<p>The aim of this study is to investigate how the female author, Charlotte Brontë, describes the development of her female protagonist in Jane Eyre and to compare this to how the male author, Fyodor Dostoevsky, describes the development of his male protagonist in Crime and Punishment, inside the patriarchal 19th century.</p><p>My basic idea is that both characters in these two books have to reach their own unknown to find satisfaction and a new existence, and I want to investigate what the characters have to go through to find that existence. To help me in my exploration of Jane Eyre I make use of Gilbert and Gubars’ book The Madwoman in the Attic and in the case of Crime and Punishment, I make use of Pelikan Straus’ article ”“Why did I say ’Women!’?” Raskolnikov Reimagined”. Both authors discuss literature from a gender perspective, but without comparing female and male characters or authors with each other, which I believe is important for a more holistic understanding of gender issue.</p><p>The conclusion of this essay is that these books are describing the main characters’ evolution towards their personal unknown with the same tools, a double self, an important symbol, and in the end a love partner that embodies that unknown. Furthermore, I conclude that this development moves in opposing directions, whereby the female character gets in touch with a more traditional male disposition and the male character gets in touch with a more traditional female disposition. This mirrors the different position men and women are assigned in the patriarchal society. In conclusion, I suggest that all social roles are ultimately confining (irrespective of sex), and are attracted to the opposite pole, in order to discover what the individual does not have access to in the social sphere.</p>

The aim of this study is to investigate how the female author, Charlotte Brontë, describes the development of her female protagonist in Jane Eyre and to compare this to how the male author, Fyodor Dostoevsky, describes the development of his male protagonist in Crime and Punishment, inside the patriarchal 19th century. My basic idea is that both characters in these two books have to reach their own unknown to find satisfaction and a new existence, and I want to investigate what the characters have to go through to find that existence. To help me in my exploration of Jane Eyre I make use of Gilbert and Gubars’ book The Madwoman in the Attic and in the case of Crime and Punishment, I make use of Pelikan Straus’ article ”“Why did I say ’Women!’?” Raskolnikov Reimagined”. Both authors discuss literature from a gender perspective, but without comparing female and male characters or authors with each other, which I believe is important for a more holistic understanding of gender issue. The conclusion of this essay is that these books are describing the main characters’ evolution towards their personal unknown with the same tools, a double self, an important symbol, and in the end a love partner that embodies that unknown. Furthermore, I conclude that this development moves in opposing directions, whereby the female character gets in touch with a more traditional male disposition and the male character gets in touch with a more traditional female disposition. This mirrors the different position men and women are assigned in the patriarchal society. In conclusion, I suggest that all social roles are ultimately confining (irrespective of sex), and are attracted to the opposite pole, in order to discover what the individual does not have access to in the social sphere.

Studien är genomförd i sex åttondeklasser, från två högstadieskolor i Kalmar tätort. Utifrån undersökningens syfte har vi genomfört en kvalitativ enkätundersökning. Undersökningens syfte är att undersöka respondenternas upplevelser och reflektioner från temadagen Brott och Straff, som har genomförts på Kalmar slott i delad regi av slottet och Kalmar läns museum. Studien behandlar hur respondenterna uppfattar kulturmiljöpedagogiken som ett hjälpmedel i deras lärande. Det är en fallstudie, och inte en generell uppfattning från samtliga åttondeklasser i Sverige. Enkätsvaren, och tillika empirin, studerades utifrån två olika perspektiv, dels för att kunna föra en innehållsanalytisk diskussion, dels utifrån ett historiebruksperspektiv. Respondenterna har vid genomförandet av enkätundersökningarna uppgivit flera åsikter och reflektioner, men en tydlig majoritet har angivit att temadagen Brott och straff varit bra, spännande, rolig och lärorik. De har dessutom angivit att de tycker att arbetssättet med kulturmiljöpedagogik är bra och främjar deras inlärning. Respondenterna har uppgivit att de uppskattade de dramatiserade inslagen under dagen. Detta eftersom de var roliga, spännande och utgjorde ett komplement till det guiden berättade, de menade att det blev således lättare att förstå. Respondenterna reflekterade över hur brott och straff förändrats från dåtid till nutid och utvärderade dess utveckling.

Misshandel, stölder eller hot är inte begrepp som du vanligtvis drar kopplingar till skolans verksamhet, dock är detta verklighet för många lärare och elever i dagens skolor runt om i Sverige. Min idé till denna studie kommer från egna erfarenheter, där jag har diskuterat med lärarkollegor som har mått dåligt och oftast har det handlat om grova kräkningar från eleverna. När jag inte fick några konkreta svar från rektorn på min VFU-skola, angående vad det finns för rutiner eller dokument angående dessa situationer med lärare som mår dåligt, började jag reflektera över vad egentligen skolan gör för att förhindra att kräkningar, trakasseringar eller hot och våld uppstår. Därför blev jag intresserad av att utforma en studie som ger en övergripande bild av hur högstadieskolor i en kommun, som är känd för att ha hög kriminalitet, förebygger och åtgärdar kriminalitet i sin verksamhet. Studien är utformad som en fallstudie där fyra rektorer och lärare på fyra högstadieskolor har blivit intervjuade. Studien visade bland annat att mycket av det som rektorerna lyfter fram, exempelvis likabehandlingsplanen, som de menar ska vara ett levande dokument genom hela verksamheten bland elever och all skolanspersonal, var motsägelsefult. När samma fråga kom till lärarna menade de att generellt är likabehandlingsplanen just vad rektorerna nämnde, ett dokument. I arbetet mot kriminalitet visade det sig att deltagarna ansåg att skapandet av en djupare relation med eleverna var ett sätt att fånga upp många elever som mår dåligt.

Syftet med uppsatsen är att hitta motiv i Brott och straff och se hur värdegrunden gestaltas i dessa. Samt diskutera hur skönlitteratur kan användas då man diskuterar värdegrund i skolan. Vår frågeställning är: Vilka motiv finns i Brott och straff och hur gestaltas värdegrunden i dessa motiv? I analysen utgår vi ifrån reader-response teorin där texten påverkas av läsarens erfarenheter och sammanhanget som texten läses i. I vår analys presenterar vi de motiv vi har analyserat fram i romanen, motiven analyseras fram med hjälp av en indirekt karaktärisering. Motiven jämförs sedan med valda delar ur värdegrunden.  Analysen kan fungera som en grund till värdegrundsdiskussioner i svenskämnet. De motiv vi fann i Brott och straff är Raskolnikovs människosyn, fattigdom och misär, välgörenhet, synen på kärlek och äktenskap och Razumichins vänskap. I dessa motiv gestaltas fem delar ur värdegrunden. De är alla människors lika värde, människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, jämställdhet mellan kvinnor män och solidaritet med svaga och utsatta. Vår slutsats är att värdegrunden tydligt gestaltas i motiv från boken Brott och straff och dessa motiv anser vi går att använda som utgångspunkt för värdegrundsdiskussion i svenskämnet.

<p>Den 14 januari 2004 inleddes rättegången i Stockholms tingsrätt mot Mijailo Mijailovic vilket var en början på en lång rättslig process som avslutades den 2 december 2004 i Högsta domstolen. Rättegången stod under en stor mediabevakning och följdes därigenom av det svenska folket. Uppsatsen behandlar hur en av Sveriges största dagstidningar, Svenska Dagbladet, har framställt den rättsliga processen och vilken eller vilka diskurser som konstrueras och presenteras i deras artiklar. Fokus ligger främst på vilka aktörer Svenska Dagbladet väljer att presentera och hur deras åsikter och resonemang framförs samt hurSvenska Dagbladet framställer Mijailovic som subjekt. Teoretisk utgångspunkt i uppsatsen är socialkonstruktionism samt diskursanalys där diskursteori främst används som metod.</p>

Den 14 januari 2004 inleddes rättegången i Stockholms tingsrätt mot Mijailo Mijailovic vilket var en början på en lång rättslig process som avslutades den 2 december 2004 i Högsta domstolen. Rättegången stod under en stor mediabevakning och följdes därigenom av det svenska folket. Uppsatsen behandlar hur en av Sveriges största dagstidningar, Svenska Dagbladet, har framställt den rättsliga processen och vilken eller vilka diskurser som konstrueras och presenteras i deras artiklar. Fokus ligger främst på vilka aktörer Svenska Dagbladet väljer att presentera och hur deras åsikter och resonemang framförs samt hurSvenska Dagbladet framställer Mijailovic som subjekt. Teoretisk utgångspunkt i uppsatsen är socialkonstruktionism samt diskursanalys där diskursteori främst används som metod.

The purpose of this essay is to examine and explain how the Swedish mining court of Stora Kopparberget (the Great Copper Mountain) implemented its judicial legislation between 1641-1682. Questions are asked about which counts of indictments the court tried, which sentences they handed out, in what quantities and how these results looks in comparison with other contemporary courts. The index cards of the court judicial protocols are the primary source of information. The methods are those of quantity- and comparative analysis.The results show that theft of copper ore was the most common crime ransacked by the court. Other common crimes were (in order): sin of omission, transgression of work directions, fights, slander and disdain, trade of stolen ore, failing appearance in court etc.Fines were by far the most common sentence followed by shorter imprisonments, gauntlets, loss of right to mine possession, twig beating, loss of work, penal servitude, banishment, “wooden horse riding” and finally military transcription. Even though previous re-search, in the field of Swedish specialized courts, is almost non existent evidence confirms great similarities between the Stora Kopparberget mining court and Sala mining court. This essay will, hopefully, enrich our knowledge of specialized courts, of 17th century mining industry and society and let us reach a broader understanding of the working conditions of the mountain.

This essay discusses the question of whether describing people in essentialist terms violates the people being object to the description. The discussion is based on Kimberley Brownlee’s argumentation which states that there exists a right against social deprivation. To speak of people in crime-related, stigmatising and negatively charged terms – such as the term “criminal” – risks reducing the individual’s identity to solely the criminal aspect, and deprive them the opportunity of creating and sustaining other identities. A person’s role as a social contributor to family members and other close relatives is made more difficult, and the creation of social bonds outside the criminal sphere diminishes. This essay also brings up the critique put forward by Laura Valentini, who states that the lack in social needs is unsatisfiable in reality, and therefore it cannot be said to be a fundamental right, as Brownlee argues. The essay develops the thesis that, even though it is impossible to guarantee everyone meaningful social relationships, it is the duty of public institutions to facilitate and support the creation of these relationships. Furthermore, the use of essentialist terms – by both journalists, as well as politicians and other people in power – inhibit individuals the opportunity to create meaningful relational bonds, which could be paramount for their development and well-being. / essentiella termer. Diskussionen baseras på Kimberley Brownlees argumentation som menar att det finns en rättighet mot socialt berövande. Att tala om människor i brottsrelaterade, stigmatiserande och negativt laddade termer – såsom termen ”kriminell” – riskerar att reducera individens identitet till endast den kriminella aspekten, och fråntar dem möjligheten att skapa och bibehålla andra identiteter. Personens roll som socialt bidragande för familjemedlemmar och andra närstående försvåras, och skapandet av sociala band utanför ett kriminellt umgänge riskerar att minskas. Uppsatsen tar också upp kritik framfört av Laura Valentini, som menar att bristandet av sociala behov inte går att tillfredsställa i praktiken och att det därför inte kan påstås vara en fundamental rättighet, såsom Brownlee hävdar. Uppsatsen driver tesen att, även om det inte går att garantera en människa betydelsefulla sociala relationer, så är det de samhälleliga institutionernas uppgift att underlätta och stödja skapandet av dessa relationer. Och användandet av essentiella termer – av såväl journalister som politiker och andra makthavare – hämmar människors möjlighet till meningsfulla relationella band, vilka är viktiga för personens utveckling och välmående.

Experterna i media har till uppgift att kommentera och analysera nyhetshändelser. Genom rollen att göra skeenden begripliga för en större publik besitter de makten att påverka samhällsopinionen. Med utgångspunkt i mediernas fascination för att rapportera om brott och straff undersöktes i den här studien svensk press användning av kriminologer som experter. Studiens empiriska material bestod av 710 artiklar publicerade i elva storstadstidningar mellan den 1 april 2012 och den 31 mars 2017. Uppsatsens teoretiska ramverk byggde på medielogik som förklarar den process i vilken medierna presenterar och distribuerar information. I den här studien bidrog den med förståelse till svensk press val av kriminologer och hur dessa kan kopplas till mediernas behov. Dessutom användes representationsteori i syfte att analysera kriminologernas citat. För att studera detta tillämpades en kvantitativ innehållsanalys där ett kodschema konstruerades och variabler utformades för att besvara studiens frågeställningar. Senare användes en kvalitativ innehållsanalys för att analysera tematik i kriminologernas citat.    Resultatet visade att fördelningen av kriminologer är obalanserad. Framför allt framträdde Jerzy Sarnecki i en dominerande del av artiklarna, men också Leif GW Persson och Mikael Rying förekom i en förhållandevis stor utsträckning. I resultatet konstaterades dock att Leif GW Perssons namn och ansikte oftast användes för att locka till läsning, något som nyanserar bilden av Jerzy Sarnecki som mediernas favoritkriminolog. Vidare påvisades det att studiens topp tre kriminologer sällan tilldelas en närmare presentation än att de är just kriminologer, detta jämfört med övriga kriminologer som ofta legitimeras med forskningsunderlag och ytterligare yrkesroll. Dessutom uppmärksammades att kriminologerna, beroende på hur de uttalade sig, gavs varierat utrymme i olika frågor. / Recent years the criminologists has possessed a larger quantity of space in the Swedish media; many times to contribute with knowledge and theories for the public regarding crime events. At the same time news desks experience a greater task with an increasing pressure to be first with publishing different stories, which could lead to a comfortable approach to new expert sources. The main purpose of the thesis was therefore to examine how criminologists are represented and presented in some of the major Swedish newspapers from a perspective of Stuart Hall’s ideas of representation. With a quantitative and qualitative content analysis a total of 710 news articles in eleven different papers were examined, from the beginning of April 2012 until the end of March 2017. In an early stage it was clear that just three criminologists occurred in over 70 percent of the articles. Later different themes between them could be identified which displayed how their attributes were used in different ways, giving them access to express themselves in varied topics. Furthermore the analysis showed that the experts were represented in a rather hard boiled manner. For example topics as fatal violence and criticism of the police were two categories in which they often appeared.