Kognitiv sjukdom utgör en övergripande term som omfattar olika diagnoser och i Sverige drabbas årligen 20 000 - 25 000 personer av dessa tillstånd. Att leva med denna sjukdom innebär en utmaning när de kognitiva funktionerna försämras. Beteendemässiga och psykiska symtom kan orsaka ett stort lidande för personen med kognitiv sjukdom och omgivningen. Det primära vid symtom som är beteendemässiga och psykiska är personcentrerade omvårdnadsåtgärder. En viktig del i detta är att öka förståelsen för hur omvårdnadsåtgärder bidrar till ökad livskvalitet för personer med kognitiv sjukdom. Syfte: Syftet var att beskriva omvårdnadsåtgärder och dess effekter för personer med kognitiv sjukdom som uppvisar beteendemässiga och psykiska symtom vid demens på särskilt boende. Metod: Litteraturöversikt med systematisk metod valdes för att uppfylla syftet med studien. Resultatet sammanställdes med utgångspunkt från kvantitativa studier som publicerats de senaste tio åren för att spegla den mest aktuella forskningen inom det valda ämnesområdet. Resultatet omfattade sammanställning av 16 studier. Resultat: Resultatet indikerade att beteendemässiga och psykiska symtom vid kognitiv sjukdom minskade vid användning av olika former av kognitiv stimulans och fysisk aktivitet. Omvårdnadsåtgärder som dockterapi, musik, hälso- och välfärdsteknik samt individuella fysiska aktiviteter hade god effekt. Däremot påvisade gruppträning ingen signifikant förbättring. Slutsats: Genom att implementera omvårdnadsåtgärder för personer med kognitiv sjukdom kan livskvaliteten ökas samt hälso- och sjukvårdspersonalens omvårdnad personcentreras. Ytterligare effekt som kan ses är att när rätt omvårdnadsåtgärder ges kan läkemedel på sikt minskas och risken för allvarliga biverkningar samt oönskade effekter avta eller försvinna helt. / Cognitive disorder is an overarching term that includes various diagnoses, and in Sweden 20,000-25,000 people suffer from these conditions annually. Living with this disorder presents a challenge when cognitive functions deteriorate. Behavioural and psychological symptoms can create great suffering for the individual but also for relatives. To prevent and alleviate behavioural and psychological symptoms in dementia, are person-centred nursing measures primary. An important part of this is to increase understanding of how nursing measures contribute to increased quality of life for people with cognitive disorder. Aim: The aim was to describe nursing measures and their effects for people with cognitive disorder who exhibit behavioural and psychological symptoms of dementia in nursing homes. Method: Literature review with a systematic method was chosen to fulfil the aim of the study. The results were compiled based on quantitative studies published in the last ten years to reflect the most current research within the chosen subject. The result comprehensive compilation of 16 studies. Results: The result indicated that the symptoms of behavioural and psychological symptoms of cognitive disorder decreased when using different forms of cognitive stimulation and physical activity. Nursing measures such as doll therapy, music, health- and welfare technology and individual physical activities had a good effect. In contrast, group training showed no significant improvement. Conclusion: By implementing nursing measures for people with cognitive disorder, the quality of life can increase, and the working nursing methods of healthcare professionals become person-centred. An additional effect that can be seen is that when the right nursing measures are given, drugs can eventually decrease, and the risk of serious side effects and unwanted effects decrease or disappear completely.

Bakgrund: Demenssjukdom blir allt vanligare och risken att drabbas ökar i takt med stigande ålder. Beteendemässiga och psykiska symtom vid demenssjukdom (BPSD) förekommer ibland till följd av demenssjukdomen. BPSD delas in i fyra huvudgrupper där hyperaktivitet innebär vandring, upprepat frågande, muntligt störande beteende samt agitation och aggressivitet, som är något av det svåraste och mest utmanande att bemöta för omgivningen. Syfte: Syftet var att sammanställa omvårdnadsinterventioner vid hyperaktivitet i samband med demenssjukdom. Metod: Metoden var en systematisk litteraturöversikt enligt SBUs riktlinjer. De kvantitativa studierna analyserades med stöd i processen för manifest innehållsanalys enligt Graneheim & Lundman (2003). Resultat: I resultatet framkom två övergripande typer av omvårdnadsinterventioner: Generella omvårdnadsinterventioner med tre grupper: Musik minskar agitation och aggressivitet, Närhet till hundar kan stabilisera agitation och aggressivitet, och Ljusterapi för bättre dygnsrytm minskar agitation. Individuellt anpassade omvårdnadsinterventioner med två grupper: Interventioner utifrån patientens intressen minskar beteendeproblem och Individualiserad Montessori intervention minskar agitation. Resultatet indikerade att generella omvårdnadsinterventioner hade en kortvarig effekt på patienterna medan omvårdnadsinterventioner baserade på individens behov antydde ett bättre och mer långvarigt resultat. Konklusion: Rätt metoder är en förutsättning för att kunna hjälpa människor samt att de är utformade för rätt målgrupp och sker evidensbaserat. Eftersom omvårdnadsinterventioner vid hyperaktivitet indikerade en kortvarig effekt behöver samtlig personal arbeta aktivt och kontinuerligt med individuellt anpassade omvårdnadsinterventioner med hänsyn till patientens bakgrund, vilket överensstämmer med Socialstyrelsens riktlinjer (Socialstyrelsen 2010). / Background: Dementia is increasingly common, and the risk increases with age. Behavioral and psychological symptoms of dementia (BPSD) sometimes occur as a result of dementia. BPSD is divided into four main groups where hyperactivity containing wandering, verbal behavior and agitation/aggression, is one of the most difficult and challenging symptoms that both caregivers and family members are faced with. The purpose: The purpose was to compile nursing interventions that can limit hyperactivity in dementia care. Method: The method was a systematic literature review carried out under SBUs guidelines. The quantitative studies were analyzed with the support of the process of content analysis according to Graneheim & Lundman (2003). Results: The result revealed two main types of nursing interventions: General nursing interventions with three groups: Music reduces agitation and aggression, Dogs within close proximity can stabilize both agitation and aggression and Light therapy improves circadian rhythm and thereby decreases agitation. Personalized care interventions with two groups: Patient interest based interventions decreases behavioral problems and Montessori interventions which focus on the person as an individual reduces agitation. The result indicated that the general nursing interventions had a short term effect on patients. However, the interventions based on individualized care suggested a better and longer lasting effect. Conclusion: The right methods are a prerequisite to be able to help people and that they are formed evidence based for the right purpose. As the nursing interventions for hyperactivity only provide short term effect, the staff caring for the patient need to work actively as well as continuously with individualized interventions with respect to the patients background, which is consistent with the Social board’s guidelines (The Social board 2010).

Bakgrund: Vården av äldre med BPSD är både fordrande och tidsomfattande och ställer höga krav på sjuksköterskors kompetens i bemötande och i omvårdnad. Många äldre med BPSD har omfattande symtom som är svåra att komma tillrätta med av omvårdnadspersonal, sjuksköterskor och personens anhöriga. Genom att undersöka närmare på olika omvårdnadsåtgärder/strategier som distriktsköterskor och sjuksköterskor använder sig av i vården av personer med demens kan en uppfattning erhållas om vilka strategier och tillvägagångssätt det finns att tillgå och som kan ha betydelse för äldre med demens och vilka strategier, tillvägagångssätt det finns anledning att undersöka närmare. Syfte: Studiens syfte var att belysa distriktsköterskors strategier för att minska beteendemässiga och psykiska symtom hos äldre med demens inom korttidsboende. Metod: I denna studie användes en induktiv ansats där datamaterialet analyserades med kvalitativ innehålls analys. Åtta distriktsköterskor och sjuksköterskor inom korttidsboende intervjuades. Resultat: Ur analysen identifierades ett tema Strävan mot harmoni och välbefinnande hos personen med demens samt tre kategorier; Hjälpmedel i omvårdnadsarbetet, Fokusera patienten som person, Involvera anhöriga som medaktör med sex underkategorier. Konklusion: Studien visar att personcentrerad vård där individuella omvårdnadsstrategier tillämpas i syfte att minska BPSD är ett grundläggande förhållningssätt i vården. Med hjälp av BPSD registret, NPI skattningsskala, anhörigas stöd, levnadsberättelse och där läkemedel inte är ett förstahandsval, kan individuella vård- och bemötandeplaner upprättas som har betydelse för äldre med BPSD. / Care of the elderly with behavioral BPSD is many times a both demanding and timeextensive nursing work with high demands on nurses’ skills in response and in treatment. Many older people with BPSD experiencing mentally illness as can be difficult to deal with by health care workers, nurses and the person`s relatives. By examining various nursing strategies as district nurse`s and nurses using in healthcare of people with dementia can an idea be obtained which strategies and approaches may be of importance to elderly with dementia and what strategies and approaches there is reason to investigate further. Purpose: The study’s purpose was to highlight district nurses’ strategies to reduce behavioral and psychological symptoms of dementia on the elder with dementia in short-term accommodation. Method: Qualitative content analysis with an inductive approach was used in the study. Eight district nurses and general nurses within short- time accommodation where interviewed. Results: From the analysis the theme Pursuit of harmony and Well-being of people with dementia was identified and three categories; Resources in nursing works, Focus the patient as a person, Involve relatives as co-workers with six subcategories. Conclusion: The study shows that person- centered care their individual inpatient care strategies are applied in order to reduce BPSD is a basic approach in care. Using BPSD, NPI estimation scale, relatives’ support, life story and their drugs are not a first choice can induce care and treatment plans can be established that matter for elderly with BPSD.

Nästan alla som har en kognitiv sjukdom utvecklar någon typ av beteendemässiga och psykiska symptom vid demens (BPSD). De olika symptomen vid BPSD kan ha många olika orsaker, däribland olika kroppsliga besvär eller otillfredsställda behov. Även biverkningar av läkemedel kan vara en orsak till att BPSD uppstår. Riktlinjerna säger att BPSD i första hand ska behandlas med icke-farmakologiska åtgärder. Trots detta behandlas BPSD ofta med läkemedel. Många av de läkemedel som används är olämpliga för personer med kognitiv sjukdom. Icke-farmakologiska åtgärder kan riktas till att tillfredsställa personens behov medan läkemedelsbehandling syftar till att minska ett symptom. Studiens syfte var att undersöka effekten av icke-farmakologiska åtgärder vid BPSD hos personer med kognitiv sjukdom som bor på vård- och omsorgsboende. Den metod som användes för att besvara studiens syfte var en integrerad analys för allmän litteraturöversikt. Data har sökts fram via CINAHL, PubMed och manuella sökningar. Femton artiklar inkluderades till resultatet i denna studie.  Resultatet är presenterat i kategorierna: Enkla interventioner och Komplexa interventioner med underkategorierna: Hundterapi, Ljusterapi och Pedagogiska föremål. Resultatet visar att ett flertal icke-farmakologiska åtgärder hade signifikant minskande effekt på BPSD men även att implementeringen av icke-farmakologiska åtgärder i vissa fall kunde leda till en ökning av somliga BPSD-symptom. Det fanns fall där olika studier kommit fram till olika effekt av liknande interventioner. Slutsatsen är att det finns underlag som motiverar prioriteringen av icke-farmakologiska åtgärder vid BPSD samt att dessa åtgärder ska utformas personcentrerat. / Almost everyone who has a cognitive disease will develop some type of behavioral and psychological symptoms of dementia (BPSD). The different symptoms of BPSD can have many different causes, including physical ailments or needs that have not been satisfied. Side effects from drugs can be another cause for BPSD. The guidelines recommend that BPSD should primarily be treated with non-pharmacological interventions. Despite this, BPSD is often treated with drugs. Many of the drugs used are inappropriate for people with cognitive disease. Non-pharmacological interventions focus on the person's needs while drug treatment is primarily focused on a symptom. The aim of the study was to investigate the effect of non-pharmacological interventions on BPSD in people with cognitive disease living in nursing homes. The method used to answer the aim of this study was an integrated analysis for a review of literature. Data was sought through CINAHL, PubMed and manual searches. Fifteen articles were included in the result of this study. The result is presented in the categories: Simple interventions and Complex interventions with the subcategories: Dog therapy, Light therapy and Pedagogic objects. The result shows that several non-pharmacological interventions had significantly decreasing effect on BPSD but also that the implementation of non-pharmacological interventions in some cases could lead to an increase of some BPSD-symptoms. There were cases where different studies showed different effects from similar interventions. In conclusion it is supported to prioritate non-pharmacological interventions in BPSD and that these interventions should be designed in a person centred way.

Abstrakt  Bakgrund: I Sverige beräknas ungefär 150 000 personer vara diagnostiserade med demenssjukdom. Beteendemässiga och psykiska symtom vid demens (BPSD) förekommer någon gång under sjukdomen hos 90 % av personerna med demenssjukdom. Syfte: Att beskriva omvårdnadspersonals erfarenheter av att vårda personer som har demenssjukdom med beteendemässiga och psykiska symtom. Metod: Åtta empiriska kvalitativa studier inkluderades i denna litteraturstudie och artikelsökningen genomfördes i fyra databaserna. Samtliga artiklar kvalitetsgranskades och analysen skedde utifrån Fribergs femstegsmodell. Resultat: Analysen frambringade åtta underkategorier och tre huvudkategorier. De sammanställda huvudkategorierna var; Utmaningar i vården vid BPSD, Omvårdnadspersonalens förståelse och prefererade strategier samt Utmaningarnas konsekvenser. Konklusion: Komplexiteten i omvårdnaden av personer med BPSD i kombination med bristande resurser i form av utbildning, bemanning, stöd och miljö kan försvåra för omvårdnadspersonalen att utföra omvårdnad utifrån ett personcentrerat förhållningssätt och öka användningen av tvångs- och skyddsåtgärder. Mer resurser och fördjupande kunskap kring BPSD behövs vilket vidare forskning bör bidra till. / Abstract Background: In Sweden about 150 000 people are diagnosed with dementia. Behavioural and psychological symptoms of dementia (BPSD) shows at some point during the disease in 90 % of the people with dementia. Aim: To describe nursing care personnel`s experiences of caring for people with dementia and behavioural and psychological symptoms. Methods: Eight empirical qualitative studies were included and the article search was conducted in four databases. All the articles qualities were controlled and the analysis was based on Friberg's five-step model. Results: The analysis created eight subcategories and three main categories. The main categories were; Challenges in care of BPSD, The nursing care personnel`s understanding and preferred strategies and The challenges consequences. Conclusion: The complexity in nursing care for people with BPSD in combination with insufficient resources in terms of education, personnel, support and environment can obstruct for the nursing care personnel to achieve nursing care based on a person-centered approach and increase the use of authoritarian actions. More resources and in-depth knowledge about BPSD are needed, which further research should contribute to.

Background Dementia has been a global priority for over a decade, with a recognition that it presents a growing challenge for all those directly affected, as well as for health and social care services. For those who are caring for a relative at home, carer burden has been found to be predictive of physical and mental health problems, and can impact on the decision to place a relative in fulltime residential care. Gaining a fuller understanding of factors that impact on caregiver burden may help inform the development of effective interventions for this population. This thesis comprises a systematic review of the literature on individual behavioural and psychological symptoms of dementia (BPSD) and their impact on carer burden, a cross-sectional study of one hundred and ten dementia caregivers, exploring the impact of executive functioning deficits, and potential mediating mechanisms, on carer burden and positive gain, and a development and feasibility study of an Acceptance and Commitment Therapy (ACT) group intervention for dementia caregivers. Systematic Review Twenty-one studies measured the association between at least one individual symptom, or symptom cluster, and carer burden, and are included in the review. All studies found at least one symptom to be significantly associated with burden. However, due to the heterogeneity of studies in this field, there was insufficient evidence to establish whether any symptoms are more closely associated than others. Issues regarding the conceptualisation of burden and measurement of BPSD are highlighted and suggestions for addressing this in future studies proposed. Method One hundred and ten dementia caregivers completed five self-report questionnaires as part of a cross-sectional design, aiming to explore the role of executive functioning deficits, dementia management strategies and experiential avoidance in 2 the development of carer burden and positive gain. Drawing on these findings, a group intervention, based on ACT, was developed and delivered to twenty-three dementia caregivers. Data on attendance, attrition and qualitative feedback was collected as an indication of acceptability, and a quasi-experimental design, involving four pre, post and follow-up measures was employed to provide preliminary data on effectiveness. The measures used in both studies were the Dysexecutive Questionnaire (DEX) (study 1 only), Zarit Burden Interview (ZBI), Positive Aspects of Caregiving Questionnaire (PAC), Dementia Management Strategies Scale (DMSS) and Experiential Avoidance in Caregiving Questionnaire (EACQ). Results & Conclusions In study one, executive functioning deficits were found to account for most variance in burden. The use of negative management strategies and Active Avoidant Behaviour (a subscale of the EACQ), were also associated with higher levels of burden, while positive management strategies were associated with positive gain. The results suggest that management strategies and experiential avoidance could be potential mediating mechanisms in the development of carer burden, and so were targeted in the ACT group intervention in study two. Findings from study two indicate that the group intervention was feasible and acceptable to caregivers, with subjective change reported in understanding of behavioural changes in the care-recipient, ability to handle negative emotions and valued living. Suggestions are made regarding alternative outcome measures for future studies in order to capture participants’ experience more fully, as there was little statistically significant change in this study. Suggestions are also made regarding future directions for the intervention.

La maladie d’Alzheimer (MA) est la plus répandue des maladies neurodégénératives. Elle se caractérise par une déficience cognitive puis fonctionnelle souvent associée à des Symptômes Psychologiques et Comportementaux des Démences (SPCD). Les études longitudinales de corrélations physiopathologiques des SPCD sont rares et difficiles à évaluer en raison de grandes hétérogénéités dans les populations étudiées. Associée à l’expertise clinique, la neuroimagerie fournit des indices cruciaux pour comprendre les corrélats neuroanatomiques des SPCD les plus invalidants dans la MA. Dans les travaux de recherche, il apparaît déterminant de considérer la MA associée à certaines co-pathologies neurodégénératives et vasculaires. En effet, alors que les patients jeunes sont les plus touchés par des lésions pures, le vieillissement favorise l'apparition de co-lésions liées à la MA et aux Maladies à Corps de Lewy (MCL) et Maladies CérébroVasculaires (MCV).Soutenu par un travail bibliographique sur la MA et ses co-lésions, ce travail de thèse s’appuie sur 3 études complémentaires. La 1ière porte sur une revue de littérature ayant pour objectif d’évaluer les corrélats neuroradiologiques des SPCD dans la MA. Différents moteurs de recherche de données bibliographiques ont permis d’identifier 118 études évaluant cet objectif. Un modèle global des corrélats cérébraux des SPCD a été proposé pour soutenir la forte implication de la région frontale. Aussi, des stratégies méthodologiques ont été suggérées pour aider à diriger de futures recherches. La 2ième étude avait pour objectif d’évaluer si le profil d’atrophie cérébrale pouvait déterminer le risque de développer des SPCD dans la MA. Une analyse volumétrique de données IRM a été effectuée pour évaluer l’atrophie régionale en incluant 53 patients MA sans SPCD significatifs à l’inclusion et 40 contrôles. Vingt-quatre structures dans les régions frontale, temporale, pariétale, occipitale et sous-corticale ainsi que dans le cervelet ont été identifiées comme associées aux SPCD. L'atrophie frontale semble être le prédicteur le plus significatif des SPCD. La 3ième étude s’inscrit en continuité et en perspective de ce travail de thèse. Elle a pour but d’explorer ces questions chez des patients atteints de MA associée à des co-lésions de MCL et MCV / Alzheimer's disease (AD) is the most common neurodegenerative disease. AD is characterized by cognitive and functional impairment often associated with Behavioural and Psychological Symptoms of Dementia (BPSD). Longitudinal studies of pathophysiological correlations of BPSD are rare and difficult to evaluate due to large heterogeneities in the populations studied. Associated with clinical expertise, neuroimaging provides crucial clues to understand the neuroanatomic correlates of the most disabling BPSD in AD. It seems important to consider in the research, AD with some neurodegenerative and vascular co-pathologies. Indeed, while young patients are the most affected by pure lesions, aging favors the appearance of co-lesions related to AD and Lewy body disease and cerebrovascular diseases.Supported by a bibliographic work on AD and its co-lesions, this work is based on 3 complementary studies. The first concerns a literature review aimed at evaluating neuroradiological correlates of BPSD in AD. Bibliographic search has led to 118 studies evaluating this objective. A global pattern of cerebral cortical brain regions has been proposed to support the strong involvement of the frontal region. Also, methodological strategies have been suggested to help direct future research. The aim of the second study was to evaluate whether the profile of cerebral atrophy could determine the risk of developing BPSD in AD. A volumetric analysis of MRI data was performed to evaluate regional atrophy by including 53 patients with no significant BPSD at baseline and 40 controls. Twenty-four structures in the frontal, temporal, parietal, occipital and subcortical regions as well as in the cerebellum were identified as associated with BPSD. Frontal atrophy appears to be the most significant predictor of BPSD. The third study is in continuity of this work of thesis. It is intended to explore these issues in patients with AD associated with co-lesions

Bakgrund: Cirka 40 % av alla personer med demenssjukdom bor på särskilt boende. De flesta av dem drabbas någon gång av beteendemässiga och psykiska symtom vid demens (BPSD). I äldreomsorgen är det sjuksköterskan som har det kliniska omvårdnadsansvaret. Sjuksköterskan har därmed en viktig funktion när det gäller att säkerställa att dessa personer får en god personcentrerad vård. Arbetet med att minska BPSD är ofta komplicerat och kräver samarbete med andra yrkesprofessioner. Vilket stöd får sjuksköterskor i arbetet med BPSD? Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av stöd i arbetet med beteendemässiga och psykiska symtom vid demens på särskilt boende. Metod: Kvalitativ design med semistrukturerade intervjuer av sjuksköterskor som arbetade på särskilt boende. Intervjuerna analyserades med innehållsanalys. Resultat: Sjuksköterskorna upplevde att det multiprofessionella teamarbetet var ett stort stöd i arbetet med BPSD eftersom det var en förutsättning för att kunna utföra en personcentrerad omvårdnad. Hur bra stöd de fick varierade och de vände sig oftast till sina närmsta kollegor. En stöttande organisation ansågs underlätta och sjuksköterskorna önskade sig mer stöd i form av utbildning inom demens. Slutsatser: Stöd från ett välfungerande multiprofessionellt team, kompetensutveckling inom demens och en stöttande organisation ger goda förutsättningar för sjuksköterskan att kunna utföra personcentrerad vård i arbetet med BPSD.

Bakgrund: I takt med den ökade andelen äldre personer i befolkningen, förväntas även antalet personer med demenssjukdom växa. Uppemot nio av tio av personerna uppvisar beteendemässiga och psykiska symtom (BPSD) där bland annat agitation är vanligt förekommande. Med tanke på de problematiska symtomen samt att den kommunikativa förmågan sjunker gradvis hos en person med demenssjukdom behöver vårdpersonalen kompetens och medvetenhet hur kommunikationen ska användas för att kunna ge bäst möjliga vård. Syfte: Belysa vårdpersonalens erfarenheter av kommunikation med personer som har beteendemässiga och psykiska symtom vid demens. Metod: En litteraturstudie med kvalitativ ansats. Utifrån de bärande begreppen i forskningsfrågan med sökblock som sökstrategi utfördes en litteratursökning i tre databaser. Då relevans- och kvalitetsgranskningen hade utförts återstod tio artiklar som därefter analyserades. Resultat: Vårdpersonalen visade på erfarenheter av att både kommunicera verbalt och icke-verbalt men även i att förs ka förstå det personen kommunicerar genom aspekter som närvaro, tid och kunskap och erfarenhet. Konklusion: Att ha kunskap, dels om personen med demens men även om BPSD och kommunikationsmetoder har visat sig vara en essentiell och gynnande aspekt när det gäller kommunikationen. Dessutom har det framkommit att bara genom att vårdpersonalen är närvarande och avsätter tid med personen med demens främjas förståelsen och kommunikationen underlättas. / Background: In line with the increased proportion of elderly people in the population, the number of people with dementia is also expected to increase. Up to nine out of ten exhibit behavioural and psychological symptoms (BPSD), where for example agitation is common. Considering the problematic symptoms and that the communicative ability gradually decreases in a person with dementia, the caregivers need competence and an awareness of how communication should be used to provide best care. Aim: Illuminate the caregivers’ experiences about the communication with people who have behavioural and psychological symptoms of dementia. Method: A literature review with a qualitative approach. Based on the bearing concepts in the research question with block search strategy, a literature search was conducted in three databases. When the relevance and quality review had been carried out, ten articles remained that later were analysed. Result: The caregivers demonstrated the experiences of communicating both verbally and on-verbally, but also the experiences of trying to understand what the person with dementia were communicating through aspects of presence, time and knowledge and experiences. Conclusion: Having knowledge, partly about the person with dementia but also about BPSD and communication methods has proved to be an essential and beneficial aspect of communication. In addition, it has been found that if caregivers are present and allocating time to the person with dementia, understanding is promoted, and communication facilitated.

Bakgrund: En sjuksköterska kommer någon gång under sitt arbetsliv att möta patienter med demens och att bemöta de beteendemässiga och psykiska symtom som kan uppkomma är både en utmanande och svårhanterlig uppgift för sjuksköterskan. Etiska dilemman uppstår lätt i situationer där sjuksköterskan kan behöva gå emot patientens egen vilja för att ge en optimal omvårdnad. Syfte: Att belysa sjuksköterskans bemötande till patienter med demens som uppvisar beteendemässiga och psykiska symtom.Metod: En litteraturstudie baserad på 12 vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats från sökning i CINAHL och PubMed. Samtliga artiklar har genomgått en kvalitetsgranskning och tematisk analys. Resultat: Efter granskning av artiklarna utvecklades fem teman: miljö, kommunikation, kunskap, personcentrerad vård och omvårdnadsstrategier. Inom varje tema identifierades olika kategorier som kunde knytas till bemötande av demenssjuka patienter som uppvisade symtom på beteendemässiga och psykiska symtom. Konklusion: För att sjuksköterskan ska ha de bästa förutsättningarna att hantera svåra situationer med patienter som uppvisar symtom på BPSD är kunskap, förmågan att kommunicera, ett personcentrerat synsätt och omvårdnadsstrategier viktiga faktorer. / Background: Nurses will at some point during their working life meet patients with dementia and approaching the behavioral and psychological symptoms that can occur is both a challenging and difficult task for the nurse to handle. Ethical dilemmas can easily arise in situations where the nurse may have to work against the patient’s own wishes to be able to provide optimal care. Aim: To elucidate nurse’s approach towards patients with dementia presenting behavioral and psychological symptoms.Method: A literature review based on 12 scientific articles with a qualitative approach from the search made in CINAHL and PubMed. All articles presented have undergone a quality review and thematic analysis.Results: After review of the articles, five themes were developed: environment, communication, knowledge, person-centered care and care strategies. Within each theme, different categories were identified and then linked to the approach towards patients with dementia presenting behavioral and psychological symptoms. Conclusion: In order for the nurse to have the best prerequisite in handling difficult situations with patients presenting symptoms of BPSD, knowledge, ability to communication, a person-centred approach and care strategies are factors that are important.