Introduktion: Vid ekokardiografi används ultraljudsvågor med frekvens över 20 000Hz. Ultraljudssändare med piezoelektriska kristaller används för att generera ljudvågor som skickas ut i kroppen, reflekteras och sedan återvänder till kristallerna för att skapa en ultraljudsbild. Ejektionsfraktionen uttrycker hur stor del av den diastoliska volymen som pumpas ut i kroppen under systole och är en viktig parameter vid bedömning av den globala systoliska funktionen. Den rekommenderade metoden Simpsons biplan jämförs med Philips automatiska funktion a2Dq, som utgår ifrån speckle tracking principen, för bedömning av ejektionsfraktionen. Material och metod: 32 hjärtfriska testpersoner mellan 20–43 år inkluderades i tvärsnittsstudien. Apikala 4- och 2-kammarbilder insamlades ifrån testpersonerna och användes för beräkning av ejektionsfraktionen. Den manuella metoden Simpsons biplan grundas på operatörens utlinjering av endokardiet. Den automatiska funktionen a2Dq utgår ifrån 53 hjärtmodeller och placerar en region of interest automatiskt. Den semiautomatiska funktionen används genom att operatören modifierar region of interest men inte längden av vänsterkammaren. Resultat: Resultatet visade att det inte förelåg någon signifikant skillnad i mätvärdena av ejektionsfraktionen mellan de tre mätprinciperna. Den semiautomatiska och manuella metoden som är operatörsberoende hade likvärdiga mätresultat. Den automatiska funktionen erhöll totalt 6 mätvärden som hamnade utanför normalgränserna. Diskussion: Automatiska funktioner för bedömning av ejektionsfraktionen utvecklas snabbt och kräver utvärderingar. Automatiska mätningar har påvisats vara fördelaktiga då de inte är så tidskrävande som den manuella Simsons biplanmetoden. Tidsaspekten framhävs i de flesta studier dock på bekostnad av säkra mätresultat. Observationerna i denna studie påvisar att den automatiska funktionen inte är säker nog för användning. Konklusion: Enligt observationer ifrån denna studien rekommenderas att den automatiska funktionen ifrån Philips inte används. / Introduction: Ultrasound are soundwaves with frequencies above 20 000Hz. Piezoelectric crystals are used to generate sound waves that can be transmitted into the tissue and reflected back to the crystals to obtain an ultrasound image. The ejection fraction expresses how much blood the left ventricle pumps out with each contraction and is an important parameter for assessment of the hearts global systolic function. The recommended method Simpson´s biplane to assess ejection fraction is compared with Philips automatic function a2Dq, which is based on the principle of speckle tracking. Material and method: The study population included 32 tests subjects with age between 20-43 years old. The test subjects had no records of earlier heart pathologies. Apical 4- and 2-chamber images were collected for the purpose to measure the ejection fraction. The manual method Simpson´s biplane is based on the sonographers manual tracking of the endocardial border. The automatic function a2Dq is based on 53 heart models with different anatomy and physiology and applies a region of interest automatically along the endocardial border. The semi-automatic function allows the sonographer to adjust the region of interest but not the length of the chamber. Result: The result showed that there was no significant difference in the measured values of ejection fraction between the three different techniques. The semi-automatic and Simpson´s biplane method showed equivalent results. The automatic function showed a wide variance of measurements which resulted with a total of 6 measurement ended up below the normal values for ejection fraction. Discussion: Automatic functions for assessing the ejection fraction rapidly develops and requires validations. Automatic functions have shown to be advantageous as the are not as time-consuming as the manual Simpson´s biplane method. In most studies, however, the time aspect is emphasized at the expense of correct measurements results. The observations in this study show that the automatically function a2Dq from Philips are not providing correct measurements. Conclusion: According to observations in this study, it´s recommended that the automatic function from Philips shouldn’t be used.

Amoebic dysenteri is a problem in developing countries and is caused by Entamoeba histolytica (E. histolytica) with symptoms such as diarrhea, vomiting and in worse case extra intestinal manifestation. Currently there are difficulties to diagnose E. histolytica infections in developing countries because PCR requires advanced and expensive and microscopy cannot distinguish E. histolytica from other harmless species of amoebas. The aim of this study was therefore to develop loop-mediated isothermal amplification (LAMP), which is similar to PCR but is performed at a single temperature and amplifies the target gene in less than an hour. LAMP was also compared to real time PCR. With a commercial kit, DNA were extracted from cultivated trophozoites and for the LAMP reaction, a colorimetric mastermix and six primers were used designed from 18S small subunit ribosomal RNA gene. With phenol red positive LAMP reactions showed a color change from pink to yellow and negative LAMP reactions remained pink. The sensitivity of LAMP for detection of E. histolytica was determined to be 80 pg/µl, which was ten times less sensitive than real time-PCR. The method was also shown to work on trophozoites with no DNA extraction and no non-specific amplifications were seen with DNA from G. lamblia, which showed some specificity. LAMP proved to be sensitive and easy to work with, but requires tightly closed tubes to avoid contamination and false positive results. To develop and evaluate the method LAMP for detection of E. histolytica, more studies are needed, including clinical samples and optimization.

Blodtrycksmätning är en viktig hälsokontroll hos vuxna. Tidigare har auskultatoriska blodtrycksmätningen varit den vanligaste metoden men på senare tid har den oscillometriska metoden ofta ersatt den auskultatoriska metoden. Blodtrycksmätning är viktigt för att upptäcka hypertoni. Blodtrycksmätningen sker i olika positioner i olika verksamheter. Syftet med denna studie är att undersöka hur liggande, sittande och stående kroppsposition påverkar blodtrycket samt jämföra auskultatorisk och oscillometrisk mätmetod. En kvantitativ studie utfördes där 50 försökspersoner mellan 18–45 års ålder undersöktes. Vid jämförelse av kroppspositionerna med oscillometrisk metod visades en statistiskt signifikant skillnad mellan alla positioner med avseende på de diastoliska värdena. Däremot förekom det endast en signifikant skillnad vid jämförelse av liggande och stående position, med avseende på de systoliska värdena. Vid den auskultatoriska mätningen visades en statistisk signifikant skillnad mellan alla positioner förutom systoliskt tryck i sittande och stående positionen med ett p-värde= 0,808. En statistisk signifikant skillnad visades mellan den oscillometriska och auskultatoriska mätmetoden i de diastoliska värdena, p-värde= <0.001. Det förekommer en statistisk signifikant skillnad mellan mätvärdena vid jämförelse av kroppspositionerna, blodtrycket ökades från liggande, sittande till stående position. Den oscillometriska mätmetoden visade ett högre medelvärde på blodtrycksmätvärdena än med den auskultatoriska metoden, förutom det diastoliska trycket i liggande position.

Due to a growing demand and need for faster results, effectivization as a concept has been pushed to the forefront of medical research. Here, a method transfer between 2 fully automized ELISA instruments is highlighted. The instruments were the Tecan Freedom EVOlyzer and the Dynex DSX.  The Tecan instrument is a more modern instrument with a more extensive LIMS integration, better automatization and increased capacity for samples and assays. The method being transferred was an Anti-GAD ELISA for the diagnosis of Type 1 Diabetes Mellitus. The study design was a result comparison of 20 samples with varying Anti-GAD concentration and 15 replicates of a single sample for a precision study. To successfully transfer the method, acceptance criteria concerning percentual difference in result, intermediate precision, and repeatability had to fall below 20 %. The assay was set up as a sandwich ELISA in accordance with the kit used at the laboratory (Euroimmun), where each sample was set as duplicates. Preliminary programming and testing was performed to ensure proper function. An average bias of +33 % was reported, as was an intra-run variation and an inter-run variation of ca 11 %. Additionally, a recurring issue with samples and calibrators in specific locations on the plate was reported. The issue was deemed systemic and possible solutions include changing programming parameters, or instrument part replacement. Ultimately the method transfer was left incomplete, and several technical details must be overcome before taking Anti-GAD analysis into routine use on the instrument.

Hematopoietic stem cell transplantation (HSCT) is used to treat patient with hematological diseases such as leukemia and genetic conditions such as sickle cell anemia. After HSCT the patients are supervised for signs of relapse of disease or rejection of transplanted cells. This is done by using chimerism analysis. At the department of clinical genetics at Akademiska sjukhuset fragment analysis of short tandem repeats is used for chimerism analysis, which is to be replaced by a Next generation sequencing (NGS) based method called Devyser chimerism, which includes an IVDR labelled kit. The aim of this project was to validate the new method for chimerism analysis. DNA samples from twelve HSCT patients and their donors were analyzed with Devyser chimerism and the results were compared to the results from the current method. The sensitivity of the new method was tested by analysis of artificial chimerism samples from blood donors. The results from the comparison showed a good correlation between methods (R2 = 0,9864) and the sensitivity of the method was confirmed to be 0,1% mixed chimerism. There was some difficulty in identifying enough informative markers for re-transplanted patients two had separate donors. This is a known problem for chimerism analysis in general and not a specific problem to the new method and will not be a hindrance for the implementation of Devyser chimerism at the clinical laboratory.

No description available.

It is of clinical interest to decompose a three material mixture into its constituted substances using dual-energy CT. In radiation therapy, for example material decomposition can be used to determine tissue properties for the calculation of dose in treatment planning. Due to use of polychromatic spectrum in CT, beam hardening artifacts prevent to achieve fully satisfactory results. Here an iterative reconstruction algorithm proposed by A. Malusek, M. Magnusson, M.Sandborg, and G. Alm Carlsson in 2008 is implemented to achieve this goal. The iterative algorithm can be implemented with both single- and dual-energy CT. The material decomposition process is based on mass conservation and volume conservation assumptions. The implementation and evaluation of iterative reconstruction algorithm is done by using simulation studies of analyzing mixtures of water, protein and adipose tissue. The results demonstrated that beam hardening artifacts are effectively removed and accurate estimation of mass fractions of each base material can be achieved with the proposed method. We also compared our novel iterative reconstruction algorithm to the commonly used water pre-correction method. Experimental results show that our novel iterative algorithm is more accurate.

Elektroneurografi är en undersökningsmetod som används för att undersöka nervledingskapaciteten i perifera nerver. Det är en metod som ofta används på sjukhuskliniker vid diagnostisering av perifera nervsjukdomar. Syftet med studien är att undersöka om det finns en signifikant skillnad i motorisk och sensorisk nervledningshastighet, amplitud och F-respons mellan dominant och icke-dominant hand. I studien undersöktes det även om en korrelation finns mellan handgreppsstyrka och svarsamplitud från motorisk elektroneurografi.  I studien deltog 26 testpersoner från biomedicinska analytikerprogrammet i termin 6. Testpersonernas genomsnittsålder är 24 år (range 21-32 år), och testpersonernas kroppslängd är i genomsnitt 169 cm (range 155- 185). Elektroneurografi utfördes motoriskt och sensoriskt på nervus medianus bilateralt. Handgreppsstyrka undersöktes bilateralt med Jamar Hydraulic Hand dynamometer. För samtliga mätvariabler bestämdes signifikantnivån till α=0,05.  Resultatet visar att det finns en signifikant skillnad i sensorisk nervledningshastighet, motorisk amplitud och sensorisk amplitud mellan dominant och icke-dominant hand. Sensorisk nervledningshastighet är högre i icke-dominant hand, medan motorisk och sensorisk amplitud är högre i dominant hand. Däremot kan inte en signifikant skillnad påvisas i motorisk nervledningshastighet, FM-latens samt antalet F-svar mellan dominant och icke-dominant hand. Resultatet visar att det inte finns någon korrelation mellan handgreppsstyrka och amplitud i motorisk elektroneurografi. I dag används samma referensvärden för dominant och icke-dominant hand. Den här studien visar att det kan finnas ett värde i att utforma referensintervall som baseras på handdominans. / Electroneurography is an examination method used for examining the nerve conduction capacity of the peripheral nerve. The method is often used in hospitals in the diagnosis of peripheral nerve injuries. The aim of this study is to examine if there is a significant difference in motor and sensory nerve conduction velocity, amplitude, and F-response between dominant and non-dominant hands. The correlation between hand grip strength and the amplitude in motor electroneurography was also examined in this study.  The study involved 26 students from Biomedical Scientist Programme term 6. The average age of the participants is 24 years (range 21-32 years), and the participants body length is on average 169 cm (range 155-185 cm). Electroneurography was performed on the median nerve bilaterally. Hand grip strength was examined bilaterally with Jamar Hydraulic Hand dynamometer. For all measurement variables, the significant level was determined to α=0,05.  The result shows that there is a significant difference in sensory nerve conduction velocity, motor amplitude, and sensory amplitude between dominant and non-dominant hands. Sensory nerve conduction velocity is higher in non-dominant hand, while motor and sensory amplitude is higher in dominant hand. However, a significant difference cannot be detected in motor nerve conduction velocity, FM-latency, and the number of F-responses between dominant and non-dominant hands. The result shows no correlation between hand grip strength and the amplitude in motor electroneurography.  Today, the same reference values are used for dominant and non-dominant hands. This study shows that there may be a value in creating reference intervals based on hand dominance.

Introduktion: Daratumumab är en monoklonal antikropp som används för att behandla patienter med multipelt myelom (MM), en typ av blodcancer som har sitt ursprung i B-lymfocyter. Daratumumab binder till CD38 som normalt uttrycks på erytrocyternas yta och ger upphov till panreaktivitet vid förenlighetsprövning, som kan maskera kliniskt signifikanta antikroppar. Ditiotreitol (DTT), ett reducerande lösningsmedel, denaturerar den extracellulära domänen av CD38 och därmed hämmar inbindning av daratumumab. DTT-behandling av testerytrocyter vid förenlighetsprövning möjliggör detektion av kliniskt relevanta alloantikroppar.  Syfte: Att verifiera en metod för DTT-behandling av erytrocyter vid förenlighetsprövning, för att detektera alloantikroppar av klinisk relevans och lättare få fram blod till patienter som medicineras med Darzalex.  Metod & materiel: I studien ingick två plasmaprover från patienter med daratumumab behandling. Testerytrocyterna behandlades med olika DTT mängd (80, 160 och 320 L). DTT-behandlade samt obehandlade testerytrocyter testades mot plasmaproverna, negativ kontroll (anti-K) och positiv kontroll (anti-C) vid olika dagar från tillredningsdatum.  Resultat: Daratumumab interferens mot obehandlade testerytrocyter observerades. Reaktionen för samtliga DTT-behandlade testceller vid varje analystillfälle blev negativt, oavsett DTT mängd. Resultaten för den negativa kontrollen visade att det slog positivt vid DTT mängden 80 samt 160 µL och negativ vid 320 µL. Alla reaktioner för den positiva kontrollen var 4+ vid samtliga DTT mängder oavsett analysdag.  Slutsats:  DTT-behandling av erytrocyter inaktiverar CD38 som motverkar panreaktivitet vid serologiska analyser, för att upptäcka eventuella kliniskt signifikanta antikroppar hos patienter som behandlas med daratumumab. Den optimala DTT mängden är 320 µL/1 ml 1% testerytrocyt med upp till 15 dagars hållbarhet vid kylförvaring. / Introduction: Daratumumab is a monoclonal antibody used to treat patients with multiple myeloma (MM), a type of blood cancer that originates in B lymphocytes. Daratumumab binds to CD38, which is expressed on the surface of erythrocytes. This leads to panagglutination in compatibility testing and can mask clinically significant antibodies. Dithiothreitol (DTT), a reductant, denatures the extracellular domain of CD38, thereby inhibiting daratumumab from binding. DTT treatment of RBC-reagents enables the detection of clinically relevant alloantibodies. Purpose: To verify a method for DTT treatment of erythrocytes in compatibility testing, in order to detect alloantibodies of clinical relevance and to ensure that transfusion recipient with Darzalex medication receive compatible blood transfusion. Method: Two plasma samples from daratumumab treated patients were included. RBC-regents were treated with different amounts of DTT (80, 160 and 320 μL). DTT-treated and untreated RBC-reagents were tested against plasma samples, negative control (anti-K) and positive control (anti-C) on different days.  Results: Daratumumab interference with untreated RBC-reagents were observed.  DTT treated RBC-reagents however, showed negative reaction regardless of the amount of DTT used. Results for the negative control showed positive reaction with 80 and 160 µL DTT and negative at 320 µL. Reactions for the positive control were all 4+ no matter the amount of DTT and day it was analyzed.   Conclusion: DTT treatment of erythrocytes inactivates CD38, which prevents panagglutination, to detect any clinically significant antibodies in patients with daratumumab treatment. The optimal DTT amount is 320 µL / 1 ml 1% RBC-reagents and a shelf life of up to 15 days when stored cold.

Introduktion: På senare tid har en ny generation av antikoagulantia (NOAK) uppkommit. NOAK kommer med fördelar då tidigare antikoagulantia behandling krävt täta läkarkontroller, reglering av dosering och hänsyn till kost. Tidigare antikoagulantia som warafarin och hepariner inhiberar flera koagulationsfaktorer. Medan Edoxaban som tillhör NOAK endast hämmar fria faktor Xa och protrombinaktivitet. Som följd av detta har Edoxaban en bättre effekt och ger ett mer säkert resultat vid korrekt ordination. Eftersom Edoxaban elimineras via njurar är det viktigt med njurfunktionskontroller som görs via estimerat glomerulär filtrationshastighet (eGFR). Kreatininbaserad eGFR gjordes med Lund-Malmö-formeln (LM) som är anpassad för den svenska populationen. Cystatin-C-baserad eGFR beräknas via Caucasian-Asian-pediatric-and-adult-cohorts-formeln (CAPA) där endast ålder tas hänsyn, till skillnad från LM-formeln där fler faktorer spelar roll. Syftet: Undersöka korrelationen mellan kreatininbaserade eGFR formeln LM och cystatin-C-baserad eGFR formeln CAPA. Metod: Blodprov togs från 43 Edoxabanbehandlade patienter i Karlstad Centralsjukhus. Patienternas eGFR beräknades via CAPA- respektive LM-formel. Faktorer som vikt, längd och ålder togs till hänsyn. Resultat: LM- och CAPA-eGFR visar en stark korrelation. Slutsats: LM-eGFR påverkas av fler faktorer och som följd fungerar bäst för patienter med balanserad längd och vikt samt stabil kost. Medan CAPA-eGFR, som påverkas av färre faktorer är anpassade för patienter som är över- och underviktiga med mycket varierad kost. / Introduction: A new generation of anticouagulants has emerged called NOAC. NOAC comes with benefits that have previously been problematic for patients treated with anticouagulants such as regular check-ups and dose regulation. Previous anticouagulants, warafarin and heparins, inhibits multiple coagulation factors. While NOAC only inhibits select few factors. For example, Edoxaban only inhibits free factor Xa and prothrombin activity. As result, Edoxaban has a better effect with proper prescription. Edoxaban eliminates through the kidneys which makes renal function tests important – eGFR. Creatinine-based eGFR is calculated via LM-formula which is adapted for the Swedish population. Cystatin-C-based eGFR is calculated via CAPA formula where only age is taken into account whereas the LM-formula relies on multiple factors. Aim: The purpose of the study is to understand the correlation between creatinine- and cystatin-C-based eGFR. Method: blood samples were taken from 43 patient treated with Edoxaban at Karlstad Hospital. eGFR were calculated via CAPA and LM formula. Weight, age and height were taken into account.  Result: A strong correlation shows in LM- and CAPA-eGFR. Conclusion: LM-eGFR is affected by several factors therefore works best for patients with balanced height and weight as well as a stable diet. Patients who are overweight, underweight or has a very varied diet is best fit for CAPA-eGFR which is unaffected by these factors.