Diss. Univ. St. Gallen, 2007.

Varje land har i grund och botten starka familjekulturer. Kulturen förföljer oss överallt. Dendefinieras som tankar, känslor, handlingar och produkter. Kulturen bygger på gamlatraditioner, seder, normer och värderingar. Chefer har mest inflytande i hur en företagskulturska se ut i ett företag. Det gör de genom att de för medarbetarna påpekar vad som är viktigtoch vad som är mindre viktigt i företaget.Medarbetarna bör ha en social kompetens som gör att de kan samarbeta och samverka medandra. De bör också vara beredda på att ändra sitt arbetssätt och därmed stödjaförändringsarbetet. En medarbetare förväntas kunna agera utifrån kundernas behov ochönskemål.Företagsbesök har gjorts i Nirbo d.o.o och Länghemskök AB. Nirbo är ett företag som ärlokaliserat i Bosnien och Hercegovina medan Länghemskök AB är lokaliserat i Sverige.Studien har gått ut på att jämföra de två företagen. Uppsatsens huvudfråga behandlarskillnader och/eller likheter mellan de två företagen. Uppsatsens delfrågor ska ge svar på hurmycket ”svensk kultur” har implementerats i det bosniska företaget, vilket tankesättmedarbetarna har i respektive företag, hur deras relation till cheferna ser ut samt om denbefintliga företagskulturen har betydelse för hur framgångsrika de här två företagen är.Syftet med den här uppsatsen är att analysera företagskulturen i ett svenskt och ett bosnisktföretag. En jämförelse görs av de två företagen för att skillnader och/eller likheter ska kunnaidentifieras. Företagskulturen analyseras i företagen för att en undersökning ska kunna görasom huruvida företagskulturen är kopplad till landet företaget är lokaliserat i. Det vidare syftetär att bidra med kunskap om ett lands kultur kan implementeras i en organisation i ett annatland.Uppsatsen är skriven utifrån ett medarbetarskapsperspektiv. En kvalitativ metod hartillämpats när uppsatsen har utformats. Uppsatsen präglas av ett abduktivt angreppssätt samtett hermeneutiskt förhållningssätt. Både primär- och sekundärdata har använts viduppsatsskrivandet.De slutsatser som kunnat dras utifrån den insamlade informationen är att det finns bådeskillnader och likheter mellan företagen. Den största skillnaden är att olika tankar kringarbetet finns i de två företagen. Likheter finns kring de regler de har i företagen.Respondenterna från produktionen i det bosniska företaget försöker förbättra företaget ännumer, vilket respondenterna från produktionen i det svenska företaget inte uttryckte likamycket. / Uppsatsnivå: D

<p>I Bosnien och Hercegovina har det i 15 år pågått en segregering mellan tre nationer, bosnier, kroater och serber. I detta arbete har jag valt att närmare studera segregation mellan bosniska och kroatiska ungdomar i Stolac. Syftet med denna undersökning var att ta reda på varför denna etniska segregation fortfarande är så djup och hur ungdomarna ser på denna segregation, men även att ta reda på hur man kan motarbeta denna uppdelning. Genom att göra sex personliga intervjuer, fyra med ungdomar och två med lärare på skolorna i Stolac, enkätundersökningen och deltagande observation fick jag större inblick i segregationen i Stolac. Men även anledningar till segregations bevaring, vad ungdomarna tycker om den här uppdelningen och vad de tycker hur man borde motarbeta detta. De teorier och sociologiska begrepp som jag använde mig av är etnicitet, segregation och Gemeinschaft och Gesellschaft.</p>

<p>Föreliggande uppsats syftar till att undersöka hur fördelningen av och kontrollen över territorier i</p><p>Bosnien-Hercegovina har yttrat sig under valda tidsperioder. Fokus ligger dels på konfliktparterna</p><p>och dels på de externa aktörernas roll. Galtungs modell fungerar som verktyg då problematiken med</p><p>territoriell kontroll och oförenliga mål undersöks. Materialet till uppsatsen utgörs främst av</p><p>undersökningar gjorda av såväl historiker, statsvetare som konfliktforskare och sociologer, vilket</p><p>bidrar till att en helhetsbild erhålles. Uppsatsens undersökning börjar med en undersökning av</p><p>Daytonavtalets konflikthantering och sedan går den över till 1914-1918, perioden då det första</p><p>sydslaviska riket uppstår. Därefter sker undersökningen i kronologisk ordning och avslutas i Dayton</p><p>1995, där trådarna knyts ihop. Resultaten visar att konflikter mellan de tre etniska grupperna i</p><p>Bosnien-Hercegovina funnits under samtliga tidsperioder och att de demonstrerats med vapen tre</p><p>gånger mellan 1914-1995. De externa aktörer som figurerat under de väpnade konflikterna har</p><p>påverkat konfliktparterna på olika sätt. Slutsatsen är att de externa aktörerna av olika anledningar</p><p>tenderar att ge sitt stöd åt den konfliktpart de har historiska band till.</p>

<p>SIDA’s relief work in Bosnia aims at making the country ready for a membership in the EU where the main focus lies in the creation of a sustainable state as well as liberalizing the market to create an increased economic cooperation between Bosnia and the rest of Europe. These ambitions are closely related to the neo-liberal theory of state building which aims at creating democratic societies in line with the western democracy model, with a liberal economy constituting its base. Despite generous financial aid, the democratic and economic development in Bosnia is moving very slowly and the ethnical tensions seem to grow despite international involvement in the country. The purpose of this study is to evaluate SIDA’s present relief work in Bosnia out of a peace perspective. Possibilities and problems with SIDA’s work will be brought up and the study intends to answer whether SIDA’s work in Bosnia serves the perspective of peace. The methodological procedure consists of an analysis of the documents on SIDA’s current relief work in Bosnia and a literature study of theories concerning state building.</p><p>The results of the study show that the parts of SIDA’s work in Bosnia that ground in the neo-liberal theory betweentimes undermine economic and democratic development as well as peace. Investments are made to gear Bosnia to European requirements which makes it difficult to accommodate specific Bosnian needs. In the conclusion, a more bottom-up inspired development work from SIDA is therefore suggested where the focus will be on working more from the local and civil society together with actively creating jobs in order to increase the economic development.</p>

<p>Bakgrund: Bosnien-Hercegovina fick under Jugoslavienkriget i början på 90-talet sin turismnäring ödelagd. Turismnäringen i landet har ännu inte återhämtat sig trots att landet har en stor potential när det kommer till utbudet av turismdestinationer. För att återuppbygga turismnäringen i ett land som har blivit drabbat av ett krig krävs det stora satsningar för att åter vinna turisternas förtroende och för att sända ut en positiv bild av landet då turismen är en viktig inkomstkälla och kan användas som ett verktyg för att utveckla och få igång ekonomin efter ett krig. Problemet som denna studie ska försöka ge svar på är hur efterkrigslandet Bosnien-Hercegovina ska bära sig åt för att återskapa turismindustrin och marknadsföra landets, för turister attraktiva destinationer.</p><p>Problem: Hur ska Bosnien-Hercegovina marknadsföra sina turistdestinationer för att åter locka turister till landet? Vilken typ av destinationer ska landet marknadsföra för att på bästa sätt återuppliva turismnäringen?</p><p>Syfte: Syftet med denna studie är att utreda hur ett efterkrigsland som Bosnien-Hercegovina bör hantera en efterkrigssituation för att återskapa turismnäringen i landet. Studien kommer att belysa de möjligheter som finns i landet och de destinationer som landet bör marknadsföra för att på bästa sätt återuppliva turismnäringen.</p><p>Resultat: Studien som har genomförts visar att Bosnien-Hercegovina bör för att lyckas med turismen satsa på att marknadsföra de nischade destinationerna inom makrodestinationen. När dessa marknadsförs till olika turistgrupper och under olika årstider väcks intresse för landet från flera olika håll samtidigt vilket indirekt borde gynna makrodestinationen Bosnien-Hercegovina.</p>

I Bosnien och Hercegovina har det i 15 år pågått en segregering mellan tre nationer, bosnier, kroater och serber. I detta arbete har jag valt att närmare studera segregation mellan bosniska och kroatiska ungdomar i Stolac. Syftet med denna undersökning var att ta reda på varför denna etniska segregation fortfarande är så djup och hur ungdomarna ser på denna segregation, men även att ta reda på hur man kan motarbeta denna uppdelning. Genom att göra sex personliga intervjuer, fyra med ungdomar och två med lärare på skolorna i Stolac, enkätundersökningen och deltagande observation fick jag större inblick i segregationen i Stolac. Men även anledningar till segregations bevaring, vad ungdomarna tycker om den här uppdelningen och vad de tycker hur man borde motarbeta detta. De teorier och sociologiska begrepp som jag använde mig av är etnicitet, segregation och Gemeinschaft och Gesellschaft.

Föreliggande uppsats syftar till att undersöka hur fördelningen av och kontrollen över territorier i Bosnien-Hercegovina har yttrat sig under valda tidsperioder. Fokus ligger dels på konfliktparterna och dels på de externa aktörernas roll. Galtungs modell fungerar som verktyg då problematiken med territoriell kontroll och oförenliga mål undersöks. Materialet till uppsatsen utgörs främst av undersökningar gjorda av såväl historiker, statsvetare som konfliktforskare och sociologer, vilket bidrar till att en helhetsbild erhålles. Uppsatsens undersökning börjar med en undersökning av Daytonavtalets konflikthantering och sedan går den över till 1914-1918, perioden då det första sydslaviska riket uppstår. Därefter sker undersökningen i kronologisk ordning och avslutas i Dayton 1995, där trådarna knyts ihop. Resultaten visar att konflikter mellan de tre etniska grupperna i Bosnien-Hercegovina funnits under samtliga tidsperioder och att de demonstrerats med vapen tre gånger mellan 1914-1995. De externa aktörer som figurerat under de väpnade konflikterna har påverkat konfliktparterna på olika sätt. Slutsatsen är att de externa aktörerna av olika anledningar tenderar att ge sitt stöd åt den konfliktpart de har historiska band till.

Syftet med denna magisteruppsats är att belysa hur bosnienserbiska public servicejournalister upplever den journalistiska yrkesrollen, den redaktionella vardagen och den samhälleliga kontexten som de befinner sig i. Journalister på Radijo Televizija Republike Srpske, RTRS, har stått i centrum för undersökningen som är av kvalitativt slag. Två datainsamlingsmetoder användes – samtalsintervjuundersökning och frågeundersökning. Båda genomfördes på redaktionen i Banja Luka. Dessutom har uppsatsens ambition varit att belysa den metodproblematik som kan uppstå när känsliga forskningsfält undersöks. Huvudfrågan lyder: Hur ser nyhetsjournalister på RTRS på sin professionella yrkesroll och vardag? De kompletterande frågorna är: På vilket sätt anser RTRS-journalisterna att kriget påverkar dem i det dagliga arbete? Vem, vad eller vilka anser RTRS-journalisterna har störst makt över RTRS-journalistikens inriktning? Hur ser RTRS-journalisterna på grannkanalen RTVFBiH – och hur påverkar det synen på det egna arbetet? Samt Hur stor inverkan anser RTRS-journalisterna att den generella jargongen i RS har på RTRS:s journalistik? På grund av kriget under 1990-talet är dagens bosniska samhälle djupt nationalistiskt och etniskt splittrat, vilket även tydligt avspeglas i landets medier. Inte minst och i synnerhet public service som även den är nationalismburen. Detta bidrar till en både svårbalanserad verklighet för public servicejournalister i landet. Samhällsprofessorn Kaldor och journalistikforskaren Baruch Wachtel menar båda att förutsättningarna för media i postkonfliktkontexter likt den i Bosnien på olika sätt hindrar den ”riktiga” journalistikens fulla existens och kvalité. Resultatet visar att RTRS-journalisterna ofta beskriver sin verklighet på ett negativt sätt – starkt krigsfärgad, djupt nationalistisk, under press från olika håll (annonsörer, chefer etc.), oerhört politiserad, oprofessionell, självcensurerad etc. Sammanfattningsvis beskrivs vardagen på RTRS och det journalistiska yrket på ett sätt som markant skiljer sig från det som i vanliga fall förknippas med public service. Kriget beskrivs vidare som den dominerande och återkommande problematiken, en öm punkt som omöjliggör den bosniska public servicejournalistikens neutralitet och objektivitet. Detta betraktas dock som befogat eftersom föreställningen om att de ”andra” (bosnienkroaterna och bosnjakerna) förhåller sig likadant mot bosnienserberna. På så sätt menar flera journalister att kriget fortfarande fortsätter och public service är ett av många nationalistiska slagfält i dagens Bosnien.

No description available.