Syftet med studien är att ta reda på hur pedagoger pratar om blyga barn i förskolans verksamhet, samt att ta reda på hur pedagoger uttrycker att de arbetar för att se till att de blyga barnen får den delaktighet de har rätt till. Tidigare forskning visar på att det finns brister i arbetet med blyga barns delaktighet i förskolans verksamhet. Målet med vår uppsats var att genom enkätstudier hitta en bredd i hur pedagoger i Sverige såg på samma ämne. Med hjälp av Nilholms tre specialpedagogiska perspektiv har vi analyserat de datamaterial vi samlat in. Resultatet av datamaterialet visade att det fanns en stor variation i hur pedagoger såg och arbetade med blyga barn i förskolans verksamhet. När respondenterna beskrev blyghet och vad det innebär att vara blyg, gjorde de flesta detta utifrån vad som kan ses som ett kompensatoriskt perspektiv, dvs. de såg blyghet som en brist och ett personlighetsdrag som individen behöver förändra för att må bra och kunna vara en aktiv del av samhället. Samtidigt beskrev en övervägande del av respondenterna att de arbetar med strategier som går mer i linje med ett kritiskt perspektiv på blyghet, dvs. de såg blyghet som en konsekvens av omgivningen och miljöns utformning, och att det också är där förändringen ska ske. På så sätt kan vi se att det utformas ett dilemmaperspektiv, dvs. att det inte går att se ur enbart ett perspektiv. Studien visar att hur man förhåller sig till blyghet och blyga barn är en komplex fråga, som inte har en tydlig lösning. / <p>Betyg i Ladok 2022-06-05.</p>

Malmö högskolaLärarutbildningenSkolutveckling och ledarskapSpecialpedagogisk påbyggnadsutbildningHöstterminen 2005Holmer, Maria. Hugosson, Anette. & Waern, Ulrika. (2005). Pedagogers uppfattning om blyga och utagerande elever. (Educationalists opinion of shy and acting out pupils). Skolutveckling och ledarskap, Specialpedagogisk påbyggnadsutbildning, Lärarutbildningen, Malmö högskola.Syftet med vårt arbete är att undersöka hur pedagoger uppfattar blyga respektive utagerande elever, samt om det finns någon skillnad i hur mycket fokus det läggs på att se och möta dessa båda grupper. Arbetet bygger på 14 intervjuer med pedagoger som arbetar i grundskolans tidigare år. Vi vill även ta reda på vilken förståelse, kunskap och erfarenhet som pedagogerna har om vårt ämne, samt vilket specialpedagogiskt stöd som kan vara tänkbart. Resultatet visar att det är viktigt i bemötandet av blyga och utagerande elever att tänka på att ge positiv uppmärksamhet samt att tänka på sitt eget förhållningssätt. Pedagogerna betonar vikten av att se eleverna, men menar att svårigheten ligger i för stora barngrupper och för lite tid. När det gäller de utagerande ligger det stort fokus på den negativa uppmärksamheten medan de blyga ofta inte får någon uppmärksamhet alls. De tar inte för sig på samma sätt. Det framkommer att det är de utagerande som blir prioriterade när det gäller resursfördelningen i skolan och att det sällan eller aldrig skrivs ett åtgärdsprogram för blyga elever.Nyckelord: bemötande, blyga, utagerande, specialpedagogiska insatserMaria Holmer Anette HugossonUlrika WaernLimhamnsvägen 10 CBörringegatan 4 AKvarngården217 59 Malmö217 72 Malmö274 92Skurup

Syftet med denna studie är att undersöka hur pedagoger kan bemöta blyga barn i förskolan, och få kunskap om hur vi kan arbeta med det i framtiden för att ge blyga barn det stöd de behöver. I första delen av denna studie har vi med forskning från relevant litteratur, som stödjer oss i vårt arbete. Vi har valt att använda oss av halvstrukturerade intervjuer som innebär att intervjufrågorna är bestämda, men vi har också en del av det kvalitativa då vi ställer följdfrågor för att få bättre förståelse av det förskollärarna berättar. Våra intervjuer har analyserats, sorteras och kategoriseras utifrån syfte och frågeställningar, och därigenom växte strukturen för arbetet fram. I diskussionen argumenterar vi och drar slutsatser med stöd av intervjumaterialet, litteraturen och våra egna åsikter.

Vissa elever i svenska skolan väljer att sitta tysta i klassrummet. Syftet med denna litteraturstudie var att utröna vad aktuell forskning säger om "tysta elever" och vilka konsekvenser denna tystnad kan få för dessa elevers prestationer i klassrummet. De frågor som ställdes för att besvara studiens syfte var: ”Varför väljer vissa elever att vara tysta?” och ”På vilket sätt påverkas tysta elevers prestationer i ämnet svenska?”. En systematisk litteraturstudie genomfördes och fyra studier användes för att besvara syftet och de ställda frågorna. Resultatet visar att det finns många anledningar till varför elever väljer att vara tysta. Exempel på dessa anledningar kan vara blyghet, talängslan, ointresse, tidspress och mobbing. Resultatet visar också till viss del att tysta och blyga elever riskerar att få svårt att utveckla de färdigheter som målen i svenska kräver. Denna studie belyser också vikten av att fler studier inom detta område görs i Sverige.

Förskolan är en arena där många barn, med olika behov, spenderar en stor del av sin tid. Blyga barn finns i varje barngrupp, vår uppfattning är att de blyga barnen ofta faller mellan stolarna då de är tysta och ”duktiga”. Denna studie syftar till att undersöka hur förskollärarna uppfattar blyga barn och på vilket sätt förskollärarna förhåller sig till de blyga barnen i verksamheten. Tre frågeställningar formulerades; ”Vad har förskollärarna för uppfattning om blyga barn i förskolan?”, ”Vad har förskollärarna för föreställning om blyga barn sett ur ett genusperspektiv?” och ”Vilka strategier beskriver förskollärarna att de använder för att hjälpa de blyga barnen i verksamheten?”. Empirin samlades in genom kvalitativa intervjuer med fyra förskollärare, verksamma i förskolan. Empirin transkriberades och sedan analyserades materialet utifrån Foucaults maktperspektiv samt ett genusperspektiv.Resultatet visade att alla förskollärare hade liknande beskrivningar av blyga barn; tillbakadragna, osäkra, tystlåtna, försiktiga och osynliga. Förskollärna var överens om att de blyga barnen behöver extra uppmärksamhet av pedagogerna i förskolan för att slippa sociala problem senare i livet. Det framgår att det finns en oro för de blyga barnens framtid, då de inte vågar göra sin röst hörd. Samtidigt menar förskollärarna att de blyga barnen besitter mycket kunskap, kanske mer än övriga barn. För att inkludera de blyga barnen i verksamheten ansåg förskollärarna att det viktigaste var att pedagogen var närvarande, stöttande, lyhörd, lyfter barnens positiva sidor samt ger de blyga barnen beröm. Informanterna lyfter även vikten av att utforma mindre grupper samt anpassa verksamheten utifrån de blyga barnens intresse.

Syftet med studien var att belysa pedagogernas upplevda roll i arbetet med de blyga och tysta barnens verbala kommunikation i förskolan. Utifrån en fenomenografisk ansats har intervjuer genomförts med tre pedagoger. I studien beskrivs tidigare forskning kring uppfattningen av blyga och tysta barn, barns verbala kommunikation, relation mellan pedagog-barn samt pedagogens roll. Informanternas utsagor är sammanställda utifrån en fenomenografisk analysmetod där olika beskrivningskategorier framkommit. Resultatet består av tre huvudkategorier. Den första huvudkategorin benämns möjligheter och handlar om olika uttrycksformer i arbetet samt en nära samverkan med hemmet. Den andra huvudkategorin benämns utmaningar och behandlar brist på kunskap samt arbetslaget samsyn. Den tredje och sista huvudkategorin avser pedagogens roll och benämns som den trygga pedagogen. Den teoretiska kopplingen i studien berör fenomenografins uppfattningar samt förste och andra ordningens perspektiv. Studiens slutsatser belyser pedagogens roll som det centrala för arbetet med blyga och tysta barns verbala kommunikation. Slutsatserna indikerar att pedagoger måste vara medvetna om både sitt förhållningssätt såväl som hur deras egna perspektiv kan begränsa dem från att uppfylla förskolans uppdrag om en trygg omsorg där alla barn ska stöttas, utvecklas och uppmuntras.

Studiens syfte är att synliggöra och bidra med kunskap kring de barn som betraktas som tysta och blyga barn i förskolan. Genom att ta del av förskollärarnas uppfattningar av att möta barn som betraktas som just tysta och blyga, samt hur förskollärare arbetar för att främja dessa barns lärande och utbildning, ville vi få en djupare förståelse kring dessa barns roll i förskolan. Studiens datainsamling bygger på en kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer och har analyserats med hjälp av de specialpedagogiska perspektiven: det relationella, dilemma- och kategoriska perspektivet. Studiens förskollärare uppfattar de barn som betraktas tysta och blyga som ensamma och utanför den stora barngrupp de tillhör på förskolan. Indirekt visar resultaten att det saknas kunskaper om vilka stödinsatser som behöver sättas in, vilket kan riskera långsiktiga konsekvenser för de barn som betraktas som tysta och blyga. När dessa barn riskerar att hamna utanför gemenskapen på grund av sin tyst- och blyghet, så blir de inte inkluderade, vilket går emot förskolans styrdokument där det tydligt framgår att alla har rätt till stöd och att vara del av en gemenskap. Sammanfattningsvis visar denna studies resultat att de barn som betraktas som tysta och blyga riskerar att inte få det stöd de enligt tidigare forskning behöver, och att ämnet således behöver synliggöras för att en förändring ska kunna ske - för alla barns rätt till en likvärdig, inkluderande och utvecklande utbildning.

Abstrakt Emilia Nilsson (2015), Blyga barn och det sociala klimatet på fritidshemmet- en intervjustudie om pedagogers upplevelser kring blyga barn och det sociala klimatet, (Shy children and the social climate in the after- school centre), Specialpedagogprogrammet, Skolutveckling och ledarskap, Lärande och Samhälle, Malmö Högskola. Syftet med följande studie är att belysa specialpedagogers, fritidspedagogers samt lärare i fritidshems upplevelser av blyga barn samt det sociala klimatets betydelse på fritidshem. Sammanlagt sex informanter från två skolor har medverkat i studien. Med hjälp av kvalitativa undersöks hur specialpedagoger, fritidspedagoger och lärare i fritidshem talar och upplever blyga barn, vilken betydelse det sociala klimatet har för det blyga barnets utveckling och lärande samt hur specialpedagogens roll och arbete med blyga barn kan se ut. Arbetet ger en översikt av tidigare forskning om blyga barn. Studien utgår från två teorier, den relationella och den sociokulturella. Persson (2013) menar att den specialpedagogiska verksamheten bör ses ur ett relationellt perspektiv med fokus på hur elevens förutsättningar ändras beroende på hur omgivningen är utformad. Det är angeläget att inte enbart se till det enskilda barnet, utan även barnet i samspel och interaktion med andra. Vygotskij, (red. Lindqvist, 1999) betraktar att lärande sker utifrån ett sociokulturellt perspektiv där människor ingår i sociala sammanhang. Jag anser att den relationella och den sociokulturella teorin går att kombinera och att de dessutom är relevanta utifrån ett specialpedagogiskt perspektiv. Det relationella perspektivet, förankrat i det sociokulturella perspektivet, innefattar att barnet ses utifrån sitt totala sammanhang med fokus kring hur miljön och omgivningen påverkar dess förutsättningar. Sammanfattningsvis pekar resultatet på att blyga barn upplevs utav informanterna som försiktiga, tillbakadragna barn som gärna tyr sig till likasinnade kamrater. Blyga barn anses kunna ha en ökad oro och ängslighet, vilket kan medföra att de tyr sig till pedagoger i första hand, något som kan bidra till ett visst utanförskap i barngruppen. Flertalet pedagoger framhävde upplevelser kring svårigheter i bemötandet av blyga barn, exempelvis kring hur mycket de ska uppmuntras till att synliggöras och ta mer plats. Av vissa informanter ses blygheten som ett hinder, då främst inom framtida studier och yrkesliv. Merparten lyfte dock att blyghet ska ses som en tillgång och är en positiv egenskap att inneha, då det medför en ökad lyhördhet och eftertänksamhet, där blyga barn tänker noga efter före en handling utförs. Blyga barn upplevs ingå som en naturlig del i det sociala klimatet och det poängteras vikten av ett tryggt och tillåtande klimat som är accepterande gentemot olikheter. Flertalet informanter uttrycker en önskan om att inkludera specialpedagogen i arbetet med att skapa ett positivt socialt klimat. Det sociala klimatet ses ur ett relationellt perspektiv ha en betydelsefull roll för blyga barns utveckling och lärande. Specialpedagogens roll i arbetet med blyga barn beskrivs kunna vara att erbjuda pedagoger handledning, utföra kartläggning och observationer samt tillhandahålla redskap, exempelvis kring bemötandet av blyga barn. En önskan uttrycktes av vissa pedagoger att ha ett ökat samarbete med specialpedagogen och elevhälsoteamet kring blyga barn för att säkerställa att deras mående, utveckling och lärande ska främjas. Utifrån ett specialpedagogiskt perspektiv ses vikten av att uppmärksamma blyga barn i tidig ålder. Tidig upptäckt av blyghet gynnar barnets utveckling och lärande, kan förhindra att en psykisk ohälsa utvecklas för de barn som befinner sig i riskzonen för detta, samt motverka att blyga barn hamnar utanför i det sociala klimatet. Vid tidig upptäckt kan olika faktorer som är ett hinder för barnet undanröjas. Utifrån pedagogernas och specialpedagogernas svar synliggörs det faktum att informanterna är väl medvetna om att blyga barn på fritidshemmet behöver uppmärksammas, mötas, lyftas och synliggöras. Däremot ges en bild av att blyga barn inte alltid får det stöd de behöver och har rätt på grund av tidsbrist samt att de utagerande barnen får mycket av pedagogernas och specialpedagogernas uppmärksamhet. Jag ser ett behov av att verksamheten bör arbeta mer proaktivt, för att möta dessa barn så tidigt som möjligt. Pedagogerna och specialpedagogerna bör ha ett bättre samarbete, så att de kan se de blyga barnen utifrån sitt totala sammanhang gällande omgivning och miljö. Specialpedagogen bör handleda pedagogerna så att de kan skapa ett positivt socialt klimat på fritidshemmet som upplevs vara tryggt med acceptans för olikheter. Detta arbete bör bygga på samspel, interaktion, inkludering och goda relationer mellan pedagoger och barn samt mellan barn och barn. Nyckelord: Blyga barn, det sociala klimatet, lärande, relationer, utveckling,

No description available.

Syftet med studien är att lyfta hur förskollärare resonerar om barn som anses blyga och inte tar en självklar plats samt hur dessa barn konstrueras i förskolans sociala miljö. Det finns sparsamt med forskning kring detta då fokuset brukar ligga på de mer utmanande barnen. Genom semistrukturerade intervjuer har vi tagit del av förskollärares resonemang om blyga barn. Vår frågeställning: Hur resonerar förskollärare om sitt arbetssätt, bemötande och förhållningssätt till de barn som anses blyga i förskolan? Resultatet av studien visar att det finns en medvetenhet hos förskollärarna kring ämnet. Genom att ta del av hur förskollärarna framställde blyghet kunde vi skapa oss en uppfattning om hur bemötandet av barnen såg ut. Vi kan konstatera att förskollärarnas resonemang och förhållningssätt till de barn som anses blyga spelar in i hur de konstruerar hela verksamheten på förskolan. Det vi kan konstatera är att förskollärarna konstruerar hela tiden men att de behöver ha i åtanke att det inte endast handlar om förhållningssättet utan även vad de lägger i sina värderingar och normer. / The purpose of the study is to highlight how preschool teachers reason about children who are considered shy and do not take an obvious place and how these children are constructed in the preschool's social environment. There is scant research on this as the focus is usually on the more challenging children. Through semi-structured interviews, we have taken part in preschool teachers' reasoning about shy children. Our question: How do preschool teachers reason about their way of working, treatment and approach to the children who are considered shy in preschool? The results of the study show that there is an awareness among the preschool teachers about the subject. By taking part in how the preschool teachers portrayed shyness, we were able to form an idea of how the treatment of the children looked. We can state that the preschool teachers' reasoning and approach to the children who are considered shy play a role in how they construct the entire activity at the preschool. What we can establish is that the preschool teachers construct all the time, but that they need to keep in mind that it is not only about the approach but also what they put into their values and norms.