Abstract Title Ownership apartments - The success that got lost Date of seminar 2011-05-27 Course/Program Bachelor thesis/Construction and Real Estate Business Programme Authors Anna Åberg Marie Louise Homayon Nejad Mentor Sven-Ola Carlsson Examiner Gunnar Wramsby Background The 1st of May 2009 the government introduced a new accommodation form called ownership apartments. The government´s intensions were to give the individuals more influence in their housing, to increase the variety of accommodation and thereby create a freedom of choice when selecting their housing. They also saw opportunities to reduce segregation and increase the total production of houses and or apartments with this new type of ownership. The introduction was supposed to give the building companies a possibility to build with a new type of ownership and thereby create new and an increased number of projects for the future. This new accommodation form has however not gained the penetrating power that was expected. Up until April 2011 there are only 419 units built so far. The expected amounts were 3000-5000 units / year. Purpose The purpose with this thesis is to describe what ownership housing is, the need of it and the knowledge about it. The thesis will also explain why the building companies doesn’t choose to build ownership apartments and what factors effecting their decisions. Methodology For our theories we looked up the substantial literature and information for the subject and then proceeded with a deductive and qualitative approach for our thesis. We have used raw data in the form of interviews with three people in the industry that possess the right knowledge about ownership apartments. We also choose to use secondary data in the form of a survey to explore the general publics knowledge in the subject. Conclusion The largest factors why construction companies do not build ownership apartments is the lack of need, knowledge and demand for the Swedish housing market. We have a well-functioning housing market making it more difficult for a new type of housing to break into the market. Knowledge needs to be improved and uncertainty dissipates for a better impact. / Sammanfattning Titel Ägarlägenheter – Succén som kom av sig Datum för seminariet 2011-05-27 Kurs/program Kandidatuppsats 15 hp, BFE3 Författare Anna Åberg Marie-Louise Homayon Nejad Handledare Sven-Ola Carlsson Examinator Gunnar Wramsby Bakgrund Den 1 maj 2009 införde regeringen den nya boendeformen, ägarlägenheter. Intentionerna som regeringen hade var att ge individer mer inflytande i sitt boende, öka mångfalden av boendeformer och öka valfriheten i boendet. De såg även möjligheter till att minska segregation och öka totalproduktionen med denna nya upplåtelseform. Införandet skulle ge byggföretagen en ny upplåtelseform som skulle ge dem nya och fler projekt i framtiden. Den nya boendeformen har dock inte fått den genomslagskraft som förväntades. Till och med april 2011 är det endast 419 stycken som är byggda. Det förväntade antalet var 3000-5000 stycken per år. Syfte Syftet med uppsatsen är att beskriva vad en ägarlägenhet är, behovet av den och kunskapen om den. Uppsatsen ska även förklara varför byggbolagen inte väljer att bygga ägarlägenheter och vilka faktorer som påverkar deras beslut. Metod Till våra teorier letade vi upp väsentlig litteratur och information för ämnet för att sedan gå vidare med en deduktiv och kvalitativ ansats för vårt arbete. Vi har använt oss av primärdata i form av intervjuer med tre personer i branschen som besitter de rätta kunskaperna om ägarlägenheter. Vi valde även att använda oss av sekundärdata i form av en enkätundersökning för att undersöka allmänhetens kunskaper om ämnet. Slutsats De största faktorerna till att byggbolagen inte bygger ägarlägenheter är avsaknaden av behov, kunskap och efterfrågan på den svenska bostadsmarknaden. Vi har idag en väl fungerande bostadsmarknad vilket gör det svårare för en ny boendeform att slå sig in på marknaden. Kunskapen behöver förbättras och osäkerheten skingras för ett bättre genomslag.

<p>I Sverige finns det i huvudsak tre typer av upplåtelseformer av bostäder. Dessa är</p><p>bostadsrätt, hyresrätt och egna hem. Fastighetsföretag har under en lång tid kunnat erhålla ränte- och investeringsbidrag för att bygga flerbostadshus, men nu skall dessa bidrag under en testperiod på fem år försvinna. Fastighetsägarna varnar nu för att dessa handlingar bidrar till höga byggkostnader vilket medför att hyrorna skjuter i höjden så att ingen har råd att flytta in i lägenheterna. Även den s.k. stopplagen tas bort från och med den 1 juli 2007 vilket möjliggör att ombildningar från hyresrätt till bostadsrätt kan ske i större utsträckning än tidigare. En del politiker kritiserar detta starkt, de tycker att den ekonomiska klyftan ökar mellan boende och att bostadssegregationen i landet kan öka i och med att mycket av allmännyttans hyreshus blir bostadsrätter. Detta gör det oerhört intressant för oss att undersöka om upplåtelseformen kooperativ hyresrätt kan vara ett alternativ vid fortsatt</p><p>byggande.</p><p>Vårt syfte med denna uppsats är att öka kunskapen om upplåtelseformen kooperativ hyresrätt och att undersöka om den i framtiden kan bli ett komplement till den traditionella hyresrätten. Vidare är syftet att utifrån fastighetsbolagens sida redovisa risker och möjligheter för ett projekt med kooperativ hyresrätt.</p><p>Uppsatsen bygger på kvalitativa intervjuer som har genomförts med två fastighetsbolag och två boende på västkusten. Referensram och empiri har kopplats samman för att jämföra och dra slutsatser.</p><p>De båda fastighetsbolagen vi intervjuat ställer sig positiva till den kooperativa hyresrätten som upplåtelseform, och ser den som ett mindre komplement till den traditionella hyresrätten.</p><p>Men det finns dock vissa problem med formen då speciellt lagstiftningen sätter käppar i</p><p>hjulet. I vår forskning har det visat sig att just bristen på kunskap till största del är anledningen till att få vågar satsa på upplåtelseformen.</p>

I Sverige finns det i huvudsak tre typer av upplåtelseformer av bostäder. Dessa är bostadsrätt, hyresrätt och egna hem. Fastighetsföretag har under en lång tid kunnat erhålla ränte- och investeringsbidrag för att bygga flerbostadshus, men nu skall dessa bidrag under en testperiod på fem år försvinna. Fastighetsägarna varnar nu för att dessa handlingar bidrar till höga byggkostnader vilket medför att hyrorna skjuter i höjden så att ingen har råd att flytta in i lägenheterna. Även den s.k. stopplagen tas bort från och med den 1 juli 2007 vilket möjliggör att ombildningar från hyresrätt till bostadsrätt kan ske i större utsträckning än tidigare. En del politiker kritiserar detta starkt, de tycker att den ekonomiska klyftan ökar mellan boende och att bostadssegregationen i landet kan öka i och med att mycket av allmännyttans hyreshus blir bostadsrätter. Detta gör det oerhört intressant för oss att undersöka om upplåtelseformen kooperativ hyresrätt kan vara ett alternativ vid fortsatt byggande. Vårt syfte med denna uppsats är att öka kunskapen om upplåtelseformen kooperativ hyresrätt och att undersöka om den i framtiden kan bli ett komplement till den traditionella hyresrätten. Vidare är syftet att utifrån fastighetsbolagens sida redovisa risker och möjligheter för ett projekt med kooperativ hyresrätt. Uppsatsen bygger på kvalitativa intervjuer som har genomförts med två fastighetsbolag och två boende på västkusten. Referensram och empiri har kopplats samman för att jämföra och dra slutsatser. De båda fastighetsbolagen vi intervjuat ställer sig positiva till den kooperativa hyresrätten som upplåtelseform, och ser den som ett mindre komplement till den traditionella hyresrätten. Men det finns dock vissa problem med formen då speciellt lagstiftningen sätter käppar i hjulet. I vår forskning har det visat sig att just bristen på kunskap till största del är anledningen till att få vågar satsa på upplåtelseformen.

Bakgrund: Socialt välbefinnande definieras som en kombination av en persons sociala anpassning och socialt stöd. Det innefattar hur tillfredsställd individen är med sina relationer och anpassar sig till omgivningen, och påverkas av vilka möjligheter individen har att få socialt stöd. Den palliativa vården ska främja socialt välbefinnande, liksom det fysiska, psykiska och existentiella välbefinnandet. Prostatacancer drabbar 11 000 män i Sverige årligen och kan i många fall med tiden utvecklas till metastaserad kastrationsresistent prostatacancer (mKRPC). Män med mKRPC som ska påbörja livsförlängande behandling är i en tidig palliativ fas av sjukdomen och kan känna osäkerhet av sjukdomen både gällande sjukdomsprogress, behandlingsalternativ och framtiden i stort. De sociala relationerna påverkas. Det är viktigt att sjukvården får större kunskap om hur männen upplever sitt sociala välbefinnande vid sjukdom och behandling. Detta är viktigt för att sjuksköterskan på bästa sätt ska kunna stötta och ge god omvårdnad. Syfte: Syftet var att beskriva socialt välbefinnande hos män med mKRPC som genomgår livsförlängande behandling. Metod: Kvantitativ empirisk studie med en deskriptiv longitudinell design, inom ramen för en multicenterstudie. Resultat: Resultatet visar att de flesta männen skattade sitt sociala välbefinnande högt. Det fanns inga statistiskt signifikanta skillnader över tid. Däremot fanns statistiskt signifikanta skillnader mellan ensamboende och sammanboende män där ensamboende skattade sitt sociala välbefinnande lägre. Slutsats: Det är viktigt att sjukvården hittar strategier för att uppmärksamma de individer som är ensamboende eller saknar socialt stöd och därför kan ha lägre socialt välbefinnande.

Bakgrund: I Sverige har individer med utvecklingsstörning rätt att välja boendeform. Det finns dock lite forskning som undersöker vilken boendeform som är mest lämplig för dessa individer. De är en sårbar individgrupp som behöver uppmärksammas mer i forskning. Syfte: Studien avsåg att undersöka vilken boendeform som var mest lämplig för en individ med grav utvecklingsstörning. Detta gjordes genom att granska dennes boendeformsbyte från gruppboende till enskilt boende,  utifrån ett omvårdnadsperspektiv. Metod: Mixed methods användes för att besvara syftet. Intervjuer och fokusgruppmöte användes för kvalitativ datainsamling. Kvantitativ data samlades in från vårdtagarens aktivitetsdagbok. Resultat: Boendeformsbytet från gruppboende till enskilt boende verkar inneburit en förbättring på flera plan för vårdtagaren. Gruppbostaden hade begränsade möjligheter att ge den omvårdnad han behövde. På det enskilda boendet kunde de personliga assistenterna individanpassa omvårdnaden genom högre personaltäthet. Där fick han förbättrad nutrition eftersom måltiderna fullföljdes och maten var bättre. Aktivitetsmängden ökade då det fanns fasta rutiner och mer tid till aktivering i enskilt boende. Slutsats: God omvårdnad är individanpassad omvårdnad och för att uppnå detta krävs tillräckliga personalresurser. De personliga assistenternas kännedom om vårdtagaren är en förutsättning för att kommunicera, registrera avvikelser samt uppnå individanpassad omvårdnad. Enskilt boende verkar vara en mer lämplig boendeform än gruppbostad för en individ med grav utvecklingsstörning vad det gäller omvårdnadkvalité. / Background: In Sweden, individuals with developmental disabilities have the right to choose type of housing. However, there is a small amount of research that examines which type of housing that is most appropriate for these individuals. They are a vulnerable group that need more attention in research. Objective: The study aimed to examine which type of housing that was most suitable for an individual with severe mental retardation by reviewing a change of housing from group home to individual housing, from a nursing perspective. Methods: Mixed methods were used. Individual interviews and focus group meeting was used for qualitative data collection. Quantitative data were collected from the individual's activity diary. Results: The change of housing from group homes to individual housing seems to have improved the care in many different ways. Group home had a limited ability to provide the care needed. In the individual housing, staff could individualize the care because of higher staffing levels. The nutrition was improved because, in the individual housing, the individual was given the time to finish meals, also the food was better. The amount of activity increased in individual housing, where they had set procedures and more time to do the activities. Conclusion: Good care is individualized care and to achieve this sufficient staff-resources are required. The staff’s awareness of the patient is essential to communicate, find abnormalities and achieve individualized care. Individual accommodation seems to be a more suitable type of housing than a group home for an individual with severe mental retardation.

No description available.

Rapporten omfattar en utredning av intresset för den nya boendeformen generationsboende, som är ett flerbostadshus anpassat för att alla generationer ska kunna bo och trivas. Bostadsbrist råder på många platser i Sverige. Befolkningen åldras och behöver tillgänglighetsanpassade alternativ till att bo kvar i sitt gamla boende eller flytta in på ett boende med bara andra äldre. Unga behöver hjälp ut på bostadsmarknaden och småbarnsfamiljer behöver ett boendealternativ som kan spara dem tid. Syftet är att utreda hur ett generationsboende på bästa sätt bör utformas och målet är att ta fram ett förslag baserat på den data som samlats in. Data samlades in genom informationssökning, enkäter, djupintervjuer och studiebesök. Resultatet visade att den önskade gemenskapen med grannarna låg på 5,37 på en tiogradig skala och att det var viktigt att lägenheterna var klimateffektiva och kvadratoptimerat utformade med bra ljusinsläpp. Gemensamma utrymmen väckte stort intresse hos respondenterna men vilka typer av utrymmen som föredrogs varierade beroende på ålder. Slutligen ritades ett förslag på ett generationsboende upp baserat på resultaten. Slutsatsen är att ett generationsboende är en god idé då det fick bra respons.

Introduktion Hälsan har förbättrats för hela världens befolkning. Ekonomiska och sociala förutsättningar såsom socioekonomi påverkar möjligheten till god hälsa. Även självkänsla har en koppling till god hälsa, men också till boendeform och socioekonomiskt status.  Syfte Att undersöka om, och i så fall hur, självkänsla påverkas av självskattad hälsa, boendeform, utbildning (objektiv socioekonomisk status) och självskattad ekonomi (subjektiv socioekonomi), och dessutom om en sådan association finns, om det finns en skillnad i dessa associationer mellan könen. Metod som använts är kvantitativ metod, med tvärsnittsdesign från data som insamlats av LSH-studien (Livsvillkor, Stress, Hälsa) i Östergötland 2012/2013. För att analysera data har logistiska regressioner tillämpats. Resultat Självkänslan påvisar en stark korrelation med självskattad hälsa, men även med självskattad ekonomi och kön. Att vara man, eller att ange bra ekonomi ökar sannolikheten att ha hög självkänsla. Att äga sitt boende har även det en positiv relation med självkänsla. Konklusion Att vara man och att äga sitt boende medför ökad sannolikhet för hög självkänsla. Samma faktorer har också en samvariation med hälsa. Dessutom har subjektiv socioekonomi en starkare relation till hälsa och självkänsla, än objektiv socioekonomi. / Introduction Health has improved for the entire world population. Economic and social conditions, such as socioeconomic status, influence the possibility of good health. Self-esteem is also associated with good health, as well as housing tenure and socioeconomic status.  Purpose To investigate whether, and to what extent, self-esteem is influenced by self-rated health, housing tenure, education (objective socioeconomic status) and self-rated economic status (subjective socioeconomic status), and if there is such an association, whether there is a difference between sexes.  Method This study was quantitative, with cross-sectional design, using results from the LSH-study questionnaires 2012/13 in Östergötland. The relationship between self-esteem and independent variables was analysed using logistic regressions.  Results High self-esteem demonstrates a strong correlation with self-rated health, as well as with self-rated economic status and sex. Being a man, or indicating good economic status increases the probability of high self-esteem. Owning one’s own housing also has a positive association with high self-esteem. Conclusion Being a man who owns his own housing increases the possibilities for high self-esteem. The same variables also covariate with health. Likewise, subjective socioeconomic status has a stronger relationship with health as well as self-esteem than objective socioeconomic status does.

I detta arbete beskrivs intresset för och kännedomen om tre innovativa boendeformer som riktar sig till unga vuxna mellan 18 och 35 år på den svenska bostadsmarknaden. Det belyser det befintliga beståndet av bostäder och unga vuxnas största hinder för att erhålla en bostad. Arbetet tar sin utgångspunkt i den rådande bostadsbristen i Sverige, där flertalet grupper av olika skäl upplever hinder att ta sig in på bostadsmarknaden. Detta bidrar till att offentliga aktörer och olika bostadsutvecklare behöver hitta nya sätt för att underlätta för utsatta grupper att erhålla en bostad. Studien baseras på litteraturstudier av bland annat tidigare forskning, enkätundersökningar med unga vuxna och intervjuer med representanter från olika delar av branschen. Resultaten visar ett intresse för, men låg kännedom om, de tre boendeformerna: hyrköp, ungdomsettor och kooperativa hyresrätter. Dessa är alla anpassade för att avhjälpa problematiken för vissa inom målgruppen, särskilt gruppen unga vuxna, att ta sig in på bostadsmarknaden. / This work concerns the examination of the interest and awareness of three innovative forms of housing that target young adults between the ages of 18 and 35 in the Swedish housing market. It also describes the existing stock of housing and highlights the most serious obstacles for the target group to obtain an accommodation. The work takes it’s starting point in the current housing shortage in Sweden where many groups for various reasons are hindered from the housing market for various reasons. The market is in need for public actors and various housing developers to find new ways to remedy the problem of obtaining an accommodation for these vulnerable groups. The study is based on previous research, surveys with young adults and interviews with intermediaries from different parts of the industry as a methodology. The results show an interest for, but low knowledge about the three types of housing: rent purchases, youth sets and cooperative rental apartments adapted for young adults. These are all adapted to reduce the problem for some persons within the target group to enter the housing market.

Abstrakt  Introduktion: Covid-19 pandemin påverkade många människors aktivitetsmönster, befintliga vanor och levnadssätt, däribland studenter som fick studera befintliga campusförlagda utbildningar på distans. Restriktioner medförde att studenter besökte färre platser och ägnade mindre tid åt sociala aktiviteter och fysiska aktiviteter. Samtidigt ägnades mer tid åt stillasittande aktiviteter, mediekonsumtion och vila. Studier visar att studenter under pandemin upplevde minskad livskvalitet, ökade stressnivåer och sämre psykisk hälsa. Syfte: Syftet med studien var att beskriva studenters upplevelse av aktivitetsbalans i relation till upplevd hälsa efter covid-19 pandemin. Metod: Studien använde en kvantitativ metod, enkätundersökning med 38 deltagare som rekryterades genom ett bekvämlighetsurval. Enkäten bestod av instrumenten the Occupational Balance Questionnarie (OBQ) och the Salutogenic Health Indicator Scale (SHIS) samt egenkonstruerade frågor. Insamlad data analyserades genom en icke-parametrisk metod. Resultat: Resultatet visar att studenterna upplevde relativt god hälsa, men att aktivitetsbalansen skattades lägre efter pandemin. Positiva samband med högre nivåer av aktivitetsbalans och salutogen hälsa återfanns i stöd från studiekamrater och campusbaserade studier. Studenter som bodde tillsammans med någon skattade högre nivåer av aktivitetsbalans och hälsa, jämfört med ensamboende.  Slutsats: Pandemin har påverkat studenternas aktivitetsbalans och hälsa. Studien fann samband mellan aktivitetsbalans och hälsa i förhållande till studieform, boendeform och upplevt stöd från klasskamrater. / Abstract  Introduction: The covid-19 pandemic affected people’s occupational patterns, habits, and lifestyles, including students who had to study existing campus-based studies online. Restrictions meant that students visited fewer places and spent less time on social and physical activity. More time was spent on sedentary activities, media consumption and rest. Studies have shown that students experienced a reduced quality of life, increased stress levels and poorer mental health during the pandemic.  Aim: The aim of the study was to describe students’ experience of occupational balance in relation to perceived health after the covid-19 pandemic. Method: A quantitative and a non-parametric method was used. 38 participants were included. The questionnaire consisted of the Occupational Balance Questionnaire and The Salutogenic Health Indicator Scale, as well as self-constructed questions.  Results: Students experienced relatively good health, but the occupational balance was possibly lower. Positive associations with higher levels of occupational balance and salutogenic health were found in support from classmates, campus-based studies and living together. Conclusions: Students' occupational balance and health was possibly affected after the pandemic. The study found relationships between occupational balance and health in relation to education form, living situation and their sense of support from classmates.