella perspektivet i fokus. Möjligheten att arbeta förebyggande har ökat, problem hinner inte bli så stora. Handledningsmodellen har ökat trivsel och arbetsglädje och mindre upplevd stress.

<p>Syftet med min undersökning var att studera om textillärare tillämpar elevreflektion i sin undervisning och på vilket sätt, samt att se hur de ser på elevreflektion. Metoder som använts för att få fram resultatet är litteraturstudier och en enkätundersökning. Enkätundersökningen genomfördes med verksamma textillärare i Västerbottens län. Enkätsvaren har jag tolkat med den hermeneutiska tolkningsmetoden. Det resultat jag fick utifrån enkäten visar att lärarna använder sig av elevreflektion i sin undervisning och tycker det är viktigt. Det är dock skillnad i hur lärarna arbetar med elevreflektion och i hur stor utsträckning de arbetar med det. Detta har olika orsaker, såsom okunskap, tidsbrist och prioriteringar. Vissa lärare låter eleverna skriva ner sina reflektioner medan andra ställer reflekterande frågor till eleverna under arbetets gång. Flera av lärarna ansåg bland annat att elevernas kunskaper i slöjdämnet blir mer synliga genom att de får reflektera. Arbetet med elevreflektion skulle kunna förbättras genom att man fick bättre kunskap om hur man på bästa sätt arbetar med reflektion på slöjden.</p>

<p>The aim of this study was to examine the use of critical reflection in two social fields of work, using social workers that have at least five years professional experience. We have chosen to examine two fields of work in the same organization to be able to see possible similarities and dissimilarities that occur in the same organization.</p><p>In our studies at B –level we examined the use of critical reflection, using social workers that just gotten their degree and that were out working on their first job. In our study we discovered that because of the culture in the organization it’s easier to accommodate the already existing ways of working, than to “go your own way”. This conclusion led us toward to examine more professional experienced social workers to find out if it’s easier to be more flexible to the culture of the organization if you’re more experienced and dare to question the organizations way of action.</p><p>Our research method is based on qualitative interviews using six experienced social workers from two different fields of social work. The result from our interviews are analysed and related to relevant theories. The final conclusion of our study is that the two examined fields of social work, knows the importance of reflecting over their way of work. Unfortunately the social workers often have too much work, and little time, to reflect over both things that gone well and things that gone not so well in their contacts with clients. We found that it’s easier to find time to be reflecting if problems occur.</p>

<p>My purpose with this essay was to study if there was any difference in competence between preschool teachers and child minders at a preschool outside of Stockholm. To determine what the differences consisted of, if there was any. The questions I wanted answered were as follows: Are there any differences in competence between preschool teachers and child minders? Do the two different occupations have different ways at looking at what the children need and their abilities? Do they see that they have different skills depending on what occupation they belong to? What do they believe that the people from the other occupation contribute to the preschool which compliments their own working skills?</p><p>I used a qualitative method which included interviews and observations to find out the answers to these questions. My results from these interviews and observations indicated that experience, personality and attitudes are very important as well as education. To reflect everything that you do with the children, what is this exercise good for? And what do they learn from this?  What was considered to be a key skill among the staff if you wanted to be a good teacher? This is to be a reflecting practioner, according to Schön (according to Tomassen 2007:37). Because they had trouble to see how the child minder was contributing with the work in the preschool that was different from the preschool teachers abilities, they couldn’t really complement one other. To talk about the differences between the two occupations was a very sensitive subject and the child minder job was very hard to define. In the early days of the preschools in Sweden, for example, during the forties there was a big difference in the roles of a preschool teacher and a child minder (Enö, 2005:25).  </p>