No description available.

No description available.

No description available.

Sammanfattning Syfte och frågeställningar Syftet med studien var att undersöka om regelbunden löpskolning har någon effekt på löpekonomin hos löpvana män och kvinnor. Studiens tre frågeställningar var: (1) Finns det skillnader i förändringen av syreupptagning mellan försöksgrupperna på en given löphastighet efter interventionen? (2) Finns det skillnader i förändringen av blodets laktatnivå mellan försöksgrupperna på en given löphastighet efter interventionen? (3) Finns det några skillnader i förändringen av självskattad ansträngning mellan försöksgrupperna på en given löphastighet efter interventionen?   Metod En kvantitativ interventionsstudie genomfördes med 13 försökspersoner bestående av åtta män och fem kvinnor. De blev slumpmässigt uppdelade i två grupper där försöksgruppen fick utföra regelbunden löpskolning under sex veckor. Såväl före som efter interventionen fick samtliga försökspersoner genomföra ett ramptest på löpband. Det relativa syreupptaget, laktatnivåerna i blodet samt skattad ansträngning på Borg RPE-20 mättes under dessa två test som skedde under samma förhållanden. Därmed kunde skillnader av förändringar av dessa parametrar mellan de två grupperna undersökas.   Resultat Resultatet visade vid sammanvägningen av samtliga ramper ingen signifikant skillnad mellan kontrollgruppen och försöksgruppen. I vidare analys av de enskilda ramperna upptäcktes däremot att försöksgruppen sänkt sin syreförbrukning mer än kontrollgruppen vid ramp 2, 4 och 5. Gällande laktatvärden och skattad ansträngning på Borg RPE-20 sågs inga signifikanta skillnader mellan grupperna över tid.   Slutsats Regelbunden löpskolning medförde förbättrad löpekonomi vid ett flertal submaximala belastningar hos löpvana män och kvinnor. Löpskolning bör således ingå i ett långsiktigt träningsprogram för löpare.

Syfte och frågeställningar: Syftet med denna studie är att undersöka och kvantifiera ungdomars pulsvariation och undersöka blodlaktatkoncentration under matchspel innebandy. Fråge-ställningen berör i vilken pulszon spenderar manliga innebandyspelande tonåringar mest tid under matchspel och finns det skillnader i tid spenderad i olika pulszoner beroende på position? Hur varierar blodlaktatkoncentration under matchspel och finns det skillnader mellan positioner (backar, centrar och forwards)? Metod: Försökspersonerna i denna studie bestod av 15st manliga (medelvärde ± SD: Ålder 14,5 ± 0,5 år, Längd 174,3 ± 12cm, Vikt 66,8 ± 24 kg, VO2max 45,9 ± 2,0 (ml*kg-1*min-1), Maximal hjärtfrekvens 199,3 ± 2,5 slag per minut) innebandyspelare under 4st matcher i Stock-holms Innebandyförbund, serietillhörighet medelnivå mörkröd. Under varje match registrerades 11-13 spelares hjärtfrekvens (medelvärdet i % utav HFmax) samt att det togs blodprover på två spelare innan, under, vid paus och efter matchspel för mätning av blodlaktatskoncentration. Resultat: Gemensamma medelvärdet av hjärtfrekvens hos spelarna var 74 ± 4,68% utav HRmax under matcherna. Spelarna spenderade signifikant mer tid i pulszoner 2 (60-70% av HFmax) och 3 (70-80% av HFmax) än resterande pulzoner. Backar spenderade signifikant mer tid i pulszon 4 (80-90% av HFmax) än forwards. Målvakter spenderade signifikant lägre tid i pulszon 3 jämfört med övriga spelarpositioner. Målvakter spenderade även signifikant lägre tid i pulszon 5 (&gt;90%) jämfört med forwards och centrar. Blodlaktatskoncetrat visade ett medelvärdet för samtliga positioner över 7 provtagningar var 7,45 ± 2,49 mmol/L. Vid sammanlagt medelvärdet av laktatkoncentration vid 4 matcher visades signifikant skillnad mellan prover tagna innan match (2,693 ± 0,72 mmol/L) och efter match (5,49 ± 2,16). Slutsats: I denna studie befann sig majoriteten av tiden i 70-100% av maximal hjärtfrekvens. Det framkommer även i denna studie att laktatkoncentrationen hos utespelarna stiger fort och är konsekvent relativt hög under matchspel. Där av bör såväl toleransträning som produktions-träning ingå för att förbereda ungdomar för matchspel i innebandy. / <p>Ämneslärarprogrammet, Specialidrott</p>

Bakgrund: Användningen av kosttillskott har ökat de senaste åren. Detta leder till att det kontinuerligt produceras nya tillskott som inte har någon evidens för effekt. Ett kosttillskott som har fått ökat intresse de senaste åren är ß-alanin. För aktiviteter där glykolys stimuleras och mjölksyraproduktionen är hög har ß-alanin föreslagits vara ett effektivt tillskott. ß-alanins effekter och funktioner i kroppen är inte helt fastställda. Syfte: Syftet med denna studie var att analysera ß-alanintillskotts effekter på muskelkarnosinkoncentrationen, blodlaktat, muskelstyrka och uthållighet/tid till utmattning.  Metod: Studien är utformad som en systematisk litteraturstudie med meta-analys. Pubmed användes som databas för litteratursökningen. Meta-analyser utfördes för karnosinkoncentration och blodlaktat.  Resultat: Dosering med 3.2g/dag av ß-alanin under 4 veckor visar signifikanta effekter på karnosinkoncentrationen. Effektstorleken på karnosinkoncetration mellan grupperna var 1.255 (p = 0.001) efter 4 veckor av supplementering. Effektstorleken mellan grupperna för 10 veckor var 2.054 (p=0.008). Inga signifikanta effekter på blodlaktat, effektstorleken mellan grupperna var 0.148 (p=0.278). Signifikant effekt av ß-alanin på tid till utmattning (TTE) vid hög-intensitets cykling. ß-alanintillskott visade signifikant effekt på en repetition max (1RM) och helkroppsstyrka (WBS). Slutsats: ß-alanintillskott med en dosering på minst 3.2g/dag i 4 veckor ger en signifikant ökning av muskelkarnosinkoncentrationen. Större dosering än 3.2g visar inte på större effekt. ß-alanin har inte någon signifikant effekt på blodlaktat. Signifikant effekt visades på TTE för hög-intensitetscykling/sprinter. ß-alanintillskotts effekt på muskelstyrka är svår identifierad eftersom det bara var två studier som kunde inkluderas. / Background: The use of dietary supplements has increased in recent years. Which leads to the continuous production of new supplements that have no evidence of effect. A dietary supplement that has gained increased interest in recent years is β-alanine. For activities where glycolysis is stimulated and lactic acid production is high, β-alanine has been suggested to be an effective supplement. The effects and functions of ß-alanine in the body are not fully established. Purpose: The purpose of this study was to analyze the effects of ß-alanine supplementation on muscle carnosine concentration, blood lactate, muscle strength and endurance/time to exhaustion. Method: The study is designed as a systematic literature study with meta-analysis. Pubmed was used as a database for the literature search. Meta-assays were performed for carnosine concentration and blood lactate. Result: Dosage at 3.2g / day of β-alanine for 4 weeks shows significant effects on carnosine concentration. The size of the effect on carnosine concentration between the groups after 4 weeks of supplementation was 1,255 (p = 0.001). The effect size between the groups for 8-10 weeks was 2,054 (p = 0.008). No significant effects on blood lactate, the effect size between the groups was 0.148 (p = 0.278). Significant effect of βalanine on time to fatigue (TTE) in high intensity cycling. β-alanine supplementation showed significant effects on a repetition max (1RM) and whole body strength (WBS). 2 Conclusion: β-alanine supplementation with a dosage of at least 3.2g / day for 4 weeks gives a significant increase in muscle carnosine concentration. Larger dosages than 3.2g does not show greater effect. β-alanine does not have a significant effect on blood lactate. Significant effect was shown on TTE for high intensity cycling sprints. The ßalanine supplemental effect on muscle strength is difficult to identify because only two studies could be included.

Syfte och frågeställningar Syftet med denna studie var att undersöka utveckling av styrka och aerob förmåga vid kombinationsträning med olika intensitet och volym i den aeroba träningen. Studiens frågeställningar var: (1) Utvecklas maximal styrka olika då styrketräning kombineras med antingen högintensiv aerob träning i intervallform eller aerob medelintensiv kontinuerlig träning? (2) Vilket av dessa två kombinationsprogram är effektivast för att öka maximal syreupptagningsförmåga (VO2max), laktattröskeln, maximalt blodlaktat och tid till utmattning?   Metod En kvantitativ träningsstudie genomfördes med 18 manliga försökspersoner (fp) som under en sex veckors period fick bedriva styrketräning och aerob träning kombinerat i ett och samma träningsprogram. Fp delades in i två olika grupper om vardera nio personer där den aeroba träningen skiljde grupperna åt. Under den sex veckor långa träningsperioden fick båda grupperna utföra ett vetenskapligt förankrat styrketräningsprogram med knäböj som övning tre gånger i veckan i syfte att utveckla maximal styrka. Direkt efter avslutat styrkepass fick ena gruppen (försöksgruppen) dessutom utföra ett högintensivt aerobt träningspass i intervallform på ergometercykel med liten volym (4-20 min), medan den andra gruppen (kontrollgruppen) istället fick utföra ett aerobt medelintensivt kontinuerligt träningspass med större volym (40-80 min). Såväl före som efter den sex veckor långa träningsperioden fick samtliga fp genomföra tester med identiskt testförfarande. Härmed kunde skillnader i utveckling av maximal styrka i 1RM i knäböj, VO2max, förmåga att bilda och hantera laktat samt tid till utmattning mellan de två grupperna undersökas.   Resultat Resultatet visade att både kontroll- och försöksgrupp ökade signifikant i styrkeövningen 1RM i knäböj. Vidare ökade båda grupperna signifikant i VO2max, tröskelbelastning samt tid till utmattning vid ergometercykling. Försöksgruppen ökade signifikant mer i blodlaktatnivå vid tröskelbelastningen än kontrollgruppen. Dessutom fanns en statistisk tendens som visade att försöksgruppen ökade sin förmåga att utveckla maximalt blodlaktat mer än kontrollgruppen. Utöver detta förekom ingen signifikant skillnad i utveckling grupperna emellan för någon av övriga uppmätta variabler. Dock kunde en statistisk indikation noteras vid summering av samtliga prestationspåverkande variabler som mättes i studien, vilken talade för att försöksgruppens träning hade mer positiva effekter ur ett prestationsperspektiv jämfört med kontrollgruppens träning.   Slutsats Maximal styrka utvecklas likvärdigt oavsett om styrketräning kombineras med högintensiv aerob träning i intervallform eller aerob medelintensiv kontinuerlig träning. Högintensiv aerob träning i intervallform är dock väldigt effektiv ur ett prestationsperspektiv då den utvecklar en mängd fysiska delkapaciteter med väldigt liten tidsåtgång. / <p>Uppsatsen tilldelades stipendiemedel ur Överste och Fru Adolf Johnssons fond för VT 2015.</p>