Genom ett nära samarbete förväntas lärarna och elevhälsoteamet, EHT, gemensamt stödja elevernas utveckling och arbete i skolan. I skollagen anges att elevhälsan ska fokusera på förebyggande och hälsofrämjande arbete och att elevernas utveckling mot utbildningsmålen ska stödjas (SFS, 2010:800). Skolans olika verksamheter ska varje år utvärdera sin verksamhet genom Systematiskt kvalitetsarbete (Skolverket, 2020). Då kan Skolverkets självskattningsverktyg BRUK (Skolverket) användas. Vid fjolårets utvärdering för EHT på en låg- mellanstadieskola, visade BRUK inom området Trygghet och studiero, att två punkter gällande samverkan mellan EHT och verksamhet, låg så lågt att dessa behövde åtgärdas genast (ibid). Därför bestämde rektor att Reflekterande Team, RT, skulle genomföras med skolans arbetslag. Genom undersökning av dokument, intervjuer och enkät före och efter genomfört RT har enfallstudie genomförts, med utgångspunkt från organisations- och systemteori samt grupputveckling. Medverkande är både lärare och EHT-personal. Resultatet har sedan analyserats genom diskursanalys. RT kan vara en väg att gå för att EHT ska närma sig verksamheten visar resultatet, då klargörande över förväntningar på varandra, gjordes. För bästa resultat behöver dock alla få förberedelse inför mötet samt att det behöver planeras in uppföljning ganska snart efter varandra, så att det inte blir en engångshändelse. Annars gör det ingen skillnad, upplever lärare.

Syftet med följande arbete är att ta reda på vilken uppfattning skolledare och specialpedagoger har kring specialpedagogens handledaruppdrag.Arbetet ger en översikt av tidigare forskning och litteratur kring handledning. Intervjuer har använts för att ta reda på vilka uppfattningar skolledare och specialpedagoger, inom samma verksamhet, har av begreppet handledning och förutsättningar av specialpedagogens handledaruppdrag. Respondenternas utsagor har blivit indelade i teman utifrån uttryckta tankar kring specialpedagogens handledaruppdrag, uppfattningar vilka uttrycker olika kvalitativa aspekter utifrån hur de gestaltar sig i intervjuerna. Intervjuerna har sedan analyserats för att ge en bild av respondenternas uttryckta tankar kring specialpedagogens handledarroll och dess förutsättningar.Sammanfattningsvis visar resultaten av våra intervjuer att respondenterna menar på att begreppet handledning är svårdefinierbart. Handledning betyder olika utifrån person, situation och sammanhang men värdet av handledning är samstämmig och kan ses som ett verktyg i arbetet i riktning mot en skola för alla. Vi konstaterar att det är av betydelse att definiera handledning och tydliggöra rollen, inom verksamheten, för att möjliggöra och utveckla specialpedagogens handledarroll. En förutsättning är skolledarnas förtroende och stöd som de intervjuade specialpedagogerna uttrycker sig ha och som de intervjuade skolledarna menar sig ge. Vi kan också konstatera, att förväntningar, specialpedagogens relationer och personliga egenskaper är av betydelse i det reflekterande samtalet med pedagogerna. Nyckelord: handledning, reflektera, reflekterande samtal, specialpedagogens handledaruppdrag

Vi har i den här uppsatsen valt att undersöka om den familjeterapeutiska metoden reflekterande team går att använda som reflektionsmodell för att efterarbeta en teaterupplevelse i gymnasieskolan. Vi har genomfört en studie på tre olika gymnasieskolor i en skånsk stad. Undersökningstillfällena började med att vi spelade upp Harold Pinters ”I väntan på Wilson” för eleverna för att efter föreställningen genomföra ett reflekterande arbete med en pedagogisk variant av metoden reflekterande team. Gruppen bildade två cirklar av stolar, en inre och en yttre, med lika många deltagare i båda cirklar. Den inre cirkeln analyserade och reflekterade fritt utifrån pjäsens innehåll och budskap. Det yttre cirkeln lyssnade och speglade den inre cirkelns resonemang och hjälpte dem att lösa frågeställningar som dök upp i reflektionen. En av oss agerade diskussionsmoderator och den andra utförde observationer av processen.Vid varje undersökningstillfälle samlade vi data med hjälp av fokusgruppintervjuer. Frågeställningen till fokusgrupperna var vilka skillnader som deltagarna upplevde mellan reflekterande team och de sätt som de är vana att genomföra reflekterande arbete på i klassrummet.De slutsatser som vi har dragit är att reflekterande team är en metod som går att använda till att bearbeta en teaterpjäs. Vi har också kunnat dra slutsatsen att reflekterande team fungerar bäst när gruppen är trygg med varandra.

Med vårt arbete vill vi belysa det pedagogiska tänkande och förhållningssätt som ligger till grundför pedagogens insatser i mötet med elever med ADHD. I arbetet kommer vi dels undersöka hurpedagogerna anpassar miljön för att främja elevernas optimala lärande, dels vilka didaktiska valpedagogerna gör samt var pedagogerna söker sin kunskap kring ADHD-problematiken. Som stödi undersökningen använder vi oss av utvecklingspsykologiska teorier där Lev Vygotskij ochJerome Bruner menar att kommunikation och stödstrukturer är nödvändiga för att utvecklatänkandet och problemlösning. Val av metoder är observationer och kvalitativa intervjuer medpedagoger på en gymnasieskola i södra Skåne. Slutsatsen av arbetet är att miljön, didaktiska valoch kunskap är centrala begrepp i mötet med elever med ADHD. / The aim of our study is to illustrate the pedagogical considerations and attitudes that are the basisfor the pedagogue’s decisions when working with pupils with ADHD. We will examine howpedagogues adapt the environment to enable optimal learning, which didactical choices pedagoguesmake, and also where pedagogues search and find the knowledge they need when dealingwith pupils with ADHD. The theoretical framework of our study is based on the works of Vygotskyand Bruner who state that communication and scaffolding are necessary to the development ofthought and problem solving. Our choice of methods is observations and interviews with pedagoguesat an upper secondary school in the south of Sweden. Our conclusion is that environment,didactical choices and knowledge are central when working with pupils with ADHD.

Under vår avslutande vft prövade vi att arbeta tematiskt och ämnesövergripande och med skönlitteratur som en central kunskapskälla. Syftet var att försöka omsätta några av de teoribildningar som vi mött i den högskoleförlagda delen av vår utbildning till praktisk undervisningsverklighet genom att gå in i rollen som en reflekterande praktiker. Syftet var också att se hur de teorier som vi lärt oss på lärarutbildningen fungerar i praktiken. För att genomföra detta valde vi att planera, genomföra, dokumentera och analysera ett ämnesövergripande, erfarenhetspedagogiskt tema om vänskap i var sin årskurs sex under den avslutande vft:n på fyra veckor. I detta arbete beskriver och tolkar vi den undervisning i temat som Anna ansvarade för. Vi valde att använda oss av de kvalitativa metoderna lärardagbok, observation och dokumentanalys. När vi analyserade dokumentationerna efter vft:n växte våra frågeställningar om vilka hinder och möjligheter som kan vara förknippade med att arbeta tematiskt och ämnes-övergripande fram. Resultatet visar på problem när det gäller mötet mellan olika svenskkonceptioner, samtalsmönster, undervisningsupplägg och klassrumskulturer. Resultatet visar också på möjligheter när det gäller erfarenhetspedagogik, ett vidgat text- och språkbegrepp samt en bredare syn på kunskap. Vår slutsats är att det finns en stor klyfta mellan lärarutbildningens teori och den undervisning som klassen som vi dokumenterade är vana vid. En lösning för att överbrygga denna klyfta tror vi är att man som lärare ständigt går in i rollen som en reflekterande praktiker för att uppmärksamma att man har belägg för sin undervisning i vetenskapliga teorier, aktuell forskning och styrdokument.

I denna litteraturstudie har fem utvalda studier & avhandlingar kopplade till bildterapi presenteras och analyserats. Med en kvalitativ innehållsanalys har innehållet kondenserats och tematiserats till teman och subteman. Studiens syfte är att undersöka vilket lärande som sker hos deltagare inom bildterapi. Delsyfte för denna studie är att undersöka om det finns möjligheter för den ordinarie bildundervisningen att arbeta inspirerat av bildterapin. Frågeställningarna som har väglett detta arbete har varit: Vilket lärande får deltagarna med sig från bildterapin? Vilka möjligheter finns det för den ordinarie bildundervisningen att inspireras av bildterapin? Vilka likheter finns det mellan kunskaper som erhålls igenom bildämnet enligt kursplanen och kunskaper som erhålls genom bildterapeutiska interventioner Slutsatserna i denna studie är att deltagarna i bildterapin har erhållits många nya insikter och lärdomar. Så som ökad självmedvetenhet och insikt över den egna situationen, egenmakt och insikter om behov. Deltagarens egna skapta bild har fungerat som en visuell representation över deltagarens känslor och upplevelser och fungerat som ett kommunikationsverktyg i dialogen med terapeuten. Studien vittnar även över att det finns många likheter mellan bildterapi och bildpedagogik, men samtidigt finns det mycket som skiljer dem åt. De finns emellertid fler arbetssätt som är möjlig för bildundervisningen att använda sig utav inspirerat ifrån bildterapin bland annat det gemensamma reflekterande kring bilder, då det öppnar upp för breddad förståelse kring bilder.

Detta är en ”reseskildring”. Berättelsen handlar om min utveckling till pedagogisk process-hjälpare och lärarutbildare. Textarten är Husserlskt egologisk och pragmatisk. Min didaktik och roll som lärare har sitt rotsystem bl.a. i några skolforskningsprojekt. Det började med en forskarroll som deltagande observatör, en god grund för att bli en reflekterande praktiker; en observerande deltagare. I andra projekt var min roll aktionsforskarens, en god jordmån för läraren som handledare. Jag funderar över empati och makt, om vår skola som vår största friskvårdsinrättning. Jag förvånas över att lärares examensarbeten inte oftare bottnar i just den reflekterande praktikerns perspektiv, att den subjektivt levda lärarerfarenheten ännu inte kommer till uttryck i berättande texter. Det känns viktigt att studenternas röster blir synliga. Mina lärarstudenter saknar sådana texter, säjer dom. Därför skrev jag.

Egen erfarenhet av klinisk praktik inom såväl sjuksköterskeutbildning som intensivvårdsutbildning samt som handledare för studenter i grund och specialistutbildning inom intensivvård visar på att mötet och samspelet mellan hand- ledare och student är betydelsefullt för det fortsatta yrkeslivet. Hur kan den kliniska utbildningen förbättras? Jag anser att det är av största vikt att ta reda på hur studenterna upplever sin situation för att hjälpa handledarna under den kliniska utbildningen att ge det stöd studenterna har behov av. Om studenthandledningen förbättras blir intensivvårdsjuksköterskorna tryggare i sin yrkesroll, detta kommer patienterna tillgodo genom förbättrad omvårdnad. I bakgrunden finns en miljöbeskrivning av intensivvården, en beskrivning av student- handledning och tidigare forskning inom området.Syftet är att belysa vad nyfärdiga intensivvårdsjuksköterskor upplever att de behöver stöd med för att utvecklas till intensivvårdsjuksköterskor under studenthandledning i den kliniska utbildningen.Studien har genomförts i form av intervjuer och analyserats utifrån en fenomenologisk ansats på livsvärldsteoretiskgrund. Resultatet beskrivs i form av en essens: att stöd innebär ”att stå bakom” följt av fem innebördselement som i sina delar belyser hur den nyfärdiga intensivvårdsjuksköterskan erfar stöd.Vald metod diskuteras samt att jag lyfter delar av resultatet mot tidigare forskning inom studenthandledning i klinisk utbildning i diskussions avsnittet. / <p>Program: Fristående kurs</p><p>Uppsatsnivå: D</p>

Landets sjuksköterskestudenter genomgår i slutet av sin utbildning ett slutprov, där både teoretiska och praktiska moment ingår. Tillvägagångsättet för bedömningen av studenten sker med varierande metoder och utifrån olika bedömningsinstrument beroende på vilket lärosäte studenten studerar vid. Bedömningsinstrumentens gemensamma syfte är att de ska utgöra en garanti för att studenten når den kunskapsnivå som krävs för en svensk sjuksköterskelegitimation. Studenten vid Högskolan i Borås ska inför sin examen genomgå kliniska slutexaminationer och lärosätet har valt att tillsammans med vårdverksamheten utveckla en Boråsmodell: Klinisk slutexamination av sjuksköterskans vårdande utifrån omvårdnadsprocessen, här förkortat (KSE). Syftet med studien är att beskriva handledares erfarenheter av att handleda och bedöma studenter utifrån bedömningsinstrumentet KSE. Detta har gjorts med hjälp av sju intervjuer som analyserats utifrån en tematisk metod. Resultatet pekar på att handledarna upplever en tydlig struktur, vilket förenklar handledningsprocessen och minskar stressnivån. Erfarenheterna visar på att bedömningsinstrumentets enkelhet tillsammans med och den handledningsmodell som tillämpas, medverkar till en personlig process hos både handledare och student genom att reflektionen ges stort utrymme. Resultatet ger ett genomgående positivt intryck. Det framkommer dock vissa otillfredsställande detaljer i bedömningsinstrumentet och moment som upplevs påfrestande. Upplevelser som tycks påverka negativt som erfarenheter av samvetsstress. Diskussionen tar fasta på de erfarenheter och tankar som förmedlats om bedömningsinstrumentet i relation till yttre faktorer, där förslag på kliniska implikationer avslutar studien.

<p>Syftet med uppsatsen är att beskriva Tankeverkstad som ett arbetssätt i matematik för skolår 1-2. Syftet är samtidigt att med Tankeverkstad som konkret exempel belysa hur lärare kan utveckla och förändra sin verksamhet. Ett tredje syfte är att med hjälp av Tankeverkstad visa ett exempel på hur lärare kan använda forskning för att utveckla sig i sitt arbete. </p><p>Studien bygger på litteraturgenomgång och empiriska studier.</p><p>Ett resultat av undersökningen är att Tankeverkstad är ett undervisningssätt utan läromedel och utan matematiskt symbolspråk från början. Eleverna tillverkar eget materiel och ägnar sig mycket åt problemlösning. Tankeverkstad är utvecklat av reflekterande praktiker och stämmer väl överens med aktuell forskning rörande den tidiga matematikinlärningen.</p>